Trea.Trea.
Trettiotre. Trea. Trea.
Ja, jädrar. Tiden. Den är inte kronologisk skriver Alex och Sigge i sin nya bok. I går fyllde jag 33 år. Jag är inte ung och lovande längre. Kan inte komma undan svagheter och tillkortakommanden med att man bara är en pojkspoling. Nu måste ta man ta sitt ansvar. Vara vuxen. En riktig man.
Men att bli vuxen är sonynymt med att ha tråkigt för mig. Jag hoppas att jag kan behålla barnasinnet livet ut och ändå hanka mig fram hyfsat .
Fast jag känner hur jag ändå trivs med att bli äldre, förutom att kroppen redan börjar ge vika.
Och pokermässigt är jag, trots att jag numera kan ses som gubbe, inne i mitt starkaste år i karriären. Det trodde jag inte när detta år startade...
Igår fick jag lov att gå ner och köra en session födelsedagspoker på CC. Gud, vad jag älskar att spela livepoker. Mycket har jag tröttnat på under åren, men inte det. Det kan ha att göra med att jag springer rätt bra också. Inatt fick jag gula Lillian så att hon kastade korten på dealern i vredesmod.
- Hur är det möjligt? frågade hon sig.
Och det är en rätt bra fråga i poker. Hur är det möjligt?
Jag och Phoenix kikade över på 10/10 PLO där det till vår munterhet var en medelålder på 67 år. The up and coming i Omaha. Kul att nya hungriga spelare hittar detta sjuka spel. Själv försöker jag hålla mig så långt borta som möjigt, då jag tror mig vara en hundra procent förlorande PLO-spelare. Trots tips från herr Silow.
Poker-SM på Svenska Spel är i full gång. I kväll körs sista sidoeventen - Omaha 5-manna. Och nästa söndag är det dags för Main Event. Det är redan 800 spelare inkvalade så det borgar för ett fint fält. Själv har jag aldrig tagit mig ens till dag 2, trots 5-6 försök, så jag tänkte hitta ruschen i år när jag ändå hittat något slags vinnarspår...vi får se.
Det har nu släppts fyra avsnitt av vår Bootcamp om ni vill ha lite poker-inspiration. Här är de två senaste. Känns som avsnitten hade kunnat vara dubbelt så långa, med tanke på allt material vi har. Men vi har varit tvugna att följa den utsatta programlängden lite hårdare än vanligt så har tyvärr fått klippa bort den del darlings för att göra det lite rappare.
Och så vill jag passa på att gratulera vår Bootcamp-deltagare Magnus till att vinna Texas 5-manna. Det är egentligen en histora som är för bra för att vara sann. Killen har i stort sett aldrig vunnit nåt i hela sitt liv, deltar i vårt bootcamp, och river sen hem ett SM-event med 1415 deltagare för 120 lax.
Att han dessutom är en osant skön lirare gör inte saken sämre. Ny glödlampa till toan, var det första han kom på att han skulle köpa för pengarna...
Nu stundar en fantastiskt söndag. Men försenad födelsedags-middag med Norrländskan på Pinchos, Europatips-grind och klassisk söndagsgrind. Livet är som bäst vid trea trea.
Slå vad 10 lax med en KD-politiker
Vi har alla dåliga sidor. Jag kan till exempel vara en retsticka. De som inte känner mig så bra har kanske inte den bilden av mig. Men om man frågar farsan eller Norrländskan så har jag retat gallfeber på dem fler gånger än vad som borde vara möjligt. Jag ber om ursäkt för det.
Oftast är det inte ens meningen. Det är som någon form av tourettes. Bara slinker ur mig. Som ett oplanerat könsord.
Det är tur att jag är bästa kompis med någon som är ännu värre. Optikerjäveln är nog den värsta retstickan på hela jorden. Det var ju inte en slump att farsan, guds egen man, under ett parti Risk blev så tiltad av Optikerns psykningar att han, med betydligt större kraft än Jesus hade rekommenderat, kastade en tärning rakt mellan ögon på glasögonormen. Då höll Optikern faktiskt tyst en stund.
Farsan har som sagt aldrig haft psyket för att bli någon vidare pokerspelare...
Men vi är inte lika retiga idag. Man har ju ändå blivit några år äldre. Idag blir jag mest retad själv. Det är främst när människor är arroganta som det brinner smått i huvudet.
Det är oftast politiker som väcker de känslorna i mig nu för tiden. Politiker har en förmåga att vara...självgoda. Många gör iallafall sitt bästa för att framstå så...
Som KD-politkern Sara Skyttedal. Hon ville på twitter slå vad om att MP åker ur riksdagen om det blir extraval. Det är väl inget konstigt med det om det inte vore för att KD själva är extremt nära spärren för att åka ur. Men bara för att opinionsmätningar gått upp någon procentenhet för KD, för att partiet tagit en linje som allt mer liknar den galna kristna högern i USA och tagit några SD-röster, så fick hon ny luft.
Det är som i poker väldigt dumt att tracka ner på motståndarna efter en vunnen pott. Iallafall om du är en halvdan pokerspelare som snart kommer att förlora själv. Och KD är ingen Thuritz vid pokerbordet direkt.
Så jag var tvungen att ta bettet. Jag är inte ens något fan av MP. I själva verket röstade jag nog KD själv i senaste valet. Men jag var tvungen att ta bettet. Jag ogillar KD, jag ogillar Moderaterna. Jag har svårt för MP, svårt för sossarna. För att inte tala om galenpannorna i SD. Jag gillar typ inga alls. Kanske Centern? Jag vet inte. Det spelar ingen roll. Skyttedal ska få betala i rena pengar och ett brustet självförtroende. Hon tog min deal.
Hon retade upp mig. Sen tog hon min deal. Jag får dåliga vibbar. Skulle jag förlora detta vad så kommer jag aldrig slå vad igen. Någonsin. Det kan jag slå vad om.
Stora i muskler i avsnitt 2 av Bootcampen
Två meter upp i luften på en trästock. Framför en 100-kilos Hercules med en fucking kudde i näven. Han försöker slå ner mig. Det är faktiskt inte ok och jag kräver kompensation från produktionen, åtminstone lite vanligt mänskligt medlidande, då jag typ bröt axeln i fallet.
När jag var som mest pokerfet för ungefär ett år sedan så hörde jag av mig till Richard. Två månader senare hade jag gått ner 14 kilo.
Som pokerspelare så går det inte att inte bry sig om hur man lever längre. Vi jobbar ändå med både psykiska och fysiska ansträningnar. En del vill nog hävda att "det funkar ändå". Och det gör det kanske. Men det kan alltid funka bättre.
Efter att jag anlitade Richard så genomlevde jag mitt bästa pokerår i karriären. En slump? Kanske. Men det kan också ha att göra med att jag orkade vara mer fokuserad och uthållig.
I det andra avsnittet av Bootcampen så tog jag med mig Richard för att köra skiten ur deltagarna. Det var rätt kul att se.
Axeln gör fortfarande ont. Så nu slipper jag träna på ett tag. Alltid nåt.
Har du missat avsnitt 1 så finns det här: https://www.youtube.com/watch?v=Z0bol6WkN20
