En liten vit lögn är ok
- Jag låg i en hotellsäng, stirrade i taket och kunde inte sova. Så jag gick en sväng till kasinot faktiskt, sa Dregen i direktsänd radio.
- Hur gick det då? frågade Stina Dabrowski.
- Åt helvete!
- Så nu är du både trött och pank?
- Ja, men glad...
Jag blev så munter när jag hörde en bekant röst ropa mitt namn på Casino Cosmopol i måndagsnatten. "Nämen Siimoon!". Där stod han den lille store rockern. Dregen. Och var sugen på poker. Själv satt jag som vanligt och foldade mig fram i en turre, för att semibubbla pengarna eller finalbordet. Senaste månaderna har varit kall turneringsmässigt. Det är alltid segt att sitta och lira i sex, sju timmar för att inte få en krona för besväret. Det tär på sinnet. Särskilt när man, som alla pokerspelare, har den narcissistiska inställningen att man är lite bättre än sina motståndare och är värd att vinna precis hela tiden.
Ännu en gång semibubblades ett finalbord. Men denna kväll blev jag inte allt för däven för det. Istället gjorde jag Dregen sällskap på ett 20/20-bord. Där satt han och tiltade loss på en kines som slowrollat hela bordet under en längre tid. Min ankomst blev dock början på ett segertåg. Inte mitt, Dregens. Under två timmar plockade han upp tre-fyra AA, två KK och lite annat smått och gott. Hans stack ökade till ett litet berg. Zenit nådde rockern när han dessutom fick slowrolla tillbaka mot kinesgubben, som med eller utan mening gjort sig ovän med hela bordet. Bordet brann. Stående ovationer.
Dregen befann sig i Göteborg för att spela in välgörenhetsprogrammet Musikhjälpen för Sveriges Radio. Den sänds just i detta nu live från en glasbur stående i centrala Göteborg. Halv tre på natten skulle han vara där för att byta av Stina Dabrowski. Men det var lite för kul vid pokerbordet. Tjugo i tre sprang han i väg med sin fjärde whiskeycola för att ta sig an tre timmars livesändning.
Innan dess hann jag dock påminna honom om att göra lite reklam för pokern. Berätta att han varit här.
- Det är klart jag ska. Men då kommer de fråga hur det har gått...
- Ja?
- Jo, men om jag berättar att jag vunnit då kommer de ju säga att "ja, men skänk det då!". Jag har inga problem med att skänka pengar. Men inte från min pokerrulle. Den är redan krafigt ansatt...
Jag har alltid varit av den stilla övertygelsen att man aldrig ska berätta om sina vinster i onödan. Det gynnar ingen, speciellt inte en själv.
Och det verkade som vi delar den uppfattning, min gamla team-polare och jag. Ibland kan det faktiskt vara helt ok att ljuga. Till och med i ett välgörenhetsprogram. Glad var han ju i alla fall. Och pengar rullade in ändå, om än inte från den hårt ansatta pokerrullen...
:-) weltklasse!
Det gäller ju att springa på stoffet också, men du är ta mig fan bara bäst på att återberätta allt du upplever. :-)
Gött att kinesen fick så han teg. :-)
Dregen verkar vara en skön person. Han hade troligen gjort betydligt större nytta som ambassadör för Svenska Spels poker än de tre musketörerna.
Tror mer på approachen lättsamt, roligt och lättillgängligt än att tre proffs står med korslagda armar och ser viktiga ut. Det skrämmer nog bort fler än det drar till sig nya spelare. Mer humor, med bibehållen seriositet tror jag kan vara en vinnande formel. Där vore Dregen en ypperlig spelare att använda.
Andreas - jag väntar på dig :)
Kapitel kommer men du får stilla dig till början av januari.
Om du vill kan jag innan dess skriva en krönika och även skicka med baksidetexten till Bluesbreaker.
Är det bara poker som skall avhandlas eller kan det vara spelbranschen i stort?
Du väljer! Men lite teaser på Bluesbreaker vill nog många läsa...
