dybban poker

Jag har inte spelat fotboll på flera månader vilket gjort att mina stortånaglar inte är blå för första gången på år och dar. På något sätt vill jag uppmuntra dem lite - säga till dem att de är vackra.

Tog flyget upp i landet. De här norrländska skogarna, djupa som ögon, är skrämmande vackra. Snön börjar smälta även här nu. Dripp dropp. Som i vackert.

Landskapet får mig att tänka på Sigur Ros. Ett isländskt band jag lyssnade mycket på under mina studier i Chicago. Brukade med slutna ögon ligga med hörlurar om natten i mitt karga studentrum och nynna med i låten nedan. Ingen bra idé. Musiken fick mig att längta hem och känna mig ensam. Mest för att det var så utommänskligt vackert en natt på andra sidan havet.


Det finns mycket vackert i världen. Och det vackra gör olika saker med oss. Men ingenting slår väl ändå en straight flush i ett live-cashgame? Fick denna handen när jag lirade på CC förra veckan. Till råga på allt klonkade motståndaren in nötfärg på river och skickade i eufori in hela stapeln mot mitten. Lättare pengar är svåra att tjäna.



Flopp från vänster. Min hand 54 i klöver, motståndaren AJ med A i klöver. Vackert som mina stortånaglar, de norrländska skogarna och Sigur Ros på samma gång, kan jag i min enfaldhet tycka...

Edit: Och här en krönika om slumpen.

Jo, Roffe. Jag har vaknat nu. Med lite ont i ryggen. När jag ramlade hem från kasinot i natt låg Norrländskan och slumrade i en bäddad soffa. Hon hade tagit död på ett kryp i sängen och predikade övertygande om att hela sovrummet nu var hemsökt av farsotsdrabbade insekter. Så jag gjorde henne sällskap i soffan. Därav lite sveda och värk. Men vad gör man inte för sin överlevnad...

I dag tog vi en titt på den mosade varulven. Aldrig sett något liknande. Ett vidrigt litet kryp. Har ingen aning om vad det är. Och kommer antagligen få leva i ovetskap.

Lappgubben fick mig som vanligt att tänka till lite med sin senaste blogg. Då jag är kroniskt nostalgisk kommer det av sig själv. Det där med att tänka tillbaka. Till det som var.

"Kommer ni ihåg vad vi drömde om? Inte drömde vi om dyra slicka liv." sjunger Tomas Andersson Wij.

Nä, det gjorde vi inte. Det var tider av skulder. Tider där det gick lika bra att leva utan pengar som med. Tider där, om man ville tjäna cash, kämpade med reklamutdelning och snöskottning om man ville. Och ville man inte så var man helt enkelt utan stålar. Vi delade lika. Bjöd. Och bjöd tillbaka.

"Vi var av kött och blod, innan kriget kom, och sköt på allt det vackra inom oss."

Ju mer pengar man tjänar, ju mer vill man ha. Det ska läggas på hög. Användas till ingenting. Som försvar - jag är vuxen nu. Måste ta ansvar. Kanske får barn någon gång...

Just nu är vi ekonomiskt rikare än vi någonsin varit. Ändå återkommer vi alltid till de där dagarna när vi var utan pengar. De där kvällarna när vi plankade in på Stadshotellet i Eksjö för att vi inte hade råd med inträdet. Då vi snodde dricksen på bardisken för att kunna köpa en stor stark.

Och vi kallar den tiden "den bästa". Vad beror det på?

"Kommer ni ihåg hur det kändes då? När tonen var så ren och intensiv i kärlek och musik i fest och politik och hur allt det där förändra våra liv."

Veckans krönika handlade också om min kroniska nostalgi. Hur det kanske ändå är naturligt att vi byter ut gamla drömmar mot nya. Och hur pokern hjälper mig lite i min åldersnoja.

Nu. Dusch. Sedan After Work på Linnéterassen med Optikern och Hannanas. Jag kan nästan lova att om tre-fyra öl kommer vi att börja prata om hur jäkla kul vi hade för tio år sedan...

Ibland måste jag ge mig själv en bitchslap och sätta på den där låten som farfar alltid gick och nynnade på. Den med Jan Malmsjö. "Vår bästa tid är nu." Mitt i patetisk nostalgi är det faktiskt sant.

I natt ska jag dissekera vår insekt. Kanske har vi hittat en ny art.

Jag grisar vidare som live-spelare på CC. Det har blivit tre turneringar på tre dagar. Resulatet 4:a, 3:a, 4:a får anses som godkänd, men ack så grå.

I gårdagens deepstack med ett förstapris på 43k låg jag tvåa med fyra spelare kvar. Får mitt första höga par för kvällen, KK. Macho-Stefan sitter på big blind och är chipleader. Han brukar försvara sin big blind som sitt eget Jerusalem och synar för farao med vilka två kort som helst. Därför höjer jag lite mer än vanligt. Slår upp till 30k, i stället för standard på 24k med blinds 6/12k.

- Nä, jag tänker bara titta på ett kort, säger Macho-Stefan.

Han tittar på ett kort och deklarerar en självsäker syn. Jag kan inte annat än att gilla läget. I min värld borde han ha glott ner på en 10-Q. Hade han sett ett ess eller en kung borde han automastiskt ha kikat även på nästa kort för att inte slösa bort en bra hand att trebeta med. Och med ett sämre kort än tio borde han inte heller ha nöjt sig med att kolla på endast ett kort.

Flopp 2 4 4 med två hjärter. Stefan tittar även på sitt andra kort och betar ut 25k ur pos. Ok? Jag gillar läget. Har jag flyt har han lyckats få ett överpar. Jag slår om till svaga 60k, med typ 180k bakom. På detta vis kommer han med all säkerhet ställa med alla överpar och kanske även försöka bluffa mig med gud vet vad. Han hinner inte ens ta en klunk öl innan han går all in. Jag synar blixt.

- Det här kortet kollade jag inte på, säger Stefan och slänger upp en fyra tillsammans med en tia.

Ouch. Och så gick man miste om en saftig månadslön ännu en gång. Knappt 10k i tröstpris. Jag har börjat fundera på om min dybbantur börjat svika mig. Om det i själva verket är så att jag i stället har mer otur än andra? Så är självklart inte fallet, även om jag gärna skulle vilja förklara naturens gång just så. Skrev en krönika om otur och dålig självinsikt här. Kan vara nyttig läsning för en del...

......................................................................................................

Kan för övrigt meddela att jag fick in många bra förslag på var vi ska skicka Mats Iremark om han inte vinner årets ranking. Är överväldigad av er fantasi. Även om jag skulle vilja dela ut flera förstapris så blir det då en tråkig tävling. Därför väljer jag rakryggat ut "Ludde" som segrare. Hans motivering var matig och stämmer bra in i den humorkanal vi uppskattar på bygget. Här är den:

Ja du det var lite av en "tricky question" då det egentligen inte går... men ok jag ska ge dig anledningarna och svaren här nedan.
1. Mats borde vinna rankingen med den turen han har! Han har ännu inte missat ett finalbord som han vill spela. Givetvis åkt ut ett par ggr men det beror ju på bra cashgame-action...!!!
2. Om han mot förmodan inte vinner så har han tappat sitt flyt (läs utdragningskapacitet) och då behöver han flytta till ett lätt land = Lettland. Därifrån har han också nära till (T)allin då det finns många kasinon.
3. Och med tanke på hans utseende (läs smal/mager) och klädstil (läs obefintlig) så kommer han ju smälta in bra i östländerna. Lägg därtill att han vunnit (läs turat) massa pengar och fått en vacker fru (läs gold digger) så smälter ju även hon in då alla tjejer är vackra därborta!
4. Det som dock är det bästa med Lettland är att han snart är åter i stan. Detta då frugan är på honom hela tiden så han inte kan fokusera på pokern. Varför? Jo, för att t.o.m. Mats blir ett sexobjekt i jämförelse med de Lettiska männen.
5. Så var snäll mot alla genom att skicka honom till Lettland. Mats blir lycklig för ett tag då han får både mer sex och känner sig vacker när han handlar mat. Hans fru blir lycklig och kär. Och som sagt han är snart åter på CC och säger att man ska vara glad när man fått in det med bäst hand...
Lettland!

Grattis Ludde till en god räkmacka på CC! Lämna din mail i kommentatorsfältet, eller knacka mig på ryggen om du ser mig.

"So much I know, that things just don't grow
if you don't bless them with you're patience."

Ibland känns det som om någon har satt ett hemligt pris på mitt huvud. Det måste ju vara så, för varför vill folk mig annars så illa?

Sen jag började skriva krönikor hos Svenska Spel har mina turneringsresultat varit en besvikelse på sidan. 2011 var jag vinstmässigt topp 15 av alla turneringsspelare på SvS. (Topp 5 om man räknar bort finalbordsdeltagarna i SM Main Event.) I år har jag inte en cash över 20k. Och så har en del mage att säga att riggen är på min sida? 

I går fick jag äntligen min chans till revansch när jag kom in på Söndagsstekens finalbord med bra stack. Med nio spelare kvar ligger jag trea med en stack på runt 200k (blinds 3/6k). Chipleadern (270k) gör en stor raise till 24k i tidig position. Med värme i bröstet inser jag att jag har två stolta kungar i min hand på big blind. Alla lägger sig till mig.

Då chippie höjt så mycket ser jag det som ett bra spel att ställa rakt ut. Även om han foldar plockar jag upp en bra pott (då anten är rätt hög) och gratismarker i detta skede är alltid välkommet. Jag pushar. Chipleadern går i tank. Och synar till sist. Jag förväntar mig se en 99-JJ, AK eller i sämsta fall en AQs. Men nej. En A10o synar av mig. Och jag vet redan vad som ska hända.

Ess direkt på brädan. I stället för en monstruös chiplead (typ dubbla mot tvåan) och närmare 50k väntande i förstapris så får jag lämna med några ynka tusen i tröstpris. Och den varma känslan i bröstet blev granitkall.

Och visst måste det ha varit en fin bounty på mig. Hur hittar annars någon syn med A10o i detta läge? Ok om jag hade haft 100k mindre eller om det varit åtminstone 5-handat, då förstår jag. Men nu hittar jag ingen annan förklaring än det där osynliga hemliga priset på mitt huvud. Säg mig - vad fick du? En resa, dator, biljetter till fotbolls-VM? En mini-gris, Lindas matkasse i ett halvår, en date med prinsessan Madeleine?

Finns det något mer osympatiskt än bitterhet?

I dag tröstar jag mig med First Aid Kit och deras undersköna låt "Emmylou". "So much I know, that things just don't grow if you don't bless them with you're patience." Låten handlar inte bara om kärlek. Om man lyssnar riktigt noga får man även höra storslagna sanningar om poker...

Så jag väntar väl lite till på att saker och ting ska vända. Tålamod är en dygd, säger de som vet.

När han gick ensam fram till kassan och fixade käk till hela familjen stod han på toppen av sin faderliga karriär. Vi åkte bil på Autobahn genom Tyskland. Det var första gången hela familjen lämnade Sveriges gränser. Och jag var omåttligt imponerad över hur han lyckades beställa mat på tyska. Min pappa kunde allt.

Med tiden kanske man vänjer sig vid tiden. Hur man ständigt flyter med och förändras. Och framför allt hur synen på omgivningen blir en annan. Hur synen på sin far blir en annan.

Jag kan inte ange något exakt datum. Eller peka på någon specifik situation. Farsan har fortfarande koll på mycket, men har genom åren tappat sin absoluta trovärdighet. Även om han fortfarande är en relativt pålitlig person så är allt han gör och säger inte facit eller orubblig fakta längre.

Kanske var det när han för 10-12 år sedan brusade upp under ett parti Risk och kastade en tärning i huvudet på Optikern som jag förstod att han var en människa med fel och brister precis som oss andra? Kanske beror det på hans grundläggande brister i pokerstrategi? Att han tar sönder saker? Glömmer saker? Att han smyger in på sitt kontor med orden "måste jobba lite" när han i själva verket spelar dataspel på Facebook?

Eller var det när jag fick reda på att han inte alls hade beställt maten åt familjen på tyska, utan pekat som en 3-åring på de rätter vi ville ha?

Det är skitsamma egentligen. För jag trivs bra med farsan som han är i dag. Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Han har på senare år lärt mig att man inte behöver vara en övermänniska. Man behöver inte ha rätt hela tiden. Man behöver inte kunna allt. Med gott samvete får man ha fel och brister utan att skämmas för dem.

Vad mer kan en farsa lära ut?

Gamgubben får en stor roll även i dagens pokerkrönika. Den behandlar mitt arv och hur det ligger till grund för ett kluvet pokerspelande psyke.

Mats Iremark deklarerade i dag att han kommer att - citat - "flytta från landet om jag inte vinner rankingen i år".

Rankingen han syftar på är CC:s turneringsranking i Göteborg. Jag frågade om jag fick bestämma vilket land han ska ta sitt pick, pack, prisskåp och alla kilo löjrom till. Det verkade vara ok.

Det känns dock tungt att ha en mans öde på sina axlar. Så ni kan väl hjälpa mig? Tänkte att vi alla kunde ta och bestämma detta tillsammans. Vilket land i världen ska vi skicka Iremark till?

Bästa förslag och motivering belönas, som vanligt, med en räkmacka...

Jag avslutade ett par händelserika dagar i Stockholm med en klassisk cashgame-session med de gamla bekanta John H och Pokerskulls-Björn. När jag gick till kasinot i går kväll hade jag inställningen att bara köra ner huvudet och nöta ner värdet. När jag träffade dessa herrar så var den planen bara att glömma.

Det blev inte en klassisk pokersession för att det gick bra. Tvärtom. De tre-fyra första timmarna vann jag inte enda hand. Det var rätt sjukt faktiskt, vet inte om jag varit med om något liknande. Men sällskapet gjorda att jag kunde uthärda korttorkan och utdragningarna. Vilka lirare det finns alltså. Jag, John H och Linda Godhe diskuterade allt från navelludd på burk, till bröstmjölk och jägerspyor. Efter det mindes Björn och jag tidningen "En ding ding värld" och utsåg deras bästa rep. 

Mina personliga favoriter var killen med världens längsta naglar, de gick ner till marken och tillbaka. Snubben som hade världsrekordet i ansiktspiercing, typ tusen stycken, och mördarkatten, han mördade folk på öppen gata, som gjorde mig livrädd för kattskrällen i flera år. Galenskaperna kom nästan alltid från Indien. Även han som blev född med sin bror i magen. Vilken grej alltså. Gå runt med sin bror i magen i 30 år. "Vad ska vi käka i dag brorsan? Biff? Okidoki. Jag tuggar väl i dag igen då..." 

Tack alla som förgyllde kvällen! Inklusive stekar-jocke som gick all in blint sista två händerna och tog mig på två raka potter. Svinigt, men ok...

I övrigt träffade jag Svenska Spels delikata representanter där vi pratade framtid. Just nu ser det ut som jag kan komma att få basa över ett intressant projekt med stark pokeranknytning. Det kan bli bra. Riktigt bra. Eller i alla fall roligt. Om alla bitar faller på plats vill säga. Jag hoppas innerligt att de gör det. Mer om det kommer, var så säkra...

Blev intervjuad av Pokerstudion också. En rätt komisk upplevelse att se sig själv så där. Insåg att jag har sjukt mycket ansikts-tics för mig. Det ska primadonnabitas i läppen och så vidare. Inte smickrande. Inte smickrande alls.

Jag hade det också lite jobbigt med att fröken Halvarsson kom innanför min "trivselzone". Det gjorde att jag automatiskt tog ett steg bakåt, vilket i sin tur ledde till att hon följde efter. Vissa stunder av intervjun står jag därför lutad å vänster, bort från henne, som lutande tornet i Pisa. Jaja, ska gå i skola hos Valterego som verkade väldigt trygg framför kameran. Han verkade till och med veta vad han skulle säga.
.

Hela avsnittet. Med finns även Johan Storåkers som jag skrev en liten hyllningskrönika om i Superbloggen. Jag är grymt imponerad över gamla rävar som håller än. Särskilt när de är så trevliga, ödmjuka och prestigelösa som Storåkers. Men det är väl just därför som han fortfarande håller.

- En slatt är alltid en slatt och ingenting ska förfaras som vår herre sa...

Det händer att jag måste dricka upp det sista i mjölkpaket, trots att den är på gränsen mellan sur och möglig. Jag klarar inte av att slänga mat och dryck. Varför vet bara vår skapare, men ångesten smyger sig på som ett lodjur. Till och med gammal tacosås vill jag använda. Det fanns en anledning till varför mitt kylskåp såg ut som en matkyrkogård när jag var utan sambo. Värdig förrutnelse.

Då förstår ni hur dåligt jag mår när jag gång på gång missar min hotellfrukost. Livet som pokerspelare är det värsta som finns - när det gäller just hotellfrukost. Bor nu på Scandic Grand mitt emot Casino Cosmopol i Stockholm. Nordic Masters veckan är grym med mycket bra spel. Men den är lika slitsam. Sängen gapar tom fram till 05.30. Som stupad krigare faller jag i koma tills lunchtid. Då tvingas jag avstå mina löskokta frukostägg. Jag kan aldrig tröttna på ägg...

Spelade 5500 kr shorthanded eventet i går. 96 spelare kom till start med en prispott på kalla 480 000. Startfältet var det mest meriterade 5k-event som någonsin spelats, skulle jag tro. Storåkers, Wigg, Tureniec, Jocke Garp, Per Linde, Tomas Alenius, Stefan Matsson var där för att nämna några. Önskar det kunde arrangeras fler shorthandedturrar. De är riktigt roliga. Här kan ni läsa en längre redogörelse om min turneringsresa om ni är intresserade av det.

I dag skippade jag 5k omaha eventet. Ångrade mig en kvart efter att registreringen stängde. Blev fruktansvärt sugen. Men förmodligen sparade omaha-torsken dybban pengar på att stå över och i stället ägna sig åt klassiskt texas cash game. Det blir nog en lång natt även detta.

Lodjuret river redan djupa sår i min ryggrad. Det lär inte bli någon äggröra i morgonbitti heller...