dybban poker

Är hemma i Småland igen. Då jag åker till Norrland och firar jul och nyår så har jag förfirat lite jul i helgen. Under fredagskvällen hamnade vi framför galan Svenska Hjältar. Och vilken festfredag det blev. Inte. Istället satt vi och torkade tårarna när vi tog del av hjältarnas livsavgörande bedrifter.

Morsan ramade in känslorna rätt bra.
- Det är inte klokt vad duktiga och fina människor det finns. De får en verkligen att känna sig kass...

I övrigt ska ju Mr Pokerstar ta in en gästbloggare snart. Själv ska jag ha en praktikant på bloggen nästa vecka. Han heter Masken. Hans uppdrag ska bli att ta rygg på pokerproffset Mats Iremark under en dag. Från morgon till kväll. Följa hans minsta steg. Hur lever en sådan man egentligen. Vad fyller han dötiden med när han inte levlar sina motståndare på Casino Cosmopol? Hur mycket tjänar han per dag? Vad äter han?

Maskens brännande upplevelser kommer snart på en blogg nära dig.

Min ständigt generösa, och numera pappalediga, vän mr Chelsea gav mig den klassiska trilogin "Sagan om ringen" på DVD förra veckan.
- Jag har den på bluray också så jag har ingen nytta av den.
Han är den största filmnörd jag känner. Men ju större nörd. Ju större hjärta.

Jag tackade ödmjukast och tänkte genast överraska Norrländskan som, gud förbjude, aldrig sett dessa mästerverk.  När 13-åriga barn som bott i Sverige sen de var tre år blir utvisade. När 10-åriga pojkar dödar. När julhetsen står en upp över öronen. Då kan det ibland vara skönt att avbryta livet lite. Stoppa huvudet i sanden och se en film om en sagovärld. Om hur även den lilla människan, eller hob, kan göra skillnad. Om hur det omöjliga blir möjligt. Om hur det goda till slut övervinner det onda. Visst, det är bara en saga. Men jag tror på innebörden ändå.

Trilogin, naturligtvis extended version, består av rätt många timmar gloöga. Det kräver sin man. Eller kvinna. I alla fall i detta förhållande angriper vi filmtittandet från lite olika håll. Jag: tyst, koncentrerad. Till synes en aning butter. All hjärnkapacitet går nämligen åt till att ta in alla nyanser av filmen. Hon: Frågvis, medryckande. Till synes allt annat än butter. Förutom filmtittandet lyckas hon tänka ut vad vi ska äta till middag, hur vår nya julstjärna i fönstret ska se ut och hur julstädet ska organiseras.
- Vem är det där? Vad händer nu? Varför gör han så?  frågar hon med jämna mellanrum.
- Om du håller tyst och tittar får du snart veta, svarar jag koncentrerat.

Och mitt i en våldsamt spännande scen där vår hjälte Frodo håller på att bli spetsad av en orch,  säger hon:
- Jag har hittat ett bra ställe i närheten för glasåtervinning nu.
Frodo slåss för sitt liv. Och hon tänker på återvinning. Då kan jag inte se butter ut längre. Brister ut i skratt. Jag älskar henne för det.

Utöver denna mångfacetterade tankeverksamhet lyckas det blonda livet leva sig med i filmen som om hon själv spelade huvudrollen. "Bra!" "Oj!" "Såja!" "Där fick du!" "Åhhhh!".

Aldrig förr har hon med en sådan briljans bevisat kvinnors överlägsenhet. Hur deras hjärna kan hantera så mycket samtidigt. Men jag tror i alla fall att jag är bättre på en sak. Att slappna av. Det kan låta slappt att vara bra på det. Men i ett Sverige där barnfamiljer som bott i landet i tio år blir utvisade kan det vara en helt avgörande kunskap. I alla fall för mig. Hur skulle jag annars orka? Hur skulle jag annars få in budskapet om att det goda till sist övervinner det onda?

Klarar man bara av att koncentrera sig på en sak i taget så är konsten att släppa alla andra tankar, förutom den enda goda tanken, ren överlevnadsinstinkt.

Klockan 03.00 i en glasbur i Göteborg.

- Jag låg i en hotellsäng, stirrade i taket och kunde inte sova. Så jag gick en sväng till kasinot faktiskt, sa Dregen i direktsänd radio.
- Hur gick det då? frågade Stina Dabrowski.
- Åt helvete!
- Så nu är du både trött och pank?
- Ja, men glad...

Jag blev så munter när jag hörde en bekant röst ropa mitt namn på Casino Cosmopol i måndagsnatten. "Nämen Siimoon!". Där stod han den lille store rockern. Dregen. Och var sugen på poker. Själv satt jag som vanligt och foldade mig fram i en turre, för att semibubbla pengarna eller finalbordet. Senaste månaderna har varit kall turneringsmässigt. Det är alltid segt att sitta och lira i sex, sju timmar för att inte få en krona för besväret. Det tär på sinnet. Särskilt när man, som alla pokerspelare, har den narcissistiska inställningen att man är lite bättre än sina motståndare och är värd att vinna precis hela tiden.

Ännu en gång semibubblades ett finalbord. Men denna kväll blev jag inte allt för däven för det. Istället gjorde jag Dregen sällskap på ett 20/20-bord. Där satt han och tiltade loss på en kines som slowrollat hela bordet under en längre tid. Min ankomst blev dock början på ett segertåg. Inte mitt, Dregens. Under två timmar plockade han upp tre-fyra AA, två KK och lite annat smått och gott. Hans stack ökade till ett litet berg. Zenit nådde rockern när han dessutom fick slowrolla tillbaka mot kinesgubben, som med eller utan mening gjort sig ovän med hela bordet. Bordet brann. Stående ovationer.

Dregen befann sig i Göteborg för att spela in välgörenhetsprogrammet Musikhjälpen för Sveriges Radio. Den sänds just i detta nu live från en glasbur stående i centrala Göteborg. Halv tre på natten skulle han vara där för att byta av Stina Dabrowski. Men det var lite för kul vid pokerbordet. Tjugo i tre sprang han i väg med sin fjärde whiskeycola för att ta sig an tre timmars livesändning.

Innan dess hann jag dock påminna honom om att göra lite reklam för pokern. Berätta att han varit här.
- Det är klart jag ska. Men då kommer de fråga hur det har gått...
- Ja?
- Jo, men om jag berättar att jag vunnit då kommer de ju säga att "ja, men skänk det då!". Jag har inga problem med att skänka pengar. Men inte från min pokerrulle. Den är redan krafigt ansatt...

Jag har alltid varit av den stilla övertygelsen att man aldrig ska berätta om sina vinster i onödan. Det gynnar ingen, speciellt inte en själv.

Och det verkade som vi delar den uppfattning, min gamla team-polare och jag. Ibland kan det faktiskt vara helt ok att ljuga. Till och med i ett välgörenhetsprogram. Glad var han ju i alla fall. Och pengar rullade in ändå, om än inte från den hårt ansatta pokerrullen...

Den 31 januari 2012 ska jag till Salzburg, Österrike. Som vanligt när jag reser någonstans så vankas det poker. Men den här resan är inte alls vanlig. Den är tvärtom ovanlig. Jag ska nämligen inte åka dit som avdankat pokerproffs. Utan som präktig pokerfru. Denna gång är det inte jag som fixar hotellfrukost...


Det ser ut som om tomten själv skulle kunna bo där. Jag hoppas självklart att han inte kommer att vara den enda tomten i så fall.

Ikväll är jag nämligen långt i från bäst i familjen. Norrländskan ringde nyss, dit jag befinner mig i de småländska skogarna, och berättade att hon förvandlat 11 dollar till ett paket till GSOP Salzburg värt 3600 dollar. En helt ok förvandling.

Jag är stolt och smått rörd över detta faktum. Jag ska bli den bästa spelarfru man kan tänka sig. Eller åtminstone nästan. Jag kan nog inte helt lova att jag kan låta bli att köpa in mig i turneringen. Men jag kommer ändå veta min plats. Lovar. 

Ibland känns det till och med bättre att vara näst bäst...

För en tid sen blev jag, som tidigare skrivet, intervjuad av ett magasin som gjorde en reportage-serie över dekadenta yrken. Nyligen hörde de av sig igen för en liten uppföljare. Denna gång ville de ha tips på en dekadent afterwork.

Ja, vad skulle jag säga om det? Det stod helt still innanför pannloben, men självklart ville jag tipsa om det utomordentliga sällskapsspelet poker. Här hittar ni resultatet. Måste säga att det känns ubercoolt att få medverka i samma reportage som en burleskdanssös. Ännu en milstolpe i livet är passerad.

Bilderna som togs till repet är en historia i sig. Tror aldrig jag sett så kliché ut i hela mitt liv. Nu kan man ju skratta åt det, men då kände jag mig som den töntigaste killen på den här sidan Atlanten. Ni vet supertöntig. En sån man nästan vill sparka på. Skrev en hel text om det på Superbloggen. Men mamma tyckte i alla fall att bilderna var fina. Eller ja, vad ska en mor annars säga?


Jo då, det är precis så här det går till när man spelar poker. Så där staplar jag alltid mina marker. Jag fick själv bestämma min hand. Jag tror jag vann.


Cheeeese! Kladdigt som ost.

Jag insåg att man som pokerspelare går på alldeles för få afterwork. Kan inte ens komma ihåg senaste gången det hände. Så vi kanske skulle bestämma någon dag som vi pokerspelare i Göteborg med omnejd träffas på en klassisk AW. Ska man följa vårt arbetsschema borde den inträffa någon gång på måndagmorgon när sista söndagsturren är bustad. Kan någon kolla upp eventuella öppettider på lämpliga barer? 

SM-mästaren från Riga, Anton Knutar, slog ut mig ur tusenkronorsturren Startstacken på SvS i går. På floppen Q95 checkpushar riverjack, som han kallar sig, all in. Jag har cirka 30 bb kvar efter att ha betat ut flopp i position med 109s. En väldigt marginell situation, men hans spel skriker att han bara vill få bort mig och att jag mycket väl kan leda. Hjältesynar till sist (något jag tyvärr älskar att göra lite för ofta) och får stirra in i KJ, ungefär exakt vad jag satte honom på. Turn Q. River J. Knutar skriver endast två ord i chatten.

"River jack".

Just då blev jag vansinnig på de där orden. "Din självgoda, dryga, apa. Kom hit så ska jag nagla upp dig på väggen och använda dig som darttavla." Mitt sammanbrott kan dock ha att göra med att jag inte kom i pengarna i en enda söndagsturre i går. Det sved. I natt satt jag dock och grindade tillbaka varenda förlorad krona på cashgame. Plus ytterligare 10k.

I dag, med lite självdistans, känns den där Knutar som en rätt kul kille ändå. "River jack" skrivet av riverjack. Känns faktiskt som ett måste att yttra om man med det smeknamnet lyckas dra ut med en knekt på river. Allt annat vore tjänstefel. Men det är mycket lättare att skratta nu, med pengarna tillbaka på kontot.

Fick för övrigt min första utskällning någonsin av en person i chatten på SvS i går. Under en turre satt jag och skämtade med min bloggkollega "Mr One Time" Koivula. En yngling vid namn Samila blev helt galen och tyckte att jag störde i "deras" samtal. Han hävdade att jag hade stor käft bland annat. Mycket lustigt då den inte alls är särksilt stor. Får inte ens plats med en hel mazarin. Något jag dock gärna skulle vilja, då mazariner är livets glädjekakor. Hur som helst så kanske jag måste tänka på att ironi och skämt inte alltid går fram i text, framför allt inte i en chattruta under ett pokerbord...

Annars har jag tänkt mycket på barn den senaste tiden. Och uppfostran. Här kan ni läsa om det. Vad är rätt om ingen gör fel? Liksom.

Bland de vanliga besökarna inne på Casino Cosmopol i Göteborg talas det mycket om räksmörgåsen. Regsen inne i pokerrummet snackar i stället om fisk-mackan. Fisk-mackan är betydligt viktigare för att alla ska trivas. En av anledningarna till att stället går runt, och att vi pokerspelare kommer tillbaka.

När Fisk-mackan kliver in i pokerrummet i sin märkeskostym, värd mer än din farsas bil, så höjer han temperaturen ett par grader. Ovanför honom hänger en osynlig skylt, som svävar med likt ett grått regnmoln i Kalle Anka. På skylten står ett enda ord - fisk. Han är urtypen för spelaren du älskar att ha vid bordet. Rolex på handleden, backslick och ett bländande leende. Det är en glad gamäng. Han verkar lycklig. Trots att han ständigt tycks förlora.

Förlusterna beror så klart på otur. När Fisk-mackan beskriver sin olycka, hur han blir brutalt våldtagen varje gång han har en hand, håller vi andra med.
- Förstår ni vilken otur jag har?
- Ja, det är inte klokt. Men det vänder snart Mackan. Snart...

Plötsligt blev det svart. Paniken spred sig från lilltån, genom hjärtat, upp till höger hjärnhalva. Jag var död i elva minuter.

Och jag visste givetvis inte hur jag skulle reagera på det. Allt var overkligt, som i en film. Norrländskan tände levande ljus. Varje minut kändes som en livstid. Ångestladdad väntan. Ovisshet. Vad händer nu?



Visst var jag bitter. Varför just jag? Men när pulsen sakta hittade tillbaka, och blicken letade sig ut genom ett fönster, så förstod jag. Jag var inte ensam. Fler tända stearinljus. Hela Götlaborg hade dukat under för stormen. Slocknat. 

Med mängder av dyra nätturneringar på högvarv slutade mina paniksvettningar inte med hjälp av känslan av gemenskap. Datorn levde på lånad tid genom sitt batteri. Men nätet dog. Strömavbrott är inget vardagsproblem i Sveriges högsäte. I chock började jag skrika och gorma. Vifta och veva. Ta mig en stänkare i hysteri.
- Vad ska hända med Sunday Million?! Alla mina turrar! Mina peeengaarrr!!

Så plötsligt, mitt i en lång harang om de inkompetenta elbolagen som inte ens har doningar att klara av en liten vindpust i Slottsskogen, så kom ljuset tillbaka. Glädjen i bröstet visste inga gränser. Det kändes som om gudfader själv stigit ner från himlen och myndigt murrat:
- Varde ljus.
Och det blev ljus.

"dybban" var död i elva minuter. Sedan återuppstod han - för att ge sina enda marker till världens pokerspelare. Så att de skulle kunna få evigt liv.

Jag önskar att strömmen aldrig hade kommit tillbaka. Ibland spelar jag bättre poker "disconnected".

Toaletter. Ett hett ämne i Riga och pokersverige. Vi har sett dem förut - toalettdörrarna på Royal Casino i Riga. Platsen där EMOP-finalen spelades och SM nu avgörs.



Dessa dörrar var under ständigt samtal när jag nyligen besökte stället. Nalle Hedlund var exalterad långt upp över öronen och tog med sig en röd handduk som han lekte matador med efter sina toalettbesök. Grabbskämten tog aldrig slut. Vi var som storögda 13-åringar som hittat en undangömd porrtidning i skogen. Vilken dramatik!
- Såg du brudarna på toan??!!

Jodå. Jag såg allt. Men jag har precis fyllt 29 år så jag har sett det förut. Och det var lite för mycket unken testosteron för min smak. Men jag vill inte ta glädjen från de personer som roas av det faktum att erotiska kvinnor glor på dem när de torkar sig i arslet. Låt dem njuta, om de vill. Jag tycker inte heller att dessa toaletter skulle vara någon anledning till att bojkotta ett poker-event på Royal Casino. Om vi skulle bojkotta allt som stödjer denna förlegade kvinnosyn så skulle vi ju inte ens kunna köpa en korv på bensinmacken, hjärtat av all porrtidningsförsäljning. Och skulle man dra det ännu längre - det vill säga bojkotta allt (affärer, kedjor, produkter) som stödjer något vi tycker illa om. Då skulle vi inte hinna med mycket annat i våra liv.

Att Royal Casino känns alldeles för trångt för en stor pokerturnering och att personalen snor extra rake ur cashgame-potterna är problem som är större. Royal Casino är ingen favorit hos mig och jag hoppas att jag slipper spela fler turneringar där, om jag ska vara ärlig. Och det ska man ju.

En toalettdörr som störde mig betydligt mer var den på hotellrummet.



Vad. Är. Detta? Toalettdörrar ska inte göras i glas. Det ska inte finnas springor in. Ljud och lukt ska stanna inne på toan. Det kändes som att sitta och skita mitt i vardagsrummet. Det är få ögonblick jag inte vill dela med flickvännen, men toalettbesök är ett av dem. Då väljer jag hellre den erotiska planschen. Återigen. Modernt är inte alltid bättre.

Vilken av toalettdörrarna föredrar du?

Jag trodde för ett tag att de hade hört talas om vår ankomst. Att letterna firade att EMOP kommit till stan. Militären gick i parad, folket log glatt, det var blommor överallt. Stämningen var på topp när vi checkade in på vårt hotell i fredags.

I själva verket var det Lettlands nationaldag. Och jag förstår att de firar den. Den 18 november 1918 utropade sig Lettland till en självständig stat. Men sedan juli 1940 ockuperade den röda armen Riga och hela det baltiska området. Inte förrän 1991 blev Lettland självständiga igen. Det har inte varit lätt att vara balt. Det krävs en del motgångar för att man ska uppskatta och vara stolt över sitt land. Där har ni också anledningen till varför vi knappt höjer på ögonbrynen åt vår nationaldag, medan norrmännen, den 17 maj, går man ur huse och dansar på taken.

Hur som helst. Det var en livlig helg i Riga. Efter min bittra sorti ur Main Event dag 2, lade jag pokern åt sidan för att ägna mig åt nya upplevelser med Norrländskan. Jag fick mess från en gammal EPT-vinnare som tipsade om Rigas bästa restaurang, Vincent. Att få ett bord där under nationaldagshelgen var dock lika svårt som för en rik att komma till himlen. Så vi fick se oss om efter vettiga alternativ. Det var inte svårt att finna.


Vi hamnade bland annat på Blå kossan (Blue cow). Framför oss har vi två utmärkta delikatesser. Först en 450 gram mör köttabit, som smälter i munnen. Sedan ett blont yrväder från Norrland. Som smälter ett hjärta.

Innan vi åkte till Riga fick jag höra från flera olika håll hur farligt det var i staden. Hur maffian styrde. Knivarna talade. Rånmord var vardagsmat. Ingen av dessa människor hade verkligen varit där. I själva verket är Riga ett väldigt mysigt ställe, med alla fasciliteter för att erbjuda en riktigt fin weekend.


Som historienörd var det en ynnest att få traska runt på dessa trånga gator och torg. I det vita huset i bakgrunden på torget låg Blå kossan i ett område som liknade en sagovärld.

Och lite fest blev det också.


Pokermagazines trogna företrädare Johan Jäger älskade förstås det faktum att hans egen dryck serverades som husets vin på nattklubbben där spelarfesten hölls.

För övrigt vill jag i dag hålla mina tummar för Mattias "Pokerstar" Andersson som ska spela poker-SM i Riga. Några av mina tankar kring detta ärofyllda SM kan ni läsa här. SM följer ni live här. Och här.

Imorgon. Tema toaletter.

Jag hade lovat Norrländskan att inte komma till dag 2 med någon fjutt-stack.
- Om du har lite marker kvar så kan du väl gambla lite sista halvtimmen åtminstonde, sa hon.
- Ja, jo, det är klart.

Men. Saker och ting går inte alltid som man tänkt sig. Jag gjorde vad jag kunde. Ändå. Vidare till dag 2 med 15 bb. 18 800, blinds 600/1200. Norrländskan hävdar att jag är feg. En förolämpling som heter duga så klart. Jag är en modig krigare som trots saknad av kanoner lyckats överleva en övermäktig fiende. Jag är en hjälte!

Följ dagen live här. Och så kan ni läsa om någon hand här.

Måste rusa! Spelet börjar om en kvart. Hörs sen.  

Peter är en stor och stolt man i sina bästa år. Till skillnad från andra finnar har jag aldrig sett honom dricka öl. Bara det gör honom unik. Hans enda handikapp tycks vara en liten hörapparat. Vid pokerbordet räds han inte att stoppa in keramiken. Inga ungtuppar sätter sig på honom.

I turneringspauserna brukar vi fråga varandra hur det går. Sen går Peter i väg och ringer ett samtal. Alltid till samma person. Sin fru.
- Det är det viktigaste av allt. Jag brukar fråga om hon har det bra. Och har något gott att äta, säger Peter på sin charmiga finlandssvenska.
Han ler när han pratar om frugan. Sen bär det åter till bombandet vid borden.

Ära de som äras bör. Det är inte lätt att vara ihop med en pokerspelare. Vissa kan ju tro att det är glassigt, att man ständigt får fina presenter och åka på roliga resor. Det kan stämma till viss del. Men framför allt är det nog påfrestande.

Att lyckas kombinera en pokerspelares livsstil med ett "vanligt" liv är svårt. Det krävs tålamod, förstånd, förståelse.
Och vi måste, som i alla förhållanden, lära oss att se varandra. Bry oss om. När jag spelar poker är det lättare sagt än gjort. Då försvinner jag in i en annan värld.

Jag måste bli mer som Peter. Han har förstått det här. Även när han spelar poker så glömmer finnen aldrig vad som är viktigast. Och det är inte diskussionen om det hade varit rätt att bluffa river i den där megapotten. Utan ett telefonsamtal. Där han frågar om hon har det bra.

Ikväll ska jag festa i blod. Det vankas maskerad. Tema True Blood. Vet inte om ni har sett vampyrserien? Fina grejer. Om man gillar sånt. Vi har alla fått en roll tilldelad. Mitt namn för kvällen är Jason Stackhouse. Och ser ut så här:
.

Ännu en underbar monolog av min favorithund Rocky.

" Alla pratar om att Grekland kommer att kollapsa, men vad händer när de kollapsar? Ska vi vräka hela landet då? Grekland är som den äldsta hyresgästen i föreningen, som bott där sedan huset byggdes men inte klarar hyran längre eftersom det flyttat in en massa yuppies. Alla gillade henne i början men nu är de oroliga att hon drar ner på värdet på huset med sin röra.
- Regler är regler fru Souvlaki! Man måste betala hyran, det är enkel matematik.
- Matematik?! Jag uppfann matamatik din drummel!
- Men kära fru Souvlaki, vi har röstat om detta i god demokratisk ordning...
- DEEMMOKRR, hack, host, NNNGGGHH....?!"


I går vann jag en nätturre. Känns som det var 300 dagar sedan sist. I övrigt lagade vi en underbar Spaghetti med köttfärsås och dagdrömde om livet och nyårsfirande. Det kan ni läsa om här.

I dag känner jag mig rätt kry och ska ta bussen till Mölndal. Någon gång ska man ju göra det också. Mattias "Pokerstar" Andersson, tycker det är dålig stil av mig att åka buss.
- Det finns inga pokerproffs som tar bussen. Skulle du kunna tänka dig William Thorson på en buss!!

Själv funderar jag till och med på att sälja bilen. Har tjugo meter till min hållplats från lägenheten. Och att köra bil i Göteborg är ett litet helvete. Och då har man inte ens börjat leta efter parkering. Nä, jag tycker det är glassigare att ta buss och spårvagn. Sen ska det kollektiva alternativet vara lite mer miljövänligt också. Fast grönt tänk passar väl inte heller in om man ska odla myten om sig själv som pokerproffs?

Så om någon är sugen på en liten blå Mini Cooper med två avgasrör så hojta till. Den har vita stripes på huven. I sann Fagbet-anda.

2006 vågade han checkraisa all in på flopp med knekthögt färgdrag. Han vann en EPT, miljoner av slantar, och skrämde slag på sina motståndare genom att klä ut sig till flugornas herre vid pokerborden.

Idag huserar Mats Iremark i de dagliga turrarna på Casino Cosmopol i Göteborg. Enligt småbarnspappan själv spelar han sitt livs poker. Men tycker inte att detta uppmärksammas tillräckligt. Ett exempel:

Under en turnering i veckan höjer en spelare till 1000 (blinds 150/300) och får en syn fram till Iremark på knappen. Han viker upp skithanden 24s, men med en läsning av världsklass anar han svaghet och höjer till 3800. En av motståndarna fattar modet att syna. Flopp 3 5 10. Det checkas till Iremark som betar ut tungt med sitt öppna stegdrag! Motspelaren viker. Iremark applåderar sig själv inombords. Jag själv ber om att en dag få se det ljus Iremark föddes i.

Men spel av utopisk klang räcker inte alltid ända fram. Senare får den gode Mats sina kungar utdragna av tanterna all in pre flopp. Elaka tungor hävdar att Iremark faktiskt inte hade kungar, utan A9. Andra säger att "November 08" inte är en låttitel av Kent, utan den månad Iremark senast missade en flopp. Vi vet ju att detta inte är sant. Eller hur?

När han för någon vecka sedan fick in det med 77 mot Martins JJ all in pre flopp på ett finalbord var han aldrig orolig.
- Jag är ledsen den kommer, sa han självsäkert.
Och mycket riktigt. Den kom. Sjuan. Ännu en soulread av världsklass. Bara Iremark vet att kortlekar har en själ. Och Martin ska inte vara missnöjd, tvärtom.
- Han fick in det med bästa handen. Han ska vara glad!

Men inte ens när Iremark blir utdragen och tvingas lämna en turnering brukar det vara av ondo. Som när han kom fram till mig häromnatten.
- Det var en taktisk triumf att lämna turren, sa han med ett pillimariskt leende.
Plusset på Omahans cashgame kunde betala en privatchaufför i Egypten för 20 år framåt. Kanske 30.

Och jag ber ännu en gång. Låt mig få se ljuset Mats! Om bara för en stund. Lär mig läsa kortlekens själ.


Då. Som flugornas herre och kub-joxare. Senare. Som glad familjefar.

Bra tips hört de senaste veckorna på CC:

"Det är bra att ha ett kort däruppe och ett därnere. Då är man alltid med på något sätt."

"Den bästa handen är egentligen 10 5. Då har man chans på både hög och låg stege."

Han är ett geni. Erik Sylvén på Pokerlistings alltså. Hans innelista, som kommer varje fredag, är pokersveriges höjdpunkt. Har nog aldrig hyllat denna man tidigare, men nu är det dags. Och det är inte bara för att han önskar mig grattis på 3-årsdagen i veckans lista.

Med stenkoll, träffsäker ton, stilistisk överlägsenhet och humor blandar han ständigt högt och lågt. Som den här något "bortglömda" dikten "Såja" av självaste Tranströmmer.

Kom igen nu,
En gång i livet,
Såja,
Tvåa på river,
Femtegatans skarpa lampor bländar min själ,
Tvåa på river,
Tvåa på river,
Såja
 
Här är ett annat exempel på hur det kan se ut...

"Dags kanske för vår käre Konung Carl Gustaf att blåsa liv i en gammal tradition och dubba Dybban.Inte för att vi tror att Herr Lindell går omkring och längtar efter en adelstitel (riddare av det ovala bordet, kanske), vi tycker bara att det låter så himla kul: dubba Dybban. Prova att säga det tio gånger snabbt: ”dubba Dybban, dubba Dybban, dubba Dybban…” Fixar ni det är det dags för en ännu tuffare tungvrickarutmaning: ”sex lapproffar i en lapproffeask, sex lapproffar i en lapproffeask, sex lapproffar i en lapproffeask…”."

I går var jag på CC med Mattias "Pokerstar" Andersson och spelade 500 rebuy. Det var många kända, och okända, ansikten på plats som bjöd på bra värde. Åkte dock i en pott där det låg 3x average med KK vs AK all in pre. Poker är kul. Fagbet-generalen åkte också ut tidigt så vi fick roa oss med cashgame och ryggbiff. Mattias spelade cashgame tight som en elitgymnast. Egentligen spelade han nog bara en hand. Och ni kan ju gissa vem han bluffade? Moi! Ni får hålla utkik på Mattias blogg om hur utdelningen av rosa sjalar gick.

För övrigt tycker jag att den gode Sylvén ska ta med sig själv på nästa veckas lista...

Jag har precis fått in allt på turn med stege mot toppset på ett finalbord under söndagsgrinden.
- Du spelar jättebra Simon, säger Norrländskan som sitter med en egen grinddator bredvid i soffan.

Jag ler nöjt. Hon förtydligar ännu en gång perfektionen i mitt spel.
- Det gjorde du bra.

River parar brädan, och min stege förlorar mot en kåk. En sekunds tystnad. Sen faller himlen ner.
- Oj, säger hon.
- Men fyyy faaaaan! Jääävla daaaatooor! skriker jag i århundradets psykbryt.
- Men det är väl ingenting det, Simon. Så förlorar man i poker, lugnar hon.
- Jaaggaagajjaaaanäääänuuu gör jag sönder den här datorn, spotthulkar jag fram.
- Nej, nej, nej, hörrudu, replikerar hon med ännu stillsam stämma.
Jag svarar med ett kackalorum av ohörbara svordomar, samtidigt som jag rusar mot ytterdörren.
- Nuuu gör jag sööönder, den här jääävla, jääävla dumma datorn!!

Norrländskan kan inte hålla sig för skratt. Jag hinner höra hennes fnissande precis innan jag lämnar lägenheten. Vänder mig om för ett sista statement angående att jag visst kommer göra sönder datorn.
- Det göör jaag!! Så det så!!

Utifrån ser det ungefär lika roligt ut när en "vuxen" människa får psykbryt på grund av en förlorad pokerhand som när en 4-åring blir förbannad på sin cykel. För visst har samtalet ovan vissa likheter med konversationen i denna lilla film? Dybban på cykel. Efterspelet av en bad beat.

Den 27 oktober 2008 23.36 på kvällen tryckte jag, efter många om och men, på publicera-knappen. Och mitt första blogginlägg åkte ut i den där rymden som kallas internet.