High five!

Natten till måndag. 03.14. Nässjö. Statoil. Ler ett trött, självgott leende åt Norrländskan. Grillad korv har aldrig smakat godare. High five!

För några veckor sedan var jag genuint trött på nätturrar. Allt gick åt pipan och jag bestämde mig för att lägga lite mer tid på cashgame. Det var nog tur att jag inte följde den tanken. Denna månad har det nämligen vänt och jag är uppe på ett sexsiffrigt plusbelopp på turrar.

Detta trots att gårdagskvällen började med två bustade AA all in preflopp. Bland annat på 24h:s nioturre. All in preflopp med 250 bb mot KK. Turn K. De som säger att sidorna riggar åt sina team-medlemmar kan bita mig.

Det blev ändå en bra söndag, andra på raken, med en vinst och en andraplats totalt. Som vanligt gläder jag mig inte lika mycket åt vinsterna, som jag blir förbannad över förlusterna. Det är en obehaglig yrkesskada. När stålarna äntligen rullar in känns de oviktiga.

I natt kände jag mig ändå ovanligt euforisk. Så jag och Norrländskan bestämde oss för att fira med att dra till Statoil i Nässjö, som är det enda stället i trakten med nattöppet. Grillad och Cola. Stark senap. Ibland behövs det inte mer för att känna sig levande.

En påskfinal med Esfandiari...

Det är något speciellt med lokala pokerklubbar. De där som drivs av eldsjälar. Såna som lägger ner tid på en pokerklubb enbart för att de älskar poker. Enbart för att de gillar sällskapet och spelet. Raken räcker till lokalhyra, inte mer. Och eldsjälarna fixar kaffe, mackor och påskgodis till spelarna bara för att de har lust. I Eksjö har vi ett pokersällskap just som detta. Jag har tyvärr inte hunnit gå dit så ofta som jag vill, men varje besök kan liknas vid ett dukat bord av trevlighet.

En kul grej med detta sällskap är att medelåldern är väldigt hög för att vara ett pokersällskap. Det är få spelare som är under 30. De flesta är runt 40. Jag gillar det av någon anledning.

I dagarna var det dags för stor påskfinal i sällskapets lokaler. Alla hostade upp en femhunka och fick fina 30k i marker. Mycket spel för billig peng. Precis som det ska vara. 24hPoker var snälla och lade till en bounty på mig, ett fett merchandisepaket bestående av hoodie, t-shirt, pokerbok, handduk o.s.v. Det gjorde att folk var lite syngladare än vanligt när jag var inne och vevade i potter.

Jag började bra. Redan efter en halvtimma hade jag ökat min stack till 50k, bland annat genom en stor all in bluff. En intressant notering jag gjort på de lokala klubbarna är att ingen vill åka ut tidigt. Eftersom det tar lång tid innan något sidospel drar igång är det helt enkelt för tråkigt. Så allin-bluffar är ofta effektiva.


Tomas och lillebror.

Efter några timmars spel hamnade jag bredvid min egen familj. Lillebror till höger och farsan till vänster. Dessutom hade jag Tomas, rankingledare och look-a-like med en känd pokerspelare till höger om mig, så det var kul spel.

  
Antonio Esfandiari?                                        Tomas Norman?              

Ja, jag tycker i alla fall att de är klockrent lika. Tycker inte ni? 

Jag känner till farsans pokerspel rätt bra och förstod tidigt vad han var ute efter denna kväll. Han ville bluffa mig. Av någon anledning tror han aldrig att jag har något. Jag har för mig att det är benämningen på fisk när man tror att alla bluffar hela tiden...Hur som helst höjde jag till 2100 med blinds 400/800 med K10. Farsan synade i position. En 10-hög flopp tänkte jag inte släppa för allt öl i lokalen. Jag betade ut rätt hårt med 5000 in i potten på 5400. Eftersom farsgubben aldrig tror mig kunde jag lika gärna ta betalt. Efter en stunds tvekan pottcomittade han sig själv med en höjning till typ 18k. Jag går snabbt all in 99 procent säker på att jag är i ledning. Farsan börjar snyfta och gör ett crying call med 66. Good game!

   
Eksjö Pokersällskap har alldeles egna marker.


Farsan gråter efter att ha blivit överkörd av dybban.

Många timmar senare var det dags för åttamannat finalbord. Började med att blixtsyna lillebrors all in från lilla blind när jag var big blind med A10s. Någon tyckte att det var konstigt att jag blixtsynade, då vi både låg i topp. Men blindsen var så sjukt höga att det inte fanns en chans att jag skulle lägga den handen mot lilla. Särskilt inte då det var min aggressiva lillebror. Lillen hade dock hittat AJ. Och jag fick bara några big blinds kvar efter det. Doh!

Som av ett mirakel hittade jag dock bra händer och var snart med i matchen igen. Innan jag åkte på en mina och lillskiten till sist fick slå ut mig på en fjärdeplats för lite tröstpengar. Bountyn stannade dock i familjen, vilket fick övriga att sniffa uppgjord läggmatch. Och jag erkänner nu. Jag förlorade med flit. Annars hade jag självklart vunnit hela turren...

Lillen gick in som överlägsen ledare heads up med Esfandiari. Några coinflips senare var det innovativa magikern dock i kapp och förbi. När Esfandiari till sist gick allin med 22 hitta lillen AA och synade snabbare än Optikern kan spotta ut en fernet. En rättvis tvåa på rivern avgjorde dock kampen. Proffs vinner alltid rättvist...


Den avgörande handen...

Något jag ändå beundrar lillskiten för är att han aldrig rör en min när han förlorar. Inte ens när tvåan dök upp på river rörde han en fena. Som om han var hög på något, no worries, typ. Om han krängde den där drogen till Hellmuth skulle han kunna göra sig en hacka på riktigt.

Såna här kvällar är dock alla vinnare, känns det som. Det verkar inte som om någon bryr sig nämnvärt över de tusenlappar som vinnarna går där i från med. Ofta bjuder man på några bärs på Stadshotellet för vinsten. Inte mer med det. Rankingpoängen är en helt annan femma. De vill man inte vara utan. Alla vill ju vara med i toppen, och vara Eksjös bästa pokerspelare. Det är en av gå gånger då ära slår pengar i pokersammanhang.

Just nu ligger Antonio Esfandiari bara tvåa totalt, och han är ändå superproffs. Det visar vilken klass pokerspelarna håller här i Eksjö...

Feberyrsel, Optikerspya och turrevinst.

Jag ligger här i soffan som ett ihopvikt kolli. Febern äter mig innifrån och snoret har täppt igen alla luftvägar. Veckoslutet har tydligen tagit ut sin rätt. Men det var det värt. Helgen blev en minnesvärd grindsession på Cosmopol.

Feberyrseln började sätta sig på huvudet redan under lördagens 1000kr-turre.
- Vilken spritsort är bästa medicinen? frågade jag det gamla gardet vid bordet.
- Gammeldansk och fernet.

Det var inte det svar jag ville ha. Gammeldansk smakar skit och fernet har jag fortfarande men av sen Optikern bjöd mig på en "jäger" på en nattklubb för många herrans år sedan. Det var banne mig ingen jäger, utan ren fotogen kallad fernet. Kräkreflexen började att jobba direkt och det tog tre, fyra sväljningar innan jag fick ner eländet i magsäcken.  Jag fick dock min mentala revanch när Optikern, för något år sedan, smakade sin egen medicin. 130 kilo finne vid namn Hannu tvingade honom då att svepa en sexa fernet på Eksjö Stadshotell. Optiken spydde rakt över disken, och flög iväg som en skållad katt mot toaletterna för att slippa betala de 500 kronorna i spyböter. Ett fint minne.

Med denna sidohistoria ville jag bara förklara min avsky gentemot fernet och varför jag valde att lyssna på andra örat när drycken kom på tal som medicin. Egentligen hade jag redan bestämt mig för whisky, och ville bara ha medhåll från de andra att det var ett lämpligt alternativ. Nu fick jag istället skäll för att jag ställde frågan när jag redan hade bestämt mig för vad jag tänkte dricka.

Hur som helst, febersvettningarna höll jag i schack med hjälp av isen i drinkarna, och trevliga samtal med bordsgrannarna. Själva spelet är inte så mycket att säga om. Turren hade 64 deltagare och vi började med 10k. När anten börjar ticka på efter några timmar gäller det att höja tempot, i bästa Gus Hansen-stil. Det brukar ligga väldigt mycket i potten preflopp så den som vågar vara mest aggressiv tjänar stort på sitt mod.

Jag kämpade på så gott jag kunde och lyckades med tur och skicklighet ta mig till finalbordet där en go göteborgare ägde cirka 80 procent av alla markerna. På något sätt lurade jag till mig det mesta av hans marker och vann sedan hela spektaklet. Det var första Cosmopol-turren för året, så det var skönt att öppna starkt. Det kanske kan bli en rankingfinal i år igen?

Framför allt känns det bra att vara i klonkform när jag i helgen åker till Värmland för ett besök i J-O:s, mer känd som Rock'n'roll, hem. Där kommer jag att sammanstråla med Lapproffe, Mattias "Pokerstar", Andy, och vad jag hört, även Dilba. Det låter som om det kan bli en minnesvärd helg, med mycket poker, och sinnessjuka konversationer.

Förhoppningsvis kan jag komma hem med tillräckligt material för att plita ner en liten intervju med Lappjäveln. Det skulle nog bli intressant läsning, både för dem som älskar honom, och de som älskar att hata honom. 

Nu ska jag käka tabletter och tycka synd om mig själv. Som det febersjuka kolli jag är.

Grindkväll i soffan

Optikern stirrar upp från skärmen, tar en klunk av sin Grolsch och säger:
- Förresten, är det sant att du sitter och runkar till gamla WSOP-avsnitt från 2004?
- Men vafarao!
- Jo, det är så va? När vi andra kollar på gammal hederlig porr går du i gång på när Dan Harrington gör ett squeezplay!
- Håll käften optikerjävel!

Jag, Andy och Optikern sitter och har grindkväll hemma i min soffa. Andy spelar turrar för tusenlappen, men är ändå helt besatt av en 30kr Omaha-turre på SvS, där han sitter på finalbord. Det är något underbart fel med den mannen. 

Själv har jag torskat ett par turrar och börjar tilta ur på lösgodiset. Men har några livlinor kvar, så än kan det bli en bra kväll.

Förutom ölen och sällskapet, så njuter jag av att det i dag har blivit klart med två nya, suveräna, pokerbloggare till vår pokerblogg på AB. Nästa vecka kommer de att presenteras. Det var rätt kul, för vi tillfrågade bara två personer och båda tackade ja. Det kommer åtminstone bli en överraskning för er, skulle jag tro.

Nu ska jag se till så Andy mölar i sig mer kolhydrater. Vi har ju ett viktvad igång att han ska gå ner 18 kilo till Vegas i sommar. En trevlig turre står som pris. Men jag har ett hemligt vapen i kampen. Andy är väldigt svag för potatis.
- Får det lov att vara ett ostchips till Andy?

Och Optikern ger sitt berömda peptalk.
- Ingen blir gladare än jag om du lyckas, för att sätta dit Dybban är ju det bästa som finns. Men allvarligt Andy, tror du att du kommer att lyckas? 18 kilo är jäkligt mycket. Du måste ju typ sluta äta.

Berga Open 2011

Ekot av "rock'n'roll" dånade aldrig i väggarna i Mikes lada i Kumla igår. Den galna, mister all in, värmlänning J-O saknades. Även de klassiska mordhoten från en hofdrickande lappjävel och badbeatshistorier från en glöggfrynt Andy fattades. Men i gengäld dök en massös upp på Berga Open 2011. Hon fick knåda hon.

Ju längre kvällen led och alkoholhalten ökade var det dessutom rätt kul att se alla tafatta raggningsförsök från några av de 55 medverkande pokerspelarna. När vi var 14 spelare kvar kom en ung förmåga rusande in till oss i "finalbordsrummet". Han var uppenbart uppspelt.
- Jag försökte ligga! Jag försökte ligga! Men hon sa att hon var 36! Jag är ju 27! Hon är 36!

Vi förstod aldrig riktigt vad han menade. Om det var en nackdel eller fördel att hon var 36? Inte hann vi fråga heller, för snart var han försvunnen igen för en ny massage för 100 kronor. Jag skulle tro att massösen var en av dem som gick mest plus igår.

Mattias, Optikern och jag gick alla hyfsat långt. Optikern åkte som nummer 14, jag som 12:a och Mattias blev sjua och var den enda i teamet som fick betalt.


Här är vi tre trötta fagbettare, dybban, Optikern och Mattias "Pokerstar", i slutet av turren. Lägg märke till alla bountys jag vunnit under turren. Den stora pokalen fick jag av JM.

När en ovanligt ful ruterfyra behagade visa sitt tryne på rivern innebar det att "Snygg-Stefan" satte sin låga färg och slog ut mig efter att jag synat hans all in med mellanpar och hålstegdrag på floppen. "Snygg-Stefan" fick även min bounty, en stor rosa Vegas-köpt godisklubba med graveringen "Vegasprincess". Jag hoppas han sitter och slickar på den till Sportspegeln ikväll.

För övrigt lyckades JM i sitt konstanta rus vinna ett superweekendpaket till Tallinn. Fem av de utslagna spelarna i turren fick spela en sit&go om priset. Jag tror inte JM kollade på korten ens, men han vann ändå. Det komiska i kråksången är att JM är portad från Estland efter en tidigare Tallinnresa då han i fyllan och villan råkade bombhota planet lite på skoj. Frågan är om vip-generalen Jadbäck kan få de Estländska myndigheterna att ändra uppfattning om vår lille skäggiga, speciella, vän?

Som alltid var det förbaskat skoj att spela i Mikes lada. Det är en fröjd att träffa alla glada, trevliga människor. Den här gången tyckte jag dessutom att motståndet var riktigt bra. Det var många duktiga spelare med. Träffade bland annat bloggaren Koivulainen för första gången. Han drack rödvin direkt ur flaskan och var inte alls så bitter som det hävdats.

Vem som vann vet jag inte, då vi drog hem vid tre på natten och elva spelare kvar. Men jag hoppas att Illvillja gick bra, då vi bytte tio procent i varandra på skoj. Hör av dig om du är skyldig mig några stålar!

Jag vill rikta ett speciellt tack till Mike för att återigen ha stått för ett storartat arrangemang. Samt till Valterego som förvaltade min hemlighet i sin jacka och aldrig skvallrade för big brother...

Edit: Läs mer om och se bilder från Berga Open på "Pokerstars" blogg här.

I ottan, mot Finnkampen

Jag avskyr tidiga morgnar. Precis när väckarklockan ringer, och man är så där trött så man skulle kunna offra sin skäggväxt för att få sova en timma till, hatar jag världen. De där första sömndruckna minuterna när man hasar upp ur sängen och vet att man har massa jobbiga saker framför sig, som att klä på sig och borsta tänderna, är förfärliga. Matlusten är som bortblåst och ingenting känns roligt. Ingenting känns värt att gå upp för. Då brukar jag på allvar tvivla över livets mening. Jag är så morgontrött att jag får självmordstankar.

 

Därför känns det aningen jobbigt att Andy hämtar mig mitt i natten, klockan 06.00, imorgon för avfärd mot Skavsta och Tallinn. Det är dags för Finnkampen. Kanske kan vetskapen om att jag har en fantastiskt rolig helg framför mig göra det värt att kliva upp ur sängen utan att tycka synd om mig själv...

 

Inför resan har jag laddat med film av Schilling-gänget. Först "En liten film om manlig vänskap" vars främsta innebörd är ett citat i filmen.

- Män klarar inte av att bara vara vänner. Förr eller senare vill de ligga med varandra.

Då jag, Mattias och Andy, ska dela rum så känns handlingen sådär. Särskilt då vi på lördag ska spela Main Event i rosa flugor.

 

Självklart har jag även sett "Torsk på Tallinn". Vissa filmer tröttnar man aldrig på. Den svarta humorn och dekadensen är så brutal. Så Tallinn.

- Slobban o jag vi går direkt på andrasorteringen va.. skadat gods. Ja det är lite sådär, men under de där trasorna så finns det allt en del gött å hitta.

 

Kanske tar jag med en dator. I så fall ska jag försöka uppdatera hur det går. Om jag orkar gå upp på morgonen vill säga.


Värdet av enkronor

Igår var det dags att vrida tillbaka klockan. Till tiden då enkronor betydde någonting. Då de var mer än parkeringspengar. Igårkväll var det dags för en klassisk mörkpokerkväll med Dylan, hans svärfar Samlaren och farsgubben.

Vi hade växlat in ett par hundralappar i enkronor. Här skulle spelas enkronas mörkpoker, med riktiga pengar. Och knektöppning sket vi högaktningsfullt i. Här skulle det bluffas. Vilken känsla det var att sitta med högar av enkronor. Jag var 14 år igen. Det är lustigt hur jag kände samma värde i de där metallbitarna som jag gör med marker värda tusen gånger mer. Jag ville vinna lika gärna och kände faktiskt pulsen slå några extra slag när jag bluffade för 23 riksdaler. Det var för övrigt omöjligt att bluffa. Samlaren synade ner allt. Och slowrollade så klart varje gång. Något som faktiskt är kutym när det gäller våra mörkpokerkvällar. Man SKA slowrolla, smeta ut det i ansiktet, strö salt i såren, annars är det inget kul.

Tyvärr var inte Optikern med, han är roligast att vinna emot. Men nu satt han hemma i Göteborg och surade över att fredagskvällen inte bjöd på något avsnitt av "På spåret" istället. Det hindrade dock inte oss från att dricka upp den Glenfiddich han så snällt hade gett farsgubben för hjälp med vinterdäcken. Ger han oss inga enkronor så går sprit lika bra.

Att sitta hemma hos Samlaren är annars ett kapitel i sig. Han är verkligen en samlare och har precis allt hemma. Bland annat gamla kortlekar från vilda västern-tiden. Tänk er spottkopp, kortlek, pistoler. Det är känsla det. Hans senaste intresse är mekaniska apor. Igår visade han oss ett praktexemplar från 60-talet som kan blåsa såpbubblor. Där snackar vi riktiga leksaker.

Men tillbaka till pokern. Vi ungdomar blev så klart krossade och fick växla in ett par gånger för att kvällen inte skulle ta slut för fort. Mörkpoker är ett spel för gamlngar och 14-åringar. Till slut fick jag och Dylan nog, tog de enkronor vi hade kvar och gick ner till Stadshotellet och köpte en öl istället. Exakt 83 kronor hade jag i plastpåsen.
- Behåll växeln sa jag till bartendern.
- Tack, sa hon.

Jag var glad att jag för en kväll hade förstått värdet av enkronor. Sen gick jag hemma och spelade nätpoker. Och enkronorna blev parkeringspengar igen. Minnet är kort.

Det var faktiskt Jånni Balle...

Du ser dig själv utanför din kropp. Armen rycker till, som i en spasmisk rörelse. Det är inte längre du själv som styr. Musen i näven slungas fram, som i slowmotion, och träffar dataskärmen. Något går sönder. Bilden bryter.

Det är fortfarande inte du själv som sitter i förarsätet. Någon har fått det att brinna i huvudet på dig. Dataskärmen ger i från sig konstiga ljus, regnbågens färger. Plötsligt vaknar du upp, som ur en koma. Undrar. Va hände egentligen? Gjorde jag verkligen det här? Nä, så dum kan jag bara inte vara. Men regnbågens färger fortsätter att lysa. Bevis svåra att förklara bort. Tydligen är jag verkligen så dum.

För första gången under min karriär har jag tiltat sönder en dator. Jag var inte ens särskilt irriterad. Eller jag borde i alla fall inte ha varit. Fick syn av AA när jag skulle sno blinds sent i en turre bara. Inga konstigheter. Men som i en reflex skickade jag ändå i väg musen och spräckte skärmen. Jädra dålig kvalité på datorerna nu för tiden. Min gamla tjockskärm hade aldrig gett upp för en sån liten smäll.

Men kvalité eller inte. Nu känns det rätt pinsamt. Varför liksom? Och nu måste jag köpa ny dator med. Det blir till att dra in julklapparna till syskonen i år. Allt för en spasmisk, oplanerad rörelse i armen.

Av någon anledning fladdrar Magnus Ugglas gamla dänga "Jånni Balle" runt i skallen. Texten.

"Det var faktiskt Jånni Balle som sa
Ja, jag lovar, det är sant, det var inte jag
Jag kan inte alls rå för
det Jånni gör"

Jag får väl döpa mitt pokeralterego som gör dumheter på tilten till något fräckt. Det var faktiskt idiot-dybban, inte jag.

Inbokad på det rosa hotellet

Det spritter i benen och snurrar euforiska tankar i skallen. Jag är lycklig idag. Nyårsresan till Las Vegas är bokad. Som medlem i Team Fagbet kändes det som om det bara fanns ett enda boende att välja på denna gång. Det rosa hotellet, Flamingo, blev det givna valet.



Tyvärr lär det vara alldeles för kallt att bada i den här under nyår. Men visst är de vackra, fåglarna?



Ingen av mina team-medlemmar kunde följa med. Men jag är lika glad ändå, för jag har fått någon ännu bättre med mig (sorry fag-babes). En alldeles egen norrländska ska guida mig runt stan när min hängivna vägvisare Mattias tofflar till det ordentligt och firar nyår i Norge istället. Hur många kasino finns det där?

Norrländskan har varit i syndens näste många gånger tidigare och åker så klart inte med bara för min skull, så tilldragande är jag tyvärr inte. Hon är faktiskt en lika stor pokernörd som jag själv. Och en duktig sådan. Det lär alltså bli en hel del poker under resan, vilket jag så klart tackar ja till med vidöppna armar.

Det känns som om livet ler åt mig. Ett stort rosa leende, i form av en flamingo. Med stänk från en norrländsk guldlock.

Vinst, i fel turre.

När jag efter två, tre timmar låg trea i SM Main Event, började jag fila på en segerintervju i huvudet. Och planerade för var jag skulle stoppa den där dryga miljonen. Men. Sen gick det som det går ibland. Åt pipan. Ingen respekt för mina trebets, kalla floppar och tristess. Till sist, i ett sista desperat försök tvingade jag mig själv att stoppa in mina sista 25 bb med 95s i ett resteal försök, bara för att bli synad av JJ. Floppen 5 9 A såg ju lovande ut. Men river ytterligare ett A, och så var SM-äventyret över nånstans runt 400-500:e plats.

Med nöje följde jag istället Lapproffe som med cirka 300 spelare kvar i fältet av drygt 2300 låg tvåa!! Lappen smiskade upp internetkidsen i brygga genom att brutalt spela varje hand. Jag trodde inte mina ögon. Ska inte 50-åringar vara tighta?

Till sist gick det dock över styr för lappen, som gjorde en William Thorson och fick in alla marker med J10 mot AK och AQ all in preflopp i en monsterpott. Tyvärr lyckades han inte dra ut. Inget SM-guld för team Fagbet alltså.

Själv lyckades jag bättre i fel turre, 500kr Texas. Den fick jag vinna efter lite klassisk dybbantur. 17 k tröstade bra för det misslyckade SM-äventyret.

Ikväll håller vi tummarna för norrlands coolaste pokerfarsa, REGNBÅGEN_, som är vidare till dag två i Main.

Världen ligger för mina fötter...

Det trodde jag aldrig när jag spelade mina första, stapplande givar texas holdém för snart sex år sedan. Att det smått beroendeframkallande kortspelet skulle visa mig världen. Jag har sett mycket nu. Men mer kommer det att bli. I veckan köpte jag biljetter till Tallinn för Pokerfinnkampen den 17-19 december. Fixar-Andy prutade till sig det gyllene priset 200 kronor, tur& retur, från Ryan Air. Otroligt.

Efter det planeras nyår i Las Vegas. Det är inte hundra klart än, men nästa vecka ska det bokas. Två veckor stannar jag för att spela poker, och göra det man gör bäst i just Vegas. Ha kul!

När jag landat i Svedala igen, år 2011, går tåget nästan omgående till nästa stora pokerevenemang, i Mikes lada någonstans på Närkeslätten. Kontrasterna är totala. Och jag älskar det.

Tänk att få gå från att bada bastu med finnarna i Tallinn, se glittrande shower i Vegas, till att få hänga med Sveriges skönaste pokermänniskor mitt ute i ingenstans, bredvid en hönsgård, utanför Kumla. Magnifikt. Uppryckande. Inspirerande. Roligt.

Poker är så mycket mer än bara poker. Det är på väg att bli en livsstil. Och det känns som om världen ligger för mina fötter...

Cosmopol är riggat

Helgens superWeekend på Cosmopol höll på att bli en väldigt kort historia, trots 30k i startstapel och 40 minuters blindsnivå. Efter en halvtimma hittade jag Q9s UTG. Jag höjer upp till 175 (blinds 25/50). En norrman slår om till 575 i sen position. Baggen får kallsyn från två spelare och jag synar också, jag lägger aldrig händer mot norrmän. Det går inte.

Floppen är så sexig som den kan bli, Q 9 9. Jag försöker dölja min förtjusning. Check fram till norrmannen som betar 1200, alla andra lägger sig utom jag som tar syn. Turn 7. Lusekoftan betar igen. Jag slår om, han synar. Mumma. Kom till pappa! River 3. Jag betar tungt. Norrmannen suckar, jag njuter. Så går han all in! Va? Jag börjar ana det värsta, innan jag synar. Jo visst har han QQ. Och folk säger att nätet är riggat?. 3-4 k kvar efter det.

Micke Westerlund var snabb att kommentera mitt spel.
- Var det någon som tvingade dig att spela Q9 eller? 

På något mirakulöst vis lyckades jag ändå hålla mig kvar. Sjukaste handen var när jag drog ut AA all in pre med A7. Runner, runner stege för dybban. Och folk säger att nätet är riggat? Efter sju timmars spel hade jag 40k. Sen förlorade jag dock en coin med 99 mot AJ och åkte snabbt ner igen. Med en nivå kvar av första dagens spel blev det till sist sorti efter en misslyckad blindsstöld. Men Cosmopols SuperWeekend kan starkt rekomenderas. En 2-dagars turre med så bra struktur, till så billigt pris (3300 kronor), är svår att hitta. Synd att det ska vara så riggat bara...

Dybban i klänning

Lapproffe har de senaste dagarna portätterat oss i Team Fagbet Pro. Jag tycker bilderna är klockrena, förutom att jag är i förd klänning på båda mästerverken. Men det kanske är dags att byta klädstil nu till lite mer Di Leva-style?


Från vänster, Lapproffe, Valterego, Optikern, Andy, dybban, framför, Mr Wonderbaum, i toaletten, "Långben".


Lapproffe, Mr Wonderbaum, Optikern, dybban, Andy. Bakom Andy, utanför bild, Valterego.

Här kan ni även läsa anekdoterna runt bilderna. Intressant fakta som detta:

"Chefen, Mr Wonderbaum, är för övrigt den enda av manligt kön(?) som kan kuta omkring med bakvända stringtrosor, utan att vare sig uppröra förskolefröknar eller deras galonklädda små skitungar."

Zombie och guldfisk

Redigerare Greger på tidningen kom fram till mig i fikarummet igår. Han synade mig från topp till tå och utbrast.
- Vafan, har du börjat supa eller?

Jo, jag har sett sliten ut på jobbet de senaste dagarna. Röda ögon, ruffsigt hår, skäggig, gäspningar ackompanjerat till trötta monologer då jag måste läsa mina texter högt för att förstå vad jag faktiskt har skrivit. Men jag kan lugna er. Jag har inte börjat supa. Boven i dramat är poker, och pizzagubbar. De senaste nätterna har vi hängt i en källare i Nässjö och spelat 25/50. Jag kan helt enkelt inte säga nej när de ringer. Det går inte. Värdet är för bra.

Dagen efter, efter bara två, tre timmars sömn, undrar man om det var värt det? Är det värt att se ut som ett fyllo och göra trötta texter på jobbet? Nej, det är det inte. Inte då. Men på kvällen har man glömt hur man kände sig på morgonen. Så kommer ett sms när man ligger i soffan och pillar sig i naveln. "Spela?". Hm, varför inte?

Jag har kommit fram till att jag inte är en människa längre, snarare en blandning av zombie och guldfisk. Men nu är arbetsveckan slut. Så nu kan jag börja spela poker igen...

Segerbild

Det har blivit mycket poker i helgen. Under fredagnatten hamnade vi på Nässjö pokerklubb där vi träffade tre trevliga pizzabagare. De hade med sig hela fredagskassan och spelade 25/50 kr cash game. Det var för bra värde för att säga nej till, trots några centiliter för mycket innanför västen. Jag började med att backa 6-8k på en halvtimma och bestämde mig för att ta det lite lugnare. Det visade sig vara rätt taktik och pengarna rullade åt rätt håll resten av natten. Min kompis Jimmie plussade en fin månadslön och även jag kunde gå hem med en rejäl del av Nässjö befolknings fredagsmyspengar. Jag hoppas att Nässjöborna fortsätter möla i sig kebabpizza och calzone i samma takt. När jag ser en överviktig människa i den stan blir jag genuint glad. Ät så mycket pizza ni orkar bara!

Under lördagen deltog jag för första gången i en turre med Eksjö pokersällskap. Det är en nystartad liten pokerförsamling här i stan. Runt 25 pers dök upp för en riktigt trevlig deepstack turnering. Jag lyckades faktiskt med bedriften att inte vara all in med hela stacken en enda gång förrän jag var heads up. Efter att jag betat hårt på turn och river med QJ i klöver lyckades duktiga Robin syna ner mig med Q4o på brädan AK345 med tre spader för över halva stacken. Dock räcker ibland ingen skicklighet i världen mot dybbanturen och jag kunde vända matchen och vinna. Team Fagbet har därmed tagit ännu en turneringsseger. Många undrade varför jag inte hade teamkläderna på mig. Anledningen är att teamet inte har bestämt om vi ska beställa våra rosa sjalar från D&G eller Gucci. Vad tycker ni?

Jag har alltid tyckt att det ser utomordentligt töntigt ut med såna här vinnarbilder. Den här hör inte till undantagen. Men jag har alltid drömt om att få sitta så där och le fånigt in i kameran. Visserligen satt jag väl kanske inte i en källarlokal i Eksjö i drömmen och möjligtvis låg det ett par feta sedelbuntar på bordet framför mig, men man får inte vara så jädra kräsen.


Dybbans smörigaste segersmile.

Första live-vinsten för Team Fagbet

Vissa människor växer med uppgiften. De älskar att ha världens blickar på sig och presterar alltid som bäst när det gäller. Optikern visade igår att han är en sådan man, då han tog Team Fagbets första vinst i ett live-event i Cosmopols söndagsturre. Ska sanningen fram så har Optikern aldrig varit i närheten av att vinna något tidigare. Men vi på Fagbet har sett hans potential vid Vegas 1/2 dollars bord och under ett par whiskeydimmiga homegame i Eksjö. Därför tvekade vi aldrig på att signa brillormen. Och det visade sig att vi gjorde rätt. Vi tog ett samtal med mannen som älskar att peka finger.

Johan Fredriksson lever just nu rockstjärnelivet i Göteborg.
Optikern har ett väldigt långt långfinger. Och han tvekar inte att använda det.

Grattis! Hur känns det?
- Jag är bara helt stum.

Hur firade du i natt?
- Med 200 gram handpillade räkor.

Kan du peka på ett avgörande moment för kvällen?
- Precis innan finalbordet så fick jag in det väldigt snyggt med K10 i ruter mot KK all in pre flopp. Jag gick på känsla och visste hela tiden att jag skulle dra in en runner runner färg.

När ni var tre kvar hade du överlägset mest marker, ändå gick du med på en deal. Varför?
- Jag fick 500 spänn mer än de andra. Så jag var nöjd med dealen. Vet du hur många cheeseburgare man får för 500 spänn? Mina nerver klarade dessutom inte mer, så jag ville bara ha mina 6000 och dra.

Är det här din största merit på livescenen?
- Nej, det var när jag spöade dybban i sex raka heads up en kväll i Eksjö. Då vann jag åtta öl på krogen. Visserligen var vinsten mer nu , men den inre tillfredställelsen jag kände då var snäpet större. Sen gillar jag öl också.

Varför kommer första segern just nu?
- Jag har alltid haft det i mig. Det var bara en tidsfråga innan det skulle lossna.

Hur mycket har att göra med att du har Team Fagbet där bak nu?
- Tja, kanske en del. Jag vet ju vad som händer om man gör bort sig. Man vill inte gärna agera lok under lagfesterna om Lapproffe är på det humöret...

Kände du att du fick mer respekt vid bordet nu när du är proffs?
- Nej, jag får aldrig någon respekt. Det kan ha att göra med att jag har glasögon.

Du arbetar som Optiker, när kommer du att att bli heltidsproffs?
- Det är nog bara en tidsfråga. Fortsätter jag med att vinna varje söndagsturre så får jag ut ungefär som på att jobba heltid. Helst skulle jag vilja kombinera glasögon och poker. Men jag har inte riktigt kommit på hur det ska gå än. Kanske kan jag försöka kränga bågar vid borden...

Vad ska du göra med pengarna?

- Bilen ska in på service i veckan så jag får väl lägga dem på bromsklossar, vindrutetorkar och sån skit. Man får aldrig vara riktigt nöjd...

Fakta
Namn: Johan "Optikern" Fredriksson.
Ålder: 28 år.
Bor: Göteborg.
Familj: Förlovad med Hanna.
Titel: Optiker och medlem av Team Fagbet.
Inspelade pengar live: 6000 kr.
Favorithand:
Fröken höger.

Slowrollad och förnedrad

Jaha, det var det. Ska ärligt säga att jag aldrig kom in i matchen. Redan i första handen förlorade jag över 1/3 av stacken med KK mot 1010. Sen kändes allt som nordpoolen. Kan någon tycka lite synd om mig? Pokermagazine följde min framfart. Och ni ser ju att jag är bedrövad. Det kan ju också bero att jag inte kan skratta efter min muskelbristning. Så det gäller att inte sätta sig i roliga situationer i onödan.


- HU glo-tävling?

Efter fem timmar har jag bara 15k kvar. Chipleadern på bordet med 60 i stacken höjer till 1600 på cutoff (blinds 200/400). På knappen viker jag upp JJ. Prisske gud, äntligen kommer skatteåterbäringen. Jag slår om till 4600. Israelen tänker länge och synar. 7-hög flopp. Check, jag ställer för mina sista 10k. Israelen vill ha en chipcount. Jag tänker "gött, syna mig med 44 eller nåt nu då". Han steker lite till och synar. Jag vänder glatt upp mina små gubbar. Och han viker fram QQ!!! Årets slowroll. Förbannat.

Både Andy och Mattias är vidare till dag två. Andy har legat fint med hela tiden, och har trots mycket otur en bra bit över medel. Mattias är segare än buffalokött och ligger och guppar med en stack precis under 20k. Jag önskar dessa herrar ett stort lycka till i dag.


Mattias fastnade för en gångs skull på bild.

Tråkigt nog blir det nu jag som får bära "I love my boyfriend" på bröstet under morgondagen fotbollsmatch. Jag är faktiskt rädd på riktigt. Jag berättade om t-shirten för en kille här nere och han svarade spontant.
- Å fy fan, de hatar ju bögar här.

I dag är det ett sidoevent för 500 euro. Kanske spelar det. Samtidigt vill jag göra något annat än spela poker när jag ändå är här, så vi får se.

"Dobselius" på utelistan

Kunde faktisk inte låta bli att dra på smilbanden när jag såg att min antagonist "Dobselius" faktiskt är mest ute i hela pokersverige enligt pokerlistings.

Dra Ute-listan vecka 37

1. "Dobselius"

"Dobselius"* är stroppen som anmält pokerspelaren och bloggaren Dybban för brott mot namnlagen. Detta trots att Dybban slutat använda Dobselius som pokernick, vilket var det Dobselius hade problem med.

 

Kanske hittar vi i denna absurda och lite tragiska historia förklaringen till att den mytomspunne Isildur1 vill förbli anonym.

Det är inte skatteskäl som håller Viktor Blom (om det nu är han som är Isildur1) tillbaka, utan han är helt enkelt livrädd för att bli stämd av någon nitisk släkting till J.R.R. Tolkien** - eller ännu värre en släkting till Isildur.

 

*= Dobselius är ett någorlunda fingerat namn.

**= Isildur är en karaktär i Tolkiens trilogi "Sagan om ringen".

...........................................................................................................................................

Om några timmar sätter jag mig på ett plan till Barcelona för att spela EMOP. Så nästa inlägg kommer från 25-gradig värme. Ska, som vanligt, försöka ta så mycket bilder som det går. Men jag vet ju hur det brukar bli. Vem orkar bära på en kamera?

 

Förhoppningsvis får jag, Andy och Mattias plats redan i morgon dag 1a, annars slår vi på stort under fredagens dag 1b i stället. Troligtvis blir det upp mot 500 spelare i turren. Det borde betyda mellan en och två miljoner kronor i förstapris. Jag kommer bestraffa mig själv genom att inte spela SM på Malta om jag hamnar utanför pengarna.


Dybban i klammeri

Ja, mycket ska man vara med om innan öron och ögon har fått nog. När till och med "snälla" dybban kan få advokater efter sig så har det gått långt. Det vill jag lova.

Namnen i texten är påhittade.

Min gamla högskolelärare, "Dobselius", i historia har ett väldigt fint namn, så fint att han vill vara ensam om det i hela världen. När jag för fem år sedan valde mitt första nick på en pokersite kom jag inte på något annat än just det, jag tyckte även "Dobselius" var trevlig så jag såg det som en direkt hyllning till honom att jag valde hans namn som mitt första pokernick. För snart två år sedan ringde läraren i fråga dock upp mig och bad mig byta nick på Svenska Spel, där jag spelade mest. Han hade fått utstå diverse utfrågningar där folk trodde att han var "pokerhaj". Det tyckte "Dobselius" var obehagligt då pokerspelare är djävulens avkomma. Självklart gick jag hans vilja till mötes. Jag är antagligen den första någonsin som fått byta nick på SvS. Den dagen föddes dybban.

Allt var frid och fröjd efter det, trodde jag. För några veckor sedan dök det dock ner ett brev i lådan. Från en advokat. "Dobselius" kände nu stort obehag inför situationen att jag använde hans efternamn för pokerspel. Han hade fått problem på jobbet och hans 15-åriga syskonbarn blev mobbade i skolan på grund av att namnet "Dobselius" på några ställen runt om på internet kunde förknippas med poker. Jag hade under de senaste två åren använt "Dobselius" väldigt sparsmakat och den knapphändiga information som fanns på nätet var i de flesta fall flera år gammal. Detta hävdade advokaten ändå var ett brott mot namnlagen. Det kunde bli tal om ersättning.

Återigen ville jag hjälpa till så mycket som det bara gick. Jag raderade namnet "Dobselius" överallt som jag kunde. För mig, som privatperson, är det dock omöjligt att rensa internet på egen hand. Vissa saker tar tid.

Tid verkade dock inte herr "Dobeslius" ha tillräckligt av. Förra veckan ringde han därför min VD och beklagade sig. Han hävdade att vi har processat om detta namn i fem år och att jag vägrar sluta använda det. Vidare ställde han frågan hur tidningen kunde ha en så oansvarig journalist anställd och hotade med stämningar och en "advokat på krigsstigen". Till sist skickade han även ett mail till min VD.

Hej Biljana!
Vet inte om du hann uppfatta blogg namnet. Men det kan ju vara bra att veta om den som ansvarig. Bloggen är ganska välkänd och här kan tidningens läsekrets se bakom Smålandstidningen kulisser i form av den egna redaktionen, reportage som görs och lite smått o gott om vad som tycks rent privat om folk i bygden. Kan Du hjälpa oss skulle en 15-årig tjej sova bättre och slippa bli mobbar i skolan som pokerspelare. För att inte säga vad glada vi andra skulle bli.

http://dybban.blogg.se/

Med vänliga hälsningar
//"Dobselius"


Tills denna stund hade jag tagit allt med ro. Jag hade velat hjälpa min gamla lärare. Men nu började det brinna i huvudet på mig. Vad i helvete! "Dobselius" hade börjat förtala mig och ljuga om min blogg. Om någon läsare känner sig uthängd här på bloggen (Optikern räknas inte med) så ska jag ögonblickligen rätta till det. Jag tror inte heller att ni fått reda på vad som händer bakom Smålands-Tidningens kulisser. Eller?

Det värsta var så klart att han dessutom förtalade mig inför min högsta chef. Ville han få mig sparkad, eller bara tvinga mig att stänga bloggen? Jag vet inte, men jag har sällan varit så rosenrasande. Det kändes som att ögonen skulle ploppa ut ur skallen på mig på grund av ångan som bildades där inne. Som tur var har jag en mycket sympatisk VD som verkligen stod upp för mig och förstod situationen. Det hjälpte mycket.

Alla jag pratat med tycker så klart att det här låter som ett skämt, inklusive de pokerbolag jag har kontakt för namnbyte. De tror inte på mig. Jag tror knappt på det heller. Men så här är det, därför har jag inte skrivit så mycket här på bloggen den senaste tiden. Jag har haft fullt upp med advokater. Och att skicka brev där jag berättat att jag inte vill ha något mer med "Dobselius" att göra efter detta övertramp.

Vi får väl se vad som händer framöver. Om bloggen bara helt plötsligt går upp i rök så vet ni vad som har hänt. Då har dybban hamnat riktigt i klistret...

Ser fram mot trevlig september

Optikern klagar på dålig uppdatering här. Jag håller med. Men glasögonormen ska hålla käften för han har precis lagt Sveriges bästa glasögonblogg på is. Tänker inte ens länka till den nu, i ren protest.

Jag får skylla på att jag skriver på den där jädrans Aftonbladetbloggen också. Läser ni den? Är den nåt att ha? Det är lite jobbigt att ha två bloggar, och välja vad som passar var. Jag skulle i min lathet kunna ha samma inlägg på båda bloggarna. Men det känns så himla tråkigt.

I veckan blev det klart att jag ska åka till Pokerakademien i Göteborg den 18 september. Sen min vinst i Sverigerankingen 2009 är jag förärad både det ena och det andra. Känner mig nästan viktig. Glimne och Storåkers ska hålla seminarier, sen blir det finmiddag, prisutdelningar och pokerturnering på det. Ska bli görsköj!

Vidare har Andy gjort en storstilad insats när han bokat både flyg och hotell åt oss ner till Barcelona för spel i EMOP den 23-26 september. Det känns tryggt att ha en stadig klippa med sig ner. Han har dessutom lovat att jag ska få inköp och resa betald om han vinner över 100k. Jag har i för sig lovat det samma, men han är nog lite bättre än jag så det känns som en stabil deal för undertecknad. Genom att underminera sig själv och minska förväntningarna har man alltid större chans att lyckas, har ni tänkt på det? Så är det i alla fall för mig...

Och veckans spel då? Jorå, vann en 25 euro rebuy för 2,5 k euro. Annars har det varit rätt lugnt. Bara spelat någon enstaka kväll och har i stället varit lite vuxen och gått och lagt mig i mänsklig tid på grund av jobb. Av någon anledning har det inte blivit en enda hand cashgame, vilket det ska bli ändring på nu. Fredagkvällar är som gjorda för att slaska på Svenska Spel. Så se upp nu fisk. Dybban är på ingång!

Trevlig helg alla!

Tidigare inlägg
RSS 2.0