dybban poker

I dag vann Andy SM i PLO för tredje året på raken. Det ska vara omöjligt. Ingen kommer någonsin klara det igen, så jag antar att det är omöjligt. 

 

Jag undrar seriöst vad oddsen är? Det måste vara ungefär lika stor chans att Mattias Andersson vinner en EPT. Det ska vara omöjligt, för han spelar dem inte ens. 

 

Men just nu är det bara att ta av sig hatten. Grattis J-low!

 

Och tack för insikten att även det omöjliga är möjligt. Eller att det är möjligt att vara omöjlig. Typ.  

 

"Meningen med livet är att ta tillvara på de små sakerna. Inte jäkta runt som man gjorde förr och jaga den där jävla glamouren." / Klas Ingesson. 

 

Jag fick aldrig träffa min morfar. Han blev bara dryga 40 år. Men han lever i mig.

 

Ibland fantiserar jag om hur han var. Hur hans röst lät. Vilken gångstil han hade. Och vad vi hade pratat om. Men han fick aldrig träffa något av sina barnbarn. I dag skulle han ha haft 20 stycken, eller nåt...

 

Cancern tog det ifrån honom. Cancern tog det ifrån oss. 

 

Och jag minns det som igår när jag jag satt i sittbrunnen. Jag, farmor och farfar. Segelbåten var över nio meter lång och mäktigare än Titanic i min värld. Farmor sa att hon hade ont i magen. Att hon haft det en tid. Det bestämdes att hon skulle ta en snabb paus från seglarsemestern för att ta sig till ett sjukhus.

 

Men hon kom aldrig tillbaka till den där sittbrunnen. Cancern hade spridit sig. Det var för sent. Hon dog 53 år gammal. Och jag hatade cancern mer än jag någonsin hatat någonting annat. 

 

Hatet har inte lagt sig. 

 

I natt dog Klas Ingesson. Han blev ungefär lika gammal som morfar. Det är inte många människor som man vet att man kommer att minnas tills hjärnan inte fungerar längre, men "Klabbe" är en sådan. Han förkroppligade allt det jag ser upp till. Och som 12-åring var han med och gav mig mitt livs största sportsliga ögonblick. Nej, jag kommer aldrig få uppleva något liknande som VM -94. Det är omöjligt. 

 

Han verkade starkast i världen. Både mentalt och fysiskt. Det räckte för att lura blodcancern i fem år. Men inte längre.

 

Det går inte en dag utan att jag tänker på att den där kräftan ska komma och nypa någon som jag älskar. Den har ju gjort det förut och oddsen är alldeles för låga på att den kommer att göra det igen. 

 

Får jag sätta odds på min egen dödsorsak så är cancer en lågoddsare och det är en anledning till att jag aldrig tänker pensionsspara. Å andra sidan är jag en gambler som gärna lirar på det oväntade. Mormor är 80 bast och jobbar fortfarande heltid. 

 

"Visst fan är jag rädd för att dö. För ett tag sedan var jag på en begravning och då kunde jag se mig själv ligga där i kistan. Samtidigt har vetskapen om att inget är för evigt gett mig en inre frid. Jag tar tillvara på livet på ett helt annat sätt idag, jag mår konstigt nog bättre i huvudet än jag någonsin har gjort. Allt är så klart. Och det är jävligt underbart." / Klas Ingesson

När Johnny Wahlqvist var 11 år bestämde han sig för att bli starkast i världen. 

- Tänk realistiskt, sa folk i hans närhet. 

- Ja, men det är ju det jag gör! svarade Johnny. 

 

Han tittar på mig och skrattar. 

- Ska man hålla på med det här och bli bäst så måste man vara lite galen. 

 

I hans ungkarlslägenhet i Simrishamn försår man direkt vad Johnnys liv cirklar runt. Styrkelyft. Tv:n är en tjockis från 80-talet. Det är VHS som gäller vid filmtittande. Mitt i rummet står en träningsbänk. Johnny är 42 år, men har fortfarande kvar sina första vikter som han startade med för 30 år sedan. 

- Det är nostalgi. För att bli riktigt stark måste man leva i karga förhållanden, förklarar han. 

 

I hjärtat av lägenheten står bokhyllan som är resultatet av allt slit. Nej, det är inte själva bokhyllan i sig som säger något, utan det som finns i den. Hundratals medaljer och pokaler. 

 

Som 11-åring bestämde han sig för att bli starkast i världen. 25 år senare, 2008, blev han det genom att lyfta över 330 kilo i bänkpress och vinna VM-guld. Jag själv har 42 kilo i personligt rekord...

 

Innan dess hade han redan blivit överlägsen i Sverige. Idag har han 18 SM-guld på meritlistan. 

 

Vad man än håller på med så tror jag att man alltid kan lära sig av de bästa, vad än de bästa är bäst i. 

- Man måste våga vara lite nydanande. De säger att man ska träna si eller så, men man har sin egen sammansättning i kroppen som man måste lyssna på, säger Johnny när vi sitter på en bänk i gymmet och eftersvettas.  

 

Det är inte den som tränar mest som alltid blir bäst, utan den som tränar smartast. Det gäller även i poker. 

 

- Och man ska ha klart för sig att alla drömmar är möjliga. Det är bara det att det kan ta lite längre tid... fortsätter han.  

 

I går släpptes det första avsnittet av "Bäst i Sverige". Där hälsar jag på fem svenska mästare för att ta reda på hur det är att vara bäst. I första avsnittet får vi träffa tyngdlyftningssveriges svar på Zlatan. Och bufféernas skräck. Johnny Wahlqvist.  

 

Hela min uppväxt har vi kallat det för "negerbollar". Det var bara så man sa. 

 

Nu känns det ju för jäkligt att man inte får kalla chokladbollar vad man vill i det här landet. Och Pippi Långstrumps pappa får inte ens vara negerkung längre. Astrid Lindgren skulle ju vända sig i sin grav om hon visste vad vi utsatte hennes svenska kulturarv för. 

 

En rad Sverigedemokrater har redan hotat med att fly landet...

 

Kanske finns det någon svensk-koloni någonstans där man kan få vara svensk på riktigt? 

 

Dessutom har trilling-nöten blivit bortplockad från Alladin-asken? SERIÖST!?? Nu är råttet mågat! Jag är iförsig allergisk mot nötter. Men ändå. Principen. Allt handlar om principen. Det ska vara som det alltid har varit och den som inte fattar att det var bättre på 40-talet har ingen verklighetsuppfattning what so ever! Då fanns det ingen fattigdom, arbetslöshet eller rasism. 

 

Jag har även hunnit med att ha mest otur i världen ett antal gånger vid pokerborden så det känns inte som om det finns något slut på lagen om alltings jävlighet. 

 

"Men jag tycker inte det är rasistiskt att säga negerboll!" 

 

Nähe? Men kalla det för vad du vill då. Jag tycker inte det är elakt att kalla dig för rövhål. Men om du inte gillar det så kan jag faktiskt tänka mig att låta bli...

 

Det är komiskt att så många svenskar verkligen tycker att det är viktigt för dem att få säga eller läsa ordet "neger". Som om det var ett centralt ord i deras språkbruk som används på daglig basis i viktiga sammanhang. Som om alla verb och adjektiv försvann samtidigt. Det kommer bli fullkomligt omöjligt att uttrycka sig nu!  

 

Astrid var aldrig någon patriot. Hon hatade nationalism och tanken på att dela in folk efter var man är född. Hade hon skrivit Pippi idag hade hennes pappa varit sjörövarkapten istället för negerkung. Så jag tror snarare hon gör en glad piruett om hon kan röra sig.  

 

I helgen var det Superweekend på kasinot. Fick ett högt par under mina 8 timmars spel. Raketerna. Två syn på mitt uppslag. 9-hög flopp. Knappen hade 99. 

 

Hann bli bjuden på en Balkan-drink jag aldrig testat bestående av rödvin och coca cola. Mycket godare än vad det låter. 

 

Och fick tillbaka 1300 spänn för mina procent i Kalle. För det ska jag köpa ett paddle-racket. En sport jag lärt mig älska de senaste veckorna. En bladning av tennis och squash. TESTA! 

 

Kasinon i Sverige är så riggade! Tacka vet jag 40-talet. Då var det bättre. 

 

Allt var bättre på 40-talet. Förutom att jag inte fanns och paddle inte var uppfunnet. Men det är säkert någon som levde då som ligger bakom bägge delar...