Snorbusar & stålhättor

Han var två år äldre än mig och hade ring i örat. Inte i höger öra, för då var man bög. Jag vet inte om vi någonsin var kompisar, men jag följde efter honom ändå. När han gick över skolgården i sina slitna Dr. Martenskängor, med stålhättor som kunde sparka genom smalben, vände alla bort blicken. Till och med sexorna.

Henric bodde längre bort på gatan. I ett  gult litet tegelhus omringat av en gräsdjungel. Jag var bara inne där en gång. Det luktade något som jag aldrig förstod vad det var förrän långt efteråt. Hans mamma låg i sängen, trots att det var mitt på dagen, och någon pappa såg jag aldrig. På sommarloven brukade han komma över och fråga om jag ville va. Som nioåring säger man inte nej till någon som är äldre och har ring i örat, även om det känns olustigt i magen. Etersom pappa var pastor kunde han inte, som de andra föräldrarna, säga till mig att sluta umgås med Henric. Man skulle ge alla en chans och inte dömma folk efter utseende eller bakgrund.

Vi brukade gå till kiosken och köpa ”snorbusar” och ”kisseblöjjor”. Ja, godiset hette så. Henric skrattade alltid sitt speciella råa skratt åt de roliga namnen. Det var på grund av namnen vi köpte godiset för det smakade inget vidare. Utanför kiosken cirklade moppegänget runt. De gjorde fartmärken i asfalten, skjutsade tjejer till stan och var allmänt jävliga mot alla. Therese åkte alltid bakom Andreas. Henric var kär i Therese, trots att hon gick i sjuan. Han sa att han skulle göra vad som helst för att bli ihop med henne, så det var surt att hon hängde med en idiot som Andreas. Han var nästan vuxen och hade en t-shirt med Guns N´Roses på. En gång, när vi var höga på ”snorbusar”, gjorde vi punka på Andreas moppe med en rostig spik. Sen dess har ljudet av mopedmotorer skrämt mig.

- Henric gå hem och knulla din brännvinshora till morsa! Om du inte betalar ett nytt däck ska jag slå in pannbenet på dig så hjärnan ploppar ut ur skallen!
Moppemuschen fladdrade på överläppen och en blandning av snus och saliv sprutade där Andreas stod framför sitt gäng och vrålade förolämpningar mot Henric. Nils Ferlins väg var ingen plats för oss just då. Hade inte Henric stått bredvid mig hade jag lagt mig ner och spelat död. Eftersom det var jag som hade hittat den rostiga spiken kände jag mig väldigt skyldig och började räkna på mina tillgångar. Med mormors födelsedagspengar skulle jag kanske ha råd med ett nytt däck. Helt inne i mina egna tankar hade jag inte märkt Henrics reaktion på de snuskletiga okvädesorden. Han hade tagit ett steg mot moppegänget 20 meter bort på gatan. De utstående ögonen var helt röda, hans bröstkorg jobbade in och ut som en blåsbälg och käkarna var så sammanbitna att tänderna gnisslade.

Han fortsatte att sakta röra sig mot det hånfulla tonårsgänget. Jag stannade på avstånd. Det fanns inget jag kunde göra nu, utan vare sig stålhättor eller ens tillstymmelse till könshår. Men Henric fortsatte fram. Det kändes som om han bar mig på sina axlar. Som om han offrade sig för mina skulder.
- Din lilla jävla råtta! Kom så ska jag sparka in knäskålarna på dig!, fortsatte Andreas att gorma med basröst.

Ju närmare Henric kom förbyttes hans självsäkra förbannade ansiktsuttryck till ett lätt besvärat leende. Det var som David mot Goliat. Fyra år skilde de båda och Andreas hade en armé bakom sig. Henric hade mig, en nioårig snorvalp.

Det gick så snabbt. Två, tre blinkningar, sen var det över. Blodet sprutade från Andreas näsa och hela moppegänget låg över Henrik som fäktade och sparkade som en galen tjur. Jag sprang hem. Henric hamnade på sjukus. Vi sågs inte mycket mer efter det. Pappa fick jobb i en annan stad långt bort, så vi flyttade.
Men jag glömmer honom aldrig. Han som offrade sig för att jag skulle kunna löpa, trots att jag knappt var hans vän. Trots att det var jag som hittade den rostiga spiken. Bara Jesus hade gjort samma sak.

Zombie

Jag går  fortfarande runt i något slags sovande vaket tillstånd. I dag orkade jag varken byta, kläder eller duscha innan jag gick till jobbet. Inte ens en raggardusch mäktades med. Gick inte ens och fikade, trots att Lotta bjöd på wienerbröd, för att jag luktade gammal instängd finsk bastu. Sliten är rätt ord. När jag inte ens är speciellt sugen på nätpoker är det illa, riktigt illa.

Eftersom jag antagit den sjuka utmaningen att vinna Svenska Spels Sverigeranking var jag ändå tvungen att spela den framför tv:n med frugan i går. När man har 37 timmars sömn att ta igen så går det givetvis bra för en gångs skull. Slutade på en tredjeplats och fick 7k för besväret. Sjukt dåligt att inte vinna det finalbordet dock. Nu är jag i allafall på allvar med i jakten på trofén. Gick upp på sammanlagd femte plats i rankingen och har absolut toppkänning.

I kväll skulle jag verkligen vilja lägga mig tidigt, men Champions League-Finalen går ju knappast att missa. Jag lägger nog en peng på United som slutlig vinnare, även om hjärtat slår för katalanerna.

Sov med 550 000:- i natt

Det blev en rätt kul båtresa trots allt.

SM tvåan Alexander Richnau missade sitt flyg som gick 05.20 natten mellan lördag och söndag. Han satt då fortfarande i heads up mot Ferit så det var ju en helt ok anledning att skippa planet. Sen var alla flyg hem på söndagen slut så när han satt i lobbyn och beklagade sig kunde dybban rycka in och erbjuda en plats i sin båthytt. Han nappade direkt.

Så det blev jag, sjömannen, världens fräckasts Stefan, Alex och över en halv miljon kronor som delade hytt. Killen litade inte på det estniska banksystemet och hade alla pengarna i sin resväska. Om det varit mina pengar så hade jag nog suttit på väskan hela resan, men Alex partade på rätt bra. Det är inte långt mellan geni och galning. =)


Så var sagan slut...

Det blev till sist Unibet-proffset Ferit Gabriellsson som tog hem SM. En värdig vinnare. Conny kom på en fin tredjeplats.

Nu får det vara slut på roligheterna. Dags att åka hem och ta igen sig på jobbet. De här dagarna har varit helt grymma och jag har träffat så mycket trevliga människor. Dybban gick dock på en liten badbeat när han upptäckte att alla flygbiljetter var slut. Så nu får det bli båten hem. Doh!

Heja Conny!

Vaknade i dag av en dödsångestkramp i vaden. Det gjorde sinnessjukt ont. Men upp kom jag i allafall. Gårdagskvällen/natten blev riktigt kul. Jag har aldrig åkt limmo innan, men jag skämtar inte om jag säger att den vi åkte i igår var typ 40 meter lång. Ja, champagnen kanske spädde på några meter.

Lite oväntat träffade jag min bloggkollega Lison i vidundret till bil. Det var en väldigt trevlig bekantskap. Vi avslutade båda natten med att åka tillbaka till Casinot och spela cashgame. En rysk superfisk spelade som om det inte fanns någon morgondag och jag dubblade snabbt upp mot honom. Tyvärr var jag helt klart lite väl "het" på det efter all fri bar så jag slaskade bort det mesta av vinsten. Vid 07.00, när jag sovandes knappt kunde urskilja åttor från treor eller kungar från knektar så sålde jag min plats för 500 spänn till något proffs som tyckte det verkade vara en bra investering.

I dag går finalbordet av SM. Jag ska personligen heja fram min Team NordicBetkompis Conny Hammar som ligger tvåa. Conny är en av de i laget jag pratat mest med här och han är verkligen en ödmjuk och trevlig kille. Det sjuka var att han inför gårdagen startade med endast 7k och var nere på 3k på blinds 600/1200. Nu har han 285k och har stor chans att ta hem förstapriset på runt 1 miljon. Då kan jag lova att det blir kalas även ikväll. Heja Conny!

Sjömän och "Dr. Alban-fest"

Vaknade 15.45 i dag efter att ha spelat poker fram till 09.00 på morgonen inne på vårt Casino som har öppet dygnet runt. Vi avslutade sessionen med att gå och äta hotellfrukost.

Jag, sjömannen, och två andra sköna snubbar hängde hela kvällen och spelade cashgame och 1000kr-Sit&Gos. Sjömannen gjorde sitt livs största misstag vid ett pokerbord. Handen måste vara den sjukaste jag spelat. Typ. Vi spelade 25/50kr cashgame och spelet var minst sagt vilt. Vi är tre stycken som synar en höjning till 300 kronor. Flopp
2 4 5 med två ruter. Första man checkar och sjömannen betar ut 4050 i tidig position in i potten på 1200!
-Eh, du ville inte beta 450, frågar jag på skoj.
Sjömannen svarar  inte utan börjar bara se lite blek ut i ansiktet. Jag sitter efter och måste ju folda min superhand 34s. Pokerns största pokerbratt Carl-Johan Geijer trycker dock snabbt in hela sin stack på 10k. Alla foldar fram till sjömannen som börjar lipa.
-Åh, man ser ju ingen skillnad på de här Estländska leksaksmarkerna.
Han hade på riktigt betat 1000-marker istället för 100-marker. Men hade nu bara drygt 3k till bakom. Efter mycket tandagnisslan så synar han till sist för sina sista marker och visar 77.
- Jag ville ju bara se var jag stod, harklar han fram med gråten i halsen.
Geijer har floppat stege. Och nu ser det obönhörligt mörkt ut. Turn 7, River 4, räddar dock kvällen för sjömannen och potten på drygt 16k går åt hans håll. Chansen till att få kåken där är mindre än 1 procent. Som tur är är sjömannen en gentleman och bad Geijern om ursäkt och bjöd på drinkar efteråt. Det hade varit ett sant nöje att se världens sämsta vinnare optikern göra en liknande utdragningen. Han hade baske mig skitit på sig av upphetsningen och gormat sönder Geijers öron med ett vrål som inte kan uppmätas i decibel.

För egen del gick det  varken bra eller dåligt. Slutade någon tusing plus. Det brände jag dock snabbt när jag anmälde mig till sidoeventet för 3k som startade en kvart efter att jag vaknade idag. Jag var rätt kall hela turren och åkte till sist ut som 37 av 80 med 99 mot 1010 all in preflopp. Att man aldrig ska få vara på rätt sida med pocketparen? Satt dock på samma bord som Hatten så vi hade trevligt ändå. Hatten åkte innan mig mot samma kille, som var sjukt aggressiv och floppade nötter i varje hand han spelade. 

Ikväll har NordicBet lite fest för sina spelare. Det blir fri bar, limmo och bokat bord på någon nattklubb. Pallar ju egentligen inte det där "Dr. Alban-festandet", men man får väl bjuda till när det är gratis...

Edit: För övrigt så har Norinder beskrivit båda de händer jag skrev om i förra inlägget på sin blogg. Han har lite faktafel vid något tillfälle (checkade flopp, inte turn med mitt set i åttor), men det är ändå kul att jag tiltade upp honom.


Dybban chickar ur

Så hur gick det då för dybban i SM?


Startstack 10000. Blindsnivå 1 timma med början på 25/50.

När jag väl satte mig vid bord 9 på plats 9 kändes det väldigt bra. Inga av storlirarna satt på mitt bord så jag hade hyfsad koll på hur hårt man kunde leka. Det var mycket limpande amatörer som man rätt så lätt kunde straffa och det gjorde jag också. Limp, limp, limp, dybban raise. fold, fold, syn. Flopp. check, dybban bet, fold. Så såg det ofta ut och jag kunde rätt så ohotat gå upp till nästan 15 k efter bara någon timma. Sen kom Mats Iremark och satte sig på stolen till vänster. Där jag absolut inte ville ha honom. Då började allt gå utför. Ett dåligt kortsnitt (inte ett högt par eller AK, AQ de närmaste tre timmarna) och Iremarks aggressiva spelstil gjorde att jag blödde marker ner till 11k efter fyra perioder. Inget vidare, men fortfarande inga problem.


Med blinds 150/300 kommer även Micke Norinder och sätter sig till höger om mig. Då blev det genast liv i luckan. Säga vad man vill, och jag tar inte i försvar allt som kommer ur hans käft, men det är en förbaskat kul kille att ha vid bordet. En trevlig hand:


Jag höjer UTG med 88 till 800 (blinds 150/300, 25 ante). Norinder sitter i big blind och synar. Micke checkar mörkt (alltså innan floppen kommmer upp på bordet). Flopp K82 regnbåge. Mums. Men eftersom Micke checkade mörkt vill jag inte skrämma iväg honom, så jag checkar bakom. Turn 6. Micke checkar. Jag betar 1200.
- Där kommer försöket, gormar Micke glatt och synar rätt snabbt.
Jag vet att han kan syna med rätt mycket här. Typ alla träffar och pocketpar. River J. Micke checkar. Nu är bara frågan hur jag ska få betalt? Jag tror att en rejäl bet ser svagast ut från Mickes synvinkel så jag betar 3500. Micke börjar steka.
-Det värsta är att jag tror du är helt tom, glappar han. 
Jag stirrar ner. Gött, nu kanske han synar med någon halvtaskig träff tänker jag. Ganskar snabbt synar han med KJ. Wow. trodde inte han var så stark. Så här i efterhand borde jag självklart ha betat flopp. Då hade jag troligen slagit ut Micke som bara hade 5k kvar efter den handen. Han hade aldrig orkat vika topp tvåpar.


Men men, så är det. Upp på 17,5k. Äntligen medgång. Exakt ett varv senare går det dock åt pipan. Återigen UTG höjer jag upp till 800 med JJ. Två syn. Flopp 469 med två hjärter. Jag betar ut 2000. En syn. River 8s. Jag anar ugglor i  mossen och vill hålla nere potten då vi har ungefär lika stora stackar. Check. Han betar ut 3500 rätt snabbt. Här bör jag egentligen lägga mig. Det ligger dock alldeles för många drag ut för att jag ska kunna folda med gått samvete. Syn. River 8r. Jag checkar. Och när han checkar efter är jag säker på att jag har potten. Förvåningen blir stor när han slänger fram AA. Eh? Nere på 11k igen.
 
Efter att lite senare åter jobbat upp mig till 14k ställer Norinder all in för 2400 på cut off (platsen innan knappen). Jag hittar KJo. Min första känsla är att blixtsyna, då han i princip kan ställa med vad som helst där. Sen tänker jag att jag inte har någon lust att dubbla upp Micke. Men när Norinder ser att jag är på väg att folda ger han sig på mig verbalt.
- Vilken chicken! Du spelar ju som en kärring! Heter du Simone?
Jag vet att han vill ha en syn. Men synar ändå bara för att det skulle vara kul att ta ut honom. Hatten och Norinder hade dessutom ett "last longer bet" där den som gick längst av de två i turneringen skulle få 5 000 spänn. Hatten hade lovat mig fri bar om jag slog ut Micke så det låg ju som en liten morot. När jag dessutom blev kallad Simone av en hård, men hjärtlig Norinder var det droppen. Han slänger dock upp AQ i spader. Flopp Q106. Men jag får inte dra ut.

På blinds 200/400, ante 25, kom så min ödeshand. Det känns så så här efteråt iallafall. Alla lägger sig till mig i lilla blind och jag synar Iremark i big blind med 85o. Han är på väg att raisa upp, men ångrar sig efter att jag börjar lipa att jag varit så snäll nu hela tiden och aldrig raisat hans blind. Så han checkar och floppen kommer 568 alla i ruter. Jag betar direkt ut 700 i potten på 1000. Iremark synar snabbt. Turn Jhj.Jag tror att jag leder med mitt tvåpar och betar 1500. Iremark går rätt snabbt all in. Vi har nästan exakt lika mycket marker så synar jag är jag ute. Vad göra? Eftersom han var big blind kan han ha precis vad som helst. Det känns dock inte som han ställer på ett drag. Jag vet att han kan göra det, men inte nu, han vet att jag är rätt stark. Tyvärr känns bara den enda rimliga hand som jag kan slå vara 65, annars slår jag bara rena bluffar och draghänder. Hade det varit en höjd pott hade jag synat snabbt. Men nu? Jag har 8,5k kvar om jag foldar. Det känns kallt att syna av sina sista marker. Så efter några minuter i tanken foldar jag och visar Iremark min 85. Han pustar ut och slänger upp QQ! TILT!


Så här i efterhand borde jag kanske synat, men det är lätt att vara efterklok. Det kändes verkligen som att han hade fler händer som slog mig än vad jag slog honom med. Och jag trodde inte på bluff där. Överpar fanns bara inte i min tankevärld. Särskilt inte som vi tidigare hade snackat skit om folk som slowspelar höga par. =)

Där gick i alla luften ur mig lite. Ingen av damerna var i ruter heller så jag hade med stor chans dubblat upp till 24k i den handen om jag tagit synen. Nu hade jag 8k istället. Tungt.


Höjer sedan upp i sen position (blinds 300/600, ante 50) till 1400 med A10s. En kvinna i medelåldern som är sponsrad av Unibet synar på big blind. Flopp JQQ med två i spader. Jag har alltså straight flush-drag och betar ut 1700. Hon börjar tjöta.
- Är du så stark. Har du AQ?
Redan här vet jag att hon själv har väldigt bra. Hon gafflar inte så annars. När hon sedan steksynar vet jag att hon är stark. Turn A. Hon checkar. Jag checkar efter. River 2. Ingen färg för mig, men träff på Esset. Hon betar ut 2600. Det skriker styrka, men jag orkar inte lägga mitt A för och synar. Hon slänger upp JJ för floppad kåk. Tack för kaffet. 3k kvar. Ställer några händer senare med Q10o. Big blind synar med KK. Så var den sagan slut.


Men jag är nöjd ändå. Hade det väldigt trevligt vid mitt bord, är nöjd med mitt spel och var med i över åtta timmar. Det som svider mest är att jag inte synade Iremarks all in. Då hade jag varit bra med. Men som sagt, det är lätt att veta när man har facit.

Nu ska jag ner och slaska cashgame!


Iremark var en glad och trevlig prick.


Norinder visar upp resterna av sin markerstapel efter
att dybban har masakrerat den med sitt set i åttor.


18 minuter kvar

För en sekund slog mig tanken att spela i solglasögon eftersom jag aldrig haft tillfälle att göra det innan. Efter en snabb titt i spegeln avstår jag dock att bära mina Ray-Bans. Det var en mer skrattretande än skräckinjagande bild som målades upp. Och jag vill ju inte bli hånad.

Nu har jag tryckt i mig två bananer och lite vatten. Det är bara 18 minuter kvar till starten av SM och jag är redo att slungas ut bland småmört och vithajar. Funderar starkt på att dra ner i baren och använda en av alla mina 42 gratis-öl-lappar som jag fick igår. Jag brukar göra så. En öl är alldeles lagom för att komma in i rätt stämning.

Önska mig lycka till!


På plats i hetluften

Det känns härligt att äntligen vara på plats i Tallinn. I hetluften. Allt det man tidigare bara följt i bloggar, tidningar och forum är man nu själv en del av. De spelarna man bara sett på bild står man nu öga mot öga mot.

Skvaller från tisdagen:
Träffade på Ola Brandborn (förra årets SM-mästare) i baren på casinot där han grämde sig över dagens Mörkpoker. Han hade haft ett för bra kortsnitt för att åka ut innan finalbordet. Eftersom just mörkpoker är det enda SM-tecknet som fattades i hans meritlista var han rätt bitter.
- Hade bara min stege fått stå så...
Sånt är livet sa jag och tog en klunk av den inhemska ölen.

Senare hamnade jag i Unibets lounge med min nyfunna kvalvän Christian. Han har trots sina blott 22 år i livet en gediger meritlista som sjöman och har seglat till de flesta länder i världen. Fräckare än fräckast tycker dybban. Det finns väl ingen fräckare titel än sjöman? Där fanns även Micke Norinder som lät mig sitta kvar i rummet, trots att jag tävlar för NordicBet.
- Jag lånade faktiskt NordicBets Lounge på Råsunda igår när AIK spelade så det är lugnt, gafflade han.
Sen blev Norinder sur för att de bjöd på Sour Cream-Chips. Han lugnade sig dock när han såg att det även fanns lättsaltade att tillgå. Tydligen hans favorit.

Strax efter kom  Peter "Nalle" Hedlund inflygande in i Unibet-rummet. Maken till käft har jag aldrig hört. Dessutom var han en jäkel på piano. Roligast var när Norinder inte lät (en redan överförfriskad Nalle) ta av unibets gratisöl.
-Du får nöja dig med en cola.
Så tog han Nalles öl och gav till Brolin istället.
Nalle, med mest överskottsenergi på denna sidan Östersjön,  utmanade sedan dybban i blixtpoker för 100 kr. Jag ville dock inte göra bort mig så utmaningen gick vidare.

Nu ska jag ge mig ner till casinot igen för att raila slutet av dagens Omaha. Sen blir det nog lite cashgame innan en hyfsat tidig säng.

(Ska försöka ta lite bilder och lägga upp med. Tyvärr går dybban och teknik inte alltid hand i hand. Men det kommer.)


dybban för 200 ggr pengarna!

Spiffen och optikern hävdade att jag stod i 200 gånger pengarna på att vinna SM på NordicBets odds över SM-deltagare. Jag var självklart tvungen att gå in och se hur oddsen var fördelade och jag måste säga att de varit rätt så snälla mot dybban. De tror till exempel att det är lika stor chans att jag vinner SM som gamla inbitna proffs som Hans Eskilsson och Micke Norinder, samt pokerfarfar Dan Glimne. Jag är dessutom större favorit till pokalen än "first lady of poker" Michaela Johansson och bloggaren Lina Olofsson, som står i 225 respektive 250 gånger pengarna. När man sedan får tillbaka 175 gånger insatsen på en superstjärna som Bengt Sonnert så känns det nästan som tjänstefel att satsa på dybban.

Så Spiffen, visst jag känner mig i form men att slänga pengar på dybban känns lite som att försöka vinna på chokladhjulet på Liseberg. Det kan ju vara en rätt kul grej, men chansen att gå plus är så där.

Nu är jag färdigpackad. Nästa inlägg blir från Tallinn.

En slurp schack

I morgon öppnar frugan sitt café tillsammans med Malin. Jag tror jag längtar mer än de själva. Dylan (Malins sambo) och jag ska ha ett eget bord längst ner i hörnet där vi kan surpla kaffe och spela othello, schack, risk och majong. Jag vill verkligen bli en sån där gammal gubbe (de finns bara utomlands) som sitter ute och spelar brädspel med sina polare hela dagarna.

Optikern tror inte att såna gubbar kommer finnas när vi blir åldersmän.
- Näe, då sitter ju gamlingarna på caféet med en dator och spelar nätpoker istället.

Vilken jädra glädjedödare. Jag ska i allafall göra allt för att föra ”livespelen” vidare till nästa generation. Också vill jag slå ett slag för "Lilla Caféet” i Eksjö. Världens mysigaste café. Med rätt att spela brädspel!

”Säälj aaallt!”

- Henke sälj! Säälj aaallt!
- Eh, va? Vem är det?
- Det är ju dybban!!!

Jag och optikern hade rätt roligt åt mina nyinköpta aktier i helgen och att jag egentligen inte har en aning om vad jag håller på med. Jag kan se mig själv vakna kallsvettig om natten av att aktierna är på väg ner som ett sjunkande skepp. I panik slänger jag mig på luren för att ringa min personliga bankman Henric och med sprucken stämma skrika:
- Sälj! Säljt aaallt!
Henric kommer yrvaket fråga vem tusan det är som ringer och väcker honom denna ogudaktiga timma och sedan lägga på luren i örat på mig.

Igår hände det nästan. Som vanligt numera tittade jag till mina aktier på morgonen och såg att min favortaktie West Siberia (ett ryskt oljeföretag) hade stigit med nästan 20 procent på fem dagar. Jag höll ju på att spilla kaffet över tangentbordet av upphetsning och ringde direkt upp Henric för att konsultera om det inte vore dags att sälja.
- Personen du söker är tjänsledig. Tillbaka på onsdag.
Va? Det visar sig att Henke har åkt iväg på kurs. Jag som trodde att han skulle finnas tillgänglig dygnet runt. Eftersom jag inte har en aning om hur man säljer själv och inte litar på någon annan än Henric så behöll jag aktierna.

Med naglarna nerbitna till banden så fick jag sedan följa hur min favoritaktie sjönk tillbaka under dagen. Nu är jag ytterst bitter över att inte ha fått göra min första vinstaffär. Men skam den som ger sig. Nu på morgonen hade den gått upp igen. Tyvärr är ju Henric inte tillbaka förrän imorgon. Och vi som skulle vara så tighta...


Brolin, Rickardsson & dybban

Eftersom jag kvalade in till SM genom NordicBet så kommer jag att få spela i deras team med reklamtröjor och hela kittet. De där gratiskläderna brukar ju sitta som en ICA-kasse kring kroppen så jag hade väl helst haft på mig mina egna kläder, men man får väl helt enkelt ”ta en för laget”.

Jag fick precis veta att jag kommer ingå i samma team som bland andra den gamla fixstjärnan Tomas Brolin och Speedwaymarodören Tony Rickardsson. Bland NordicBet-proffsen finns även glapkäften Peter "Nalle" Hedlund samt bloggaren och monstertipparen ”Hatten”. Vilken samling man hamnat i...

                                                   
    Tomas Brolin                               Tony Rickardsson                             ”dybban”


Klar för SM i Tallinn

Äntligen valde maj att ge dybban lite medgång. Jag lyckades ikväll vinna Nordicbets 200 euros SM-satellit. Förutom inköpet på 15 000 kr så fick jag även respengar och fem nätter på hotell i centrala Tallinn. Det känns faktiskt förbaskat kul att få chansen att spela med några av de bästa.


Nu hoppas jag bara att optikern kan ta ledigt från jobbet så jag har någon som railar mig...


”Kladdkakemissbrukarn” har blivit stor


Det gör ont när knoppar brister. Min 17-årige lillebror var som barn tämligen bortskämd. Då han är lite av ett sladdbarn i familjen och sågs som den lille och söte fick han nästan alltid som han ville, utan protester från morsan och farsan. Det fick till följd att han i stort sett levde på kladdkaka och jordgubbssaft, vilket i sin tur ledde till mängder av hål i tänderna samt ett par klämgoa kinder. Vi var till och med tvugna att mynta uttrycket ”kladkakemissbrukare” då han i snitt drog i sig en form per dag.

Det var då. Han äter fortfarande abnormt mycket choklad av alla de former, men nu har han vuxit upp till en liten man. En liten man som älskar poker nästan lika mycket som sin storebror. Eftersom han är minderårig så får han dock inte spela. Då dybban är en mycket älskvärd bror ordnande han dock så att lillebror fick tillgång till ett av hans pokerkonton. (Då kan lillen inte stoppa in några egna pengar) I julklapp satte jag in 500 kronor åt honom som han skulle få spela för. De tog slut på en vecka.

Om och om igen bad han på sina bara knän om en ny chans. Jag var hårdsint, men stoppade till sist in hundra kronor till så han skulle få grinda 20kr Sit & Gos. Under några kvällar visade jag honom sedan ”hemligheten” bakom turneringsspel. På 1,5 månad har han nu förvandlat de 100 riksdalerna till 25000 kronor. En avkastningen på 250 gånger pengarna med andra ord. En rätt imponerande prestation med tanke på de låga nivåer han spelar på.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. För nu vägrar den lille slyngeln att sommarjobba. Vad har jag gjort? Själv lever jag rätt gott på pokern, men jobbar heltid och har en utbildning. Om jag, likt lillen hade funnit pokern i unga år är jag inte lika säker på om jag hade varit där jag är idag. Det är därför jag är lite orolig. Många unga idag märker att de kan tjäna mer pengar på att sitta hemma, dricka joltcola och grinda poker än att ha ett ”hederligt” arbete. Men vad händer om tio år och pokern skiter sig? Och de har lagt sig till med dyra vanor som de inte längre kan betala. Då står man där utan vare sig utbildning eller jobb och har kastat bort sin ungdom med att räkna pottodds och semibluffa.

Så nu lille lille bror får du börja förlora, för annars kan din framtid vara förstörd. Hyr film och ät kladdkaka på kvällarna istället. Som på den gamla goda tiden.


Från kladdkaka till poker. Från en synd till en annan.

ÖIS första poäng

Idag är jag hundra procent säker på att ÖIS grejjar sina första poäng för säsongen mot Brommapojkarna hemma. Jag har nämligen tippat en slant på BP. Och om denna sketna månad får som den vill så är det garanterat att ÖIS får minst oavgjort.

Jag räknar med ett tack-mess från Allbäck ikväll.

               
                          
                          Heja!

Åkesson har inga horn i pannan

Jag sitter inknödd i en minibuss på torget i Eksjö tillsammans med Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna. Ute faller regnet som spön och hans inbjudan till tak över huvudet var för svår att motstå. Känslan är dock lite bisarr där jag sitter tätt ihop med en av Sveriges mest extrema politiker och hans två närmaste män.

Jag sitter där för att göra en intervju om deras valturné inför EU-valet. De flesta vet att SD är ett rätt kontroversiellt parti. Vissa säger att de är främlingsfientliga, andra att de värnar om Sveriges bästa. Som journalist är min uppgift att vara neutral. Jag skulle ljuga om jag sa att det alltid är en lätt och självklar uppgift. Vi lider alla av att ha förutfattade meningar om andra. Det skulle vara smidigt om alla Sverigedemokrater var dryga och tröga. Men så är ju inte fallet.

Jimmie Åkesson har inga horn i pannan. Han skämtar om att de tyvärr inte har någon kaffeautomat i den lilla bussen. Killen är smart, trevlig och vältalig.  Han rättar till sina glasögon, ler mot mig och pratar som om vi känt varandra i tio år. Det hela gör allt så mycket svårare. Man vill så gärna se saker i svart och vitt. Men det är inte alltid som det går. Sverigedemokraterna har inte fel i allt. Och Åkesson är för smart för att gå i några fällor.
- Vi säger bara det som alla tycker, men ingen vågar stå för, säger han.
Kanske det tänker jag. Det är lätt att dras med i snacket.

Lite senare på storgatan i ett kallt och ruggigt Eksjö pratar jag med en annan Sverigedemokrat. Han berättar att SD på Höglandet går framåt.
- Framför allt har många ungdomar blivit medlemmar, förklarar han stolt.
Varför lockas så många unga av ert parti? frågar jag.
Han svarar att ”Det kan ha att göra med att det finns många invandrare i skolan som har svårt att lära sig språket och kräver mycket resurser. Det går ut över utbildningen och drabbar de övriga eleverna.”

Svaret gör mig lite chockad. Det får mig på något sätt att vakna upp från Åkessons hypnos inne i värmen från minibussen. Kan det verkligen vara så att skolungdomar tröttnat på sina invandrande klasskamrater för att de har svårt att lära sig språket? För att de kostar för mycket? Jag har mycket svårt att tro det. För om det vore sant är allt det Sverige står för förlorat. Allas lika värde, allas lika rättigheter finns inte längre. För om vi kan tröttna på invandrarbarn som kostar för mycket för att de inte lär sig lika snabbt, då kan vi väl lika gärna tröttna på handikappade barn eller bokstavsbarn eller varför inte varje barn som inte har det lätt för sig i skolan? De kostar ju också tid och pengar.

”Sverigedemokraterna säger bara det som alla tycker, men ingen vågar stå för.” Det är inte bara Åkesson själv som säger så. Jag hör det uttrycket varje dag. På jobbet, i skolan, bland vänner. Men är det sant?

Saker är inte alltid svart och vitt. Det är inte Sverigedemokraterna heller. Hur gärna man än vill så har Jimmie Åkesson inga horn i pannan. Han kan till och med uppfattas som trevlig och sympatisk. Men om man går lite ut mot sidan och ställer sig där och lyssnar. Då finns det alltid någon som försäger sig till slut. ”De har tröttnat på invandrarna”. Eller var det de handikappade och boksstavsbarnen? Är det de alla tycker, men ingen vågar stå för? Att vi inte tror på ett Sverige där vissa får kosta lite mer för att de behöver det. Jag tror Sveriges unga är mer godhjärtade än så. Sverigedemokrater eller inte.

Jimmie is in town

Idag ska jag intervjua Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson som kommer till Eksjö för att prata om det stundande EU-valet. En journalists viktigaste uppgift är att behandla alla lika. Och det ska jag göra idag.

Under min research inför intervjun ramlade jag in på SD:s hemsida. Hur neutral jag än kommer vara inför Jimmie är det banne mig inte lätt att ha respekt för ett parti som har med sådana här tomtar på sin topplista över EU-kandidater.
Eller vad sägs?



Namn: Kent Ekeroth
Ort: Lund
Landskap: Skåne
Ålder: 27
Yrke: Civilekonom
Viktigaste EU-fråga: Att bekämpa islamiseringen av Europa.
Aktuell som: Kandidat för Sverigedemokraterna.

Här beskriver Kent själv varför vi ska rösta in honom i EU-parlamentet:

"Europa står inför en allt snabbare islamisering, vilket givetvis har sin grund i en mycket liberal immigrationspolitik som dessutom späs på av en stor illegal immigration.

Effekten av en växande muslimsk minoritet i Europa har blivit smärtsamt påtaglig, i Sverige liksom Europa. Vi ser allt fler tecken på hur länder anpassar sig till ökande muslimska krav; anpassning av skolmaten, mångkulturella lovdagar, könssegregerade badhus. Vi har s.k. “no go zones” dit polis, brandkår, ambulans m.m. inte kan åka utan att bli attackerade. Vi ser en våldsbrottslighet som skjuter i höjden. Detta händer flera länder i Europa; Frankrike, där vi bl a har dagliga bilbränder, vars befolkning består av cirka 10% muslimer; England som kanske är det land som är värst ute i Europa, har sharia blivit en del av den officiella lagstiftningen och deras flagga togs bort från deras fängelse för att inte “uppröra” de muslimska fångarna. Vi har Holland, som bekant fått se politiker och filmskapare mördade som ett resultat av deras kritik av islam. Amsterdam väntas snart ha muslimsk majoritet.

Listan kan göras lång. Vad som står klart är dock att med denna utveckling kommer vi inom en inte alltför lång framtid får se våra friheter opch vårt västerländska samhälle eroderas, till förmån för den totalitära, kvinnofientliga, våldsamma och förtryckande ideologi som är islam.

Europa behöver vakna. Och jag tänkte väcka dem om jag hamnar i Europaparlamentet."

Jag blev helt tagen när jag läste detta. Vad är det farliga med att länder anpassar sig efter muslimska krav? Alla ska väl ha rätt till sin egen religion? Om inte detta är hets mot folkgrupp så vet jag inte vad som är det? För alla som har ett någorlunda hum om islam framstår argumenten i denna text som direkta lögner. Islam är inte mer våldsamt eller förtryckande än kristendomen. SD:s försök till att påstå att man inte är främlingsfientliga kan man i allafall köra upp någonstans i ett mörkt hål i och med denna kanditatur. Ok, nu ska jag bli neutral igen. Skärpning!

Karma?

Mitt maj-hat lyste nog igenom lite häromdan. Tyvärr var det två stackars majblommeförsäljande flickor utanför Konsum som fick ta sig en känga.

- Hej! Vill du köpa majblommor?
- Javisst.
- Hur många vill du ha?
- Förresten har ni växel på en femhundring?
- Näeej.
- Nähe, nä men då får det va. Hej!

Huh, om blickar kunde döda så hade jag varit en blöt fläck på trottoaren. Det var faktiskt inte meningen att vara elak, men jag hade bara en femhundring på mig och var in a hurry. När jag tänker tillbaka på hur det lät verkade jag dock mer än lovligt dryg. Situationen har etsat sig fast i mitt huvud och jag tror att det kan vara lite karma inblandat. Vad jag ger maj, ger maj tillbaka. Månaden fortsätter nämligen att gäcka mig pokermässigt. Frågan är om det hela vänder om jag går och köper ett knippe majblommor?

                              

dybban historisk

I helgen skrev dybban för evigt in sig i historieböckerna. Höreda GIF slog Örjansklubben med hela 7-0 borta och dybban stod för 4 assist. Klubbrekord.

Om Allbäck hör av sig så lovar jag att ta en ordentlig funderar på hur jag på bästa sätt ska kunna hjälpa kvar ÖIS i Allsvenskan.

Du kan ju ge honom mitt nummer nästa gång han kommer in i butiken Optikern?

RSS 2.0