dybban poker

Att DÖDARN blir en succé i Superbloggen är givet. Men jag är även rätt säker på att pokerproffset Sofia Lövgren följer i samma stig. Trots de unga åren har hon koll på hur man med ironi skapar humor. Det bevisar Sofia med svaret hon gav i en intervju på AB i veckan.

Optikern stirrar upp från skärmen, tar en klunk av sin Grolsch och säger:
- Förresten, är det sant att du sitter och runkar till gamla WSOP-avsnitt från 2004?
- Men vafarao!
- Jo, det är så va? När vi andra kollar på gammal hederlig porr går du i gång på när Dan Harrington gör ett squeezplay!
- Håll käften optikerjävel!

Jag, Andy och Optikern sitter och har grindkväll hemma i min soffa. Andy spelar turrar för tusenlappen, men är ändå helt besatt av en 30kr Omaha-turre på SvS, där han sitter på finalbord. Det är något underbart fel med den mannen. 

Själv har jag torskat ett par turrar och börjar tilta ur på lösgodiset. Men har några livlinor kvar, så än kan det bli en bra kväll.

Förutom ölen och sällskapet, så njuter jag av att det i dag har blivit klart med två nya, suveräna, pokerbloggare till vår pokerblogg på AB. Nästa vecka kommer de att presenteras. Det var rätt kul, för vi tillfrågade bara två personer och båda tackade ja. Det kommer åtminstone bli en överraskning för er, skulle jag tro.

Nu ska jag se till så Andy mölar i sig mer kolhydrater. Vi har ju ett viktvad igång att han ska gå ner 18 kilo till Vegas i sommar. En trevlig turre står som pris. Men jag har ett hemligt vapen i kampen. Andy är väldigt svag för potatis.
- Får det lov att vara ett ostchips till Andy?

Och Optikern ger sitt berömda peptalk.
- Ingen blir gladare än jag om du lyckas, för att sätta dit Dybban är ju det bästa som finns. Men allvarligt Andy, tror du att du kommer att lyckas? 18 kilo är jäkligt mycket. Du måste ju typ sluta äta.

Att man kan känna ett sånt agg mot en vit liten lapp. Nej, det handlar inte om rasdiskriminering. Lapparna har jag inget emot, förutom de där som sitter under min vindrutetorkare. De kan förstöra en hel dag med sin uppenbarelse.

Jag sitter och funderar på när och om jag ska åka till Vegas i sommar. Försöker väga för- och nackdelar med att besöka syndens näste för tredje gången på ett år.

I helgen skulle jag och Norrländskan spel en turre hemma i Eksjö med vårt fina lokala pokersällskap. Trots att det är rätt segt virke i gumman så kunde hon dock inte följa med på grund av sjukdom. Så jag fick gå själv.

Det tog lite av krigarviljan ur mig trots att det alltid är väldigt trevligt att sitta och slaska lite med Eksjö pokersällskap. Men det är inte kul att behöva lämna en feberfia hemma själv en lördagskväll. Efter knappt fyra timmars spel, när klockan närmade sig åtta och Melodifestivaltime,  låg jag ok med med en medelstack. Då fick jag för mig att höja med Q9o i medelpos. Två syn. Floppen 7 8 10 med två ruter. Den var helt ok och jag betar ut. Fold och ställ av knappen som täcker mig. För mig är det i vanliga fall en fold. Men så tänkte jag ett varv till. Folda mig fram i en 300kr-turre eller gå hem och mysa i soffan med öl, chips och vacker flicka? Ja, ni kan se det som den ultimata kärleksförklaringen. Jag synade.

Slask-Tomas hade tydligen synat med 96o på knappen och floppat stegen. Ingen hjälp för mig och jag åkte ut. För det fick jag en puss när jag kom hem. Min vinnarskalle var bitter. Men hjärat jublade. Ibland kan en dålig syn vara en kärleksförklaring. Eller så är en kärleksförklaring en bortförklaring till en dålig syn. Jag vet inte...

I dag är det alla hjärtans dag. Den här låten tillägnar jag så klart mitt yrväder till Norrländska. Hon säger roliga saker mest hela tiden. Som ikväll när vi såg en intervju med Wayne Rooney på tv och jag gör den uttjatade kommentaren:
- Han ser ut som Shrek...
Hon ser på mig med irriterad min och svarar:
- Va int' dum mot Shrek.

Ännu ett delmål i livet kan bockas av. I helgen skrapade jag ihop 13 rätt på Stryktipset då jag deltog i tips-SM med ett 64 kronors-system. Pulsen var nära maxnivå när jag följde slutet av matcherna via live-score. En dröm gick i uppfyllelse när den sista slutsignalen löd och jag gjorde jämfotahopp av lycka. Vinsten skålades med en skvätt rödvin från en nyöppnade baginbox. Så firar en vinnare.

Mitt liv var för några euforiska sekunder på en höjd jag sällan varit nära. Som känslan att äntligen ha bestigit en bergstopp, efter många herrans år av planering och slit.

Med förhoppningar av livsomvälvande mått sökte jag efter vinstutdelningen. Resultatet, dryga 2600 kronor, fick det skvalpiga rödvinet att kännas som en snorklump i halsen. Trots ytterligare ett par hundring för några "tolvor" förvandlades euforin till besvikelse. Här får man, en gång i livet, 13 rätt. Och så har man tippat som alla andra. Tydligen var mitt system helt utan unika tankegångar. Det var längesen jag kände mig så tråkig. Så Svensson. "Hatten" Helander hade dumförklarat mig.

Men en t-shirt får jag i alla fall. Samt evig respekt. Ingen minns ju hur mycket jag vann om 10 år. De kommer bara se detta fantastiska klädesplagg. Med otursnumret på bröstet, som en påminnelse om hur vissa bergstoppar visar sig vara små kullar. Och att man egentligen är en helt vanlig Svensson.

Jag såg en tv-intervju för ett tag sen där en sverigedemokrat berättade hur han kraftigt ville minska, eller snarare stänga, invandringen i landet.

- Varför? frågade reportern.

- För att kunna bevara det som är svenskt, svarade kommunpolitikern.

- Som vadå? fortsatte reportern.

- Ja, som fornlämningar och högtider. Midsommarafton till exempel.

 

Jag undrar hur invandrarna ska gå tillväga för att lemlästa de här?

 

Där någonstans började jag skratta, ni vet så där mycket som man gjorde när man var liten. Så där mycket så att man kissade på sig. (Den som inte har skrattat så mycket att man kissar på sig, har skrattat för lite.) Fornlämningar? Finns det invandrare som ägnar sig åt att förstöra fornlämningar? Bilden i mitt huvud blev hysterisk. Jag såg hur invandrarna samlar ihop sig och åker på korståg mot våra fornlämningar... Nej, han borde ha svarat Melodifestivalen, tänkte jag när den galna skrattattacken sänkt sig några decibel. Är det något som har blivit typiskt svenskt så är det väl Melodifestivalen?

 

I morgon, lördag, kör Melodifestivalen 2011 i gång. Dessa veckor av masshysteri kommer att starta i Luleå, och avslutas den 12 mars med en grande final i Globen.

 

 

I morgonkväll kommer miljontals svenskar att följa Melodifestivalen från sofforna. Det har nämligen blivit en tradition. En svensk tradition. För det är väl därför vi sitter där i sofforna? Det är som med Kalle Anka på julafton. Vi sitter där och med en flötig tallrik mat och en Lapin kulta, trots att man har sett det så många gånger innan och vet vad som kommer att hända.

 

För ingen ska försöka intala mig att vi glor på Melodifestivalen för musikens skull. Det finns ju ingen som tycker att låtarna är bra. Att håna bidragen i tävlingen har blivit lite av en sport. Vem kan spy mest galla?

- Men vad i helvete!! Det är ju inte ens någon melodi!

- Vad har människan på sig? Håll in magen och tejpa upp tuttarna!

- Det här måste vara den sämsta låt jag hört...

 

Ändå sitter vi där. Det har blivit folkligt att se på Melodifestivalen. 1959 sändes det första gången, och det lär sändas i minst 52 år till.

 

Nu väntar ett par veckor där allt kommer att handla om denna musiktävling. Nöjessidorna kommer att slukas av skvaller bakom kulisserna, klädrevolter och stulna låtar. Det har faktiskt blivit en tradition att det ska vara så.

 

Men sverigedemokraterna kan så klart inte erkänna att Melodifestivalen är något typiskt svenskt. Den består nämligen av utländska musikstilar, homosexuella generaler och artister med fjärran ursprung. Som vår egen Fagbetmedlem Dilba. Heja!

 

Melodifestivalen består av vad Sverige faktiskt är idag. Inte vad det var.

 

Dessutom är ju Eurovision Song Contest en europeisk företeelse, inte svensk. Men det kanske är så, att vi får inse att det typiskt svenska också kan vara typiskt för något annat land. Finns det överhuvudtaget något som är typiskt svenskt? Att supa sig dyngrak på midsommar? Nej, han skulle ha svarat Melodifestivalen. En modern svensk tradition. Vare sig vi gillar det eller ej.

 

Och i år kanske vi till och med kan få höra några bra låtar. Jag hoppas särskilt på Backyard Babies-sångaren Nicke Borg, och Dilba så klart. Hoppet är ju det sista som överger människan. För visst kommer vi att sitta där i sofforna på lördagkväll? Även om vi vet hur det slutar. Så bevarar vi traditioner. Inte genom att stoppa invandringen.

 

För jag har fortfarande inte träffat en enda invandrare som massakrerat en fornlämning, eller tvingat oss att vara nyktra på midsommar.

Lasse Stefanz har funnits i 43 år. Nyligen vann de en grammis och ska i februari tävla i Melodifestivalen. Personligen lyssnar jag hellre på bruset från myrornas krig på tv:n än på en skiva med Lasse Stefanz. Men vad jag tycker spelar inte så stor roll. Lasse Stefanz är populära ute i stugorna. Med all rätt.

Daniel Adams-Rays nya skiva "Svart vitt och allt däremellan" är guld värd. Bättre än hyllade Snook-kollegan Oskar Linnros enligt mitt tycke. Men finns Adams-Ray kvar på scenen om 40 år?

Jag intervjuade Olle Jönsson, sångaren i Lasse Stefanz, över telefon idag. Det var inga konstigheter. Hans skivbolag gav mig hans mobilnummer med kommentaren:
- Det är bara att ringa. Han svarar nästan jämt.
Och det gjorde Olle på sin Kristianstad-skånska. Intervjun gjorde vi direkt, med morgonkaffet i handen. Fint som snus. Inga konstigheter.


Olle Jönsson, sångare i Lasse Stefanz.

Sen var det dags för dagens andra "telefonare". Daniel Adams-Ray kommer till stan i helgen. Förra veckan hörde jag av mig till hans pressgubbe för att boka in en intervju.
- Jag hör av mig nästa vecka, fick jag till svar.
I dag hade jag fortfarande inte fått svar, så jag ringde upp igen. Konversationen:
- Eh, just det, vad tror du om måndag?
- Han spelar ju på lördag, jag måste ju ha grejen klar innan dess.
- Men, Daniel gör bara intervjuer på måndagar.
- Va?
- Han gör bara intervjuer på måndagar...
- Kunde du inte sagt det förra veckan då?
- Ja, det var ju dumt.
- Men några minuter i telefon har han väl tid med?
- Nä, han repar nu. Du kan väl saxa lite från någon TT-intervju.
- Ok. Tack...
Klick.

Fragman rann längs kinderna och det brann under kotlettfrillan efter det samtalet.

Svaret på frågan om Daniel Adams-Ray kommer att vara kvar på scen om 40 år är nej. Om han inte hoppar ner från de där höga hästarna förstås. Han är som ett av de där unga stjärnskotten i poker. Någon som vinner miljoner ena månaden, får storhetsvansinne, och gular allt i nästa. Pengar och popularitet kan lätt försvinna om man inte sköter saker rätt.


Isildur1? Nej, Daniel Adams-Ray.

Tacka vet jag Chris Björin, förlåt, Olle Jönsson. Han vann sitt första WSOP-bracelet, förlåt, grammis för 21 år sedan. I år kunde han lägga ännu en till samlingen. Och det skulle inte förvåna om han står där på scen och håller tacktal på Kristianstad-skånska om 20 år igen.

Plötsligt kan jag tänka mig att byta ut "Gubben i lådan" mot "De sista ljuva åren" i stereon. Det trodde jag aldrig.

Edit: En kollega frågade precis om jag kunde korrekturläsa en text.
- Javisst, om det går bra att vänta. Korrekturläser gör jag bara på måndagar. Eller var det tisdagar...?