dybban poker

"Hata vita, rika, straigta män" stod det på ett plakat som ett gäng feminister skrivit under Pridefestivalen. Och jag vet inte riktigt hur jag ska ta det? Dags att börja med självhat för att stödja alla förtryckta kvinnor i världen? Ska jag lägga in mig själv på en klinik för självspäkning? Smiska mig röd på kvällarna och gå barfota på krossat glas? Viska elakheter om alla mina tillkortakommanden i mitt eget öra? 

 

Jag har svårt för alla personer som vill dela upp världen i ett "vi och dom". Jag tror på gemenskap och inkluderande. Inte att skapa fiender. Jag är för ett jämlikt samhälle, men tror aldrig att hat kan föra oss dit. 

 

Det är en del pokerturneringar på gång ute i världen. Snart stundar EPT Barcelona. Men just nu vill jag bara sitta här i soffan med ett glas soyamjölk och ha det lugnt och skönt. Och Barcelona är inte lugnt och skönt. Det är 2000 människor inne i ett kasino och fyra timmars köande till cashgameborden. Man behöver inte resa runt hela världen för att hitta det man söker. Så jag vet inte om det blir något mer resande på ett tag. Jag trivs helt enkelt under min korkek med vardagliga rutiner. 

 

Efter mina oväntat positiva resultat i pokerväg detta år så är ju den stora frågan - vad ska jag göra för pengarna? Hade en trevlig middag, i pausen från cashgamet på CC igår, med en kille som berättade att han vann 2,5 miljoner på V75 för ett tag sedan. 

- Jädrar, då måste du väl ha blivit glad? sa jag. 

Men fick ett svar jag inte väntade mig. 

- Nja, det kändes mest som luften gick ur mig. 

Och jag kände igen mig. Man strävar efter något och när målet är uppnått känns det mest tomt. Upptäckten om att det var själva resan som var målet, som när Tommy Svensson läste Karin Boye för bronspojkarna -94. 

 

 

 

Som att man spelar poker och drömmer om storvinster. Men sen då? Man vet ju inte ens vad man ska göra med pengarna?  

 

Jag kan förstå att pengar verkligen kan vara livsavgörande och viktiga för folk som lever på gränsen. Men för mig känns extra pengar på kontot...ingenting. Man lever exakt samma liv som innan. 

 

Men jag tänkte ge mig in i aktiebranschen igen. Flåsa Jimmy Jönsson i nacken. Det gick ju åt pipan förra gången så nu tar jag det lite lugnare. Jag kommer aldrig glömma när jag första månaden plussade 50k när jag köpte aktier för första gången. Jag var i himlen. Sen backade jag 100k månaden efter. Jag blev så stressad av att ständigt kolla kurser och index att jag var tvungen att ringa min bankman. 

- Sääääälj! Säääälj allt!!

 

Sen dess har jag inte brytt mig om aktievärlden. Och det har sparat mig mycket huvudvärk även om jag inser att jag hade tjänat miljoner om jag haft tålamod och låtit pengarna ligga kvar fram till idag. Men nu är jag några år äldre och kan nog hantera pressen bättre. Jag har börjat med några intressanta frimärksaktier. Bland annat i dataspelsföretaget Star Vault som har ett par spännande månader framför sig. 

 

Ja, se det inte som något tips. Jag har noll koll och följer bara personer jag tror har mer koll. Men det är en högrisk. 

 

Star Vault står i dryga kronan idag. Tänk om de stiger till sju kronor? Då jädrar. Vad händer då? Ja, inte mycket alls. 

 

I slutändan måste du ändå hitta något i livet som du verkligen bryr dig om för att bli lycklig. Vare sig du har 27:50 eller sjusiffrigt på kontot. För livet är en resa. Och resan är målet. 

 

Undvik det krossade glaset bara. Det finns bättre underlag att gå på...