dybban poker

Jag tycker att jag blir bättre och bättre på att ta förluster vid pokerbordet. Oftast är jag ett totalt stenansikte trots oturliga förluster. Att hantera ilska är något man måste lära sig för att lyckas i längden. Trots att en bad beat i cashgame oftast kostar mer pengar så blir jag nästan bara arg när jag åker ur turrar. Vet inte varför, men det kan bero på alla timmars koncentration som krävs för att ta sig långt.

Senast i går åkte jag sent ur en turre och hamnade utanför pengarna. Reaktionen blev något oväntad. Jag blev tokig och skulle slå näven i soffan. Men på något sätt slog jag mig i stället på pungen. Ja, ni läste rätt. Siktade på soffan mellan benen, men missade. Det såg antagligen rätt fånigt ut där jag låg på golvet i fosterställning efter smällen. Och det är ingenting mot hur dum jag kände mig. Hur som helst fick det mig rätt snabbt att glömma pokerförlusten. Så det kanske kan vara ett bra tips om ni är riktigt sura någon gång. En riktigt tjockablängare rakt på klockspelet bara, så glömmer du alla andra problem.

(Det kan ju även vara bra för alla tjejer där ute att veta när pojkvännen sitter och lipar över något.)