Som när en 4-åring tappar sin cykel
- Du spelar jättebra Simon, säger Norrländskan som sitter med en egen grinddator bredvid i soffan.
Jag ler nöjt. Hon förtydligar ännu en gång perfektionen i mitt spel.
- Det gjorde du bra.
River parar brädan, och min stege förlorar mot en kåk. En sekunds tystnad. Sen faller himlen ner.
- Oj, säger hon.
- Men fyyy faaaaan! Jääävla daaaatooor! skriker jag i århundradets psykbryt.
- Men det är väl ingenting det, Simon. Så förlorar man i poker, lugnar hon.
- Jaaggaagajjaaaanäääänuuu gör jag sönder den här datorn, spotthulkar jag fram.
- Nej, nej, nej, hörrudu, replikerar hon med ännu stillsam stämma.
Jag svarar med ett kackalorum av ohörbara svordomar, samtidigt som jag rusar mot ytterdörren.
- Nuuu gör jag sööönder, den här jääävla, jääävla dumma datorn!!
Norrländskan kan inte hålla sig för skratt. Jag hinner höra hennes fnissande precis innan jag lämnar lägenheten. Vänder mig om för ett sista statement angående att jag visst kommer göra sönder datorn.
- Det göör jaag!! Så det så!!
Utifrån ser det ungefär lika roligt ut när en "vuxen" människa får psykbryt på grund av en förlorad pokerhand som när en 4-åring blir förbannad på sin cykel. För visst har samtalet ovan vissa likheter med konversationen i denna lilla film? Dybban på cykel. Efterspelet av en bad beat.
3-årsdag
Det känns som i går. Men nu har det banne mig gått tre år. 554 inlägg har det blivit om jag räknat rätt. Plus ett 100-tal (rejäl höftning) på Superbloggen. En hel del triviala, omogna, löjliga grejer har skrivits. Och kanske något tänkvärt. För egen del fungerar bloggen lite som en dagbok. Den har faktiskt blivit en del av mig, på något konstigt sätt. Och den har till viss del format mitt liv. Den har fått mig att träffa nya människor. Nya vänner. Personer som Mattias "Pokerstar" Andersson, Valterego, Lapproffe, Andy, teamet i 24hPoker, och många, många fler hade jag med stor säkerhet aldrig stött på. Och inte heller hade jag träffat kärleken från Norrland, tror jag.
Underhåller varje dag
.
.
Gjorde allt för att slå ut pratkvarnen då Iremark satte ett pris på hans huvud. 500 spänn om jag tog ut honom. 800 om jag dessutom slowrollade. Det slutade dock med att Masken slog ut mig i stället.
.
.
.
.
.
You go ponytail!
Själv tycker jag bara att uppgifterna gagnar Borg. Jag gillar honom mer. Borg är den bästa gubbe de blåa har. Han är en minister med en ekonomi som en vanlig människa. Visst, han har inte en vanlig människas lön. Men de 65k han får ut netto i månaden är inga fantasisummor.
Problemet i dag är att våra politiker hamnar allt längre från verkligheten. Från början var det tänkt att en riksdagsledamot skulle tjäna lika mycket som en gymnasielärare. Löneutvecklingen för dessa yrken har dock gått skilda vägar. Och vi har allt svårare att relatera till politiker med miljoner i kassaskåpet och paradvåningar på Östermalm.
Till skillnad från Bildt som är god för en 30 millar lever Borg ett hyfsat vanligt ekonomiskt liv. Efter räntor och amorteringar har han bra med pengar kvar. Men ska samtidigt försörja en stor familj. Borg lever med största sannolikhet inget lyxliv. Han lever som en hyfsat välbärgad Stockholms-Svensson. Och det känns ok för mig. Han har fortfarande en och en halv fot på jorden. Ibland två.
Efter diverse debatter på superbloggen verkar många sätta mig i ett fack som vänsteranhängare. Själv målar jag mig inte i någon politisk färg. Jag har röstat både styrbord och babord i mina dagar. Och när det gäller politiska partier har jag svårt att sympatisera med något. Däremot har jag lätt för att sympatisera med enskilda människor i partierna. I bland är de miljöpartister, ibland sossar och ibland moderater. Jag tycker generellt att det är idioti att slaviskt följa ett parti. För ett parti har sällan samma åsikter som du själv i alla frågor.
För övrigt skulle riksdagen bli så mycket roligare om alla män bar hästsvans.
................................................................................................................................................................
I kväll bär det av till kasinot för 500kr rebuy och myskväll med Morgan "Farsan" Karlsson. En genomgo gubbe och en av de bästa pokerspelarna i min krets av vänner. Ser fram mot detta i en färgglad tröja.
Manligare att vara bög
.
.
Jag döper dig till Blubby
Människor alltså. Och politiker. Sitter just nu och skriver på en krönika om att sila mygg och svälja elefanter. Läser allt som går om våra fängslade journalister i Etiopien. Det är en riktig soppa. Och Carl Bildt är den syrligaste ingrediensen. Hans förehavanden i Lundin Oil, och sätt att sköta den tysta diplomatin är så mycket värre än Ljugholts dumsnåla klantighet.
Att Johan Persson och Martin Schibbye var i Ogaden för att undersöka Lundin Petroleums affärer i området är inget man bara kan gömma undan som en tillfällighet. Inte heller det faktum att oljebolaget, återigen, anklagas för att ha bidragit till övergrepp mot civilbefolkningen i sin jakt på rikedomar. Eller att Bildt satt som styrelsemedlem i Lundin Oil när satsningen på just Ogadenprovinsen planerades.
- De borde aldrig ha åkt dit, sa Bildt och hänvisade till att UD avråder resor till Etiopiens gränstrakter.
Det är så dumt sagt att jag undrar om herr Utrikesminister ens förstod vad han sa. Hur skulle våra historieböcker se ut om våra journalister stoppades av såna råd? Det kan jag tala om. De skulle se ut som dem i Nordkorea, Kina och gamla Sovjetunionen.
Och det är ju precis vad två nymisshandlade vill höra från sin utrikesminister när de placerats i ett afrikanskt fängelse av sämsta kvalitet. Där duschar inte finns och morgontoaletten görs i ett hål i golvet.
- Ni borde inte åkt dit...
Carl Bildt, du borde däremot åka dit. Och visa ditt stöd under rättegången som nu pågår. Där två svenska medborgare riskerar 40 års fängelse. Där två svenska journalister anklagas för att vara terrorister för att de försökte gräva fram sanningen. En sanning du kan ha varit med att skapa.
Eller var de ett riktigt scoop på spåren? Kanske är det bättre om de stannar där de är? Nu när de ändå åkte, fast de inte borde.
Härmed döper jag dig till Blubby...
Lyktstolpe aktas
Just nu skulle jag också vilja göra sönder något. Men jag orkar inte. Det är inte värt det. Tar en folköl i stället...
Efter någon vecka ledigt från nätpokern längtade jag ikväll tillbaka till cyberspace-borden. Jag må älska 24hPoker, jag må till och med vara sponsrad. Men entraction ger mig inga fördelar när det gäller pokerturrar. Var är mitt superuserkonto när jag behöver det?
Kvällen karaktäriserades av min avslutningshand i entractions 10k euro guarantee. En av turrarna där ute i nätturre-världen som har bäst värde, med tämligen mediokert motstånd. Fick efter ett par timmar in det med AA, i en trevägs monsterpott om chiplead, mot två AK. Flopp K 10 2 regnbåge. Och jag vet redan vad som ska hända. Blank turn. River K. Vissa kvällar är inte gjorda för poker. Jag låter, som vanligt, Eric Hugo vinna skiten i stället. Han kan behöva pengarna där han bekymmerslöst sitter och äter navelludd till ett glas rött och Uffe Lundell i Buenos Aires. Klart han ska ha stålarna. Så länge jag vet att han inte slösar upp sina pesetas utan lägger inkomsterna på vettiga grejer som vin, kvinnor och spel så har jag inga problem med det...
När jag tänker efter har jag faktiskt två gamla bärbara datorer som jag inte använder längre. Kanske går jag ut och slår sönder en av dem mot en lyktstolpe ändå. Ibland måste något helt enkelt gå sönder...
På tal om dekadent...
Skulle kunna skriva en liten novell om varje kasinobesök. Frågan är om jag någonsin kommer att tröttna på att sitta vid de där borden? Det kan ju verka långtråkigt och oinspirerande för en utomstående. Men varje kväll bjuder på något. Antingen i form av ett nytt ansikte och historia, eller en gammal bekant som man lär känna ännu djupare. Och, tydligen, finns det ännu tillräckligt med värde i spelen för att kunna livnära sig på denna dekadenta sysselsättning. En sysselsättning jag aldrig tycks sluta älska. Konstigt nog, enligt många. Och ibland är det nästan så att jag hoppas själv att jag ska tröttna. För i längden går det väl inte att leva så här?
På tal om dekadent, så blev jag intervjuad av ett magazine häromdagen. Varje månad presenterar de, utifrån ett speciellt tema, fyra personer med intressanta karriärer. Denna månad var temat "livsnjutning, arbeten på gränsen till det förbjudna, kanske med en touch av dekadens". Förutom dybban själv, som representant för pokerspelare, skulle tidningen bland annat prata med en sommelier, och en kvinna som tillverkar pipor. Jag tyckte det lät som en rätt rolig idé och ställde upp på ett snack som varade i närmare en timma. Det är inte helt lätt att prata poker med någon som inte är insatt i ämnet. Men den kvinnliga journalisten var mycket trevlig och försökte verkligen ta till sig min värld. Förhoppningsvis gjorde jag den rättvisa. Det får resultatet, som kommer om någon månad, utvisa.
Själv blev jag ödmjukt smickrad av att någon skulle kunna se min pokerkarriär som intressant. Jag är ju ändå utbildad journalist, men ingen jäkel vill intervjua mig för att det yrket skulle kunna vara något att läsa om. Det är väl kanske den där dekadenta, på gränsen till farliga, stämpeln som lockar. Vad vet jag? Jag hoppas att mina svar gjorde pokern lite mindre lockande i så fall...
Om att ha en lillasyster...
Jag brukade reta henne för att hon hade potatisnäsa. Sanningen att säga visste jag att vi hade identiska näsor, men det var inte förrän många år senare som någon påtalade det för henne. Då föll en sten från hennes hjärta. I dag kan min lillasyster vara stolt över sin näsa. Det borde alla vara. Jag var nog ingen vidare snäll storebror.
Som liten såg hon ut som Ronja Rövardotter, hade ett finurligt leende och kunde hjärtligt krama om en främling. Prata var hennes favoritgren. Ofta hittade hon på egna historier.
- En gång när jag gick i skogen. Då kom det en gubbe. Och så bet han mig i rumpan...
Vissa fantasier var förstås lite läskigare än andra att höra. Farmor höll på att sätta kanelbullen i halsen när syster berättade om gubben som bet henne i rumpan. Vi drog alla en lättad suck när vi förstod att det inte fanns någon pedofil i skogarna. Sara spelade oss ett bara ett spratt.
Hon var 5-åringen som tyckte synd om sin storasyster när denne hade ätit upp sitt lördagsgodis. Och bjöd, fast hon aldrig blev bjuden tillbaka. Hon var tjejen som försökte vara långsint och arg när hon tyckte att hon var orättvist behandlad. Men som bara klarade någon timma innan hon gav upp och blev glad igen.
I dag är det Sara som alltid ringer och berättar vem i familjen som fyller år nästa vecka. Frågar om jag har köpt någon present? Bryr sig om. Jag känner lite vemod ibland. Som storebror borde jag ta mer ansvar för sånt. Om 30 år borde jag hålla i släktens trådar och träffar. Men jag vet att det inte kommer att bli så. Det kommer Sara att göra. Hon är bäst på det.
I går fyllde min lillasyster 25 år. Hon har blivit en vuxen, intelligent, omtänksam kvinna, som kan göra precis vad hon vill med livet. Snart är hon färdigutbildad jurist och behöver sällan min hjälp. Ändå kommer jag aldrig vilja sluta beskydda henne.
I går, samma onsdag, skulle en annan lillasyster också ha fyllt 25 år. I september blev hon anställd på häktet i Flemingsberg. I måndags beslöt sig den intagna Erik Ljungström för att avsluta hennes liv genom en bestialisk misshandel. Han anföll henne bakifrån med besinningslöst våld. Lillasyster hade inte en chans. Kriminalvårdens höjdare har därefter tävlat i att ljuga om att den 159 centimeter långa vårdaren inte vaktade dåren ensam, att allt var i sin ordning, att de inte vet vad som hände.
Jag tänker på henne storebror. Han som aldrig ville sluta skydda sin lillasyster, men fick så lite hjälp. Hans lillasyster fick aldrig fylla 25 år i går. Min fick. I kväll ska vi hylla henne med tårta och presenter. Livet är orättvist. Men vi firar det ändå.
Och jag ska aldrig mer retas och vara en snäll storebror så länge jag lever. Amen.
Grattis lillasyster.
"Poker is a lot lika sex..."
Det slår mig lite hårdare för varje gång jag sätter mig vid ett pokerbord. Det klassiska citatet:
"Poker is a lot lika sex, everyone thinks they are the best, but most don't have a clue what they are doing."
.
Spelarna i EMOP Barcelona är inget undantag. En del tror att de är gudabenådade soulreaders. Bestialiska mördarsniglar som kommer att suga markerna av övriga lucky loosers. Och de är inte sena att tala om det. "Just wait, I'll eat you alive babyface".
.
Samma personer står sedan, med en cigg i pausen, och talar om hur de kan tillfredställa en kvinna på hundra olika sätt. Redan vid pokerbordet har jag försått att det är mycket snack och lite hockey när det gäller bägge aktiviteterna. Tomma tunnor skramlar mest, har jag hört.
.
Redan efter några händer (blinds 25/50) får jag AKo på knappen och trebetar en egensinnig hårboll till spanjor som höjt till 150 och fått en syn. Det är guld att få kvalitetshänder på knappen då folk sällan tror på att man faktiskt har en hand. Jag höjer till 525. Endast lurvet synar, vi har båda startstack på 20k. Flopp 244 regnbåge. Check. Det ligger cirka 1300 i potten. Jag betar 800. Spanjacken synar. Sätter honom direkt på ett lågt pocket och bestämmer mig för att skjuta även turn. Ofta är folk försiktiga i början av en turnering och foldar hellre än tar strid när de får känna blåslampan i baken. Turn 5. Får hålpipa till råga på allt. Betar ut 1650. Syn igen av spanjoren. Inte så bra. Kanske har han så bra som 99-1010? River bjuder på ett vackert A. Check igen. Nu gäller det att ta betalt och jag betar drygt 3k. Hårbollen stånkar och stönar. Och synar till sist. Med KK!!! Han klagar på otur. Jag tycker personligen att han misshandlar en fin han och får skylla sig själv. Bra start för dybbish.
.
Ligger rätt lågt närmaste timman. Får inga bra lägen. Efter ett tag vill jag dock utnyttja att jag legat som en gammelgädda och väntat på byten. Trebetar rutinerade slasktratten Johan Bergs höjning i position med 10 4s. Ett infall så dumt att jag måste skylla på tillfällig sinnesrubbning. Kan det ha varit värmen, vätskebristen? Självfallet vill Berg (med mängder av framskjutna turneringsplaceringar) knappast lägga sig. Och det slutar med att jag bluffar bort halva stacken då han träffar en färg på river med sin 10 7s. Visst, träffar han inte river så vinner jag, men likväl, dag 1 är en transportsträcka där det gäller att minimera riskerna. Och bygga på stacken i sakta mak och koncentrera sig på fisken, inte de svenska proffsen. Nog om det. Med en stack på runt 15-16k får jag snart byta bord.
.
Där väntar en guldgrävares Klondike. En svensk öppenhjärtlig medelålders dam berättar gärna om sin tighta strategi vid bordet. I takt med att rödvinsglasen försvinner nerför hennes strupe, lättar hon dock upp sitt spel. När den pratglada donnan, heads up, får frågan av sin motståndare hur mycket hon spelar med. Svarar hon snabbt:
- Allt jag har! och pekar på sina markerstaplar.
.
Jag och min vän, Tommy, sitter med breda leenden vid bordet. Samma dam synar lite senare en all in med A4 i ruter. När hon förlorat mot AK förklarar hon sitt spel.
- Jag spelar alltid ruter, sa hon.
- Jo, men det är helt rätt. Det brukar jag också göra, svarar Tommy snällt och nickar förstående.
Vid det här laget skrattar jag så mycket att en stomipåse är på sin plats. Jag blir alltid kissig när jag har för kul.
.
Bordets härskartupp, mannen som får kvinnorna att gå ner i spagat i sängen och smiskar upp ungdomarna vid pokerbordet, är en gråhårig spanjor. Han ser ut att heta någonting med El eller Don. Vi kan kalla honom El Don. Eldon.
.
Blindsen är nu 150/300+ante. Eldons taktik består av att limpa in i v a r j e pott för att sedan syna uppspel, träffa toppar och stoppa in markerna. Enkelt och genialiskt kan tyckas. Ibland upplever jag kärlek vid första ögonkastet. Som nu. Jag älskar Eldon. Eller rättare sagt, att han har marker och sitter vid mitt bord.
.
Som vanligt limpar gråstänket in för 300. Jag viker upp Q10s på cut off och höjer till 1050 för att isolerar gubben. Alla lägger sig och Eldon synar. Han har haft bra flyt tidigare och sitter med nästan det dubbla av min 17k-stapel. Flopp Q 5 2 med två ruter. Bra flopp. Eldon checkar. Här väljer jag att checka bakom av flera anledningar. Har gubben ett färgdrag kommer han att checkraisa, då han är helt sjövild. Har han en dam kommer han att göra samma sak, och jag vill inte bygga en stor pott med min tämligen slätstrukna hand, då jag vid en checkraise famlar i blindo. Därför håller jag hellre ned potten, och kan då lättare få betalt av en sämre hand senare i handen. Turn ruter 6. Gubben ser på sina kort och checkar igen. Med tre ruter måste jag givetvis beta. När Eldon inte betar ut är jag dessutom säker på att han inte har ett högt ruter. 1400 kostar det om han vill se en river. Han kikar ännu en gång på sina kort, och gör det så uppenbart att jag lyckas se en svart sjua. Får jag dåligt samvete för det? Nej. Gubben får skylla sig själv. River spader 9. Eldon ser överlägsen ut och checkar snabbt. I vanliga fall värdebetar jag här 95 procent av gångerna. Men nu? En svart sjua? Q7 har han inte, det är jag säker på då han aldrig checkar turn med toppar. Av någon anledning får jag för mig att han rivrat stege. Check. Eldon viker nöjt upp 78o utan ruter och verkar tycka att hans spel är magnifikt. Jag säger nice hand och muckar. Samtidigt ber jag till gudarna att han är lika dålig i sängen...
.
Något varv senare (blinds 200/400+ 50 ante) har jag runt 20k i stacken och viker upp JJ. Sin vana trogen har Eldon limpat igen. Den här gången höjer jag till 1500. Det spelar ingen roll hur mycket man höjer, han synar ändå.
- You raise every time, I eat you alive, viskar han med ett leende gjort för en greve.
Sen slänger han in 1500. Vi är heads up och floppen kommer 4 6 7 regnbåge. Eldon lekar tapper matador och slänger in sju tusenmarker i potten på runt 4k. Jag har inget val annat än att stoppa in min stack. Har han mig så får han ha det, men det finns egentligen inte en chans i rymden att han spelar ett tvåpar eller set på detta vis. Min all in replikeras av en blixtsyn. Eldon slänger fram A7 som om handen är nötterna. Jag ser för mitt inre hur jag kommer att bli uttdragen. Turn 3. River 5. Stegen hamnar på bordet för split pot. Eldon garvar gott och tycker att rättvisa skipats. Jag tar något starkt för att lugna nerverna. Och dör lite inombords.
.
En halvtimma senare får Eldon in alla markerna i en pott på 120 bb med K9 mot 1010 på brädan K Q 10. Jag gråter när han lämnar mig. Och hämtar mig aldrig riktigt igen. Visserligen går jag vidare till dag 2. Men där vet vi hur det gick...
.
Jag förlorade oskulden för 14 år sedan. Men jag är än i dag, och kommer säkerligen vara det livet ut, osäker på mina kvaliteter inom området. Efter ännu en EMOP utan cash är det smärtsamt att inse hur Russell Dutch Boyds liknelse allt för ofta passar in även på mitt eget pokerspel.
.
Men. Är man medveten om sina brister kan man ändra och förbättra. Eldon lär fortfarande stå utanför Gran Casino Barcelona med en cigg i mungipen och berätta om alla hundratals sätt han kan tillfredställa en kvinna. Jag vet i alla fall hur han spelar poker...
Fyra händer senare...
Bollen är rund
Mycket har hänt. Och jag är inte nöjd med mycket av det. Mer information om händer och dylikt kommer senare. Men det har varit blandad kompott av allt möjligt. Jag har varit upp och ner, men mestadels shortstack. Gjort sjukt tighta folder som räddat mitt turneringsliv, och väntat på lägen som aldrig kommit.
