dybban poker

Jag har länge varit intresserad av Macao. På livet. Kineserna. Pokerspelen. Så när Ramzi Jelassi tipsade mig om att Kent Lundmark var där för att bo och spela en tid, så såg jag min chans. 

 

Det kändes som ett ypperligt läge att med egna ögon få uppleva denna smått mytomspunna stad. Och dessutom gestalta en pokerpersonlighet som jag bara kände genom hans otroliga vinstresultat. På köpet fick jag även rumskompisen och mattegeniet Emil Mattsson, en 3k-medlem som även han tillhör toppskiktet inom svensk poker. En pokerspelare på köpet tackar man inte nej till. Inte av den kvaliteten. 

 

Det finns en hel del mer att tillägga. Men det är väl bättre att ni tittar själva istället. Så här har ni det färdiga resultatet. 35 minuter poker-tv. 

 

 

Här är även min tredje och sista krönika om pokerspelandet i Macao. Om kinesernas vidskeplighet och hur man kan dra nytta av den, bland annat. Ska försöka sammanfatta slutresultatet i en blogg framöver. 

 

I övrigt lämnar jag snart Norrland för denna gång och ger mig hem mot Göteborg och Spring Poker Week vars Main Event drar igång på torsdag! Det kommer bli en fantastistk kul turre då jag vet att många legender kommer vara på plats.

 

Bland annat har jag revansch att utfodra på Hellman som lurade mig på 900bb i en tretimmars HU-match över två bord förra veckan. Som den bonnfångaren han är lurade han mig att vi skulle visa korten efter varje vunnen hand. Jag: "Åh, kul grej!" 

 

I efterhand: "Vilken efterbliven grej!"

 

Kent skulle aldrig trick me like that...

Göteborg. Stockholm. Macao. Göteborg. Visby. Jönköping. Ullared. Umeå. Storuman. 

 

Det har varit tvära kast de senaste två veckorna. Från en ytterlighet till en annan. Och så tillbaka igen. 

 

Nästa vecka kommer förhoppningsvis nästa Dybban Flyttar in från Macao ut. Fram tills dess får ni nöja er med två pokerkrönikor om spelen därifrån. Del 1 och del 2.

 

Man kan konstatera att det finns den hel del eventuella kulturkrockar att smälla in i om man beger sig till Macao för att spela poker. Då är det bara att gilla läget. 

 

Jag tycker generellt att svenska pokerspelare ofta är extremt skitnödiga och överkänsliga när det gället vett och etikett vid pokerborden. Senast igår satt jag och spelade lite HU mot en kille på nätet. Jag skulle med ett plan upp till Norrland så efter 30-40 minuter, när jag låg cirka 100bb plus, aviserade jag att jag inte kunde spela så länge. 

 

Han lackade ur och hävdade att det är kutym att åtminstone säga till 30 minuter innan om man ska sluta spela. Ok, det hade jag aldrig hört innan trots att jag spelat poker i 8-9 år. Så jag stannade i över en timma vid bordet och torskade ner till 200bb minus istället. Då var det ok att lämna och min motståndare var på betydligt bättre humör... 

 

Kom igen nu. En professionell pokerspelare ska väl kunna ta att någon slowrullar eller till och med "hit&runar" dig. 

 

Jag älskar kinserna för det. De verkar inte bry sig ett skit om sånt. De får springa i väg på toa i fem minuter samtidigt som de steker på en riversyn och sedan komma tillbaka och syna med nötterna. Vem kan inte skratta åt något sånt? 

 

"Slapp'n å!" som man säger i Norrland. 

 

Och det är precis vad jag ska göra nu. Glad påsk på er!