Man skulle bli tandläkare

Det finns få saker vuxna karlar gråter för. Tandvärk är en av dem. I förrgår fick jag en inflammation i en visdomstand och smärtan var outhärdlig. Efter en natt utan sömn fick jag i går en tid hos tandläkaren. Hon kunde till och med innan jag öppnande käften se att det var inflammerat på grund av svullnaden. Imponerande må jag säga.

Hur som helst satt jag i tandläkarstolen ungefär tio minuter för en kostnad av nästan 1000 spänn. Och jag som tycker poker är lönsamt. Nu förstår jag ju att det är tandläkare man ska bli. Jag är fortfarande inte säker på om det var henns ingrepp eller min egenhändiga kur av panodil och rödvin som gjort susen för i dag är det mycket bättre. Det skulle ju bli rätt mycket roligare (och framför allt billigare) att ha tandvärk om det var det sistnämnda som botade bäst.

Snorgrönt och AC

Jag begär inte mycket av livet i form av pråliga prylar. Får jag bara ha en virusfri dator, rena kläder och en hyfsat hel telefon så klarar jag mig utmärkt. Andra prylar kan jag egentligen vara utan.

I helgen bestämde jag mig dock för att använda lite av pengarna i madrassen och slå till på en ny bil. Den gamla röda kakburken till Seat vi har åkt runt i det senaste året är ju så liten att man sitter med näsan i fönsterrutan. Dessutom klagar Hanna alltid på att den är så fruktansvärt ful. Personligen har jag inget emot dess utseende, men man vill ju inte stöta sig med kvinnfolket.

Så nu när lillsyrran ville sälja sin snorgröna Golf var jag inte sen att ta tillfället i akt och byta upp mig. Nu glider dybban runt med både AC, air bag, fyra dörrar och larm på bilen. Jag hoppas Hanna blir nöjd nu. Vissa människor är ju dock ömöjliga att imponera på. Det skulle inte förvåna mig om hon hävdar att snorgrönt inte är årets färg.

Ett skott!

I helgen tog jag ett snabbt "skott" på 25/50 på SvS. Även om jag kanske egentligen har rulle för nivån håller jag mig oftast på nivåerna 5/10 - 10/20. Anledningen är väl främst att jag har alldeles för stor respekt för pengar. Jag har helt enkelt inte nerver att förlora ett fullt inköp på 25/50 (10k) på en hand.

Respekten för pengar (eller kallas det snålhet?) är på både gott och ont. Det positiva är att jag aldrig riskerar särskilt mycket av rullen och har en relativt enkel väg mot ett plus varje månad. Det negativa är att jag aldrig kommer ha chansen att nå de riktigt stora pengarna. Och får inte heller testa om jag håller mot bättre motstånd. I lördags var det dock alldeles för mycket fisk ute för att låta nerverna styra.

Jag slängde in 10 friska laxar bland de andra fiskarna och var beredd på att hålla i hatten. Bordet var nämligen totalt sjösjukt. Första handen QQ. Höjning, reraise, all in. Puh. Jaja, here we go tänkte jag och körde in keramiken i bästa Dan Glimne-anda. Den står mot 33. Jo, fisk var det. Andra handen dyker A5 i klöver upp. Den är alldeles för vacker för att lägga mot en höjning bland detta gäng. Flopp A105 = nöten i detta akvarium. Pang, pang, pang och all in. Och plötsligt hade man gulat två motståndare. Jag bestämde mig för att göra en "hit & run". Ta pengarna och spring för allt vad du är värd. Två händer fick räcka för att visa min storhet. Sen kom nerverna i kapp. Jag vägrar förlora en månadslön på en bad beat. Så blir jag aldrig någon ny Patrik Antonius heller.

Med lätta steg mot helgen

Jag är på strålande humör denna fredagseftermiddag. Varför undrar ni? Det finns flera mycket enkla svar.

1. Det är fredag och jag är redan klar med mina artiklar. Det innebär att jag kan dricka kaffe och äta mazariner resten av arbetsdagen. (Hemligt)
2. Helgen bjuder på massvis av roliga aktiviteter. Bland annat ska jag och Optikern kolla på den skönsjungande Magnus Carlsson hemma i Eksjö (Weeping Willows Magnus, inte Barbados-Magnus). Dessutom är det den sinnessjukt spännande VM-kvalmatchen Portugal - Sverige samma kväll.
3. Det är lönehelg, vilket generellt innebär ett rejält tillskott i kassan om man spelar poker.
4. Resultatet av månadens pokerspel är det bästa för i år (Närmare 40k plus). I försig har jag varit rätt kall under året, men det känns ändå skönt att det pekar åt rätt håll. Snart kanske jag kan nå gamla toppresultat igen.
5. Jag har fått två duktiga praktikanter på jobbet som gör halva mitt arbete. Snart har jag nog rationaliserat bort mig själv.
6. Svenska Spel har fortfarande inte tvingat mig att byta bort mitt pokernick Dybelius. Jag är medveten att nicket lever på lånad tid, men jag njuter av varje sekund jag får behålla det .
7. Frugan övar inför sitt nya projekt. Det innebär nybakade godsaker nästan varje kväll. Pokermagen blir lite större, men det gäller att ta tillfället i akt när det bjuds.

Ni ser. Livet leker. Trevlig helg!

Rapport från casinot

I går bar det åter igen av till Göteborg och en efterlängtad liveturre. Denna gång hade Cosmopol kommit på den fantastiska idén att låta folk tävla ihop. Optikern bönade och bad på sina bara knän om att få vara i lag med dybban, så jag fick ju snällt ställa upp för stackarn. Annars hade han ju fått spela med Koggen eller någon annan fisk, vilket kan likställas med att elda upp pengar.

Vi fick spela i varsin turnering med 40 spelare i varje. Sen gällde det för var och en att komma så långt som möjligt. Den som åkte ut först i sin turre fick 40 poäng och man skulle således ha så få poäng per lag som möjligt. Dessutom fanns det förutom lagpriset även enskilda priser till de bästa i varje turre. Låter det krångligt? Det tyckte Göteborgarna med.
- De e la änna lustigt de här, var de enda de fick ur sig.

Turneringen gick som smort och jag var chipleader på mitt bord med 16 spelare kvar i min turre. Dessutom var, emot alla odds, optikern kvar i sin turre så vi hade ju goda chanser på en bra lagplacering. Då vände dock turen för dybban och jag förlorade fyra all ins på raken.
1. AK vs 10 - En klassisk 50-50, inte mkt att säga om.
2. 1010 vs KK - Synar en shortstack som tidigare ställt med skräp. Nu låg jag dock långt efter.
3. AKs vs 89s - Knappen ställer all in för 4,5 k. Jag har fortfarande kvar 8,5 k så solklar syn. Floppen visar dock 893.
4. K9 vs J8 - Denna gång höjer jag till 800 på knappen (blinds 150/300) med typ 3k bakom. Big blind synar. Flopp 3910 med två ruter. Big blind (som förövrigt hade världens största tuppkam) ställer mig då all in ur position. Jag tror inte att han hade gjort detta med en 10 eller bättre, då han "vet" att jag kommer contbeta och därmed vill få in mina marker i potten. Sätter honom därför på ett lågt pocket eller någon form av drag. En relativt lätt syn skulle jag vilja säga, med tanke på att jag var hyfsat short också så var jag tvungen att gambla. Han slänger upp J8 för öppet stegdrag. Turn 7 och det blev aldrig ens spännande. Ut på plats 15.

Några minuter senare åkte även optikern så det blev inga pengar där. Men glada i hågen och spelsugna som vi var satta vi oss för att slaska 20/20. Det var ju ändå löneonsdag så lite fisk borde vara på plats. Efter en kvart hade jag lyckats spela bort 3 k. Främst på grund av en färg som blev slagen av en högre färg (men man får väl skylla sig själv när man synar 100 kr preflopp med 10 2hj? =)

Sen vände det dock och jag vann några riktigt fina potter och kunde sluta kvällen 5k upp. Lika mycket som om jag hade vunnit turren. Lustigt. Även optikern gick ok plus så vi var nöjda båda två. Han bjöd, som vanligt numera, även på ett klassiskt segervrål när hans QQ lyckades stå mot AK all in pre flopp. Stackarn med AK förlorade allt han hade, förutom en liten orange 5kr-mark. När han i sin bedrövelse frågade dealern vad han skulle göra med den i stort sett värdelösa markern utbrister optikern rått.
- Äh, jag kan lika gärna ta den också! Varpå han utan någon skam i kroppen vräker sig över bordet och håvar in "Bappelsinen" som de kallas. Han är en lika ödmjuk vinnare som patetisk förlorare den gode optikern.

Bitter 3:a

Det såg ut att äntligen bli dybbans kväll när jag som stor chiplead intog finalbordet på Sverigerankingen i natt. Under kvällen lyckades jag bland annat lägga QQ preflopp efter att jag raisat och två andra ställt in nära finalbordet. De andra visade upp AA och KK så det kändes som en fin fold. Lyckades sedan få händerna att stå samtidigt som jag spelade mycket "smallballpoker", synade till exempel flera höjningar (i stället för att reraisa) med AK vilket jag inte brukar göra. Det var förvånansvärt lönsamt denna kväll.

Dessutom fick jag göra två sköna utdragningar på shortstacks. Min QQ krossade AA (all in preflopp) med en vacker Q på river och min A9 lyckades dra ut 99 på floppen A93, river ett A till. Det är synd att jag aldrig får någon riktig nytta av utdragningarna bara. Men det är ändå skönt för självförtroendet och se att man själv kan vara på rätt sida turen.

Kom in på finalbordet med nästan dubbelt så stor stack som tvåan så det kändes som om det var min tur att klonka en vinst. Tyvärr var jag, som vanligt, kortkall och otajmad mot slutet. Med tre spelare kvar (jag tvåa) förlorade jag två all ins mot trean all in preflopp. Min A10 blev masakrerad av hans 86, när en 8-hög flopp dök upp och lite senare när jag jobbat upp mig igen fick min KQ inte dra tillbaka mot hans A8. Lyckades ändå, återigen ta mig upp till andraplatsen och höjer upp med AQ på knappen. Chipleadern som varit rätt aggressiv ställer all in på lilla. En självklar syn från min sida och jag blir rätt nöjd när han flippar upp A9.

***** Hand 981205592 *****
5000.00/10000.00 Texas Hold'em (No Limit ) - den 25 mars 2009 01:47:48
SVERIGERANKINGEN (Vanlig /Turnering )
Plats 1: dybban (142453.00)
Plats 8: Gunvor (499443.00)
Plats 9: Nille_P (103604.00)
Gunvor lägg LM 5000.00
Nille_P lägg SM 10000.00
** Giv **
dybban [Dh, Es]
*** Bet Runda 1 ***
dybban Höj till 29875.00
Gunvor All-in 499443.00
Nille_P Lägg
dybban All-in 142453.00
*** Flop(Board): *** : [4r, 8r, 10k]
*** Turn(Board): *** : [4r, 8r, 10k, 5h]
*** River(Board): *** : [4r, 8r, 10k, 5h, 9r]
*** Showdown *** : Rake: 0.00 Totalpott: 296406.00
dybban [Dh, Es] Högsta kort ess Vinst: 0.00
Gunvor [9s, Eh] Par i nior Vinst: 296406.00

Allt gick enligt planerna tills en 9:a visade sitt fula tryne på rivern. Det var dessutom första gången jag synade en all in och riskerade hela stacken på hela turneringen så det var ju extra surt att bli utdragen då.

Nu blev det tröstpengar i form av 7 k för tredjeplatsen. Bara att kämpa vidare.


Ge mig en tjockablängare!

Nackdelen med att vara journalist är att när huvudet står stilla så är det förbaskat jobbigt. Nu har jag suttit i en timma med samma artikel. Vad jag fått ur mig är en rad. En rad.

Jag har skrivit om raden sju gånger och hunnit med att fylla på kaffekoppen tre gånger. Nu börjar jag bli riktigt stressad.

Det är sådana här dagar jag önskar mig bort till ett enkelt liv med poker. Där är det bara att sitta och klicka. Och jag slipper skriva invecklade artiklar om vänsteralliansen nya energipolitik. Dessutom är det bara jag själv som drabbas av en dålig dag. Nu måste tusentals människor stå ut med skiten i morgondagens blaska. Om det nu blir något av den här raden vill säga.

Spelberoende?

Många, särskilt personer över 40 år, som inte är så insatta i pokervärlden ser ofta lite skeptiska ut när de får veta hur mycket jag spelar. De brukar se lite förfärade ut och frågar med skärrad röst:
- Men du är väl inte spelberoende?

Det är en rätt svår fråga att svara på. På en annan pokerblogg hittade jag ett test med tio frågor som visar om man kan klassas som spelberoende eller ej. Jag tänkte att jag skulle göra testet och få svart på vitt om jag är i farozonen. Om man svarar ja på fem frågor eller fler så är man en förtappad spelgalning.

1. Tänker ständigt på spel, till exempel att man är upptagen med att tänka på tidigare eller kommande spel, eller att man tänker på hur man ska få tag i pengar att kunna spela med.

Ständigt är ju ett väl tilltaget ord, men jag tänker i stort sett dagligen på spel. Så det är nog mer ett ja än nej. Jag använder dock bara pengar jag redan har tillgång till så hur jag ska få tag på pengar tänker jag aldrig på. Skulle aldrig låna eller talla på hushållskassan för att spela poker. Svar: Nja.

2. Behöver spela med allt större summor för att uppnå önskad spänningseffekt (tillvänjning)

Jag tror att min största tillgång som pokerspelare är att jag inte känner något behov att gå upp i nivå och riskera allt mer pengar. Just nu har jag hittat en lagom nivå som ger mig tillräckligt mycket i kassan för att vara nöjd. Svar: Nej.

3. Upprepade misslyckanden med att begränsa eller avsluta sitt spelande. (återfall)

Jag har aldrig försökt sluta spela. Svar: Nej.

4. Blir rastlös eller irritabel när man försöker begränsa eller avsluta sitt spelande. (abstinens)

När jag väl har satt mig och börjat spela har jag ofta förtvivlat svårt att sluta, speciellt om det gått lite dåligt.
Svar: Ja.

5. Spelar för att slippa tänka på sina problem eller för att undvika ångest, depression eller skuldkänslor.

Visst kan poker vara ett bra sätt att få koppla bort världen utanför och få vara för sig själv. Men jag spelar aldrig för att undvika negativa känslor eller problem i livet. Svar: Nej.

6. Återvänder för att ta revansch på en tidigare förlust.

Jag måste nog erkänna att jag har svårt att koppla bort en förlust och vill gärna "återvända" för att känna mig som en vinnare igen. En av mina dåliga pokersidor. Svar: Ja.

7. Ljuger för anhöriga, terapeuter och andra för att dölja sitt spelande.

Ibland kanske man inte berättar hela sanningen, men jag har alltid varit öppen med mitt spelande.
Svar: Nej.

8. Har begått brott som till exempel förfalskning, bedrägeri, stöld eller förskingring för att ha råd med spelandet.

Nej.

9. Har äventyrat eller förlorat en viktig personlig eller professionell relation på grund av sitt spelande.

Det är en svår fråga. Jag vet att jag spelar för mycket för att kunna hålla alla relationer som jag bryr mig om vid liv. Jag har flera gånger valt poker framför socialt umgänge. Och visst har människor kännt sig åsidosatta. Det är jag ledsen för. Svar: Ja.

10. Förlitar sig på att andra kan hjälpa en att lösa en finansiell kris som uppstått på grund av spelandet.

Nej.

Summa: 3 ja, 1 nja och 6 nej.

Det betyder väl att det helt klart finns tendenser till att jag i bland lägger för mycket tid på pokern. Och till viss del kanske man kan kalla mig beroende. Jag har ju faktiskt svårt att hålla mig i från spelet under en längre tid. Men genom detta test bevisar jag ju ändå att jag inte är förlorad. Vilket resultat får ni?


Fest!

Det var längesen jag längtade så mycket efter en helg som jag gör nu. På lördag blir det nämligen fest i det dybbanska residenset. Fina gäster kommer från landets alla hörn. Optikern från Göteborg, Sara från Lund, Patrik från någon oljeplattform i Norge, Simon Norrsveden från Stockholm och Sverigeturnén samt  Hanna & Anders från metropolen Aneby med mera, med mera. Ni förstår att det kommer bli kalajs. Är det någon annan god bekant som har vägarna förbi Jönköping så hojta till.


Konsten att tänka negativt

I bland tror jag att man med hjälp av riktigt negativt tänkande kan råka ut för otur och utdragningar. I kväll fick min sjuka teori vatten på sin kvarn. Spelade två turrar, en 500kr och en 300kr på SvS. I båda lyckas jag med hjälp av min negativa inställning bli utdragen. Flera gånger om.

Efter att ha kommit hyfsat långt i 500kr Texas så synar jag en all in på knappen med JJ. Täcker motståndaren men får inte mycket kvar vid en förlust. Han viker upp 77 och genast börjar de negativa tankarna att mala. Jag vet att jag blir utdragen, och jag kommer inte ens bli arg när jag blir det . Ingen 7 på floppen, men på turn dyker en tredje spader upp (han har spader sju). Jaha, nu kommer en spader till. En spader. Jag vet att det kommer en spader. Och mycket riktigt kommer det en spader. Jag slog mig inte ens i huvudet, som jag brukar.

Senare i 300kr. Det är relativt långt gånget. Jag lyckas få in allt preflopp med AA för en monsterpott mot två andra motståndare om chiplead i hela turren. De viker upp AK och 88. Jag vet att AK kommer få triss i K eller stege. Men floppen är låg, och ingen 8. Jaja, men det är kört ändå. 88 får väl runner runnerstege. Mycket riktigt. Brädan blir till sist 467910 och 88 vinner. Jag är dock kvar i turren och jobbar mig upp till average igen. Då får jag AK på big blind. Raise från tidig position. Jag ställer så klart. Han steker och skriver till sist i chatten.
- Jag fiskar.
- Neeej, skriver jag tillbaka och vet att han har typ AJ, A10, KQ eller KJ. Händer som jag såklart dominerar totalt, men som jag just ikväll inte vill ha syn av för att jag VET att jag kommer bli utdragen. Han fladdrar upp KQ. Jaha, när kommer damen. När kommer den? Floppen är förvånansvärt låg, ingen dam. Dam, dam, dam, dam. Turn Q. Och jag åker ut. Inte ens här slår jag mig i huvudet eller biter mig i kinden.

Nu kan man tycka att jag har haft en himla otur. Men just nu känner jag mest att jag får skylla mig själv. Detta låter som något hokus pokus av stora mått, men jag tror att man kan styra sitt eget öde i bland. Tror man på något tillräckligt mycket så blir det så. (Det innefattar hela livet, inte bara pokern så klart.)

När jag i stället är i en flytperiod så tänker jag nämligen tvärtom. Jag är säker på att inte bli utdragen och tänker bara på just de kort som jag behöver för att vinna.

Ja, jag vet ju innerst inne att det inte går att styra slumpgeneratorn på Svenska Spel med negativt tänkande. Men i bland är det kusligt hur det blir som man tänker. På gott och ont.


En veckas uppskov

Dybelius kommer att leva vidare en vecka till. Uppskovet levererades idag per telefon av Robin på Svenska spel. Nästa vecka under tisdag eller onsdag kommer jag dock att själv få skriva in ett annat nick när jag loggar in. Anledningen till att Dybelius nådastöt låter vänta på sig är på grund av min hyfsat framskjutna placering i Sverigerankingen (22:a plats). De måste nämligen fixa lite med tekniken för att mina poäng ska kunna sparas till mitt nya nick.

Angående namnförslag leder ju fortfarande dybban. "Björn" kom dock med ett mycket intressant alternativ. "Dybselius". Det är ju faktiskt förbluffande likt. Vad tycker ni? Dybselius, dybban eller i värsta fall dybb@n?

Dybelius går i graven

Jag blev minst sagt chockad när min gamla historieprofessor från Högskolan, Anders Dybelius, ringde upp mig på jobbet i dag. (Det var efter honom jag döpte mitt pokeralias "Dybelius".)

Efter lite vänskapligt kallprat kom det fram att han har haft det lite jobbigt sista tiden med elever som blandar ihop honom med pokergurun Dybelius. Han får ständigt förklara att han inte alls spelar poker. Det har nu gått så långt att det till och med upptar en ansenlig tid och energi för honom att förklara bort pokerspelandet. Därför frågade han mig vänligt om jag kan tänka mig att byta pokernick. Det är nämligen bara han och hans fru som heter Dybelius i hela världen så det är ju väldigt enkelt att blanda ihop de två helt olika karaktärerna, historieprofessorn och pokerspelaren.

Frågan gav mig blandade känslor. Självklart vill jag inte ställa till besvär för en utmärkt historelärare. Men det är samtidigt tungt att byta ut det nick jag haft sen jag började spela poker och dessutom är känd för bland diverse löst pokerfolk ute i svängen.

Jag lovade i alla fall att ringa till Svenska spel och kolla om det över huvudtaget går att byta namn. Det verkar som att det går, men de ska höra av sig på onsdag för ett slutgiltigt besked. Det ger mig två dagar att komma på ett nytt namn. Min första tanke är så klart att döpa om mig till dybban. Men jag är rädd att det är upptaget. Därför tänkte jag att ni skulle kunna ge mig några schysta förslag. Vad tror ni om det? Vinnaren av denna namntävling blir en evig del av mig själv. Ös på med fräcka pokernick!

Edit: Om namnet dybban finns ledigt kommer jag att välja det. Bättre namn än så går nämligen inte att komma på.

Dylan eller Lasse Kongo?

Det är nu inte ens två veckor kvar till Bob Dylan ska spela i Kinnarpsaréna i Jönköping. Jag har fortfarande inte helt förstått att en sådan legend bemödar sig med att komma hit till snåla Småland. Att han ändå gör sig besväret får mig i alla fall osökt att tänka på första och enda gången jag hittills har sett denna man live. Det var nu för snart två år sedan tillsammans med Optikern i Göteborg.  Jag tycker det är en historia värd att återberättas.

När Dylan körde buss till Tallinn


Min första tanke var att jag skulle få se Gud. Gud i en cowboyhatt. I julklappen låg den dyraste konsertbiljett jag ägt. Nästan 600 kronor för att se Bob Dylan. Mannen som kanske inte gav liv åt världen, men i sanning förändrade den.

- Det är parkettplatser, harklade pappa stolt.

Jag sa att det var den bästa julklappen någonsin. Dylan har följt mig sen jag var 16 år och den då betydligt äldre, starkare och allmänt belevade lagkaptenen i mitt fotbollslag sa:

- Att lyssna på Dylan är som att ligga på en riktigt skön soffa och suga på en sockerbit. Eller som att älska med en kvinna.

Jag hade sugit på en sockerbit, och det var ju gott. Det andra ville jag veta mer om, så jag köpte en skiva Highway 61 revisited och sedan en till Slow train coming. Det var inte kärlek vid första ögonkastet. Inte vid andra heller. Men någonstans på vägen fram i jakten på min musikidentitet fann vi varandra till slut, jag och Bob.


Snart ringde min bästa kompis, Optikern, och sa att han skulle följa med mig på Dylan. Pappa hade planerat alltihop. Vi var euforiska och pratade i mun på varandra. Jag satte upp biljetten på kylskåpet. Bob Dylan. Scandinavium Göteborg. Söndag 1 april 2007. kl. 19.30. PARKETT rad 22 plats 6. Där satt den, bredvid en lapp om tandläkaren, biljetten till himmelrikets parkett.


Månader blev till veckor, veckor till dagar och dagar till timmar. Så var stunden inne. Där sitter vi på rad 22 och väntar på att Gud med cowboyhatt ska äntra scenen. Bredvid oss sitter äldre medelålders män, medelåldersmän och en fru till en medelålders man. När jag hör snacket runt om känner jag mig plötsligt som en novis på Bob Dylan. Här finns människor som har sett honom på den mytomspunna 1966-turnén 25 år innan jag ens var påtänkt. Människor, d.v.s. medelålders män, som har diat Dylans låtskatt sen bröstmjölken tog slut. I tanken går en rad från Like a rolling stone runt, "How does it feel...to be on your own?". Kanske så här.


Så kommer han ut. Publiken reser sig och applåderna dånar. Jag får gåshud. Den vita cowboyhatten kombinerat med den läckra mustaschprydda överläppen får oss att ta ett extra andetag. Nu är det på riktigt. Ikväll är Bob Dylan in the building, med oss.


Allt är magiskt till Bob Dylan, Gud, mannen som förändrade världen, öppnar munnen och börjar sjunga. Plötsligt får jag svårt att förstå det stora. Plötsligt känns det inte som vi sitter på himmelrikets parkett längre. Snarare på en buss till Tallinn. För mannen på scen låter precis som Lasse Kongo. Den ständigt berusade busschauffören som bokstavligen pratar i skägget så det blir omöjligt att höra ett enda ord, förutom en och annan svordom. Ok, Bob Dylan svär inte, men det gör Optikern. Jag försöker hålla humöret uppe ett tag, men får till slut kapitulera för tanken att Bob Dylan inte längre är Gud. Han är Lasse Kongo. Han sluddrar fram orden i väsande omgångar. Rösten är grumlig, klorinhes och frånvarande. Som om han verkligen pratade i en bussmikrofon. Det är inte i närheten av vad man kan kalla sång. Under fjärde låten somnar Johan. Jag har aldrig hört den förut, men enligt expertpanelen på rad 5 är det visst Under the red sky, från någon platta på 90-talet. Lasse, förlåt, Bob låter bräkigare än någonsin. Men publiken verkar inte höra hur det låter. Medelålders män ställer sig upp och klappar takten. Vissa har enmansshower där de dansar, eller rättare sagt vickar på höfterna i halvrytmiska sejourer. Surmulna blickar gör att jag måste knuffa till Optikern med de tunga ögonlocken. Sen går jag och köper en öl. Eller två. För på något sätt måste det här bli bättre.


Efter 1,5 timma är det slut. Slut. Inte bara på konserten, utan på en hel dynasti. Dynastin Bob Dylan. Han må vara bra på skiva, men att se honom live kan då rakt inte jämföras med den sötaste sockerbit i den skönaste soffan. Och att älska med en kvinna? Nja, det skulle vara en kvinnlig Lasse Kongo då.


Vi går till en pub för att möta upp några kompisar.

- Var konserten bra?, frågar Koggen med nyfikenhet i rösten.

Jag och Optikern ser på varandra och ler försiktigt i samförstånd innan jag utbrister.

- Ja, vad tror du?! Det var ju Gud vi såg. Bob Dylan. Mannen som förändrade världen.

Avslutningen med All along watchtower var fulländad!

Koggen ser på mig med något drömskt i blicken. Bussresan till Tallinn nämner vi aldrig.

Den sista idioten är inte född

Jag har alltid haft svårt för att gå ut och äta lunch själv. Det ser ju så ensamt och övergivet ut. Men i dag hade jag ett jobb i Jönköping och orkade inte ringa efter någon lunchdate (frugan var upptagen med att ta med svärmor på Ikea). Eftersom det inte ser lika överblivet ut att sitta själv om man läser något så införskaffade jag det nya numret av Pokermagazine som sällskap.

Det är i mitt tycke den snyggaste och bästa svenska pokertidning just nu. Den största anledningen till att jag köper den är dock (samma anledning som så många andra har) pokerdagbogsgeniet "Dödarns" egna berättelser som löper som en slingerväxt genom tidningen. Han är verkligen genialt rolig och lagom ung-pokermiljonär-dryg för att det ska bli riktigt läsvärt.



Tro då jag blev besviken när han tagit in en gästskribent att skriva i hans ställe. Ett 22-årigt pokerproffs som skulle beskriva livet som snorvalp. Det kan ha varit den värsta skit jag läst i hela mitt liv. Hans alster får William Thorsons bloggar och självaste dyslektikern kung Carl Gustafs samlade toaverk att framstå som made by Strindberg himself. Eller vad sägs om detta stycke litteraturhistoria?

Förra veckan skicka ja 3 hot brev till nätverkets ledning hahaha. Men inte faan hjälpte det!! Hade jag bara träffat bättre kort hade jag nog kunnat spöa vem som hellst. Som sagt skulle jag inte bli utdragen hela tiden skulle ja äga online poker. Slog sönder dator musen. Gick röv hål idag...tur att bruden från igår är kvar så man kan trösta sig litee, hehehe...

Ja, med tanke på förra inlägget så blev jag helt kletig innanför tröjan på grund av den oerhört låga språkliga nivån (för att inte tala om innehållet). Hur många särstavningar har han lyckats få in bara på dessa meningar? Nej, jag blev nästan arg när jag läste skiten som hade kunnat vara skrivet av vilken 14-åring som helst. Ett tag trodde jag faktiskt att det var ett skämt. Gick röv hål i dag? Va, vad menar du? Att denna kille kan ha vunnit ett öre på poker är för mig en gåta.

Annars var lunchen (lax med potatiskaka) ypperlig. Det är ju faktiskt rätt skönt att äta ensam. Trots att den sista idioten gjorde mig sällskap.

Ordpolisen dybban

Nu sitter jag min andra tisdag som nyhetschef. Det innebär bland annat att jag tvingas läsa igenom en massa dåliga texter. När inte ens journalister kan stava, hur ska man då kunna begära det av alla amatörbloggare?

Jag har tidigare blivit irriterad på folk som anmärker på stavning i bloggar. Alla kan vi göra fel. Men i vissa bloggar så används ALLTID fel stavning. Och det är vuxna människor som skriver.

I och med att jag tvingas kriga mot felstavningar dagarna i enda har jag nu blivit arbetsskadad och kan inte låta bli att märka på felstavade ord. Jag börjar bli tokig. De felstavningar jag just nu hatar mest är possitivt, väll, hitills och lungt. Vilka är era hatfelstavningar?

Lär er nu de här orden och stava aldrig mer fel. För då kommer ordpolisen dybban.

fel, fel, fel - rätt, rätt, rätt

anorlunda - annorlunda
hittils, hitills eller hitils - hittills
possitivt - positivt
föresten, föressten - förresten
väll - väl
intreserad - intresserad
lungt - lugnt
nogrann, noggran - noggrann
orginal - original
paralell - parallell
recention - recension
rekomendera - rekommendera
resturang - restaurang
tyvär - tyvärr
överaskad - överraskad
parantes - parentes

Detta är några exempel på ord som vi lärde oss stava till i lågstadiet. Ändå stavas de konsekvent fel av Sveriges befolkning. Skämmes!

Edit: Självklart bör även alla korkade särstavningar inkluderas bland störande skrivmissar. Det heter till exempel inte butter kaka, utan butterkaka. Och det heter inte kul potatis, utan kulpotatis. För hur kul kan en potatis bli? Tack Minna.

Strålande tider

Pokern gick som en sockersöt dröm i helgen. Allt gick min väg.
- Vann en 200kr turre. Pris 6 k.
- Cashgamet flöt på helt utan utdragningar eller setups. Plus många många inköp.
- Kvalade in till SvS 3-års turnering (som kostar 5300 kr att spela) för endast 60 kr. Prisvärt.

Dessutom kom lillebror 2:a bland över 500 spelare i svs "tjugan". Stort grattis till över 800 kronor. Inte dåligt för en liten hårig 17-åring. Han har nu 16 dubblat sin bankrulle på några veckor genom att grinda sit&gos. Han brås på sin bror ändå...

"Hittepå"

Jag är i princip emot denna sorts inlägg. Det är ett hittepå. Men nu har ju alla i kretsen gjort detta så jag får väl krypa till korset och anta denna "utmaning".

Tre jobb jag har haft: Idrottsskadetekniker, Museiguide, Journalist
Tre platser jag har bott på: Filipstad, Göteborg, Chicago
Tre saker jag gillar att se på TV: Sporten, Antikrundan, Seinfeld
Tre favoriträtter: Allt med remouladesås, Janssons frestelse, Gulaschsoppa
Tre platser där jag helst skulle vilja vara just nu: Las Vegas, Thailand, Hemma
Tre personer jag utmanar: Det är ett hittepå. Ska man utmana någon gör man det med hjälp av pistoler och svärd. Eller genom ett parti poker.

Fäll ut pungen och landa

Jag tycker att jag blir bättre och bättre på att ta förluster vid pokerbordet. Oftast är jag ett totalt stenansikte trots oturliga förluster. Att hantera ilska är något man måste lära sig för att lyckas i längden. Trots att en bad beat i cashgame oftast kostar mer pengar så blir jag nästan bara arg när jag åker ur turrar. Vet inte varför, men det kan bero på alla timmars koncentration som krävs för att ta sig långt.

Senast i går åkte jag sent ur en turre och hamnade utanför pengarna. Reaktionen blev något oväntad. Jag blev tokig och skulle slå näven i soffan. Men på något sätt slog jag mig i stället på pungen. Ja, ni läste rätt. Siktade på soffan mellan benen, men missade. Det såg antagligen rätt fånigt ut där jag låg på golvet i fosterställning efter smällen. Och det är ingenting mot hur dum jag kände mig. Hur som helst fick det mig rätt snabbt att glömma pokerförlusten. Så det kanske kan vara ett bra tips om ni är riktigt sura någon gång. En riktigt tjockablängare rakt på klockspelet bara, så glömmer du alla andra problem.

(Det kan ju även vara bra för alla tjejer där ute att veta när pojkvännen sitter och lipar över något.)

Folk är inte kloka

Det finns nog inget annat ställe dit fler idioter ringer än till lokaltidningar. I tisdags när jag satt som nyhetschef hade visst svenska idioters riksförbund haft årsmöte och bestämt att alla ska ringa till just min blaska och diskutera dagvattenbrunnar, klaga på tv-tablån eller skrika halsen av sig för att de inte fått tidningen till morgonkaffet.

När denna man från Vetlanda ringde höll jag på att ställa till en scen.

Ring ring!
- Ja, det är Simon.
- Ja, hallo! Jag heter bla bla.
- Jaha, hej hej.
- Jag vill bara veta var Eurosport har tagit vägen i tv-tablån.
- Eurosport?
- Ja, den tittar man ju på vettu. Jag måste ju se vad de visar för att jag ska kunna titta på den.
- Ja, nu bestämmer ju inte jag över tv-tablån.
- Nähe, men då för vi ju säga upp tidningen. (Detta är ett argument de alltid kommer med och som totalt rör mig i ryggen)
- För att inte Eurosport finns i tablån?
- Ja, det tror faan det. Fast ni kanske bara vill ha såna där bögkanaler i eran tablå!? (Här blev till och med jag lite paff)
- Eh, nja. Nu vet jag inte riktigt vad du syftar på.
- Du vet alla de där kanalerna som det bara är bögar på.
- Du menar svt som visar melodifestivalen? Tycker du inte vi ska ha med svt i tablån? De har nog fler tittare än Eurosport.
- Nääej, inte svt. Alla de andra skitkanalerna som bara visar massa skit.
- Jaha, men var kom bögarna in i bilden?
- Skitsamma, jag vill veta vad som går på Eurosport.
- Nu är det så här att på sportsidorna står det vad som går på alla sportkanaler. Däribland Eurosport .
- Nej, det har jag redan kollat idag. Jag såg inte Eurosport.
(Nu tvingas jag ta fram tidningen och leta upp sporten. Blev lite nervös för att jag skulle ha fel. Det värsta som finns är att behöva be idioter om ursäkt. Som tur var hade jag koll på läget.)
- Jodå, det finns med.
- Vilken sida?!! (Nu skriker han)
- Sidan 13.
(Tystnad)
- Eh, ok.
- Hittar du Eurosport?
- Ja, där var det.
- Då var problemet löst?
- Hmmpf...jo.
- Men missa inte melodifestivalen på lördag nu.
- För helvete!
klick!

Vissa läsare bryr jag mig faktiskt inte om...

5 timmar åt pipan

Satt och slöspelade SvS Månadsfinal ikväll. Behövde egentligen gå och lägga mig tidigt, men vad jag gör man inte när det är gratis. Det gick riktigt bra men självkart ska man åka på en 3outare när det väl börjar dra ihop sig. Och självklart är det ett A på river. Det förhatliga Esset. Potten är för typ chiplead i hela turren. Var ju ändå 25k i förstapris och bara ett 20-tal kvar, så det hade ju sett lovande ut.

Nu blev det ett berömt avgrundsvrål istället. Nej, faktiskt inte. Bet bara av mig en bit av i tungan. Och åkte ut några händer senare...

2000.00/4000.00 Texas Hold'em (No Limit ) - den 3 mars 2009 00:42:12
SR Februarifinal (Vanlig /Turnering )
Plats 1: Ofander (31226.00)
Plats 2: Hurvabock (20070.00)
Plats 4: lolanna (33214.00)
Plats 5: PappaJ (22487.00)
Plats 6: Loppan86 (50097.00)
Plats 7: Dybelius (53937.00)
Plats 8: Bjorken128 (44210.00)
Plats 9: elika (33678.00)
Plats 10: K.Baron (6908.00)
Bjorken128 lägg LM 2000.00
elika lägg SM 4000.00
** Giv **
Dybelius [Dh, Ds]
*** Bet Runda 1 ***
K.Baron Lägg
Ofander Lägg
Hurvabock All-in 20070.00
lolanna All-in 33214.00
PappaJ Lägg
Loppan86 Lägg
Dybelius Höj till 49284.00
Bjorken128 Lägg
elika Lägg
*** Flop(Board): *** : [3r, 2h, 8k]
*** Turn(Board): *** : [3r, 2h, 8k, 9h]
*** River(Board): *** : [3r, 2h, 8k, 9h, Ek]
*** Showdown *** : Rake: 0.00 Totalpott: 94298.00
Ofander Lägger mig Vinst: 0.00
Hurvabock [6s, 6r] Par i sexor Vinst: 0.00
lolanna [Es, Dk] Par i ess Vinst: 94298.00

ps. Jag undrar om folk förstår vreden av ett sådant här inlägg? Haha. För i efterhand ser de rätt patetiska ut. Värre badbeats finns ju... =)

Träningsverk & söndagspoker

Det blev som vanligt en hel söndag i soffan med skidor och poker. Låg och hade träningsverk i ljumskar, ben och rumpa efter lördagens första fotbollsmatch på konstgräs. Att se på galenpannorna som åkte Vasaloppet gjorde inte saken bättre. I matchen blev det vinst med 6-2 och ett antal assist från en annars rätt tam dybban. Jag har aldrig haft särskilt bra kondition, men nu är den sämre än någonsin. Antagligen pokerns fel. Och min medfödda lathet. Det räcker med en löpning för att man ska få hjärtklappning och börja dreggla fragma som en rabiessmittad hund. Det innebär att jag ogärna tar en löpning i onödan om man säger så. Min paradbortförklaring för att slippa göra en brutal löpning ner mot hörnflaggan (som garanterat inte kommer innebära att jag får bollen) är att låtsas att skosnörena gått upp. Då kan man lugnt sätta sig ner och vila ett par sekunder. Rutin kallas det.

Pokern började som vanligt med katastrof. Lyckades spela 6 sit&gos och 2-3 turrar utan att casha i någon. Sen kom räddningen när jag lyckades vinna en liten 300kr-turre på SvS. Låg sist inför finalbordet, men lyckades efter några steals och bra kort gå upp i ledning med fem kvar. Sen var det bara att knyta snaran runt gaffeln och inkassera drygt 5 k. Som alltid välbehövligt.

RSS 2.0