dybban poker

Jag fick rysningar igår när jag gick igenom föstamaj-tåget på andra långgatan på väg till CC för Main Event i Spring Poker Week. Jag kände en urkraft av mänsklighet. Folk som orkar bry sig är fantastiska. 

 

I går demonstrerade ett hundratal nazister på gatorna i min gamla hemstad Jönköping. År 2014 finns det alltså fortfarande människor som är nazister. Det är mer än patetiskt. Och jag undrar om mänskligheten i själva verket är oförbätterlig? 

 

- Du är nazist alltså, really? 

 

Samtidigt. Motståndet i Jönköping var vackert att skåda. De goda krafterna är så mycket större än de onda. Det är bara det att de onda har lättare för att synas. 

 

I går kunde man höra kyrkklockorna klämta från Sofiakyrkan över hela Jönköping. Och på ett sätt över hela landet Sverige. De klingade under hela tiden nazisterna demonstrerade. De varnade för fara. Klockorna har inte använts på samma sätt sedan 1939. Jag är verkligen svag för symbolhandlingar av den sorten. 

 

Och gatorna var fyllda av motdemonstranter som mötte hat med kärlek. 

 

Just för att jag visste att allt detta skedde i Jönköping så kände jag en otrolig värme när jag sick sackade genom förstamajtåget. Med Kenta i öronen gled jag starkare än någonsin in på kasinot för årets roligaste pokerturnering.

 

Här är veckans pokerkrönika. Om Spring Poker Week. 1 maj. Och framför allt - den just nu VIKTIGASTE och COOLASTE trenden i pokersverige! 

Jag har länge varit intresserad av Macao. På livet. Kineserna. Pokerspelen. Så när Ramzi Jelassi tipsade mig om att Kent Lundmark var där för att bo och spela en tid, så såg jag min chans. 

 

Det kändes som ett ypperligt läge att med egna ögon få uppleva denna smått mytomspunna stad. Och dessutom gestalta en pokerpersonlighet som jag bara kände genom hans otroliga vinstresultat. På köpet fick jag även rumskompisen och mattegeniet Emil Mattsson, en 3k-medlem som även han tillhör toppskiktet inom svensk poker. En pokerspelare på köpet tackar man inte nej till. Inte av den kvaliteten. 

 

Det finns en hel del mer att tillägga. Men det är väl bättre att ni tittar själva istället. Så här har ni det färdiga resultatet. 35 minuter poker-tv. 

 

 

Här är även min tredje och sista krönika om pokerspelandet i Macao. Om kinesernas vidskeplighet och hur man kan dra nytta av den, bland annat. Ska försöka sammanfatta slutresultatet i en blogg framöver. 

 

I övrigt lämnar jag snart Norrland för denna gång och ger mig hem mot Göteborg och Spring Poker Week vars Main Event drar igång på torsdag! Det kommer bli en fantastistk kul turre då jag vet att många legender kommer vara på plats.

 

Bland annat har jag revansch att utfodra på Hellman som lurade mig på 900bb i en tretimmars HU-match över två bord förra veckan. Som den bonnfångaren han är lurade han mig att vi skulle visa korten efter varje vunnen hand. Jag: "Åh, kul grej!" 

 

I efterhand: "Vilken efterbliven grej!"

 

Kent skulle aldrig trick me like that...

Göteborg. Stockholm. Macao. Göteborg. Visby. Jönköping. Ullared. Umeå. Storuman. 

 

Det har varit tvära kast de senaste två veckorna. Från en ytterlighet till en annan. Och så tillbaka igen. 

 

Nästa vecka kommer förhoppningsvis nästa Dybban Flyttar in från Macao ut. Fram tills dess får ni nöja er med två pokerkrönikor om spelen därifrån. Del 1 och del 2.

 

Man kan konstatera att det finns den hel del eventuella kulturkrockar att smälla in i om man beger sig till Macao för att spela poker. Då är det bara att gilla läget. 

 

Jag tycker generellt att svenska pokerspelare ofta är extremt skitnödiga och överkänsliga när det gället vett och etikett vid pokerborden. Senast igår satt jag och spelade lite HU mot en kille på nätet. Jag skulle med ett plan upp till Norrland så efter 30-40 minuter, när jag låg cirka 100bb plus, aviserade jag att jag inte kunde spela så länge. 

 

Han lackade ur och hävdade att det är kutym att åtminstone säga till 30 minuter innan om man ska sluta spela. Ok, det hade jag aldrig hört innan trots att jag spelat poker i 8-9 år. Så jag stannade i över en timma vid bordet och torskade ner till 200bb minus istället. Då var det ok att lämna och min motståndare var på betydligt bättre humör... 

 

Kom igen nu. En professionell pokerspelare ska väl kunna ta att någon slowrullar eller till och med "hit&runar" dig. 

 

Jag älskar kinserna för det. De verkar inte bry sig ett skit om sånt. De får springa i väg på toa i fem minuter samtidigt som de steker på en riversyn och sedan komma tillbaka och syna med nötterna. Vem kan inte skratta åt något sånt? 

 

"Slapp'n å!" som man säger i Norrland. 

 

Och det är precis vad jag ska göra nu. Glad påsk på er! 

 

Under matpausen dag 2 hade jag precis halkat ner i antalet big blinds och låg smårisigt till. Vid matbordet frågade jag Emil Ohlsson, som också var halvshort, om vi inte skulle byta "en tia"? 

 

Han svarade med ett grin som hade platsat på en Goblin i sagan om ringen. Så skrattade Emil samtidigt som han definitivt sågade mitt förslag med ett skånskt "Näeee!". 

 

Jag hoppas att han vrider sig i svettiga lakan om nätterna över den missen. Tänker på allt onödigt han hade kunnat forsätta köpa för den den där tian. Det hade till exempel räckt till minst tre fulla tankar på hans miljöbov till bil...

 

Men nä. Jag ska inte vara sådan. Helgen med Nordic Masters var helt fantatstik och det är alltid en ära att få träffa dessa pokerspelare, för att inte säga rapportörer. Det finns få saker som jag tycker är roligare. Särskilt när pokern går bra. 

 

Jag har nu skrivit en sammanfattning om dag 3 och finalbordet, samt ett tegelhus i Filipstad. Ni hittar den HÄR. 

 

 

Det är 74 spelare kvar av de 161 som startade. Och det känns bra. Dag 1 var en riktig bergochdalbana. Efter någon timma hade jag förvandlat startstack till 70k. Sedan några tunga nävar där jag låg på fel sida med överpar och efter det inte kunde lägga knektar på QQ952-bräda. Så ner på startstack igen. 

 

För att sedan byta bord och dubbla med en rivrad nötstege. Finns det något vackrare än att sätta ett nötdrag på river och få en all in emot sig? 

 

Men snart sket det sig igen. Hamnade i en jobbig situation med 64s på brädan T647 i en 3-vägs pott och jag får ett jätteomslag för turneringslivet av en CC-reg. Tvingas vika och tappar en hel del. Inte likt mig att vika tvåpar då jag är en extrem synfisk. Men ibland är det vackert att förvåna sig själv. 

 

Med en timma kvar av dagen var jag återigen nere på dryga startstacken då jag fick byta bord igen och hamnade i positon på Mats Jungsand, regerande SM-mästare på Cosmopol. 

 

Lyckades först 3-beta honom med 35r för att floppa färgdrag och direkt turna färgen mot hans toppträff. Och sedan syna ner en stor semibluff av samma Jungsand i en 3-vägspott. 

 

Det tog mig upp till 113k med en kvart kvar av dagen. Då flyttades jag till Christer Björins bord. Och jag bara mös av sista kvarten för att sluta dagen på 111k. 

 

Man måste säga att det blev ett lyckat drag att sänka inköpet med 10k till totalt 16k då turneringen blev full och extrabord till och med togs in för att få plats med några på listan. 

 

Nu är jag riktigt pepp inför dag 2. Jag har mest marker på mitt bord så det känns skönt att veta att man inte kan åka ut i första handen. 

 

Ni som vill följa hur det går kan göra det här. Erik ger er chipcounts, resultatuppdateringar, bilder och intervjuer. 

 

Nu har jag bara en ångest. Jag måste duscha. Samtidigt vill jag inte duscha av min tur. Kalla mig helt bäng, men det brukar alltid gå dåligt när jag är nyduschad. En liten, men uppfriskande odör under tischan brukar vara ett segerrecept. Men jag får väl chansa. Som vanligt. Att lukta gott är ju en seger i sig. 

 

Spelet återupptas om en knapp timma klockan 14.00. Vi hörs! 

Jag visste inte var jag befann mig när brandlarmet drog igång i morse men jag var beredd att fly för mitt liv och hoppade ur sängen fylld av adrenalin. Jag insåg snabbt att det bara var väckarklockan som dragit igång under den ogudaktiga tiden 06.06. 

 

Det kändes inte mänskligt någonstans. Mest sur var jag för att jag inte fick uppleva klart drömmen jag var mitt i. Jag medverkade i Egon&Koivus senaste podcast och hade precis fått frågan hur det känns att bli utsedd till Sveriges bästa pokerspelare. Mitt svar var både roligt, ödmjukt och smart och skulle till och med få den bittra finnen att brista ut i en liten uppmuntrande falsett. 

 

Men jag hann aldrig svara. Det gjorde mig mer och mer förbannad. För jag vet att jag aldrig kommer få chansen att svara på frågan igen. Svaret har jag också glömt. 

 

Men tydligen har jag ändå varit gäst i podcasten. Kanske i sömnen. 

 

Någon halvtimma senare satt jag på ett tåg till Stockholm. Nu på betydligt bättre humör efter att Norrländskan lyckades trycka i mig en leverpastejmacka. Finns det någon macka som ens kommer i närheten? I dönt tink soo. 

 

Nu ligger jag med skorna på i en hotellsäng. Troligtvis är det min medverkan i podcasten som har stigit mig åt huvudet och nu gör att jag bryter alla möjliga sociala koder. Skor i sängen!!?? Jodå, det är sant. Jag lever mitt liv allt mer som Justin Bieber. 

 

Strax lunch med själva maestro Mange P. Mannen som i sin största pokertriumf bjöd Elky på de numera klassiska orden "You shouldn't play bad aces..."

 

Vi ska spela Nordic Masters Main Event som startar om några timmar. Och jag har hört rapporterna om alla landets bästa pokerspelare som vallfärdat till hufvudstaden. Så det blir till att kämpa. Jag ska försöka uppdatera så mycket jag orkar och får möjlighet på Twitter för dem som är intresserade. Ni hittar mig här. 

 

Så. Dags att dra vidare. Vi hörs!

 

Edit: Och här är mina två senaste pokerkrönikor. En med lite Thåström och en om gamla hundar som lär sig sitta. 

Så här blev årets första avsnitt av Dybban flyttar in. Möt "den nya" William Thorson under en dag med dadelté, och prat om allt från Jamie Gold till dödsångest. 

 

Imorgon släpps årets första Dybban Flyttar In. Här är några ord, en försmak, till vad som komma skall. 

 

I kväll ska min gamla Pokerstudio-kollega, Patrik Sjöberg, delta i Let's Dance. Det trodde jag aldrig. 

 

Ungefär som jag för några år sedan aldrig hade kunnat tänka mig att morgondagens huvudperson skulle försvinna från pokerscenen på det sätt han har gjort.

 

Norrländskan har lovat mig att slippa se Let´s Dance. Jag älskar henne för det. 

 

Ikväll blir det helkväll på CC i stället. Ses där! 

 

I går vad det måndag. Och som vanligt begav jag mig till kasinot för att spela 500 rebuy. Prispotten blev inte vad den brukar. Men den 24:e har, ur den synvinkeln, aldrig varit det bästa datumet för en pokerturnering. 

 

Men det gick bra ändå. Tills. Ja, tills någon limpsynar min raise med Q7o. Det floppar damhögt. Efter lite labomba åker kapitalet in mot mina kungar. River 7. Jag kommer aldrig förstå grejen med att limpsyna Q7OFF...

 

Bust precis innan finalbordet. Men innan jag traskade mot cashgamet så hann jag i alla fall få en förklaring till varför man ska spela händer som Q7. 

- Du kan få både låg och hög stege. Stege på alla sätt! 

 

Det låter faktiskt rimligt. 

 

Lyckades få ihop en plussession. Men var lite för het på hanen i en av mina sista potter för kvällen...

 

Jag höjer från mittpos med 85s och får två syn. Den ena mannen som synar är lite maskin då han torskat 2-3 inköp. Flopp 677. Check till mig. Jag betar. Syn av "maskin". Turn 9. Jag får "STEEEGE på alla sätt!". Betar 500 in i 800. Men "maskin" slår om till 1400 med 4k till bakom.

 

Han lägger inte en sjua för all kebab i strängnäs, hinner jag tänka...

 

Jag borde ha tänkt lite till. Men jag var trött och samtidigt övermodig efter att inte ha torskat en pott på två timmar. In med skiten! Blixtsyn! "Maskin" visar 67 för floppad nötkaka och dänger korten i bordet som en adrenalinstinn ardenner samtidigt som han muttrar något högt. 

 

Jag har aldrig förstått folk som blir arga efter en vunnen pott. Det krigar hårt med Q7-limpsynen i svårförståliga ting på min topp10-lista. 

 

Apropå 85s så är den kusin med min favorithand. Den har jag hedrat med en helt egen krönika HÄR. 

 

Och när jag ändå var i farten så skrev jag en pokerkrönika till. Om den perfekta inbrottstjuven. Dan Glimne lärde mig spela poker. Men hon lärde mig att älska det. Läs den HÄR om du behagar. 

 

På vägen ut köpte jag två tacopaj "to go!". Det är en nästintill magisk känsla att vakna upp en tisdagsmorgon efter ett par k plus vid pokerborden och veta att det väntar tacopaj i kylskåpet. Med dressing.

 

Nu ska jag dra på andra säsongen av "House of Cards", denna fantastiskt psykopat-serie. Den påminner en del om livet i pokervärlden faktiskt. Till det tacopaj och tanken på att det är den 25:e idag. 

 

Det är lustigt hur lite som skiljer på 24 och 25. Ändå är den 25:e, efter mina beräkningar, minst sju gånger bättre att spela pokerturneringar på. Bara det ger en krydda som gör det värt att att leva. 

 

Mot fler stegar. På alla sätt. 

Jag ligger i soffan och kolla på skridskor. Utan någon som helst anledning, förutom att det är OS. Ser holländare, kanadensare och polacker. Jag bryr mig mer om mina håliga träningskalsonger än om vem som vinner. 

 

Men OS är OS. Jag ligger här ändå. 

 

Och nyss så fick jag lite rejkback för det då Kalla tog silver. Jag vet inte varför jag stod och frustade likt ett gammalt ånglok över upploppet då "vår" tjej försökte ta sig förbi den norska bodybuildern i täten? Det är något med OS ändå. Trots allt. 

 

Trots alla ekonomiska intressen, trots ett genommutat IOK, trots Rysslands antika människosyn. 

 

Där gick kanadensaren i mål. Han såg trött ut. Kämpa!

Följer Nordic Light genom poker.se. Jag är lagom bitter över att inte vara på plats, men ibland kommer livet emellan och om man får göra allt man vill så vore man ju bortskämd...

 

Det är ändå med glädje jag ser att Bjoelle tycks leva livets glada dagar i monopolets norra borg. Att Matz, Snusarn och herr Riverknekt alla är kvar till dag 2. 

 

Men framför allt hittade Norrländskan en triss från Storuman i fältet : Jan "Ezzirhc" Kristiansson, Ove "Stortorsk!"Abrahamsson och Göran "Granth" Larsson. Ni känner igen dem från min Sverigeresa. Alla är vidare till dag 2. Janne ligger dessutom på en mycket stabil fjärdeplats! 

 

Vi ska heja som frustande ånglok. 

 

Men för nu får jag nöja mig med OS-skridskor och några bord nätpoker. Tills Liverpool-Arsenal startar. Då kan de här skridskoåkande kroppsstrumporna ta och kamma sig. Det finns saker ett OS aldrig kan konkurrera med...

Jag funderade lite på vad jag själv skulle vilja vinna om jag fick chansen till ett upplevelse-pris. Den ultimata vinsten hade nog varit en resa till Brasilien under fotbolls-VM. Men det krockar liksom med WSOP. 

 

Om jag i stället fick välja en enda fotbollsmatch att se under våren då? Då var valet enkelt. Champions League-finalen i Lissabon i maj. Att tro att PSG och Bayern ska mötas är väl för mycket begärt? Men man kan ju alltid drömma. 

 

Jag ska dra igång en liten turneringsserie på Svenska Spel ikväll klockan 20.30 (30 min latereg) ikväll. Inköpet är en dryg tvåhundring. Förutom vinst i själva turneringen och lite kassaklirr finns det något finare i potten. Under varje turnering, 14 onsdagar framåt, kommer det att inträffa en minimalistisk frågesport. 14 vinnare, en i veckan, kommer att utses. Dessa 14 vinnare kommer att tävla om detta. 

 

Första priset är att ta med en polare och följa med mig på en exklusiv resa till Champions League-finalen. 

 

Hoppas vi ses ikväll! Och där fotbollshistoria kommer att skrivas...

 

Jag letade febrilt efter Viktor Blom. Utan lycka. Men jag hittade ett par andra saker på vägen. London är en fantastisk stad att spendera några dagar i. 

 

Det blev tre pokersessioner på Victoria Casino. En gick back och två plus. Här kan ni läsa om den första. Jag gillade Victoria. Där finns det spel på alla nivåer dygnet runt. Hela tiden. Det enda problemet var att jag hade svårt att gå hem när det aldrig stängde, vilket gjorde att några dygn blev rätt sömnlösa. 

 

Fast den största upplevelsen var nog att få se en Premier League-match. Något jag aldrig gjort, men drömt om länge. Jag tog med mig Norrländskan på Tottenham-Manchester City och hade lyckats fixa riktigt tighta platser. 

 

Jag kan inte bestämma mig. Om åren som går. Kommer jag närmare livet eller döden? 

 

Det perfekta kärleksparet, Eva och Rune, dog med bara några månaders mellanrum. Som om det var menat på något sätt. Att de inte var gjorda att vara kvar på jorden utan varandra. En hel generation dog med dem. Farsan är nu 51 år och äldst levande på sin sida, känns det som. 

 

Samtidigt kommer det nytt liv. 2013 föddes Lill-Dybban. Mitt alldeles egna fadderbarn. Och en helt ny generation började leva med henne. 

 

Kretsloppet. Så grymt. Så underbart. Allt på samma gång. 

 

Jag tycker livet blir roligare för varje år. Jag bryr mig mindre om vad andra tycker och blir tryggare i mig själv. Det där kommer med åldern, tror jag. Man lär sig att leva med sina egna brister och tillkortakommanden. Inser att det är omöjligt att vara perfekt och slutar skämmas för att man inte är det. 

 

Det enda jobbiga är väl hur kroppen faller samman. Jag har inte tagit hand om mig själv i år. Trots gympass med Patrik Sjöberg så orkade jag inte hålla i. Fettman kommer krypande. Då både farfar å farsan hade/har diabetes-problem så handlar det inte så mycket om utseende som hälsa. 

 

Därför är träningsvärken i ben, rumpa och axlar som jag kämpat med i dag lika skön som en len smekning. Jag älskar den för den får mig att känna som att jag lever livet. I tisdags spelade jag badminton med ett gäng "poker-gubbar" från kasinot. Jag var yngst. Och sämst. Efter tre matcher låg jag dubbelvikt och kippade efter andan på golvet. 

 

Det är något härligt med att hänga med människor man träffat kring pokerborden. Man har förmånen att lära känna dem innan man bestämmer sig för om man vill utöka relationen och ta den utanför borden ut i verkliga livet. Det gör att man kan plocka russinen ur kakan på något sätt. Jag har alltid gillat att plocka russin ur kakor. 

 

Jag tror att man ska försöka göra det så ofta och så mycket som möjligt. Vid alla möjliga tillfällen. Plocka ut de godaste bitarna i chokladasken. Varför käka de där man inte tycker om? 

 

Det har blivit år 2014. Och jag kan inte bestämma mig. Om jag närmar mig livet eller döden? Men jag vet att jag lever. Lite mer för varje år. 

Han synade snabbt med ett leende som sträckte sig från ena örat till det andra. Då visste jag att jag drog dött. Brädan visade AT7. Och jag hade precis skyfflat in hela min stack på 12 000 svenska riksdaler. 

 

I vanliga fall är min 77 nöt i detta läge. Men inte mot det leendet. Ingen kan le så efter att ha fått in 500-600bb och inte veta att han leder. Jag frågade den lilla asiaten om han hade TT? Han bara fortsatte att le. Och nickade. Som asiaterna i Thailand gör när de inte förstår frågan. 

 

Det låg 25k i potten och dealarn lade upp en blank turn. Jag visade min bordsgranne, hunden Filip, mitt set. Asiaten fortsatte att le. Och vi visste båda att jag var död. 

- En sjua på river då, sa Filip. 

Jag tror att det kan ha varit det mest overkliga ögonblicket i hela min pokerkarriär. Dealarn lutade sig sakta framåt och lade, som i slowmotion, upp en svart sjua. Jag trodde inte mina ögon. Sånt händer inte. Asiaten fortsatte att le så hårt att jag fortfarande trodde att jag skulle förlora trots fyrtalet. 

 

Asiaten visade AA för nötkåk. Mina sjuor låg reda uppfläckta. Jag kippade efter andan och drog in alla marker. Den enoutaren kommer jag ha med mig för alltid. Att tänka på när jag blir uttdragen. 

 

Men jag har inte behövt använda den medicinen än. För springet har varit bättre och snabbare än någonsin förr. Jag är i zonen och kan inte förlora på CC för tillfället. Den senaste månaden bjuder inte på en enda minussession.  Det har gått så bra att jag inte ens orkat blogga om det. Det känns inte rätt mot mina stackars motspelare. 

 

När jag till och med fått 13 rätt på tipset, två gånger, under månaden så vet man att det måste vända snart. Någonting hemskt måste hända mig. Frågan är bara vad? 

 

Kommer någon i min närhet att drabbas av en sjukdom? Kommer jag att springa in i en spårvagn och förlorara ena benet? Kommer mina framtida avkommor bli sterila? Är jag steril? Eller upptäcker jag snart att jag är dödligt allergisk mot humle? Kanske får jag bara en släng av diabetes? Börjar tappa tänderna? Kom igen nu Gud! Säg vad som väntar mig???!!! Det är ovissheten som är värst...

 

Inte ens när jag busat på nätet har det gått emot mig. Tog mig an de stora grabbarna som DavidDuzak och MR_Jimmy på SvS 25/50kr-bord för några dagar sedan och plussade något inköp till och med där. 

 

Eller ja, MR_Jimmy hängde bara i chatten och tjatade om att få en plats vid mitt bord. Jag förstår inte varför? Han fick raila mig och ta anteckningar på mitt briljanta spel istället. Jag tror att han lärde sig något faktiskt med tanke på twittrandet dagen efter. 

 

Och igår fick jag in det med A9 mot JJ i 500 rebuy-turren mot hunden Filip. Flopp A97. Slutade med en andraplats och nästan 20k. Jag vet inte. Det känns nästan jobbigt nu. 

 

Det är väl ok att ha tur ibland, det tycker jag. Men det här? Jag skäms. 

 

Jag springer bra nu. Jag springer snabbt. Men ju fortare man springer ju lättare är det att kuta in i en hård vägg. En tegelvägg, kanske. Med spik. Varför nu en tegelvägg skulle ha spik i sig?

 

Alla frågar om råd för vad man ska göra när man är kall? Men tvärtom då? Varför är det ingen som har några råd till någon som är alldeles för varm? Seriöst? Jag behöver hjälp. Nu. Jag skäms. 

 

Edit: Kolla gärna mina senaste pokerkrönikor om ni missat dem. Om +EV i livet bland annat.

De kom från västkustens alla hörn och travade in som på en parad. Stämningen var hjärtlig. Det delades ut kramar och julklappar innan start. Någon fick en rosa gris som skrek när man tryckte på den. Någon fick en bästa kompis. 

 

Men det skulle spelas rankingfinal också. 18 spelare. Årets bästa. Eller i alla fall mesta...

 

I dag väntar en av årets höjdpunkter på CC i Göteborg. Rankingfinalen. Många är de kallade, men bara en kan gå in som chipleader. Man får marker efter hur många poäng man dragit ihop under året. 

 

Svarta Piraten är givetvis i topp. Rent pokermässigt borde Piraten köpa en guldram och sätta upp detta år på väggen hemma så att det aldrig försvinner. Det han har gjort ska vara omöjligt. Som att vinna tre PLO-turrar på raken (vissa säger att det var fem på raken och de lärde lär twista om detta under många år framåt i tiden) utan att knappt kunna reglerna. 

 

Svarta Piraten är ingen pokerspelare. Han är ett unikum. Han får våra stackar att "smälta som Piggelin". Han "gör mos av oss". Han "rövar oss"!!!

 

Vi är totalt 18 spelare som slåss om prispotten. Efter alldeles för få turneringar under årets sista månader har jag halkat ner till en total 13:e plats och startar med 27,6k. Piraten har mer än det dubbla. I övrigt hittar vi, bland annat, härliga personligheter i form av Fiskmackan som nickar "THE BIG FISH", de alltid lika trevliga gaisarna "Börje Skuumberg" och "Jockegais". Samt, givetvis, holländaren, Bob. Jävla Bob. Vilket underbart alias. 

 

Jag älskar er alla. Må bästa man eller kvinna vinna. 

 

Nej, det gick inte. Förlorade två viktiga flippar och det har man inte råd med när kortsnittet är halvdant. Det blev ingen dag 2 i SM. 

 

Nytt deltagarrekord blev det dock, över 2800 spelare, vilket gjorde att jag frirullade Main efter ett vad med rosjon. Han får trösta sig med att vara vidare till dag 2 gammgubben...

 

Kvällar som igår inser man verkligen att allt är möjligt vid pokerborden. Kommer ni ihåg Fisk-Mackan? Om inte kan ni läsa en text om honom här. Igår kom han fyra i Sunday Million för 78k dolls...jag hoppas han kommer ner till 500 rebuyen ikväll så man får ta i hand. 

 

Själv var jag riktigt kall. Borde hållt mig till sidobets. Det var en såndär kväll när man får in det med KT mot AA i chiplead-pott på KT7-flopp. Och vet direkt att det kommer komma en sjua på turn, vilket det också gör...

 

Allt är möjligt. Och omöjligt. 

 

Det är nästan så jag funderar på om jag inte ska satsa på den där karriären som hockeymålvakt i Frölunda ändå? Dick sa ju att han såg potential...

 

 

Då var resan över. Det har varit en fantastisk månad. Och jag vill verkigen tacka alla som gjort den till ett minne för livet för mig. Alla som kantat vår väg, på ett eller annat sätt. Ni har varit fantastiska på alla sätt. 

 

Här kommer sista avsnittet av Dybbans Sverigeresa. Vår assisterande fotograf, Johan, håller på att stryka med under inspelningarna. Annars kändes det bra...det blir en kavalkad av roliga händelser och klipp från månaden som gått. 

 

 

Och i kväll spelas årets största svenska pokerturnering. I skrivande stund 12.30 är det över 1600 anmälda till SM på SvS. Jag antar att de flesta av dem har kvalat in. Värdet känns ok...Ska man grinda turrar någon kväll under 2013 så är det väl denna då även Stars och andra sajter har ett riktigt fylligt julbord av götte. 

 

Glad första advent på er! Ses vid borden!

November har varit hektisk. Resan närmar sig sitt slut. Det senaste avsnittet i Sverigeresan spelades in i Borås. Jag träffade vår favorit-Jarne och utmanade honom bakom en häströv. 

 

Som Jarne själv säger. Det är inte pengarna som är den största vinsten i poker. Utan vännerna. När man träffar Jarne känns det verkligen så. Även om en del kanske hävdar att det beror på hur mycket pengar man har vunnit...

 

 

På köpet fick jag en nyfunnen respekt för travkuskar. Vilket jädra slit alltså! Vilken fart! Vilken kraft! Och vilken känsla när man håller i tyglarna och känner att hästen lyder ens minsta vink. För mig var det inte enbart positivt, då jag inte hade en aning om vad jag bad hästen att göra. Plötsligt sprang den slalom över banan innan Patrik, med något ansträngt i blicken, snabbt tog över igen. 

 

På söndag spelas Main Event i SM. För mig är det årets roligaste online-turnering. Det är inget snack om saken. Det har det alltid varit. Siktet är inställt på 3 000 spelare i år. Mastigt, men inte helt omöjligt. Faktum är alla sidoeventen slagit deltagarrekord förutom HU-eventet som blev utkonkat av Portugal-Sverige. Med tanke på att pokern haft en halvtaskig trend de senaste åren tycker jag det är riktigt kul med de rekordsiffrorna och tror det är bra för hela Pokersverige. 

 

I kväll har jag ett eget SM-kval med inbjudna gäster. Expressen skrev en artikel om den här. Den startar 20.00 i alla fall. Den som slår ut mig bjuder jag gladeligen på en räkmacka med 200 gram handpillade räkor. Jo, det heter handpillade. 

 

Ses där! Eller någon annanstans. 

Morsan undrar vad jag håller på med. Var jag är någonstans? Polarna med. Det har ju blivit så att om man inte lägger upp saker och ting på bloggen så blir jag bara som en skugga, ett dött vakuum i deras liv. Så för att underlätta får nu alla kompisar och morsor mina två senaste avsnitt från Sverigeresan här. 

 

Jag träffar den regerande SM-mästaren i poker på Svenska Spel. Sten. Han är en så grymt rolig människa. Jag älskar Sten. Seriöst. Han är unik på sitt sätt i Pokersverige. Inte för att han vann 1,2 miljoner förra året, utan för sin attityd, humor och inställning till livet. 

 

 

Nu har vi tydligen ett vad också. Min vän Optikern har tidigare badat i Göta kanal för en femhunka för många år sedan. Jag vill inte göra samma sak. Det är en grisig kanal...

 

Sen åkte jag norr ut. 110 mil enkel resa. Genomled en storm. Men framför allt en genomröten Hamburgertallrik i Bollnäs. Annars älskade jag Bollnäs. Aldrig varit där tidigare, men jag är en småstadsmänniska ända in i själen. Och att uppleva en fredagkväll i en småstad där man inte känner någon är som att uppleva en dokusåpa från första parkett. Prinsessorna. Kepsarna. Kläderna. Raggarna. Enkelheten. Gästfriheten. Och de där killarna som var coola i gymnasiet och nu ,15 år senare, lever kvar i den villfarelsen. Jag är förtjust i allt det där. 

 

 

Och ta mig tusan. I dag fyller jag år också. Jag hade helt glömt bort det själv (man gör gärna det när man passerat 30) och hade planerat in en ledig kväll då jag är gräsänkling för tillfället. Fick bjuda in mig själv till Optikern, Hannanas och Dybban jr för middag. Hade sett fram emot en lugn ensamkväll. Men någonstans går gränsen för vad ensam förbyts till övergiven. Och just nu kände jag att det var att sitta hemma själv på sin födelsedag. 

 

För övrigt vill jag bara tillägga att veckans nätgrind innebär att jag ligger plus totalt mot MR_JIMMY. Det gör mig till en av världens bästa cashgamespelare. Highfive!