Event #53
Robin Ylitalo kom sexa igår i ett 1500-event och fick 92k dollar. Riktigt bra, men ändå tråkigt att det inte fick bära hela vägen till över 500k och ett armband så klart.
Själv lirade jag event #53 i går. 1500 NLT.
I första pausen kl 14 kom jag på att jag inte hade käkat något på hela dagen. Så köpte med mig en melon-tallrick till bordet som jag glufsade på med en gaffel. Folk som äter brukar ofta vara lite tightare och bara spela ok händer då det är jobbigt att spela och äta samtidigt.
Självklart fick jag en litet kortrusch just då och var tvungen att spela varenda hand samtidigt som jag tuggade melon och annanas. Jobbade upp mina 4,5k till 7k när jag synade en höjning från cut off på knappen med QJs. Big blind synade också.
Flopp KT7. Big Blind som spelat väldigt random donkar ut och cut off lägger. Jag synar. Turn 8. BB, som har ett fint litet bockskägg fortsätter bomba. Jag pallar inte att torska mot en dålig kung och slår om. Han synar snabbt. Turn 6. Check. Och jag stoppar in då vi har ungefär lika stora stackar.
Jag ångrar mig lite över tilltaget när snubben på allvar ser ut att vilja syna. Vet inte riktigt vad jag ska göra under tiden som han steker så börjar frenetiskt tugga melon. Bit efter bit. Jädrar vad jag tuggar. Plötsligt kan jag svälja utan att jag ser nervös ut. Så jag sväljer och sväljer. Annanas, tre sortsers melon. Vindruvor! Allt ska ner.
Vad annars ska jag göra? Det hinner slinka ner en banan också under de 4-5 minuter som bockskägget steker. Sen lägger han och visar K7 för floppat 2-par.
Jag älskar melon.
Var uppe på 12k efter 3 timmar och det kändes riktigt bra. Tyvärr fick jag byta bord typ åtta gånger på fyra timmar vilket alltid är tråkigt. Förlorade en del mot Sorel Mizzi efter en 4-bets bluff och var sedan totalt kortkall. Det är otroligt frustrerande att vara halvshort och kortkall mot ett mysigt fält.
Åkte till sist som 700-nånting av drygt 2800 spelare när jag pushade 13bb på cut off med J9s, fick syn av AQ som floppade två ess.
Fick i alla fall spela med några legender på väggen. Får se vad det blir för fler events. Tar dagarna som de kommer.
I dag är det för övrigt 50 grader varmt. Det är inte mänskligt. Jag har inte spenderat en enda minut vid poolen hittills...
För lite bilder och små uppdateringar kolla min twitter här vid sidan av bloggen.
Vegas-pod!
Dagarna springer på i ett ruskigt tempo. Och plötsligt märker man att det gått tre dagar sedan man bloggade. Men allt är packat. I Vegas finns inte begreppet tid på samma sätt.
Man går och lägger sig när man vill, går upp när man vill, äter när man vill.
De enda tider du måste ha koll på är när turneringarnas latereg slutar och hur långa pauserna är i turrarna. Några klockor finns som sagt inte inne på något kasino.
I går gjorde vi vår första Vegas-podcast. (Finns snart även på I-Tunes för allas trevnad.) Vår härliga gäst Stellan Andersson gjorde hela programmet som vi spelade in vid ett pokerbord, mitt i smeten, på Rio.
Vi hade egentligen mest tänkt prata om förbundet och de gamla ekonomiska problemen med Stellan, då han är revisor där, men det blev mer än så. Som att hans sambo hatar poker och hur han tacklar det...alltså, vilken hjälte!
I övrigt blev det mest Vegas-snack om poker och livet i övrigt. Och något Ove Sundberg-tips.
Annars spelar jag poker, leker med mitt lilla härliga gäng här nere och jobbar på med Pokerstudion. Tycker det har blivit helt ok hittills. Vi har lyckats få tag i bra intervju-objekt och Sjöberg, ja han är ju Sjöberg. Man vet aldrig riktigt var grejerna kommer att hamna, men det är väl det som är charmen.
Från glädjeyra till bad beat
Jag håller just nu på att spela in Pokerstudion inför imorgon. Årets dyraste WSOP-turre startade precis. Skrev en sväng om den här, för de som är intresserade. Om Phil Ivey när han står på tå, bland annat.
Annars spelade jag min första turre igår. 350 dollars på Caesars som uppvärmning inför WSOP-eventen. Det var 250 spelare med och jag låg riktigt bra till när vi var drygt 40 kvar. Då fick jag in det med AQ mot K5 pre flopp i en pott som hade tagit mig till topp 3 i chipcounten. Flopp 9TJ såg helt ok ut. River Q var inte lika kul. Jag blev blödande med några få big blinds och åkte innan pengarna.
I övrigt har ju lillbrorsan, världens bästa heads up-spelare, kommit hit. Så här glad blev han över att få komma till sina drömmars stad för första gången i sitt liv.
I kväll blir det nog bowling och Mudslide-drickande för hela gänget. Kanske hittar vi en Deal or No Deal-maskin att slösa vår tid på. De är fantastiskt roliga och man får mycket spel för pengarna. Hittills är vi till och med plus 75 dollars plus fri dricka, så det är ju över all EV som finns.
Norrländskan och Norrskan har satt sig i förarsätet för den stora klonken.
Tornet snurrar dessutom så man har utsikt över både strippen och Down Town beroende på läge.
Då och då kommer det bungyhoppare skrikandes förbi. De hoppar någon våning ovanför.
Goda vänner som vill följa lite mer av vår resa får gärna följa Mattias blogg för fler bilder och berättelser.
Jag har ännu inte bestämt vilka event jag ska lira. Kan bli allt från 1k till 2,5k texas NL event. Allt beror på hur arbetet med Pokerstudion fortlöper så jag måste anpassa mig en del efter det. En sak är dock säker. Man blir så grymt spelsugen av att gå runt på Rio och glo på alla som sitter vid borden.
Just det. Dagens bad beat. Norrländskan har låst in alla våra pengar i vår safetybox. Det är ju i grunden ett klokt beslut och borde vara en god nyhet. Om hon hade kommit ihåg koden...
Welcome to Vegas!
Jag satte mig vid ett 2/5 Texas NL på Bellagio. Det är för övrigt inte klokt hur mycket fixed limit det spelas här så det känns som att man måste skriva NL för att vara på den säkra sidan...
Trots nästan obefintigt med sömn i kroppen var jag extremt taggad och motiverad att lira. Hur skulle man inte kunna vara det när man sitter bara några meter från Bobbys Room. Inga storstjärnor på plats igårkväll dock.
Jag orkar inte vänta längre än till fjärde handen innan jag vill spela allan ballan. Med K2 i klöver slår jag om en knappraise till 60. Big blind äter en macka och kallsynar samtidigt. Och knappen synar. Jaha?
Flopp AJ2 med två klöver. Nötdraaag. Jag leder ut för 120. Syn av bb, fold av knappen.
Turn blank. Jag ställer för 320. Växlade bara in 500. Killen med en halv macka i ansiktet och solbrillor på sned synar igen.
River ruter 10. Jag suckar lite inombords när jag tänker lägga upp min k-hög, men hinner inte då Mackan dunkar ner KQo i bordet och säger:
- Nuuuttzz. I love nutz.
Han säger det vekligen med betoning på z.
Jag tror att jag tittar konstigt på honom en minut eller så. Förstår inte vad som hände. Sedan skrattar jag ohämmat för mig själv en stund och tänker "Welcome to Vegas, baby! Welcome to Vegas!"
Dagens schema ser ut som följer:
Äta lunch. Spela in lite Pokerstudio på Rio och kanske lira lite cashgame där. Och ikväll gå ut och käka en jädra god middag någonstans med min förtjusande Norrländska.
En del säger skämtsamt (?) att man inte ska ta med sig matsäck på restaurang. Men jag är av delad åsikt och älskar att ha med mig tjejen i Vegas. Då känns det ännu mer hemma och jag blir tryggare i mitt spel. Och så vet jag att jag inte bara kommer att sitta vid borden utan utforska andra områden av Vegas än pokern. +EV i livet helt klart.
Med på middagen kommer mitt favorit-Vegas-par: Mattias och Norrskan.
Jag gillar hur Norrländskan och Norrskan låter som ett troget radarpar.
Sen väntar vi även in lillebror som ska anlända under dagen. Den annars så lugna unga mannen skickade innan ett tok-tiltat mess där han förklarade att han glömt Visa-kortet i en bankomat i London och nu tvingats spärra det. Men vem behöver Visa-kort i Vegas? Cash is king!!
Hur som helst får han också hänga med på middagen. Man måste förbarma sig över de små. Welcome to Vegas lille man!
Vegas-vägg
Jag gick precis in i den berömda väggen. Den när man lämnar det trygga AC-fläktandet och möter öken-hetta. Väggen slår alltid till med full kraft. I kombination med en resa på 18-20 timmar kan det vara tillräckligt för att totalt däcka en människa.
Klockan är 22.15 lokal tid i Las Vegas. Och hemma har det precis blivit morgon. Jag borde gå och sova, men det känns bara så fundamentalt fel att dra täcket över sig när man precis kommit till staden som aldrig sover.
Jag bor på Vdara, ett riktigt bra lägenhetshotell precis vid Aria. Det är första gången jag har tvättmaskin, torktumlare och diskmaskin på ett hotellrum. Schysst att ha. Och nej. Jag lär inte använda någon av faciliteterna...
Världens största raveparty är tydligen i stan i natt, berättade Rickard Åberg precis. Avicii och alla Swedish House Maffia-gubbarna är här. Jag trodde det var maskerad. För folk såg konstiga ut, till och med med Vegasmått mätt. Men det förklarade saken...
De som just nu njuter av den svenska sommaren och trivs alldeles utmärkt med det, men ändå vill glimta in på hur en annorlunda vardag ser ut för ett par pokerspelare under WSOP, så kan ni hänga med på twitter. Vi har startat en helt ny pod-twitter som vi ska uppdatera så mkt vi bara kan under Vegas-resan. Den kommer väl uppdateras med mer än det vanliga poker-tjötet är jag rädd. Det kan bli vad som helst. Naket. Dans. Eller kanske inte naket. Men dans.
Pod_Dybbenbaum heter den på twitter. Sen har jag min gamla vanliga "dybban"-twitter med.
Moset i hjärnan gör ju att 140 tecken är rätt lagom många att få ihop...
Hur som helst. Jag stoppar på mig ett par dollars och drar mig mot Bellagio. Jag är här för att spela. Inte sova.
Vi hörs vidare om hur det gick!
Om återbetalningarna på SvS
Ibland är man inte så duktig som man tror och en text tolkas då inte som man trodde, eller ville, att den skulle tolkas. Det är oftast skribentens fel. Inte läsarens.
Lapproffe, tyckte att jag gjorde ett reklaminlägg på Superbloggen, angående Svenska Spels utbetalningar på 3,8 miljoner. Rosjon tyckte att samma inlägg var en "hyllning".
Då två personer, som har huvudet på skaft, tycker så ligger det säkerligen något i det. Det var dock inte riktigt min mening. Varken att det skulle framstå som en hyllning eller reklam. Även om jag förstås förstår att det inte är en text som Svenska Spel kommer att svartlista mig för...
Roffe, tror att hela återbetalnings-grejen är ett PR trick från Svenska Spels sida för att få tillbaka spelare som "kvistat". Jag tycker att det vore ett värdelöst PR-trick om Roffe har rätt.
För det första bevisade hela den här historien, för första gången offentligt, att det är/har varit möjligt att fuska på Svenska Spel. Det är något som Svenska Spel kommer att få leva med en lång tid fram över och som inte går att väga upp med utbetalningar till spelarna på ett par miljoner.
I rent PR-syfte tror jag inte att den här historien gynnar Svenska Spel totalt sätt. Det har redan börjat knorras om att folk inte litar på att storlekarna på utbetalningarna stämmer. SvS har till exempel valt att bunta ihop alla botarnas spel till "en händelse" vilket gör att man får tillbaka den totala summan som man är minus mot samtliga botar. Är man minus mot en bot, men mera plus mot en annan, så får man alltså inget tillbaka. Rejken i de aktuella potterna betalas inte heller tillbaka.
Då jag inte är insatt i de regelsystem som SvS är satta att följa har jag ingen åsikt om vad som är rätt eller fel angående hur utbetalningarna har räknats ut, det jag vill få fram är att det kommer att gnällas. Och gnäll är ingen bra reklam.
Jag är också rädd att den klassiska avundsjukan kommer att övervinna den positiva känslan som utbetalningarna ger.
Folk som får ett brev hem i lådan om att de ska få pengar tillbaka blir överförtjusta. De blir inte lika nöjda när 1,50 kr trillar in på kontot dagen efter. De kan också känna sig orättvist behandlade jämfört med dem som fick tusenlappar tillbaka. Varför fick han så mycket och inte jag? Jag har ju förlorat massor på pokern och hade räknat med mycket mer!
Det slutar med att de känner sig lurade i stället för rättvist behandlade. Ingen bra reklam.
"Att hylla Svenska Spel för att de ersätter sina spelare för de skador de åsamkats, är som att hylla den som betalar sina böter för fortkörning. Gör man fel bör man betala för det, utan att förvänta sig hyllningskörer, tvärtom bör man fortfarande skamset be om förlåtelse även efter att man gjort rätt för sig." skriver Rosjon.
Jag köper det resonemanget fullt ut. Man blir inte en hjälte för att man gör rätt för sig.
Det jag inte förstår är varför Rosjon då inte skriver något om de som inte ens försöker betala sina "fortkörningsböter"?
Varför skriver Rosjon inget om alla de bolag som inte betalat tillbaka en krona till sina spelare under alla år för de botar som huserat på sajterna?
Jag tycker absolut att Svenska Spel har ett större ansvar att göra rätt för sig än andra sajter, då det är statligt. Så Rosjon SKA självklart belysa ämnet och krititk leder ofta till förbättringar. Man måste kunna lita på att saker går rätt till. Men ibland vill jag ha en mer nyanserad bild också. Varför är det ingen som nämner de 5, 10, 100, 500 miljoner kronor som andra bolag aldrig kommer att betala tillbaka?
Som flugan skrev i en kommentar på Superbloggen:
"pokerstars har betalat tillbaka beslagtagna pengar till drabbade spelare i bot/collusion-härvor men oftast får spelarna då tillbaka en viss del av det som de förlorat då pengar kan ha tagits ut under tiden. väldigt knapphändig information ges till de drabbade som får pengar tillbaka.
microgaming/party/888/ipoker/ongame lät de ryska midstakes cashgamebotsen gå väldigt länge innan de blev avstängda och inga pengar betalades ut till de som förlorat mot botsen."
.
Svenska Spel ska vara bättre när det gäller säkerhet och pålitlighet. Men de summor som göms bakom den verksamhet "flugan" beskriver på andra sajter är gigantiska. De ska tillfalla spelarna och är därför väl värda att ta upp i just detta sammanhang då vi ändå är inne på ämnet .
Själv har jag vitt och brett proklamerat att jag säkerligen inte kommer att få några pengar tillbaka. "Äsch, jag förlorar ju inte mot bots på de där nivåerna."
Därför var det under en pinsam tystnad och med en känsla av ett stukat självförtroende i bröstet som jag loggade in idag och såg att mitt konto laddats på med 1857 kronor. Allt kan ju ha skett i en enda pott på ett 5/10-bord någongång. Men ändå.
Jag ska erkänna att jag kände mig smått våldtagen. Någon hade lurat mig! Och jag hade förlorat pengar mot en data-jävla-bot. Samma bot som jag hävdat att man kan slå om man bara har huvudet med sig...
Att kunderna känner sig våldtagna är inte heller bra reklam. Om det är ett PR-trick så är det ett väldigt dåligt sådant...
Att träffa en ny människa
Med två feta kubaner i bakfickan gick jag och Norrländskan igår för att beskåda underverket. Det är en märklig känsla att träffa en ny människa. Med betoning på ny.
Pappa Optikern beskriver eldigt hur det hela hade fortlöpt på sjukhuset.
- Fyra timmar tog det! Smidigt och lätt!
Hannanas suckar i soffan.
- Smidigt och lätt? Typiskt en man att kalla en förlossning smidig och lätt...
Hilma-Liv ligger snart som en söt liten dockvarelse i Norrländskans famn. Och jag ser det där skimrande, likt ett blött norrsken, i hennes ögon. Som en kvinna bara kan få av att hålla en nyfödd.
Återigen kommer namnvalet upp på tapeten. Jag har ju tidigare erkänt mig villig att investera i flickan. Likt ett mångmiljardföretag som köper in sig i en ny fotbollsarena. Mot en ansenlig summa pengar vill man givetvis ha något tillbaka. Som att få sitt namn ingraverat någonstans.
Hilma-Liv Dybban Fredriksson/Pettersson. Ett fullkomligt namn.
Mitt självförtroende angående val av "artistnamn" får sig dock en ansenlig törn när Hannanas berättar vad hennes mamma hade sagt när hon förklarade att det skulle kunna bli "Dybban" som andranamn.
- Dybban!?? Det låter ju som en könssjukdom!
Nu kan jag inte släppa tanken på den här könssjukdomen. Var den sitter och hur den ser ut? På vilket sätt den smittar? Om jag var en könssjukdom, skulle jag då vara dödlig eller bara lite irriterande? Skulle jag vara synlig eller dold i något innanmäte?
Optikern skingrar mina tankar med fin-whisky. Den där flaskan som han bara öppnar vid absoluta högtider. Och som alltid får samma introduktion när han högtidligt lyfter ur den från sin lilla låda, likt något antikt ovärderligt föremål som snart ska säljas för sjusiffrigt på Bukowskis.
Ändå är den snart slut, för Optikern har fortfarande inte kommit i fas sedan vi var unga och blandade 50/50-groggar. Han tror fortfarande att ett glas måste fyllas till minst hälften om man börjar hälla i sprit. Inte mig emot.
Vi går ut och tänder den avsnoppade kubanen. Vi har inte rökt cigarr på många år. Den är god. Tar munbloss, men lyckas få ner lite i halsen, hostar i kör och ger samma omdöme som vi gett alla cigarrer vi rökt under vår livstid. "Mild och fin, host, host!"
Och jag sitter där och tänker på hur våra liv har följts åt, men att de aldrig varit mer olika än nu. Om några veckor kommer jag vara vaken nätterna i ända vid pokerborden i Vegas. Han kommer ligga vaken i sin säng trollbunden av en liten tjej. Jag kommer kryssa mellan Bellagio, Venetian, Rio och de andra hotellkomplexen. Smutta på gratis-drinkar. Han kommer byta blöjor. Öva på att värma rumstempererad välling.
Vi går in igen och den ömma modern tvingar den nya farsan att tvätta händerna, ta bort lukten av rök.
- Inget kommer att bli sig likt igen, konstaterar Optikern.
Nej. Inget kommer att bli sig likt igen. Vad som än händer från och med nu så är det ändå något vi kan vara säkra på.
Jag har alltid varit en vanemänniska. Aldrig varit överdrivet förtjust i förändringar av olika slag. Jag har fortfarande inte kommit över att en Piggelin inte kostar fyra kronor längre. Eller att Sportspegeln inte startar 20.00 på söndagarna...
Men just där, när man kollar på den där lilla varelsen känns det som en väldigt bra sak: att inget blir sig likt igen.
Välkommen till världen lilla vän! Jag är farbror Dybban och det är mitt fel om du blir retad för att vara en könssjukdom i skolan.
Men jag ska försöka kompensera dig så gott det går längs vägen. Jag lovar.
Min del i SM-titeln...
Finaldagen i SM blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig. Helt det motsatta faktiskt. Blev utdragen när det gällde som mest. Igen.
Den som vill ha en längre redogörelse över mina dagar i SM hittar den i veckans pokerkrönika.
Jag hann tänka lite i alla fall. Glor stört på Ramzi Jelassi när han 3-betat mig igen...
Jag känner ändå att jag har en del i den mycket värdiga vinnaren Mats Jungstrand titel. I slutet av dag 2, när vi satt på samma bord, gav han mig den mycket oväntade komplimangen att han gillade mina inflyttningar.
Jag svarade då att han fick ta och vinna den här turren nu så jag kan flytta in hos honom nästa gång. Mats skrattade och svarade:
- Ja, ännu en motivation till att vinna.
Utan att verka kaxig vill jag nog påstå att det var det som fällde avgörandet. Det vill jag faktiskt verkligen påstå.
Den sympatiske och duktiga mästaren Mats Jungsand.
Finaldag i SM
Vissa dagar är lite roligare än andra som pokerspelare. I dag är en sådan dag.
Det är finaldag av SM på CC med 18 spelare kvar. Och jag är på något sätt kvar med hyfsad stack. Sanningen att säga så har jag bara stoppat in pengarna på en enda flipp preflopp i hela turren. Och då förlorade jag med 77 mot nät-ikonen Krigas AK.
Första pris är närmare 700k. Det vore först och främst kul att ta sig till ett finalbord. Har dock en halvtaskig lottning i dag då chipleadern Ramzi har position på mig. Han sitter med nästan 900k. Jag har drygt 300k och avg ligger på 360k, har jag för mig.
Det lär bli ett par intressanta potter. Ska göra allt för att få in det bra. Annars får jag väl en gång för alla damma av den klassiska Dybban-turen som har svikit mig vid ett par viktiga lägen den sista tiden.
Ni kan följa finaldagen på poker.se och deras live-uppdatering. Det börjar klockan 15.00. Prick!
Annars fick jag snällt sova över hos Valterego i natt. Jag hade ju inte räknat med någon finaldag så hade inte bokat något hotell. Men Valter fällde sin varma filt över mig och släppte in mig på sitt rum. Och jag flyttade tacksamt in i världshistoriens minsta hotell-rum. Men hjärterum gör plats för stjärterum...
Fick även äran att gäst-spela i Egon&Koivus podcast. Och samtidigt göra lite reklam för min och Mattias nya podd, som hade premiär i veckan. Den börjar kanske lite trevande, men vi hoppas att hitta vår grej fullt ut inom en snar framtid.
Nu ska jag äta banan och ladda.
Mot dag 2 i SM
Vaknar upp i en ny hotellsäng. Gick och lade mig tidigt igår, men är ändå trött. Det styrker min tes att det inte spelar någon roll vilken tid man somnar. Man är ju lika död ändå när man ska upp.
Kollar in chipcounten på poker.se från Main Event i SM. Och kan konstatera att den stora Korsbergasonen, Joakim von Anka själv, Magnus Petersson, sitter på den största högen med marker.
Jag är ändå fullt nöjd med min dag 1. Tror jag gjorde ett smart val som valde dag 1A. Det känns som startfältet var lite mindre stjärnspäckat då. Hur som helst har jag nästan 100k, med ett medel på 60-nånting. Det innebär en nuvarande 16 plats av de 108 spelare som är kvar i matchen.
Det var längesedan jag hade en så stabil dag 1 i en turnering. Inga stora flippar utan bara en fin graf riktad snett uppåt. Jag planerar att skriva lite mer grundligt om eventet när allt är klart.
I år blev det 260 spelare totalt vilket ger ett första-pris upp mot 700k.
I övrigt känns SM på CC lite som en firmafest. Alla är här. VD som städpojkar. Det är en familjär och skön atmosfär där man får träffa de man spelat mot på nätet och alla kompisar man har fått inom pokern genom åren. Jag älskar´t.
Ser fram emot dag 2, som startar om någon timma nu. Det är många mäktiga spelare kvar och det är alltid kul att möta riktigt bra pokerspelare, även om man blir uppfintad på läktaren med hela ansiktet fullt av senap ibland. Det får man ta. Det är värt att bli lite förnedrad för chansen att få lära sig något.
Vill man spela fotboll mot Zlatan så gör man ju inte det för att man tror att man är bättre...
Annars är det nog ett par stycken som tror att just han är bäst i dag? Vi har ju som sagt en förmåga att övervädera vår egen förmåga vid borden. Men vem är den bästa spelaren som är kvar?
Jag har ingen aning. Jag vet bara att det inte är jag. Men att bollen är rund...
Morgon med bubblor i tankarna
Jag vaknar upp på ett hotellrum någonstans i Stockholm. Gardinerna fördragna. Anar ljus där ute men orkar inte kolla vädret riktigt än. Och vad bryr jag mig om det egentligen? Hade tänkt sitta inne hela dagen ändå.
Det som borde vara någonslags upprymdhet över att i dag få spela SM Main Event i poker är i stället en något tom känsla. Anledningen är 5k shorthanded som jag spelade i går. Turneringen var tokfull, 121 spelare, och många på väntelistan.
Efter en dag och början på en natts spelande var vi 11 kvar, 9 priser, och jag hade precis börjat skrapa ihop lite stack när jag viker upp AK på bb och får in hela skiten i en chiplead-pott mot knappen som har AJ. Flopp visar både ess och knekt, och jag får inte dra tillbaka.
Samma kille slog även utan SvS-legenden Snusarn, som jag fick äran att sitta med några timmar, med AQ mot Snusarns AK. Jag antar att sådant springande har bra chans att ta en SM-titel. Och jo, Kristian Johansson vann till sist.
Nu måste jag hitta motivationen att börja om. Som när man byggt ett korthus och är uppe på toppen för att sätta dit de sista korten och hela skiten ramlar ihop.
Mattias kommer ut från duschen. Undrar om han ska ha svarta byxor eller vanliga blåjeans på sig idag? Han har en t-shirt med en Nordkoreansk flagga på bröstet. Jag frågar om det inte är mer befogat att fundera över valet av överdel?
Han är fåfäng den där. Med frisyr som en tysk gosse på väg till sin första skoldag. Han är en av få jag känner som använder en riktig kam för att fixa håret, vattenkammad bena, med två hekto gelé. Men visst, ska det spelas SM så vill man väl vara fin. Jag nöjer mig med att inte lukta svett.
Att busta på bubblan i en fin turneringen får mig att tänka på det meningslösa i livet. Varför lever vi ens? Vi gör så gott vi kan och sen dör vi. Pang boom! Ofta för tidigt. Orättvist. Och snart glömda.
Mattias klagar på att jag slängt mina smutsiga kalsonger på golvet. Han är värsta pedantiska hemmafrun, faktiskt. Jag svarar inte. Då börjar han sjunga i falsett.
Han är inte klok. Men han är min vän. Och han påminner mig om varför vi lever. För att leva livet fullt ut i blöt sidbena.
Vissa av oss åker ut på bubblan, andra drar ut på den samma. Om hundra år när allting kommer omkring och vi ligger i graven gör det varken från eller till. Det är det helt andra saker som gör.
Och där slog han upp gardinerna. Strålande sol!
Det här kan nog bli en fantastsk dag, trots allt. Även inomhus...
Edit: Ni kan följa den på min twitter.
