"Den ligger uppe nu"

"Den ligger uppe nu", skrev Marc i ett mess.

 

Var tvungen att gå in på svenskaspel.se för att kolla läget. Höll bokstavligen på att skita i brallan när jag såg min fejja "pryda" hela startsidan. Trodde inte de skulle dra så stort. Men jag får bjuda på det.

 

Jag fick ett mail för ett tag sedan. Sen några telefonsamtal. Efter det drog jag på möte till Stockholm. Så följde ytterligare mail. Och telefonsamtal. 

Men det mesta kändes som formalia. They had me at hello. Nu är allt klart. I dag publiceras min första pokerkrönika på Svenska Spels hemsida. Där kommer jag under 2012 lämna en ny betraktelse av pokerlivet varje torsdag.

Allt känns genuint bra. När den gamle smålänningen och EPT-vinnaren Magnus Petersson hörde av sig för ett tag sedan och undrade om jag var intresserad av att jobba med Svenska Spel så kändes det rätt direkt. Det var som om någon hade skräddarsytt ett jobb för lilla mig.

Exakt hur mitt arbete kommer att se ut på Svenska Spel är inte hugget i sten. Framför allt ska jag skriva. Men förutom pokerkrönikan hoppas jag även få vara med i arbetet att göra pokern ännu bättre och mer attraktiv för spelarna. Då jag själv spelat på SvS i många herrans år känns det väldigt inspirerande.

Befinner mig i dagarna i Umeå. Har blivit bortskämd av svärföräldrarna som en liten inne-gris hela julen vilket gjort att kärlekshandtagen växt i takt med pokerrullen. Har inte haft en enda backdag och skrapat ihop en fin julpeng. Därför känns det inte särskilt bittert att missa Christmas Poker Week hemma i Göteborg, där min vän Andy lyckades vinna Omaha-eventet där förstapriset gav 112 laxar för övrigt. Grattis!

Imorgon väntas finbesök av Optikern och Hannapanna. Då drar vi iväg med Norrländskan, hennes syster med gubbe och ännu ett inhemskt par, till natursköna Hemavan för att fira nyår i hyrd stuga. Förutom förtäring av bubbliga drycker så ska jag försöka att inte bryta några ben i skidbacken.

Om vi inte ses innan klockan slår över, så ses vi på andra sidan. Gott Nytt År på Er!


Luciadagen 1993

Jag lever i stormens öga. I det där sista djupa andetaget skidskytten tar innan han slänger sig ut i spåren. Och jag gör det i Norrland, Storuman.

När man kör in i det lilla samhället hälsar Björn Ferry med ett leende. Traktens stora son hänger på ett gigantiskt foto längs vägen. När Björn går på byn står klockorna i Storuman stilla. "Vi är stolt sponsor av Björn Ferrys mamma", står det på någon skylt i en butik. Namnet på mamman är oväsentligt. Det räcker att nämna att det är Björn Ferrys... 

Kärleken till sin alldeles egna världstjärna började dock gro långt innan guldmedaljerna, troligtvis någon gång runt julen 1993. 16-åriga Björn hade då fått den ärosamma uppgiften att inför hela skolan läsa den klassiska juldikten "Tomten" på julavslutningen. Röbroskolans gymnastikhall i Storuman var full till bristningsgränsen. Till och med biskopen var där. Och Björn började, som alltid, självsäkert. 
- Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnista och glimma...

Far- och morföräldrar satt som förtrollade i bänkarna. Vad vackert det var. Nästan som på gamla tider. När det var som det skulle. Och Björn fortsatte, med samma lugna norrländska stämma, ta sig an den långa dikten.
Magnus, Norrländskans storebror, jämnårig med Ferry, lyssnade mer spännt än han någonsin lyssnat i skolan. Aldrig förr hade han varit så uppslukad av en juldikt. Endast för att han visste att Björn var Björn. Och att han inte alls var som han skulle.

Den långa dikten började lida mot sitt slut. 
- Månen sänker sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran. Snön lyser vit på taken. 
Björn Ferry tog det sista andetaget innan han slängde sig ut mot sista raden: 
- Endast KUKEN är vaken!    

Magnus och övriga skolkamrater låg vikta av skratt i bänkarna när Björn Ferry leddes ut i örat av skolans rektor. Skidskytten fick ett extra långt jullov det året. Två veckors avstängning. 

Björn Ferry är inte som andra idrottare. Han är en journalists dröm. Han säger vad han tänker. Skiter i om det blir lite fel ibland. Så jag kan verkligen förstå varför Björn Ferry hänger på ett stort foto och hälsar välkommen. Jag kan även förstå varför man är stolt över denna man i Storuman. Han är deras. Och han är framför allt sin egen.

Själv gillar jag honom ännu mer då jag vet att han, när tid finns, gärna tar chansen att möta de lokala förmågorna i ett parti Texas. Här har vi en framtida ambassadör för Sveriges pokerspelare som skulle slå de flesta på fingarna. Han skulle inte bara skapa rubriker, utan även goodwill åt spelet.  

Men jag undrar ändå. När Magnus och Björn ligger där på hemmet. Gamla och trötta. Vad kommer de prata om då? Björns OS-guld? Alla världscup-segrar?

Knappast. De kommer än en gång ligga dubbelvikta av skratt åt minnet av julavslutningen 1993. Ibland kan ett yppat könsord vara lika minnesvärt som alla idrottsprestationer i världen. Det finns många sätt att bli folkkär på.


Här, en annan vinkel av historien. Plus lite bilder på hur det ser ut här uppe i Lappskogarna.
......................................................................................

Dagen före doppardagen. Julafton hägrar. Snart väntar ett nytt år. Ett år då jag kliver ur stormens öga, går in i en ny tid, med ny arbetsgivare. Det ska bli oerhört spännande. Och jag är bara ett djupt andetag ifrån.

Iremarks dag med praktikant Masken

Sorry. Ni vet hur det är med praktikanter. De tar mycket energi. Masken, en välkänd slugger och pratkvarn på Casino Cosmopol i Göteborg, har sprungit runt på mitt kontor hela veckan och inte lämnat mig en ledig stund. Nu har jag använt två arbetsdagar till att korrekturläsa och justera hans text. Var bland annat tvungen att, med respekt för Iremarks fru, ta bort de delar som bestod av för privat karaktär. Iremark har verkligen låtit Masken komma honom inpå livet. Här har ni resultatet.

Här är en vanlig måndag i Mats Iremarks liv. Sanningen är vacker men inte Mats.

Av: Masken.

Dagen börjar med att vår hero vaknar och ser sin fru och barn och tänker att "jisses är dom fortfarande kvar" och så börjar även denna dag med ett leende. Efter en nypa luft i sin herrgård i en förort strax utanför Göteborg går han in och sätter på sin dator, medans datorn laddas sjunker Mats sakta ner i sin 25k stol och pillar sig i naveln för att hitta svaren till sitt perfekta liv. Datorn är nu up and running och det är dags att påbörja veckans kontrollräkning av samtlig cashflow på hans nätkonton. Även denna gång går det upp för honom att "ta mig fan, 200k upp denna vecka oxå". Efter frukosten som består av specialimporterad parmaskinka från Italien, soltorkade tomater och ett glas Brämhults morotsjuice så har klockan blivit 13.00.
 
- Nä, nu är det dags för jobb, säger Mats för sig själv och drar på lite grind.
Efter att ha vunnit sin nionde 500bb-pot med AAxx mot AAxx så tänker han att nu är det dags att pilla sig lite mer i naveln. Efter lite kvalitetstid med frugan där dom diskuterar huruvida hon skall vara med i Förortsfruar eller inte så börjar klockan närma sig middag. Men han orkar inte vänta på maten hemma utan säger att han käkar på casinot. Sagt och gjort, han hoppar in i sin Lexus och drar ner mot sin privata parkeringsficka bakom casinot. Vänligt hälsar han på vakterna som blir helt lyriska över det faktum att Göteborgs mest kända och levnadsglada pokerprofil hälsar på just dem.
 
Väl inne på casinot har han tid över och väljer att vaska en röding på ett glas vatten. Vattnet är ju gratis men det bryr sig inte Mats om som lägger 5-hunken vid kranarna och tänker att det snart kommer nån nit som slickar i sig den. Klockan är 17.00 när Mats beställer sin sedvanliga räkceasarsallad utan körsbärstomater och med extra stora romansalladsblad. De extra stora salladsbladen beställer han endast för syns skull, självklart lämnar han sedan kvar dem på tallriken för att visa att det är han som bestämmer.
 
Efter middagen är det dags för måndagsrebuy, men oj...Mats ser att det bara finns 20k i plånboken så han beger sig till cashieren för att plocka ut en bråkdel av sina gröna siffror. Mats tar nästan aldrig ut pengar från Casino Cosmopol, så när han visar den nya kassörskan sin id och säger att "jag skulle vilja ta ut lite smet" så blir hon smått chockad. Efter ett tags letande efter hans kvitto i pärmen, utbrister hon "det finns inte dä..." hon hinner inte säga klart meningen innan hon ser att Mats har en alldeles egen pärm. Hon tappar den i golvet och ut flygger runt hundra A4 med påtaggade depplappar. Mats ler förnöjt för andra gången idag och säger:
- De kallar mig Iremark, Mats Iremark.
Kassörskan fnissar generat, ber om ursäkt och hävdar att hon är ny. Noble som han är svarar Mats:
- Det är inga konstigheter, kunde hänt vemsomhelst. Inte mig, men vemsomhelst annars.
 
Han reggar sig för turren och ser några grindbekanta sitta i baren. Mats går fram och säger att "det är 500 i bounty på mig idag". Alla skrattar och tycker han är så rolig som bara Mats kan vara.

Efter lite tjöt så startar turren och hjälten skuttar till sin plats. Idag går dock inte turren Mats väg men vad gör det när PLO-bordet är fullt med fisk. Han smyger sig ner och tar sin plats, frågar vad folk sitter med. Runt 5-10k, svaras det. Ok, säger Mats och lägger upp två stycken 50k placks. Det blir lite skratt och redan i första potten blir det en 5-vägs all in som Mats vinner. Och så fortsätter kvällen.

Men nu börjar problematiken. Mats har vunnit för mycket pengar och racksen räcker inte till för att bära allt.
- Ni hade väl anställt mer folk för att göra mig tillfreds! gormar han på floor.
- Jodå det har vi, men just idag satte du rekord i att busta folk så din extrapersonal har
inte hunnit börja kvällen än, svarar den stackaren.
Mats som vanligtvis är en väldigt lugn och förståndig ung man blir nu rasande. Mitt i all turbulens kommer han dock ihåg att han har ju fan en trisslott i fickan. Det finns inget annat som lugnar ner honom som triss-skrapande. Han skrapar fram x2 först, och blir genast förvånad över sitt motflyt "hm va e detta för skit". Men snart kommer den underbara verkligheten ikapp honom när han ser att det är tre likadana summor på lotten. 75 kronor.
- Yes, utropar Mats, som inte bryr sig om pengarna utan endast känslan att vinna.
För dessa 150 spänn slår han på stort och ber om en flaska bubbel. Nej, nej, inte champagne, bubbelvatten, Loka naturell närmare bestämt.

Klockan har blivit 01.15 och Mats pallar inte att vänta på fisken utan beger sig till kassan och gör ytterligare en depp, som fyller upp hans pärm till bristningsgränsen. På utvägen skriver han en autograf till floormanagern som smiter upp till sitt kontor och ramar in mästerverket.
 
Väl hemma lägger han sig i sin Hästens säng, pillar sig återigen i naveln och viskar till sin fru:
- Du har det bra du...


Så kan man också se på det...

Är hemma i Småland igen. Då jag åker till Norrland och firar jul och nyår så har jag förfirat lite jul i helgen. Under fredagskvällen hamnade vi framför galan Svenska Hjältar. Och vilken festfredag det blev. Inte. Istället satt vi och torkade tårarna när vi tog del av hjältarnas livsavgörande bedrifter.

Morsan ramade in känslorna rätt bra.
- Det är inte klokt vad duktiga och fina människor det finns. De får en verkligen att känna sig kass...

I övrigt ska ju Mr Pokerstar ta in en gästbloggare snart. Själv ska jag ha en praktikant på bloggen nästa vecka. Han heter Masken. Hans uppdrag ska bli att ta rygg på pokerproffset Mats Iremark under en dag. Från morgon till kväll. Följa hans minsta steg. Hur lever en sådan man egentligen. Vad fyller han dötiden med när han inte levlar sina motståndare på Casino Cosmopol? Hur mycket tjänar han per dag? Vad äter han?

Maskens brännande upplevelser kommer snart på en blogg nära dig.

Överlevnadsinstinkt

Min ständigt generösa, och numera pappalediga, vän mr Chelsea gav mig den klassiska trilogin "Sagan om ringen" på DVD förra veckan.
- Jag har den på bluray också så jag har ingen nytta av den.
Han är den största filmnörd jag känner. Men ju större nörd. Ju större hjärta.

Jag tackade ödmjukast och tänkte genast överraska Norrländskan som, gud förbjude, aldrig sett dessa mästerverk.  När 13-åriga barn som bott i Sverige sen de var tre år blir utvisade. När 10-åriga pojkar dödar. När julhetsen står en upp över öronen. Då kan det ibland vara skönt att avbryta livet lite. Stoppa huvudet i sanden och se en film om en sagovärld. Om hur även den lilla människan, eller hob, kan göra skillnad. Om hur det omöjliga blir möjligt. Om hur det goda till slut övervinner det onda. Visst, det är bara en saga. Men jag tror på innebörden ändå.

Trilogin, naturligtvis extended version, består av rätt många timmar gloöga. Det kräver sin man. Eller kvinna. I alla fall i detta förhållande angriper vi filmtittandet från lite olika håll. Jag: tyst, koncentrerad. Till synes en aning butter. All hjärnkapacitet går nämligen åt till att ta in alla nyanser av filmen. Hon: Frågvis, medryckande. Till synes allt annat än butter. Förutom filmtittandet lyckas hon tänka ut vad vi ska äta till middag, hur vår nya julstjärna i fönstret ska se ut och hur julstädet ska organiseras.
- Vem är det där? Vad händer nu? Varför gör han så?  frågar hon med jämna mellanrum.
- Om du håller tyst och tittar får du snart veta, svarar jag koncentrerat.

Och mitt i en våldsamt spännande scen där vår hjälte Frodo håller på att bli spetsad av en orch,  säger hon:
- Jag har hittat ett bra ställe i närheten för glasåtervinning nu.
Frodo slåss för sitt liv. Och hon tänker på återvinning. Då kan jag inte se butter ut längre. Brister ut i skratt. Jag älskar henne för det.

Utöver denna mångfacetterade tankeverksamhet lyckas det blonda livet leva sig med i filmen som om hon själv spelade huvudrollen. "Bra!" "Oj!" "Såja!" "Där fick du!" "Åhhhh!".

Aldrig förr har hon med en sådan briljans bevisat kvinnors överlägsenhet. Hur deras hjärna kan hantera så mycket samtidigt. Men jag tror i alla fall att jag är bättre på en sak. Att slappna av. Det kan låta slappt att vara bra på det. Men i ett Sverige där barnfamiljer som bott i landet i tio år blir utvisade kan det vara en helt avgörande kunskap. I alla fall för mig. Hur skulle jag annars orka? Hur skulle jag annars få in budskapet om att det goda till sist övervinner det onda?

Klarar man bara av att koncentrera sig på en sak i taget så är konsten att släppa alla andra tankar, förutom den enda goda tanken, ren överlevnadsinstinkt.

En liten vit lögn är ok

Klockan 03.00 i en glasbur i Göteborg.

- Jag låg i en hotellsäng, stirrade i taket och kunde inte sova. Så jag gick en sväng till kasinot faktiskt, sa Dregen i direktsänd radio.
- Hur gick det då? frågade Stina Dabrowski.
- Åt helvete!
- Så nu är du både trött och pank?
- Ja, men glad...

Jag blev så munter när jag hörde en bekant röst ropa mitt namn på Casino Cosmopol i måndagsnatten. "Nämen Siimoon!". Där stod han den lille store rockern. Dregen. Och var sugen på poker. Själv satt jag som vanligt och foldade mig fram i en turre, för att semibubbla pengarna eller finalbordet. Senaste månaderna har varit kall turneringsmässigt. Det är alltid segt att sitta och lira i sex, sju timmar för att inte få en krona för besväret. Det tär på sinnet. Särskilt när man, som alla pokerspelare, har den narcissistiska inställningen att man är lite bättre än sina motståndare och är värd att vinna precis hela tiden.

Ännu en gång semibubblades ett finalbord. Men denna kväll blev jag inte allt för däven för det. Istället gjorde jag Dregen sällskap på ett 20/20-bord. Där satt han och tiltade loss på en kines som slowrollat hela bordet under en längre tid. Min ankomst blev dock början på ett segertåg. Inte mitt, Dregens. Under två timmar plockade han upp tre-fyra AA, två KK och lite annat smått och gott. Hans stack ökade till ett litet berg. Zenit nådde rockern när han dessutom fick slowrolla tillbaka mot kinesgubben, som med eller utan mening gjort sig ovän med hela bordet. Bordet brann. Stående ovationer.

Dregen befann sig i Göteborg för att spela in välgörenhetsprogrammet Musikhjälpen för Sveriges Radio. Den sänds just i detta nu live från en glasbur stående i centrala Göteborg. Halv tre på natten skulle han vara där för att byta av Stina Dabrowski. Men det var lite för kul vid pokerbordet. Tjugo i tre sprang han i väg med sin fjärde whiskeycola för att ta sig an tre timmars livesändning.

Innan dess hann jag dock påminna honom om att göra lite reklam för pokern. Berätta att han varit här.
- Det är klart jag ska. Men då kommer de fråga hur det har gått...
- Ja?
- Jo, men om jag berättar att jag vunnit då kommer de ju säga att "ja, men skänk det då!". Jag har inga problem med att skänka pengar. Men inte från min pokerrulle. Den är redan krafigt ansatt...

Jag har alltid varit av den stilla övertygelsen att man aldrig ska berätta om sina vinster i onödan. Det gynnar ingen, speciellt inte en själv.

Och det verkade som vi delar den uppfattning, min gamla team-polare och jag. Ibland kan det faktiskt vara helt ok att ljuga. Till och med i ett välgörenhetsprogram. Glad var han ju i alla fall. Och pengar rullade in ändå, om än inte från den hårt ansatta pokerrullen...

När näst bäst är bäst

Den 31 januari 2012 ska jag till Salzburg, Österrike. Som vanligt när jag reser någonstans så vankas det poker. Men den här resan är inte alls vanlig. Den är tvärtom ovanlig. Jag ska nämligen inte åka dit som avdankat pokerproffs. Utan som präktig pokerfru. Denna gång är det inte jag som fixar hotellfrukost...


Det ser ut som om tomten själv skulle kunna bo där. Jag hoppas självklart att han inte kommer att vara den enda tomten i så fall.

Ikväll är jag nämligen långt i från bäst i familjen. Norrländskan ringde nyss, dit jag befinner mig i de småländska skogarna, och berättade att hon förvandlat 11 dollar till ett paket till GSOP Salzburg värt 3600 dollar. En helt ok förvandling.

Jag är stolt och smått rörd över detta faktum. Jag ska bli den bästa spelarfru man kan tänka sig. Eller åtminstone nästan. Jag kan nog inte helt lova att jag kan låta bli att köpa in mig i turneringen. Men jag kommer ändå veta min plats. Lovar. 

Ibland känns det till och med bättre att vara näst bäst...

Dekadent afterwork

För en tid sen blev jag, som tidigare skrivet, intervjuad av ett magasin som gjorde en reportage-serie över dekadenta yrken. Nyligen hörde de av sig igen för en liten uppföljare. Denna gång ville de ha tips på en dekadent afterwork.

Ja, vad skulle jag säga om det? Det stod helt still innanför pannloben, men självklart ville jag tipsa om det utomordentliga sällskapsspelet poker. Här hittar ni resultatet. Måste säga att det känns ubercoolt att få medverka i samma reportage som en burleskdanssös. Ännu en milstolpe i livet är passerad.

Bilderna som togs till repet är en historia i sig. Tror aldrig jag sett så kliché ut i hela mitt liv. Nu kan man ju skratta åt det, men då kände jag mig som den töntigaste killen på den här sidan Atlanten. Ni vet supertöntig. En sån man nästan vill sparka på. Skrev en hel text om det på Superbloggen. Men mamma tyckte i alla fall att bilderna var fina. Eller ja, vad ska en mor annars säga?


Jo då, det är precis så här det går till när man spelar poker. Så där staplar jag alltid mina marker. Jag fick själv bestämma min hand. Jag tror jag vann.


Cheeeese! Kladdigt som ost.

Jag insåg att man som pokerspelare går på alldeles för få afterwork. Kan inte ens komma ihåg senaste gången det hände. Så vi kanske skulle bestämma någon dag som vi pokerspelare i Göteborg med omnejd träffas på en klassisk AW. Ska man följa vårt arbetsschema borde den inträffa någon gång på måndagmorgon när sista söndagsturren är bustad. Kan någon kolla upp eventuella öppettider på lämpliga barer? 


En konst i sig...

Jag har lärt mig att om man bara kallar en sak för något annat än vad det verkligen är, så kan man komma undan med nästan vad som helst.

Inom pokerbranschen finns det en hel del exempel på det. Mobbning är inte mobbning, utan att tala från hjärtat. Eller våga säga det alla andra tänker. Girighet är inte girighet, utan strictly business. Och när jag är efterblivet onykter, får för mig att spela Omaha, och torskar massa pengar - då kallar jag det inte för ett klantigt misstag. Utan en rolig utekväll.

Men det är väl en konst i sig att lyckas komma undan med saker...



Jag ville nagla upp Knutar på väggen

SM-mästaren från Riga, Anton Knutar, slog ut mig ur tusenkronorsturren Startstacken på SvS i går. På floppen Q95 checkpushar riverjack, som han kallar sig, all in. Jag har cirka 30 bb kvar efter att ha betat ut flopp i position med 109s. En väldigt marginell situation, men hans spel skriker att han bara vill få bort mig och att jag mycket väl kan leda. Hjältesynar till sist (något jag tyvärr älskar att göra lite för ofta) och får stirra in i KJ, ungefär exakt vad jag satte honom på. Turn Q. River J. Knutar skriver endast två ord i chatten.

"River jack".

Just då blev jag vansinnig på de där orden. "Din självgoda, dryga, apa. Kom hit så ska jag nagla upp dig på väggen och använda dig som darttavla." Mitt sammanbrott kan dock ha att göra med att jag inte kom i pengarna i en enda söndagsturre i går. Det sved. I natt satt jag dock och grindade tillbaka varenda förlorad krona på cashgame. Plus ytterligare 10k.

I dag, med lite självdistans, känns den där Knutar som en rätt kul kille ändå. "River jack" skrivet av riverjack. Känns faktiskt som ett måste att yttra om man med det smeknamnet lyckas dra ut med en knekt på river. Allt annat vore tjänstefel. Men det är mycket lättare att skratta nu, med pengarna tillbaka på kontot.

Fick för övrigt min första utskällning någonsin av en person i chatten på SvS i går. Under en turre satt jag och skämtade med min bloggkollega "Mr One Time" Koivula. En yngling vid namn Samila blev helt galen och tyckte att jag störde i "deras" samtal. Han hävdade att jag hade stor käft bland annat. Mycket lustigt då den inte alls är särksilt stor. Får inte ens plats med en hel mazarin. Något jag dock gärna skulle vilja, då mazariner är livets glädjekakor. Hur som helst så kanske jag måste tänka på att ironi och skämt inte alltid går fram i text, framför allt inte i en chattruta under ett pokerbord...

Annars har jag tänkt mycket på barn den senaste tiden. Och uppfostran. Här kan ni läsa om det. Vad är rätt om ingen gör fel? Liksom.

RSS 2.0