dybban poker

Under matpausen dag 2 hade jag precis halkat ner i antalet big blinds och låg smårisigt till. Vid matbordet frågade jag Emil Ohlsson, som också var halvshort, om vi inte skulle byta "en tia"? 

 

Han svarade med ett grin som hade platsat på en Goblin i sagan om ringen. Så skrattade Emil samtidigt som han definitivt sågade mitt förslag med ett skånskt "Näeee!". 

 

Jag hoppas att han vrider sig i svettiga lakan om nätterna över den missen. Tänker på allt onödigt han hade kunnat forsätta köpa för den den där tian. Det hade till exempel räckt till minst tre fulla tankar på hans miljöbov till bil...

 

Men nä. Jag ska inte vara sådan. Helgen med Nordic Masters var helt fantatstik och det är alltid en ära att få träffa dessa pokerspelare, för att inte säga rapportörer. Det finns få saker som jag tycker är roligare. Särskilt när pokern går bra. 

 

Jag har nu skrivit en sammanfattning om dag 3 och finalbordet, samt ett tegelhus i Filipstad. Ni hittar den HÄR. 

 

 

Det är 74 spelare kvar av de 161 som startade. Och det känns bra. Dag 1 var en riktig bergochdalbana. Efter någon timma hade jag förvandlat startstack till 70k. Sedan några tunga nävar där jag låg på fel sida med överpar och efter det inte kunde lägga knektar på QQ952-bräda. Så ner på startstack igen. 

 

För att sedan byta bord och dubbla med en rivrad nötstege. Finns det något vackrare än att sätta ett nötdrag på river och få en all in emot sig? 

 

Men snart sket det sig igen. Hamnade i en jobbig situation med 64s på brädan T647 i en 3-vägs pott och jag får ett jätteomslag för turneringslivet av en CC-reg. Tvingas vika och tappar en hel del. Inte likt mig att vika tvåpar då jag är en extrem synfisk. Men ibland är det vackert att förvåna sig själv. 

 

Med en timma kvar av dagen var jag återigen nere på dryga startstacken då jag fick byta bord igen och hamnade i positon på Mats Jungsand, regerande SM-mästare på Cosmopol. 

 

Lyckades först 3-beta honom med 35r för att floppa färgdrag och direkt turna färgen mot hans toppträff. Och sedan syna ner en stor semibluff av samma Jungsand i en 3-vägspott. 

 

Det tog mig upp till 113k med en kvart kvar av dagen. Då flyttades jag till Christer Björins bord. Och jag bara mös av sista kvarten för att sluta dagen på 111k. 

 

Man måste säga att det blev ett lyckat drag att sänka inköpet med 10k till totalt 16k då turneringen blev full och extrabord till och med togs in för att få plats med några på listan. 

 

Nu är jag riktigt pepp inför dag 2. Jag har mest marker på mitt bord så det känns skönt att veta att man inte kan åka ut i första handen. 

 

Ni som vill följa hur det går kan göra det här. Erik ger er chipcounts, resultatuppdateringar, bilder och intervjuer. 

 

Nu har jag bara en ångest. Jag måste duscha. Samtidigt vill jag inte duscha av min tur. Kalla mig helt bäng, men det brukar alltid gå dåligt när jag är nyduschad. En liten, men uppfriskande odör under tischan brukar vara ett segerrecept. Men jag får väl chansa. Som vanligt. Att lukta gott är ju en seger i sig. 

 

Spelet återupptas om en knapp timma klockan 14.00. Vi hörs! 

Jag visste inte var jag befann mig när brandlarmet drog igång i morse men jag var beredd att fly för mitt liv och hoppade ur sängen fylld av adrenalin. Jag insåg snabbt att det bara var väckarklockan som dragit igång under den ogudaktiga tiden 06.06. 

 

Det kändes inte mänskligt någonstans. Mest sur var jag för att jag inte fick uppleva klart drömmen jag var mitt i. Jag medverkade i Egon&Koivus senaste podcast och hade precis fått frågan hur det känns att bli utsedd till Sveriges bästa pokerspelare. Mitt svar var både roligt, ödmjukt och smart och skulle till och med få den bittra finnen att brista ut i en liten uppmuntrande falsett. 

 

Men jag hann aldrig svara. Det gjorde mig mer och mer förbannad. För jag vet att jag aldrig kommer få chansen att svara på frågan igen. Svaret har jag också glömt. 

 

Men tydligen har jag ändå varit gäst i podcasten. Kanske i sömnen. 

 

Någon halvtimma senare satt jag på ett tåg till Stockholm. Nu på betydligt bättre humör efter att Norrländskan lyckades trycka i mig en leverpastejmacka. Finns det någon macka som ens kommer i närheten? I dönt tink soo. 

 

Nu ligger jag med skorna på i en hotellsäng. Troligtvis är det min medverkan i podcasten som har stigit mig åt huvudet och nu gör att jag bryter alla möjliga sociala koder. Skor i sängen!!?? Jodå, det är sant. Jag lever mitt liv allt mer som Justin Bieber. 

 

Strax lunch med själva maestro Mange P. Mannen som i sin största pokertriumf bjöd Elky på de numera klassiska orden "You shouldn't play bad aces..."

 

Vi ska spela Nordic Masters Main Event som startar om några timmar. Och jag har hört rapporterna om alla landets bästa pokerspelare som vallfärdat till hufvudstaden. Så det blir till att kämpa. Jag ska försöka uppdatera så mycket jag orkar och får möjlighet på Twitter för dem som är intresserade. Ni hittar mig här. 

 

Så. Dags att dra vidare. Vi hörs!

 

Edit: Och här är mina två senaste pokerkrönikor. En med lite Thåström och en om gamla hundar som lär sig sitta. 

Så här blev årets första avsnitt av Dybban flyttar in. Möt "den nya" William Thorson under en dag med dadelté, och prat om allt från Jamie Gold till dödsångest.