Sov gott Johnny.
Han öppnade med ett stort leende och rå äggula i skägget. Välkomnade in i lägenheten som bestod av en gigantisk prissamling, obäddad säng och vikter till träningsbänken. Och jag föll pladask. Johnny var något alldeles speciellt. Inte bara den starkaste människan jag någonsin har träffat, utan mer.
Vi blev bjudna på lunch. Löskokta ägg och bananer. Johnny berättade att han ofta blev portad från landets bufféer. Han åt för mycket.
- Jag är bufféernas skräck...
Det bullrande skrattet när Johnny skrockade om restuarangägare som inte kunde hantera hans dagliga intag på 7000 kalorier. Hans blick in i kameran när han konstaterade att han var tyngdlyftningens svar på Zlatan. Men samtidigt erkände att han inte var lika bra med bollen och gärna bytte med Zlatan för en dag...
Jag själv har aldrig tagit 50 kilo i bänkpress. Alla mina muskler sitter i benen...Johnny, med sina 18 SM-guld i styrkelyft, hade personbästa på 346 kilo i bänkpress, 415 kilo i knäböj och 335 kilo i marklyft. Jag minns de där siffrorna än idag, över två år senare, då jag pluggade styrkelyft flera dagar innan vi skulle träffa honom för inspelningen. Johnny var en av fem svenska mästare vi skulle lära oss något från inför 2014-års Poker-SM.
Han var stark redan som liten. Sa att han skulle bli starkast i världen där han gick runt och bar cementsäckar i Simrishamn. Folk försökte förklara att han var tvungen att vara lite realistisk med sina mål.
- Men det var ju det jag var...
Johnny Wahlqvist tog både VM- och EM-guld. Och blev starkast i världen. Han gjorde det genom att göra på sitt sätt. Inte lyssna på vad alla andra sa åt honom att göra. Johnny var obekväm. Han var egen.
Fan, vad jag älskar såna människor.
Vi var så otroligt olika, men ändå kunde jag känna igen mig i Johnnys liv. Styrkelyftning och pokerspelande är inte så olikt ändå. Många förstår inte vad farao vi håller på med. Ägna ett helt liv åt det där?
Livet hade inte varit lätt. Han hade länge slagits mot orättvisor. Mot myndigheter och till och med sitt eget förbund. Nu bodde han i en liten etta i Simrishamn. Tränade i vardagsrummet och i en källare under en skola. Han hade inte blivit rik på sitt livsval, eller som han själv sa "livet är inte bara en dans på rosor, det är rosor med."
Men han var den starkaste jag någonsin har träffat. När han såg på sin bokhylla överfull av medaljer så glänste något i blicken. Han var nöjd. Han hade valt rätt. Och han hade gjort det på sitt sätt.
- Varje medalj är en del av mig, ett minne, en plats.
Vi pratar ofta om vilka fantastiska människor vi träffar vid pokerborden och att det är det bästa med att spela poker. Det är lätt att glorifiera den biten, jag har gjort det många gånger. För att vara ärlig, man träffar på en del lågvattenmärken med. Och jag vet inte om pokerspelare generellt är så himla speciella. Som på alla ställen i livet kan man träffa en klick som är fantastiska och som man håller fast vid. Pokerborden speglar nog mest det naturliga urvalet av mänskligheten.
Men den där klicken är så värd att vänta på. Låt mig träffa 99 rötägg, om den hundrade är en unik varelse som kommer att bli ett varmt minne för resten av livet.
Den 30 januari 2017 blev Johnny Wahlqvists sista dag. 43 år gammal. På sjukhuset i Ystad slutade hans hjärta att slå. Vi träffades bara en gång, men jädrar vilken gång det var!
Hoppas du sitter någonstans och äter Gud ur huset. Och fortsätter göra saker på ditt sätt. Precis som alla borde göra, men så få gör. Din väg var för kort. Men den var din egen.
Sov gott Johnny, världens starkaste.
Det bästa finalbordet genom tiderna
"Inget prickigt! Inget randigt! Och för bövelen, se till att raka dig!"
Jag sitter baklänges på ett snabbtåg till Stockholm. Solen bländar och jag mår lätt illa av resan. Jag hoppas det går över innan kvällen. Då ska jag och Robin Ylitalo streama finalbordet i Poker-SM på Twitch. I år har Svenska Spel dragit på lite med budgeten och hyrt oss en riktig studio på Inferno Online. Med tekniker och hela faderuttan!
De insåg väl efter förra årets sändning att jag inte ska bli betrodd med något som helst tekniskt ansvar. "Han borde inte ens få tillgång till lampknapparna den!"
Årets finalbord är det mest meriterade genom tiderna. Giganten"C.Darwin" leder och har maskinen Anton Wigg efter sig på andra plats. Så jag hoppas på riktigt trevligt spel i jakten på nära en miljon kronor och SM-titeln. Yli har ju "rätt" bra koll på de gubbarna så jag ska kräma ur honom ett par djuplodade analyser som kommer få nackhåret att resa sig.
Kliar mig lite på hakan. Den känns kal och tom. Sorglig som ett kalhygge. Det fanns inte plats för två hårklädda ansikten i kvällens sändning. Och då gick tydligen Yliatlos friserade Erik XIV-skrud före mitt lodis-skägg.
Lördagen den 3 decmeber. Stockholm är klätt i vitt. Jag har den varma jackan. Snart dags att kliva av.
Vi ses på Twitch ikväll klockan 20.00. Jag är mannen med rosen i ljusblå skjorta...
Snubben som döda alla
Några gånger per år får jag äran att åka till Svenska Spels huvudkontor i Visby. Kanske för att presentera en ny idé vad gäller poker-tv. Det går till ungefär så här.
Den här gången blev presentationen godkänd. Det resulterade i en säsong av Pokerhuset. Under en vecka bodde vi med pokerikornerna Robin Ylitalo, Oscar Kroon, Jonatan Hellman och Emil Ohlsson i en liten stuga utanför Sexdrega. Det var göttegött, som Smekten skulle sagt.
Kidsen lärde mig en massa nya uttryck. Som "flat" "hör, älskar inte" och "janne".
Hellman floppade 476 set. Emil fraterniserade med ortsbefolkningen på ICA i Sexdrega, som vore han Zlatan själv. Kroon visade upp helt nya sidor på en lina. Och Ylitalo släppte bomben om sin knivfobi. Och det blev givetvis en jädra massa poker då de fyra herrarna skulle tävla om vem som kunde vinna mest stålars.
Nu är alla sex avsnitten släppta. Så här blev det!
Jag är oerhört tacksam för att just dessa fyra herra ville vara med och bjuda på sig själva. De ger mig hopp om pokerns framtid.
Vilka svenska pokerspelare skulle ni vilja se i en eventuell säsong 2?
Byt jobb!
Ciao!
Long time no see. Och möe har hänt sen dess.
Igår vann Frölunda SM-guld. Har aldrig varit någon stor hockeyfantast. Men sen jag flyttade "hem" till Göteborg så har jag iaf någorlunda följt indianerna. Först och främst för att jag bodde granne med Niklas Lasu i ett par år, innan han tjänade tillräckligt för att byta upp. Mycket sympatisk man så det var svårt att inte börja heja.
Sen fick jag ju under en inspelning i min gamla Sverigeresa agera målvakt på en Frölunda-träning, vilket också gav mersmak. Vill man se hur förbannat svårt det är att vara hockeymålis så kan man hoppa till minut nio i klippet. Det kändes som en halvmara att bara resa sig upp varje gång man hamnade som en säl på isen. Och så ska man agera vägg åt 100 km/h-projektiler samtidigt som man helst bara vill skydda pungen...
Det är tre dagar kvar till beräknad nedkomst av en bebis. Så nu gäller det att tassa på tå här hemma. Knåda fötter, memorera tre olika transportvägar till BB och hämta vatten är väl ungefär vad mina dagar går ut på närvarande. Varit på föräldrakurs också. Vilket inte alls rekommenderas....
Jag trodde ett tag att ungen skulle komma under finalmatchen igår när Norrländskan började svära ohämmat åt Skellefteås katastrofinledning. Ja, hon håller givetvis på dem. Så det var nästan att jag började hålla på SAIK också för att slippa få stryk här hemma. Men jag gömde mig på toaletten under sista perioden istället. Jag har redan börjat uppskatta det krypinnet allt mer. Det är en faders bästa vän har jag lärt mig. Inte minst efter min egen far.
- Var e farsan?
Ja, det första stället man alltid började leta på var givetvis toan. Om jag får höfta spenderade han cirka 30 procent av sin vakna tid där inne under min uppväxt...
Pokern då?
Har av naturliga skäl tagit det rätt lugnt de senaste månaderna. Spelade Main Event i Nordic Masters, men var totalt iskall trots en magisk bordslottning. Bland annat med en bindgalen ungrare som spelade poker som om det var hans sista dag i livet. Och en annan inkvalad spelare som hävdade att det var hans tredje pokerturnering i livet. Och jag trodde honom rätt snabbt...
Avslutade med att stoppa 20bb med AQ när ungraren höjde på cutoff. Han snappade av med A6 och belönades med en sexa i dörren. Jag var inte förvånad. Så inget att skriva hem om där.
Men jag lyckades iaf vinna vadet mot Magnus Karlsson som jag spelade in ett Dybban flyttar in med under tiden. Mycket viktigt. För de som inte vet är Magnus regerande SM-mästare på CC. De senaste åren har han dessutom några riktigt fina placeringar runt om i världen, inte minst en femteplats i EPT-finalen och ett riktigt djupt spring i WSOP Main. Men framför allt är han en otroligt sympatisk och trevlig kille. Så titta gärna på avsnittet.
Det är slutet för serien Dybban flyttar in för det här året. Vi får se om det dyker upp igen i framtiden. Men nu ska jag testa på att vara lite pappaledig.
Vi har dock spelat in en helt ny programserie som kommer att dyka upp i sex avsnitt snart. Premiär 4 maj. Där har jag lyckats bussa ihop Emil Ohlsson, Robin Ylitalo, Oscar Kroon och Jonatan Hellman i en röd liten stuga i skogen. Med en rulle på 10k var får de tävla om vem som kan vinna mest i SvS-klienten på en vecka.
Det blev sjukt mycket material. Det mesta barnförbjudet och fick klippas bort. Emil Ohlsson stod för 95% av det bortklippta. Men lite blev kvar så jag hoppas det blir sevärt!
I nätväg har det gått ok. Lyckades plocka hem Fredagsfighten i fredags för 30k. Kom in på finalbordet med mer än hälften av markerna och ingen av motståndarna var KungKroon direkt. Tror Fighten måste vara en av de turneringar i världen med bäst värde...
I övrigt då? Ja, det är ju svårt att inte kommentera politik. Det känns som det går ett drev mot något parti mest hela tiden. Jag själv, som inte är speciellt bunden till någon speciell färg, blir inte speciellt påverkad.
Något som ständigt äcklar mig, oavsett partifärg på politikerna, är skadeglädjen som visas när motståndarna sätts under lupp. Alla vet ju att alla partier har spygröna lik i garderoben. Så sitt för farao still i båten. Din tid kommer...
Det är dock rätt intressant att jämföra vårt egna politiska klimat med till exempel USA. Undrar hur Trump hade lyckats här? MP:s klanterier känns som fisar i rymden.
Mest speciella var väl killen som inte ville ta kvinnor i hand i rädsla för att det skulle gå i byxan för honom. Det var lite för intimt.
Jag själv som har en religiös uppväxt kan förstå folk som har religiösa övertygelser och vill följa dem strikt. Jag förstår hur och varför de hamnar där de är och tänker som de gör. Men de som vill leva radikala liv vars normer inte passar i ett svenskt samhälle bör inte bli politiker. De får sköta sitt på kammaren.
Det är samma sak med barnmorskor som vägrar utföra aborter. De får gärna leva efter sin övertygelser. Men byt då jobb!
Nu ska jag återgå till att massera fötter och försöka att inte vara irriterande...
Christmas Poker Week
Årets bästa pokerdagar i Göteborg är här. Christmas Poker Week.
Norrländskan har åkt upp till hemtrakterna och jag lever en vecka som fullblods pokerspelare och anpassar mig efter inget annat än pokerborden. Det kan vara de sista dagarna i mitt liv som det sker.
110 mil borta ligger det en liten bebis i en mage som har några månader kvar innan han eller hon får se ljuset för första gången. Jag längtar som jag aldrig längtat innan. Men är medveten om att det kommer en del ansvar på köpet som inkluderar mindre poker. Mindre tankar på spel. Mer fokus på livet och att vara närvarande här och nu.
Det är något jag alltid haft svårt med, att vara helt närvarande. Kanske för att det finns hundra tankar att tänka samtidigt. Det ska bli underbart att få fokusera på något annat en lördag än att sitta och kolla på Stryktipset. Det ska det verkligen.
Men den här veckan, den sista veckan på detta år, då ska jag spela poker!
Igår testade jag 3,3k shorthanded. Det gick väldigt bra tills vi var ungefär 30 spelare kvar (13 skulle gå vidare till dag 2 och vara i pengarna tillsammans med dag 1A). Jag sitter med en hälsosam stack på 100k, medel 60-70k, och försvarar min bb med 35s från en raise UTG. Det känns rätt mysigt när floppen landar Q33. Det känns inte sämre när femman kommer på turn. Men det går så klart att må lite sämre när motståndaren sitter med QQ. Efter det blev jag shortstackad och fick in min sista 20bb med 99 vs TT. Och så var det dags för cashgame.
Det gick smort som en nyoljad fyrtaktare. Jag var upp cirka 25k (effektiv stack på 35k) på 25/25 när den här handen fick mig att sätta andan i halsan.
Klockan är 04.15 och det är en halvtimme kvar till stängning. Vi spelar 5-handat. En stabil spelare slår upp till 125 på hi jack. Jag sitter på cut off och tittar ner i den kylskåpsmagnetsvackra handen JTs. Slår om till 500. En äldre herre med 22k i stacken hittar kallsynen i big blind. Ursprungshöjaren foldar.
Flopp J93 regnbåge. Check och jag betar ut 700. Han gör någon min, rynkar lite på näsan. Börjar fingra på markerna och jag får känslan att han kommer att raisa. Vi har spelat en del ihop och det är ingen maniac direkt utan en hyfsat solid gubbe så en raise att inte varit jättekul, även om jag jag har position och kan spela utifrån det. Men till sist synar han bara.
Turn en nia. Han checkar. Och jag checkar bakom. För jag vill banne mig inte ha någon checkraise nu och känner att jag kan få bra värde på river istället om han har ett underpar. River en knekt till. Boomtjackalack! Nu gör min motståndare en bet på 250 spänn in i potten på 2,5k. Det får man ändå älska. Sätter honom på par under knektar eller A-hög, i bästa fall på en nia, och går för maximalt värde genom att höja till 3k. Det spelar ingen roll om man höjer till två eller tre lax, han synar av ändå om han har nåt.
Förväntar mig en suck-fold, hoppas på en steksyn. Men får ett jädra Phil Hellmuth-ställ i ansiktet på 21k! Kräks över tanken att syna 18k för att i bästa fall få en split. Och han har ju verkligen 99 i sin range här. Funderar på att göra en Glimne-fold, särskilt då jag i turren synade av snubben med QQ när han ställde river min sin nötkåk och jag till och med säger högt att "du kan ju bara ha QQ här" men ändå synar som en jädra synfisk som för att kontrollera att jag inte hade fel.
Skulle jag ta revansch nu och sätta honom på den enda handen jag är slagen av. Grek-gubben bredvid börjar sucka över att jag steker då han "vet" att jag ska folda och vill spela nya händer. När jag efter 2 minuters stek synar så tittar han på mig som om jag vore efterbliven som funderade på att folda en kåk. Men i min värld är ju 99 lika trolig som en knekt efter hur action hade gått. Det finns väl 1 procents chans för en sinnesjuk bluff också eller ett sinnessjukt värdeställ med en nia, men gudarna ska veta att det är mööcket osannolikt.
Hur många hade orkat folda?
Ja, jag är ju för dålig för att folda nötkåk så jag synade som sagt och kunde pusta ut när master visar AJo. Det kändes som en vinst att få tillbaka markerna.
Nu är jag ruggigt taggad inför Söndagsgrinden. Julbefrielsen för 1k på Svensk Spel och Sunday Million med 5 millar i garanti toppar kvällen.
Och imorrn är det Main i Christmas Poker Week!
De sista dagarna på året leker. Men om några måndare börjar den riktiga leken! Ingenting kan få mig på dåligt humör just nu. Det är en rätt bra känsla att ha inför imorgon.
Ses vid borden!
Att göra något på riktigt
Det var riktgt kul att kommentera finalbordet med Ramzi, även om tekniken strulade första timmen. Vår producent svettades som om han satt i en finsk risbastu när nätet lade ner. Men på något sätt fixade han ny location och så löste det sig. Sen fick vi sitta själva en stund för producenten behövde duscha...
Teknik har som sagt aldrig varit min grej...
Nu är i alla fall Poker-SM över. Och Tobias "Garpen" Garp vann över en mille. Jädra kul när folk som både är bra på poker och på att vara människor vinner. För den som vill kära känna honom lite bättre så har jag gjort en färsk intervju med "Garpen" som ni kan hitta HÄR.
Om vad en svensk mästare drömmer om.
I en tid då det är mest snack och lite hockey är det otroligt värmande att träffa människor som faktiskt gör något med handling. Som pokerspelare är det så lätt att skänka en lax någonstans och sedan är det klart. Men värdet på att lägga ner tid och hjärta på en god sak går inte att beräkna i pengar. Det är så mycket mer.
I övrigt går jag en rolig pokermånad till mötes. I helgen spelas ranking-finalen på CC där jag snubblade mig in på den sista platsen, som nummer 18. Jag kommer starta med minst marker, men hoppas givetivs kunna göra om bedriften från 2013 när jag vann.
Efter det så väntar Christmas Poker Week. Norrländskan åker hem till Norrland under jul så jag har fått som julklapp att få lira hela CPW. Lite whisky på den julklappen och jag har fått allt jag kan önska mig det här året.
Hoppas vi ses där!
Twitchande och sånt nymodigt.
Jaha. Det var en upplevelse. Att twitcha. Något jag aldrig hört talas om innan. Men det var faktiskt rätt kul.
Twitchade alltså mitt SM Main Event. För den som inte vet vad twitch är så är det en streamingtjänst mest populär hos ungdomar som spelar suspekta dataspel. Men det funkar även utmärkt för poker. Vem som helst kan få följa med och se twitcharens hålkort och följa lite tankar kring spelet genom ljud och bild.
Nu gick ju själva spelet inte så lysande då jag först 4-beta med AA och springer in i damer som setar. Och sedan åker ut med huvudet före med set mot set i en spot där jag hade velat satsa hus, bilnycklar och hela min hockeybildssamling med 250 Mike Modano-bilder om jag hade kunnat. Så det var inte mycket att göra åt den biten.
Finalbordet lär dock bli spännande med ett par roliga nick. Som "wheelinho", "Garpen", "SaoSlaska" och "Embleton".
Och jag kommer göra ett nytt twitchförsök redan på lördag klockan 20.00 när finalbordet startar. Jag och Ramzi Jelassi ska nämligen kommentera finalbordet då. Har aldrig testat på att kommentera innan så vi får se hur det går. Ramz får väl stå för de briljanta analyserna, likt en Strömberg, så får jag leka Robert Perlskog.
Nu känns det nästan lite tomt att allt är på väg att ta slut då SM-resan var så extremt lång för mig i år i och med inspelningen av Bootcamp som vi spelade in i oktober. Vill återigen tacka alla deltagare där som var helt fantastiska. Det är en del av livet som jag aldrig kommer att sluta uppskatta - att lära känna nya människor. I den åldern man kommit upp i så blir det nämligen mindre och mindre av den varan. Det är rätt så bekvämt att umgås med sina tre bästa polare och Norrländskan och nöja sig där. Men ibland inser man att det är värt att bredda vyerna lite och ge sig upp från soffan och folkölen.
Det sista avsnittet av Bootcampen har ni här om ni vill kika på vem som vann hela skiten.
I övrigt så är det skönt att leva lite vanlig vardag igen. Var på CC igår för att spela 1k rebuy. Det var fullsatt och juvligt. Rebuy-perioden gick som tåget och jag låg nog topp 3 efter den. Men sen vann jag inte många fler händer, även om jag lyckades få in det med K7s vs AA och dra ut så att jag i alla fall hankade mig kvar till det var två bord kvar. Men no pesetas till mig. Surt då jag var ute efter rankingpoängen.
Med en vecka kvar ligger jag på 18 plats med 18 finalplatser till rankingfinalen. Så jag lär behöva en poängplacering till och det är nu bara en turre kvar i år. Så det blir tufft. Det kostar att inte spela på tre månader. Skulle va tråkigt att inte få den där julbords-rejkbacken.
Cash gamet gick dock bra. Lyckades bland annat 4-beta 85s och floppa 2 par, vilket gav mig en 20k-balja. Så turen står fortfarande på min sida. Och så länge den gör det så är det ju bara att sitta upp på sadeln och galloppera på.
Å andra sidan så fick den här Bomben mig att faktiskt tvivla på om jag inte offrat tillräckligt till tur-gudarna.
Missar 870k för att jag är så hjärndöd att jag tar med 4 mål på United istället för 0. Tror inte de där röda jävlarna har gjort över tre mål på sju år. Så det är ju faktiskt ren och skär girighet från min sida som ska straffas.
Näpp, dags att raka av november-mustachen och dra ner till CC för fler suspekta spel som väntar på att bli belönade.
Kanske ses vi där, eller på lördag!
Trea.Trea.
Trettiotre. Trea. Trea.
Ja, jädrar. Tiden. Den är inte kronologisk skriver Alex och Sigge i sin nya bok. I går fyllde jag 33 år. Jag är inte ung och lovande längre. Kan inte komma undan svagheter och tillkortakommanden med att man bara är en pojkspoling. Nu måste ta man ta sitt ansvar. Vara vuxen. En riktig man.
Men att bli vuxen är sonynymt med att ha tråkigt för mig. Jag hoppas att jag kan behålla barnasinnet livet ut och ändå hanka mig fram hyfsat .
Fast jag känner hur jag ändå trivs med att bli äldre, förutom att kroppen redan börjar ge vika.
Och pokermässigt är jag, trots att jag numera kan ses som gubbe, inne i mitt starkaste år i karriären. Det trodde jag inte när detta år startade...
Igår fick jag lov att gå ner och köra en session födelsedagspoker på CC. Gud, vad jag älskar att spela livepoker. Mycket har jag tröttnat på under åren, men inte det. Det kan ha att göra med att jag springer rätt bra också. Inatt fick jag gula Lillian så att hon kastade korten på dealern i vredesmod.
- Hur är det möjligt? frågade hon sig.
Och det är en rätt bra fråga i poker. Hur är det möjligt?
Jag och Phoenix kikade över på 10/10 PLO där det till vår munterhet var en medelålder på 67 år. The up and coming i Omaha. Kul att nya hungriga spelare hittar detta sjuka spel. Själv försöker jag hålla mig så långt borta som möjigt, då jag tror mig vara en hundra procent förlorande PLO-spelare. Trots tips från herr Silow.
Poker-SM på Svenska Spel är i full gång. I kväll körs sista sidoeventen - Omaha 5-manna. Och nästa söndag är det dags för Main Event. Det är redan 800 spelare inkvalade så det borgar för ett fint fält. Själv har jag aldrig tagit mig ens till dag 2, trots 5-6 försök, så jag tänkte hitta ruschen i år när jag ändå hittat något slags vinnarspår...vi får se.
Det har nu släppts fyra avsnitt av vår Bootcamp om ni vill ha lite poker-inspiration. Här är de två senaste. Känns som avsnitten hade kunnat vara dubbelt så långa, med tanke på allt material vi har. Men vi har varit tvugna att följa den utsatta programlängden lite hårdare än vanligt så har tyvärr fått klippa bort den del darlings för att göra det lite rappare.
Och så vill jag passa på att gratulera vår Bootcamp-deltagare Magnus till att vinna Texas 5-manna. Det är egentligen en histora som är för bra för att vara sann. Killen har i stort sett aldrig vunnit nåt i hela sitt liv, deltar i vårt bootcamp, och river sen hem ett SM-event med 1415 deltagare för 120 lax.
Att han dessutom är en osant skön lirare gör inte saken sämre. Ny glödlampa till toan, var det första han kom på att han skulle köpa för pengarna...
Nu stundar en fantastiskt söndag. Men försenad födelsedags-middag med Norrländskan på Pinchos, Europatips-grind och klassisk söndagsgrind. Livet är som bäst vid trea trea.
Slå vad 10 lax med en KD-politiker
Vi har alla dåliga sidor. Jag kan till exempel vara en retsticka. De som inte känner mig så bra har kanske inte den bilden av mig. Men om man frågar farsan eller Norrländskan så har jag retat gallfeber på dem fler gånger än vad som borde vara möjligt. Jag ber om ursäkt för det.
Oftast är det inte ens meningen. Det är som någon form av tourettes. Bara slinker ur mig. Som ett oplanerat könsord.
Det är tur att jag är bästa kompis med någon som är ännu värre. Optikerjäveln är nog den värsta retstickan på hela jorden. Det var ju inte en slump att farsan, guds egen man, under ett parti Risk blev så tiltad av Optikerns psykningar att han, med betydligt större kraft än Jesus hade rekommenderat, kastade en tärning rakt mellan ögon på glasögonormen. Då höll Optikern faktiskt tyst en stund.
Farsan har som sagt aldrig haft psyket för att bli någon vidare pokerspelare...
Men vi är inte lika retiga idag. Man har ju ändå blivit några år äldre. Idag blir jag mest retad själv. Det är främst när människor är arroganta som det brinner smått i huvudet.
Det är oftast politiker som väcker de känslorna i mig nu för tiden. Politiker har en förmåga att vara...självgoda. Många gör iallafall sitt bästa för att framstå så...
Som KD-politkern Sara Skyttedal. Hon ville på twitter slå vad om att MP åker ur riksdagen om det blir extraval. Det är väl inget konstigt med det om det inte vore för att KD själva är extremt nära spärren för att åka ur. Men bara för att opinionsmätningar gått upp någon procentenhet för KD, för att partiet tagit en linje som allt mer liknar den galna kristna högern i USA och tagit några SD-röster, så fick hon ny luft.
Det är som i poker väldigt dumt att tracka ner på motståndarna efter en vunnen pott. Iallafall om du är en halvdan pokerspelare som snart kommer att förlora själv. Och KD är ingen Thuritz vid pokerbordet direkt.
Så jag var tvungen att ta bettet. Jag är inte ens något fan av MP. I själva verket röstade jag nog KD själv i senaste valet. Men jag var tvungen att ta bettet. Jag ogillar KD, jag ogillar Moderaterna. Jag har svårt för MP, svårt för sossarna. För att inte tala om galenpannorna i SD. Jag gillar typ inga alls. Kanske Centern? Jag vet inte. Det spelar ingen roll. Skyttedal ska få betala i rena pengar och ett brustet självförtroende. Hon tog min deal.
Hon retade upp mig. Sen tog hon min deal. Jag får dåliga vibbar. Skulle jag förlora detta vad så kommer jag aldrig slå vad igen. Någonsin. Det kan jag slå vad om.
Stora i muskler i avsnitt 2 av Bootcampen
Två meter upp i luften på en trästock. Framför en 100-kilos Hercules med en fucking kudde i näven. Han försöker slå ner mig. Det är faktiskt inte ok och jag kräver kompensation från produktionen, åtminstone lite vanligt mänskligt medlidande, då jag typ bröt axeln i fallet.
När jag var som mest pokerfet för ungefär ett år sedan så hörde jag av mig till Richard. Två månader senare hade jag gått ner 14 kilo.
Som pokerspelare så går det inte att inte bry sig om hur man lever längre. Vi jobbar ändå med både psykiska och fysiska ansträningnar. En del vill nog hävda att "det funkar ändå". Och det gör det kanske. Men det kan alltid funka bättre.
Efter att jag anlitade Richard så genomlevde jag mitt bästa pokerår i karriären. En slump? Kanske. Men det kan också ha att göra med att jag orkade vara mer fokuserad och uthållig.
I det andra avsnittet av Bootcampen så tog jag med mig Richard för att köra skiten ur deltagarna. Det var rätt kul att se.
Axeln gör fortfarande ont. Så nu slipper jag träna på ett tag. Alltid nåt.
Har du missat avsnitt 1 så finns det här: https://www.youtube.com/watch?v=Z0bol6WkN20
Premiär av Bootcamp 2015!
Nu är det äntligen premiär för vårt Bootcamp. Ett träningsläger i poker!
Vi spenderade en vecka på Fårö och fick uppleva minnen för livet. Det berodde en del på miljön och äventyren. Men framför allt på de fantastiska människorna som deltog i Bootcampet. Robin Ylitalo, Per "Monopol" Andersson, Magnus "Magpee" Pettersson, Julia Björklund, Jimmy Svärdhagen och Dogge Doggelito.
Det var en ögonblöt resa att få se personer med totalt olika livspussel gå från en lite spänd middag första kvällen till att sitta och prata om livets djupa, och skapa relationer för livet, under de sista dagarna.
Ett extra tack till Ylitalo som, förutom att kriga sig trött med aktiviteter och tävlingar på dagarna, dessutom coachade alla deltagare vid datorerna fram till sena natten. Ödmjuka och jordnära pokerproffs får vi aldrig för många av.
I första avsnittet blir det fiske för att öva upp tålamodet. Ja, jädrar vilka fiskare...
Dybban flyttar in hos Oscar Kroon
För dem som missat. Jag har flyttat in hos Oscar Kroon. De som håller till på pokerforum och poker.se vet säkert redan det mesta om DENNA GIGANT! Men något nytt kan ni säkert lära er.
Vissa människor känner man sig hemma med direkt. Fasaderna faller efter en hälsningsfras och man behöver inte tänka så mycket på hur man kanske framstår eller väga sina ord på någon guldvåg för att vara rädd för att säga något opassande. Man kan bara vara som man är, utan pålagda filter. Och det är underbart.
Oscar är en sådan person.
Människor som vågar vara sig själva är alltid de mest intressanta.
I avsnittet pratar vi om hur viktigt det är att faktiskt träna poker. Som i vilken sport som helst så räcker det ju oftast inte med att bara spela matcher. Vi lagar pesto och MR_JIMMYS frukost-smoothie på Morbergskt vis. Ler hjärtligt åt världens bästa railare - Oscars mamma. Och sjunger Iron Maiden. Det sista var lika läskigt som att hoppa bungyjump i Macao. Fast jag tror jag var bättre på att hoppa bungyjump. Och det var ändå ingen vacker syn...
Här kan ni se avsnittet direkt från metropolen Värnamo.
När elden kommer...
Om det finns någon gata i världen som känns som hemma så är det väl den. Där har jag vimmelkantig vandrat nätterna hem med en kebabtallrik i näven. Där har jag skrattat, där har jag spytt, där har jag fikat tusen koppar kaffe. Där fick jag oväntat min livs första kyss. Där har jag klätt ut mig i linne-kostym och jobbat som guide. Där har jag bott och där har jag grindat fler timmar poker än någon annanstans i världen.
I gamla stan i Eksjö finns hus som stått där i 500 år och när jag gått och fingrat på de svala plankorna har jag vetat att de kommer att stå där i minst 500 år till. För de är skyddade av alla kommungubbar, stadsarkitekter och lagar som finns.
Som om jag var en man som heter Ove har jag svurit åt cyklisterna som trotsat skylten om att det är en gågata. Vissa tyckte att jag överdrev min tjurighet. Men den där gatan är världens vackraste plats på jorden och om man inte lyder reglerna där så finns det ingen anledning att lyda dem någon annanstans heller. Och utan regler blir det ju kaos. Det vet alla som spelar poker. Plötsligt tömmer Bengan fickorna och lägger upp hela semesterkassan på bordet när han grejat fyrtal på river. Och Janne puttar in Lindas marker mot mitten, när hon är på toa och vattnar porslinet, bara för att han tycker att det blivit lite långtråkigt. Ni förstår.
Men det var långt mellan Eksjö och Vegas. Så jag flyttade till slut. Inte till Vegas, även om det var några mil åt rätt håll. Men hemma är ju alltid hemma för det.
I helgen fyllde farsan år och jag tog tåget hem. Efter lördagens kalas väcktes jag ur min skönhetssömn på söndagsmorgon. Farsan kollade på mig allvarligt som han egentligen bara gjort en gång någonsin tidigare. När farfars hjärta plötsligt hade stannat en natt i Chicago för många år sedan. Vissa saker behöver man inte vara pokerspelare för att läsa i en människa.
- Det brinner i gamla stan.
I Eksjö har man lärt sig sedan barnsben att eld är det farligaste som finns. Vi har brunnit upp tidigare. Någon gång på grund av dansken och någon gång på grund av olyckor. Det är därför vi bara har hälften av våra trähus kvar. Och de står packade som sillar så börjar ett brinna så brinner ett till för allt är hundraårigt virke och damm.
Vi åkte ner till stan och såg hur brandmännen kämpade med sina vattenslangar för att få stopp på de brinnande taken. Jag såg för mitt inre hur elden höll på att äta upp allt. Allt som var min ungdom. Som att se sitt eget hem försvinna. Två framtänder i käken.
Syrrans kompis hade sovit i ett av de brinnande husen och väcktes av att en ruta spräcktes klockan sex på morgonen. Då upptäckte hon branden och sprang för att väcka övriga i huset. En sprucken ruta kan betyda bannor från morsan när man är liten. Och den kan betyda livet en söndagsmorgon.
Någon rafsade med sig sin gitarr. En annan passet och datorn. Jag funderade på vad jag själv skulle ta med mig ur hemmet om jag fick 30 sekunder att lämna? Men kom inte på något vettigt.
För en ung kvinna vaknade aldrig. Lillbrorsans gamla klasskamrat. Han är bara 24 år. 24-åringar ska inte dö. De ska leva för evigt.
Några timmar senare var elden under kontroll. Brandmännen stod för en heroisk insats och lyckades kapa en arm för att blodförgiftningen inte skulle hinna nå hjärtat. Men Forsellska gården var borta. Kastanjeträdet på innergården. Loftgångarna som knarrade när man gick. Aska nu.
Ja, va fan. Jag skulle med ett tåg för att hinna med söndagsgrinden. Där sköt jag ut mig ur samtliga turrar på det ena sättet mer horribelt än det andra. Ledsnade på allt som en man som heter Ove ledsnar på grannens oklippta gräsmatta.
Tog en whisky och funderade på hemma. Att det kanske var onödigt att svära åt cyklisterna. För döden kan bo på världens vackraste plats och inga lagar och regler kan ändra på sånt. Och att man aldrig ska ta något för givet.
Det händer ibland att jag känner mig...
Det var på den tiden morsan fortfarande åt kött. Hon körde in kassler i ugn. Med annanas och ost på. Otroligt modernt, då, i slutet på 80-talet. Annanas på burk var coolt. Kassler var kassler. Och ost hade man precis lärt sig att smälta på allt möjligt.
Men det där har ju merparten av unga pokerspelare aldrig upplevt. Den där rätten finns ju inte längre. Den är död. Som dinosaurier. Ingen vet riktigt vad som gick fel? Men jag saknar varken annanaskassler eller T-Rex. Men jag känner mig gammal ibland...
Däremot kan jag sakna min gamla magväska som jag fick av farmor när jag var nio. Den var fantastisk, med lönnfack och allt. Jag bar allt jag ägde i den där magväskan och kände mig häftig som MacGyvver när jag promenerade runt på stan. Men vad hände med magväskorna? 90-talisterna har väl inte ens ägt en? Ni vet inte vad ni gått miste om. Det händer ibland att jag känner mig gammal...
Och varför går det inga repriser av när MacGyver gör bomber av potatis, brevlåda och en elvisp längre?
Det blir inte bättre av att ungtupparna kallar mig för gubbe för att jag har tvättid en lördag. Samma dag som Premier League har säsongspremiär. och det ska drickas bärs på Oleary´s. Eller att jag inte orkar tjata på skype under söndagsgrinden. Vem vill ha invecklade pokertermer och bad beats i örat när man kan salongslyssna på Pontus & Amerikanarna?
I lördags stoppade jag ner tre 10k-marker i jeansfickan och gick till CC. Det var dags för Superpokerweekend. Det månatliga 2-dagarseventet. 30k i startmarker. Inköp 3,3k. Det här är en av de roligaste turneringar jag vet. För det är alltid så jädra gott snack vid borden. Det är ett rent nöje att sätta sig med alla kufar och gaisare.
Men jag vet att det kan bli lite vilt och antingen går man långt eller så bustar man efter två timmar. Så det är alltid bra att ha med sig ett par inköp för cashgame. Därav godiset i fickan.
Bustade mycket "oväntat", men såg ju fint värde vid de övriga borden. Ska köpa in för en tia på 25/25 deep när jag märker att jag nu bara har två lila 10k-marker i fickan. Tilt! Jag går bort till turneringsbordet och kollar runt på golvet. Ingenting. Säger till personalen att jag har tappat en tia så om de hittar någon sådan så är det antagligen min. De är snälla och ber "kameramännen" att kolla materialet. Det blir ett jädra pådrag och letas friskt.
Jag sätter mig igen och försöker andas lite. Ett inköp back innan jag ens börjat spela. Medspelarna frågar vad som har hänt. Jag gräver i fickan för att visa vad jag tappat och märker nu att det bara är en 10-laxmark kvar! Kukars skymning. Vad händer!? 20k borta på 10 minuter. Och jag har inte ens blivit utdragen! Nu börjar det koka i skallen. Så säger dock min bordsgranne.
- Det ligger något på golvet där.
Och mycket riktigt. Min tia ligger där någon meter bort som en tappad femkrona.
Jag drar en harang om idiotin med de små 10k-markerna. Förut var det röda härliga plack som var "omöjliga" att tappa. Nu är det samma storlek på tiorna som på en tjugofemma. Vilket jädra hittepå!
Hyfsat nöjd med att jag inte var två inköp back tog jag en "Tokyo" för att fira.
En magisk hand utspelar sig mot en äldre herre där jag rivrar nötfärg mot stege i en 3-vägspott och jag bara donkskyfflar in 2,5 gånger pott på river då jag vet att sådana herrar inte viker stege efter midnatt en lördag på väg mot söndag.
Blixtsyn och kvällen var räddad. Sen fick man bara sitta och ha mysigt med en salongsberusad Bosse, som berättade tusen historier om kvinnor och sång, och en alltid lika trevlig Elias. Poker är världens bästa nöje.
Rumlade hem efter stängning glad i hågen. Öppnar dörren, går in mot köket. Och där ligger det något på bordet bredvid tvättstugenycklarna. En lila mark. 10k.
Det händer ibland att jag känner mig gammal. Men just då fanns det inget dåligt med det...
Imorgon köper jag mig en ny magväska med minst fyra dragkedjor. De slår alla dyra mode-jeansfickor i världen.
Självspäkning & Karin Boye
"Hata vita, rika, straigta män" stod det på ett plakat som ett gäng feminister skrivit under Pridefestivalen. Och jag vet inte riktigt hur jag ska ta det? Dags att börja med självhat för att stödja alla förtryckta kvinnor i världen? Ska jag lägga in mig själv på en klinik för självspäkning? Smiska mig röd på kvällarna och gå barfota på krossat glas? Viska elakheter om alla mina tillkortakommanden i mitt eget öra?
Jag har svårt för alla personer som vill dela upp världen i ett "vi och dom". Jag tror på gemenskap och inkluderande. Inte att skapa fiender. Jag är för ett jämlikt samhälle, men tror aldrig att hat kan föra oss dit.
Det är en del pokerturneringar på gång ute i världen. Snart stundar EPT Barcelona. Men just nu vill jag bara sitta här i soffan med ett glas soyamjölk och ha det lugnt och skönt. Och Barcelona är inte lugnt och skönt. Det är 2000 människor inne i ett kasino och fyra timmars köande till cashgameborden. Man behöver inte resa runt hela världen för att hitta det man söker. Så jag vet inte om det blir något mer resande på ett tag. Jag trivs helt enkelt under min korkek med vardagliga rutiner.
Efter mina oväntat positiva resultat i pokerväg detta år så är ju den stora frågan - vad ska jag göra för pengarna? Hade en trevlig middag, i pausen från cashgamet på CC igår, med en kille som berättade att han vann 2,5 miljoner på V75 för ett tag sedan.
- Jädrar, då måste du väl ha blivit glad? sa jag.
Men fick ett svar jag inte väntade mig.
- Nja, det kändes mest som luften gick ur mig.
Och jag kände igen mig. Man strävar efter något och när målet är uppnått känns det mest tomt. Upptäckten om att det var själva resan som var målet, som när Tommy Svensson läste Karin Boye för bronspojkarna -94.
"Den mätta dagen är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd."
Som att man spelar poker och drömmer om storvinster. Men sen då? Man vet ju inte ens vad man ska göra med pengarna?
Jag kan förstå att pengar verkligen kan vara livsavgörande och viktiga för folk som lever på gränsen. Men för mig känns extra pengar på kontot...ingenting. Man lever exakt samma liv som innan.
Men jag tänkte ge mig in i aktiebranschen igen. Flåsa Jimmy Jönsson i nacken. Det gick ju åt pipan förra gången så nu tar jag det lite lugnare. Jag kommer aldrig glömma när jag första månaden plussade 50k när jag köpte aktier för första gången. Jag var i himlen. Sen backade jag 100k månaden efter. Jag blev så stressad av att ständigt kolla kurser och index att jag var tvungen att ringa min bankman.
- Sääääälj! Säääälj allt!!
Sen dess har jag inte brytt mig om aktievärlden. Och det har sparat mig mycket huvudvärk även om jag inser att jag hade tjänat miljoner om jag haft tålamod och låtit pengarna ligga kvar fram till idag. Men nu är jag några år äldre och kan nog hantera pressen bättre. Jag har börjat med några intressanta frimärksaktier. Bland annat i dataspelsföretaget Star Vault som har ett par spännande månader framför sig.
Ja, se det inte som något tips. Jag har noll koll och följer bara personer jag tror har mer koll. Men det är en högrisk.
Star Vault står i dryga kronan idag. Tänk om de stiger till sju kronor? Då jädrar. Vad händer då? Ja, inte mycket alls.
I slutändan måste du ändå hitta något i livet som du verkligen bryr dig om för att bli lycklig. Vare sig du har 27:50 eller sjusiffrigt på kontot. För livet är en resa. Och resan är målet.
Undvik det krossade glaset bara. Det finns bättre underlag att gå på...
