dybban poker

Det här med sidoevents är mer min grej. Har spelat tre stycken här i Dublin. Finalbordsbubblade första, kom snöpligt femma i andra och delade förstaplatsen i det största 2-dagars eventet. Fick till och med en kristallvas att dricka rom ur. Den gode Jäger tog en vinnarbild av det ståtligt svettiga vinnarparet. Ett helt ok peng blev det också.

Johan ser på mig med ett stort leende, tar ännu en klunk öl, och säger:

Jag säger som Ken Lennaard:

Rubriken är bokstavligt menad. Kontrasterna är enorma. Min senaste EMOP spelades i Sunny Beach med inrökta gardiner. Nu bor vi på ett medeltida slott, Clontarf Castle, i Dublin. Då jag är något av en sucker för historiska ting känns detta som en stor ynnest att få vara med om.

Norges mest hatade man. Eller nej. Nordens mest hatade man. Han heter Anders Behring Breivik, är 32 år gammal, och har tills nu bott hemma hos mamma.

Ni vet alla vad som har hänt. Nästan ett hundratal människor har mördats. De flesta är ungdomar. Norska ungdomar. Det ska bli intressant att höra vad den högerextrema Breivik har för missbildad anledning till illdådet. Ville han få Norge att vakna? Ville han få det norska folket att ta hotet från islam och invandrarna på allvar?

Antingen tar invandrarna våra jobb, eller så lever de på bidrag. (De extrema tomtarna vet aldrig hur de ska ha det.) Invandrarna slår sina fruar, våldtar våra barn och vägrar rätta in sig i det nordiska samhället. Var det därför du valde taktiken massmord på norrmän Anders?

Det verkade som att hela världen tog som en självklarhet att det var någon islamsk terroristgrupp som låg bakom bomben i Oslo. Efter bomben i Stockholm fick alla Sveriges muslimer stå till svars. De var tvugna att försvara sig i allla möjliga sammanhang. Förklara om och om igen att det var en vettlös galning. Att gärningen självklart stred mot muslimsk tro.

Nu var det en blond gosse från Norge som flippade ur. Jag undrar hur drevet kommer att se ut nu? Antagligen kommer de fram till att det var en vettlös galning. Jag tror inte att några pastorer kommer att behöva sitta i tv och förklara sig. Förhoppningsvis några högerextremer...

Frågan "varför?" kommer förfölja miljoner människor under lång tid nu. Det ska bli intressant att höra Breiviks missbildade förklaring. Men jag tror knappast att den kommer att göra oss så mycket klokare...

Jag undrar om Anders statuerade exempel gav önskad effekt. Eller om det kan vara så att blev precis tvärtom?


Anders Behring Breivik.

- Jag vill ha en cola med krossad is, en limeklyfta och två sugrör. 
- Jag tar en kaffe med mjölk vid sidan av och ett sockerrör, inget bitsocker.
- En Donk island ice tea. Kan du göra en sån?

Den ena beställningen är värre än den andra på Casino Cosmopol i Göteborg. Pokerspelare kan vara ett drygt släkte när de sätter den sidan till. Jag är väldigt imponerad av personalen som lyckas hålla god min trots våra egenkära beställningar, som endast görs för att vi ska få känna oss lite speciella och omhuldade. Kan ingen jäkel bara beställa en svart kaffe, eller en hof?

Själv går jag runt på tre beställningar vid pokerbordet. Te med honung, svart kaffe, och redbull med is och sugrör. Om det inte vankas alkohol förstås. Då finns det inga begränsningar för vad som kan hamna i glaset. Förutom Fernet.

Hur som helst. Imponerad av personalen eller ej, det finns alltid ett undantag som bekräftar någonting. Hon jobbade i går när jag var och slaskade på Casinot. Hon är välkänd i kretsarna och går i denna text under namnet "arga servitrisen", vid borden kallas hon kort och gott "djävulen själv".

Arga servitrisen börjar redan tidigt på kvällen med att skälla ut en av stamkunderna vid pokerborden, originalet Mike. Mike vill ha en Tom Collins.
- Kan du göra en sån, frågar Mike med sina stora feta brillor köpta på Wasa Optik.
- Nej, svarar vår pageklippta servitris.
- Men hur kan du jobba i en bar om du inte kan göra en Tom Collins?
- Jag är inte bartender...
- Nähe, men varför jobbar du i en bar då?
Stämningen börjar här bli något hätsk.
- Jag jobbar inte i en bar, jag tar beställningar.
- Ok, men då vill jag ha en Tom Collins, kan jag få det?
- Ja...
Det börjar nu osa rök ur öronen på servitrisen vars tålamod uppenbarligen är på bristningsgränsen.
- Hm, men då vill jag inte ha nån. Skulle bara kolla om det gick, säger Mike och vänder nonchallant huvudet åt andra hållet.
- Men vad faaaan är ditt problem??!!
Arga servitrissen ser rött och skriker rakt ut. Jag lyckas beställa en kvällens rätt, innan hon med bestämda kliv lämnas oss.

Första dagen arga servitrisen jobbade på Casinot spillde hon en kopp kaffe på en besökare, som var tvungen att besöka sjukhus av brännskadorna. Vi vet fortfarande inte om det var en olycka...

Några timmar senare är det därför lite läskigt när en äldre herre vill beställa just en kopp svart kaffe.
- Jag vill ha sockret i ett rör bredvid, förklarar han bestämt.
Några minuter senare dyker servitrisen upp med kaffe och två sockerbitar.
- Men jag ville ju ha sockret i ett rör?
- Spelar det någon roll?
- Ja, jag gillar det bättre.
Arga servitrisen himlar med ögon.
- Jaja, jag kommer tillbaka.
En kvart senare kommer hon äntligen med sockerröret. Den äldre herren är då inte helt nöjd.
- Men nu är ju kaffet kallt. Jag vill ha nytt kaffe.
- Är det verkligen kallt?!
- Ja, det är kallt.
Det ser ut som om arga servitrisen vill ta strypgrepp på gubben, dra ut honom på gatan och skalla honom blodig. Men hon lämnar och kommer snart tillbaka med en ny kopp kaffe.
- Här är växeln, säger hon spydigt samtidigt som hon slänger ner mynten på marken.
- Oj då, jag råkade visst tappa dom...

Skådespelet är som taget ur en sketch med Galenskaparna. Jag kan knappt hålla mig för skratt. Arga servitrisen pyser retsamt iväg och gubben blir rosenrasande, tar upp mynten, marscherar i väg till baren och kastar tillbaka växeln innanför disken.
- Ge mig tillbaka växeln ordentligt!!!

Efter den scenen fick de byta servitris för vårt bord. Jag beställde en te med honung. De åtta kronorna i växel fick hon behålla. Den arga servitrisen hade säkert sett det som en personlig skymf. Vad skulle hon med åtta kronor till? Ändå kan jag inte låta bli att fascineras av arga människor. Den där glöden, var hittar de den?

Hur som helst skulle det nog vara bäst om några av de arga höll sig till andra yrken än serviceyrket. Det krävs ett visst tålamod när man ska handskas med egenkära pokerspelare.


Vad är vad? Fråga inte "Arga servitrisen"...

Edit: En Donk island ice tea görs enligt följande recept: En tepåse läggs i ett glas med donk, som får stå och dra en stund. Sedan fyller man på med lagom mycket cola, inte för mycket, och tillsätter en isbit.

Edit 2: Donk island ice tea smakar skit.

Jag satt nyss och funderade på vad jag skulle göra av en måndagskväll som gräsänkling. En löprunda, boka tvättid, nätpoker, läsa lite i min tegelsten "Katedralen vid havet", städa?

Självvald ensamhet är något av det bästa som finns. När den inte är självvald, då är den bara ensam. I kväll kändes den mest ensam. Orken att höra av sig till någon fanns inte, ändå var jag sugen på sällskap.

Ett darr i fickan. Mess. "Jag och Clabbe har semester, vi har just ätit gott och är nu sugna på lite poker ikväll. Intresserad?"

Nu drar jag snart ut till kung Dicks hem i den idylliska smålandsskogen. Ibland är jag rätt säker på att det finns en gud ändå.

Det började ju så bra. Jag gillade vad du sa på scen.
– Varje nytt möte kan vara precis det möte som du längtat efter.
– Hemligheten med att hälsa, är att hälsa på alla som om det är en riktigt gammal vän du inte sett på länge.

Sen gick du ner i publiken och kramades. Ditt svettiga hår skvätte charmigt. Du verkade genuin, äkta och kärleksfull. Efteråt hälsade jag på dig. Du på mig. Dina blå ögon avspeglade något trevligt. Och du såg avslappnad ut med en halvrökt cigarette i handen. Vi bestämde att vi skulle ses en timma senare för en intervju. Kvart i sex vid presstältet.

Jag var där kvart i sex. Inte du. Jag och min fotograf väntade, och väntade. Men du kom aldrig Bob. Efter tre koppar kaffe fick vi nog. Vi förmodade att du inte skulle dyka upp. Kanske hade du glömt bort oss? Kanske hade du blivit biten av en hund? Blivit för full? Eller så lät du bara allt bero för att du är Bob Hansson. Poet.

Jag antar att vi inte var det där nya mötet som du hade längtat efter...

Tredagars-eventet Sommarlaxen på CC i Göteborg lockade nästan 300 personer. Kul att se många nya ansikten. Och att intresset för poker är så stort. Min turneringsresa var minst sagt guppig. Som att åka bil på grusvägen hem till morsan och farsan. Jag lyckas alltid, med slalommetoden, parera de flesta hålen. Men till sist kommer det alltid någon ny hålighet som jag luras att förstöra stötdämpningen med. Lika irriterande varje gång, men samtidigt en inspirerande utmaning. En dag ska jag klara hela vägen...

Jag och Optikern käkade en ryggbiff på CC i veckan som var så god att jag fortfarande går och dagdrömmer om den. Deras nya sommarmeny kan jag nog, utan att överdriva, beskriva som delikat.

Det verkar för övrigt vara full rulle på CC under dessa semesterveckor. Den 500kr rebuy jag spelade blev full. Me like. Många av semesterfirarna var dessutom nya ansikten. Ansikten jag gärna spelar poker med igen. Pokerspelare som synar tre gator med lägstaparet med förklaringen "Jag hade ju tvåparsdrag" har en speciell plats i mitt hjärta. Spelare som drar in en runner runner stege efter att ha synat massiva bets på flopp och turn och utbrister "Jag kände det på mig, man ska alltid lita på magkänslan" vill jag för evigt hylla.

Efter rebuynivån låg jag riktigt bra till, utan att ha gjort mer än ett dubbelt inköp och en addon. Tyvärr gick det sedan endast nedåt och till sist tvingades jag till en flipp med AQ mot JJ. Den slutade inte så bra...

Optikern gick dock som tåget på cashgame, så jag bestämde mig för att testa lyckan på 20/20kr jag också. Halv fem på morgonen klev jag av 10k rikare. Då hade Optikern sedan länge gått hem, och jag insåg att det inte skulle bli så många timmars sömn då jag skulle jobba dagen efter. Jag tror jag snittat fyra timmars sömn per dygn denna vecka. Sömnbrist gör mig mentalt efterbliven när jag skriva. Mina artiklar tar ungefär dubbelt så lång tid att författa, men blir hälften så bra. Eller dubbelt så dåliga? Norrländskan befinner sig nu i, just det, Norrland. Saknar henne mycket. Behöver tydligen någon som viftar med pekfingret och talar om att det är dags att gå i säng. Bums!

Jag insåg en sak under min cashgamenatt på CC. Man borde kanske limpa mera? På ett aggressivt cashgamebord kan det vara helt ok att bara försöka se en billiga floppar ibland. På nätet sätter jag fiskstämpel på personer som limpar. Men då spelar jag oftast shorthandat. Fullring live är ett helt annat spel. 

För det första är det nästintill omöjligt att bluffa bort folk preflopp. Så varför krydda potten i onödan när du vet att du ändå får fyra, fem syn? Det är ändå ingen mening att contbeta om du missar, då chansen att någon träffat är stor. För det andra är många spelarna på CC rätt lätta att läsa. Varför inte ta tillfället att försöka se många floppar, och spela ut motståndarna efter det, då?

När "fulla finnen" för femte gången, helt okontrollerat, grabbar tag i en näve chips och annonserar en trebet med orden "Lite av varje!", då är aggressivitet ingenting värt. Han gör spelet "lite av varje" vare sig jag har höjt innan, eller inte. I hans värld betyder min höjning ingenting. Därför kan man lika gärna limpa med väldigt många händer mot fyllgubbar, se en billigare flopp, och ta det från där. Mot bättre spelare gäller förstås andra taktiska snilledrag.

I veckan blir det mycket resande. Jag hoppas hinna med ett besök på Sommarlaxen på CC i Göteborg, träffa klasskamrater från journalistskolan för en öl i Halmstad och till sist kolla in Morrissey på Hultsfredsfestivalen. Och i morgon ska jag åka och göra ett kul reportage på Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Kanske borde jag därför ta tillfället i akt och sova nu? Om det går att undvika att vakna efterbliven, så är det ju ändå att föredra.

I går skulle jag vara lite så där pojkspoligt häftig å gasa upp min lilla mini från 0-100 på fyra sekunder. Lillebror tjöt av lycka. Lillasyrran gallskrek av ilska.
- Siiimmooooooon!!

Jag hann inte skriva något om mitt senaste livespel idag. Får komma senare. Som plåster på såren länkar jag till en fantastisk krönika av Fredrik Backman. (Tips från Linkan). Okända människor som med ord kan beröra ända in i benmärgen är stora för mig.

Om de dessutom kan lära mig något, ja, då är det som en tårögd julafton. I fortsättningen tar jag det jäkligt lugnt med kärran. Vare sig det är en tom landsväg eller inte. Det är dags att växa upp. Förlåt systra mi.

Lillbrorsan förlorade häromdagen en stor del av sin bankrulle när Full Tilt lade sig ner och började dödsrycka. Även om jag inte hade några stålar på siten, så känns det riktigt ledsamt att världens näst största pokersite förlorar licensen. Vad jag hört är man skyldig bara de amerikanska spelarna runt 125 miljoner dollar. Och nu kommer inte heller vi européer åt våra cash.

Och om det här kan hända Full Tilt, kan det väl hända alla pokersiter? Nej, i alla fall inte av samma anledning. Full Tilt har använt sig av ett helt annat upplägg än andra siter. De har agerat som en bank och använt spelarnas pengar för, till exempel, nya investeringar. De räknade kallt med att alla spelare inte ville ta ut sina pengar samtidigt antar jag...

I dag är det ganska skönt att vara sponsrad av ett bolag, 24hPoker, där man kan förvara sin pengar tryggt. Jag kan tänka mig att de gamla Full Tilt-proffsen som spelar WSOP nu, får sig en och annan känga.

Förhoppningsvis kommer vi spelare att tänka till några extra gånger innan vi väljer vilka pokersiter vi stoppar in pengar på. Och framför allt kommer vi nog inte vilja ligga inne med allt för mycket pengar på ett och samma konto. Personligen har jag aldrig mer än nödvändigt inne på spelkonton. Då är det bättre att ha ett "bankrullekonto" på en bank, och där i från föra över pengar mellan sina pokerkonton när det behövs.

Ett annat passande ord är kondomkonto. Better safe than sorry.

Igår lämnade jag Norrland, och händelserika Storumandagarna. Det är rätt kul att se hur en liten kommun laddar inför en stor hemvändarhelg. Med Måns Zelmerlöw på scen. En kille som jag faktiskt spelat poker mot, tills han förlorade allt, vrålade, slog näven i bordet och drog i väg i vredesmod. En rätt kul syn. Det skulle tanterna veta om när de rörda sjunger med i svärmorsdrömmens allsång framför tv:n. Storumandagarna var i alla fall för jädra kul med lekar, buggdans och slutsålda öltält. Jag förvånade faktiskt mig själv med att inte stampa Norrländskan på tårna en enda gång...

Det blev dock en lång och ensam hemresa. Buss från Storuman till Umeå. Flyg från Umeå till Landvetter. Flygbuss in till stan. Tåg till Falköping. Byte till tåg mot Nässjö. Och så sista biten med buss till Eksjö. Men det var inte själva resan som var värst, utan känslan av att plötsligt ha den man älskar 110 mil bort. Nu ska jag vara gräsänkling i tre veckor. Det enda positiva med det är att jag med gott samvete kan mata in fler pokertimmar.

Och resan lättades faktiskt upp med ett besök på Kasinot. Kommer en text om det inom en snar framtid. Tror jag kom till en del insikter i natt som kan hjälpa mitt cashgamespel live att bli mer lönsamt.

Det finns en speciell sorts människor som jag verkligen älskar. Det handlar inte om ras, yrke, finansiell status, kön, religiös- sexuell- eller politisk läggning. Eller vad annat vi kan hitta på för att dela upp oss. Den här sortens människor har något helt annat, något extra. Som en hemlighet, fast den inte är hemlig. Man undrar hur de bär sig åt, trots att de ständigt försöker förklara det för en. Inte med ord, utan handling. 

Grejen med de här människorna är att de ger intrycket av att "där jag är é det alltid bäst". När man får äran att hänga med en sådan man eller kvinna har man aldrig tråkigt. Vare sig man sitter i kalsongläge hemma i soffan med en ljummen folköl och diskuterar färgen på navelludd. Eller upplever sprakande shower, galna uteställen och sagolika middagar i Las Vegas. 

Hemligheten, som alltså inte är någon hemlighet, till att det alltid är kul i deras sällskap är att de är positiva människor. De har förlikat sig med sin lott i livet och är nöjda med vad de har. Så fort jag hittar någon av den här magnifika kvalitén, så släpper jag aldrig taget. Jag blir som en fästing. Lever på deras livsgläde. För jag vet hur svårt det är se bortom det svarta.

Min bästa kompis Optikern är en sådan person. Det är nog därför han är min bästa kompis. Plus att vi båda älskar Morrissey.

En annan person som man aldrig har tråkigt med är Mattias "Pokerstar" Andersson. Han lever på någon slags ödmjuk galenskap, och är en genuint snäll människa. Dessutom är han expert på allt som handlar om Las Vegas.

Just nu bjuder Mattias på Sveriges bästa pokerblogg, då han är på besök i pokerns huvudstad för att spela några WSOP-events. Till skillnad från andra skitnödiga pokerbloggar, tar han ett steg bort från de exklusiva festerna, de svindyra middagarna och höga cashgamen och beskriver Las Vegas från en helt annan sida.

Där Mattias är é det alltid bäst.


Man skulle kunna säga att det döljer sig en regnskog bakom de där brillorna. I Mattias skalle döljer sig en outforskad värld, där nya idéer och arter ständigt upptäcks.