Går hem...
En missad straff av en målgörare, en popkungs död. Och jag som aldrig brukar jobba fredagkvällar. Kebabrulle, lättöl och ferraribilar. Ett skrivbord överfullt av papper utan mening. Jag lämnar det som det är. Går hem och kramar frugan i stället. Sätter upp en bokhylla. Det är också känslor. Fast annorlunda, lite viktigare.
Som när jag fick stryk i pingis
Jag gick hem på lunchen idag för att spela lite poker. Jag gör det ibland. Det kanske låter lite spelgalning men faktum är att det brukar vara rätt bra värde just under lunchen, särskilt när det är löningsvecka. Denna spelsession fick mig dock snabbt att se rött. Jag vet inte varför, men någon gång per månad kan en dåligt tajmad bluff eller otur i en pott få mig att gå total bärsärk.
Droppen. En misslyckad semibliuff där jag trebetat preflopp med 89s och sedan betat hela vägen för att till sist få min all in på river nersynad av Q10 spader på brädan 4 6 9 10 K med tre ruter. Potten blev för många tusen för att det skulle kännas bra. Jag hade spelat tight och solid poker under första halvtimman så jag blev, utan någon vidare bra anledning, helt tokig av synen.
Det händer inte så ofta, men när jag väl tiltar spelar jag katastrofal poker och kan förlora nästan hur mycket som helst. Jag höjer allt, synar allt, bluffar allt. Och så klart förlorar jag allt.
Men jag brukar se det som läropengar. Det sjuka är att jag aldrig drar nytta av "lärdomen" för jag kan fortfarande inte sluta när det börjar brinna i huvudet. Det känns som när jag var liten och farsan slog lilla dybban i pingis.
Jag var så förbannad att jag nästan började gråta, för dybban visste ju att han var klasser bättre än gubben som bara hade tur med kantbollar och nätrullare. Men ju argare lille dybban blev, ju sämre spelade han. Resultatet blev ännu mer fragma i käften. Till sist gömde jag mig nere i källaren och önskade att jag aldrig hade spelat den sista matchen, då jag alltid totalt flippade ur. Då hade racket fortfarande varit helt. Eller bankrullen någorlunda intakt.
”Snäppet bättre än husdjur”
Jag vill ju dock inte att artikeln ska få en avskräckande effekt på blivande småbarnsföräldrar så nyss gjorde jag det journalister alltid gör för att få till den vinkel man vill ha. Jag ställde en ledande fråga till en farsa.
- Varför väljer man att bli förälder?
Farsan kliade sig en stund i huvudet innan han svarade:
- Ja, det är väl snäppet bättre än att ha husdjur.
Jag har inte riktigt bestämt mig för om det var det svar jag letade efter.
Kronér & Dybban om Allbäck
I natt var det mycket prat om Markus Allbäck. Det var faktisk inte ens jag som förde honom på tal. Kronér hävdade att han brukade spela poker med Allbäck. Och efter att alla vid bordet fått säga sin egen åsikt och dragit den ena skrönan efter den andra om den gode Öisaren så var även dybban tvungen att vädra pipan. Jag visste egentligen inte vad jag skulle säga, så det blev:
- Men jag känner faktiskt Allbäcks optiker.
Kronér tyckte av någon anledning, antagligen ett par sexor whiskey, att det var väldigt komiskt. Jag fortsatte att förklara att Allbäck minsann är helt beroende av sin optiker då han i princip bara har ledsyn.
- Det kan ju vara förklaringen till varför han lyckats få in så pass många bollar genom åren, flabbade Kronér och skulle helt plötsligt ringa Allbäck.
- Nu får han banne mig komma hit, tjöta han på samtidigt som han tog upp telefonen.
Jag var nära att säga att jag kan ringa för jag har "fått" numret av optikern. Men jag lät bli. Allbäck svarade i allafall inte. Och när Kronér insåg att klockan var 04.30 på morgonen så lugnade han ner sig.
- Nej, han kanske inte behöver komma ändå...
En del kvällar spelar inte resultatet så stor roll. Men snart ska jag tillbaka, då ska det vaskas guld. Om det så är självaste Kålle & Ada jag spelar mot.
Någon annans kväll
Pott 1: Blinds 25/50. Jag höjer UTG till 225 med AKs. Syn från glasögonormen direkt till vänster och reraise av norrmannen ytterligare ett steg bort till 800. Big Blind synar. Jag tror norrmannen är rätt stark. På de första nivåerna är det väldigt sällan folk reraisar med skräp. Jag är därför sjukt nära att folda, då jag inte gillar att spela AK i en flervägspott. Det är dömt att misslyckas. Dålig karaktär som man har synar jag ändå. Glasögonormen synar också. Fyra med. Flopp A 4 5. Perfekt flopp. Har norrmannen AA så får han ha det. Jag betar ut halva potten för att se var jag står och för att verka svag för at få med typ AQ, AJ. Glasögonormen reraisar, norrmannen lider och viker och Big Blind går all in. Norrmannen sa att han folda KK. Men vad ska de andra ha? Hade jag bara fått en reraise hade det blivit svårt att lägga. Nu, kändes folden självklar. Mycket riktigt har de andra två fått set med 44 och 55. Sjuk setup. Jag ner till 7 600.
Pott 2: Blinds 75/150 Jag synar en miniraise på knappen med QJ hjärter. Big blind synar också. Tre spelare. Flopp 10 10 8. Alla checkar. Turn hjärter 4. Nu ligger det två hjärter på bordet. Då betar minihöjaren 500 in i potten på 1000. Jag sätter honom på ett halvhögt pocket och bestämmer mig för att en semibluff blir rätta melodin i detta läge. Raise till 1300. Big blind foldar och minihöjare synar efter lite stek. River hjärter 9. Jag sätter färgen, men han betar ut 2100 ur position. Hm. Inte bra. Folden finns bara inte, men jag blir inte direkt nöjd. Syn. Han slänger upp 99 för rivrad kåk. Ett ok kort för honom kan tyckas. Dybban ner till 4000.
Pott 3. Blinds 150/300. Jag har bytt bord och jobbat upp mig till 5000 i marker. Jag ligger ändå riktigt pyrt till och måste hitta på något snart. Blir därför hyfsat nöjd när jag hittar QQ UTG. En galen skånsk gubbe har höjt upp fyra händer i rad så jag limpar för att ställa vid omslag. Mycket riktigt höjer gubben igen till 800. Gött. Två synar och jag ställer. Gubben blixtsynar 4200 till. De andra lägger sig till min glädje. Han slänger upp KQ off. Jag känner direkt att det ska gå åt pipan. Floppen är dock låg. Då reser sig gubben upp och vrålar:
- Till kungar kommer kungar, på brötig skånska.
Ok, nu vill jag verkligen att damerna ska stå. Turn K. River blank. De nästan 12000 i potten går till skåningen. Jag tackar för mig.
Jag borde kanske ha fattat var det bar denna kväll. Men icke. Det blev cashgame också. Och visan fortsatte. En gubbe höjer mörkt (innan han sett sina kort) till 100 kr på ett 20/20 bord. Två synar och jag kikar ner på QQ. Perfekt! Höjer rejält till 500 för att få det att se ut som ett squeez. Gubben synar blixt samt en kille till. Flopp, något jobbiga, A A J. Jag betar bara ut 500 för att känna läget. Gubben går all in för 1300 till och den andra killen lägger. Detta ser jag som en rätt lätt syn. Det är för lite pengar för att folda och sätter honom bara på en knekt. Turn våldtar mig dock ordentligt när den visar ännu en knekt. River blank och gubben visar stolt upp J3 och rakar hem potten på typ fem svenska laxar. Självklart ska han syna 500 pre med J3. Till hans försvar så var de ju faktiskt suited. =)
Ja, kvällen kunde ju faktiskt inte gå mycket annat än åt pipan. Plus i kanten dock till en god lax som jag åt tillsammans med sjömannen från Tallinn och en besökande optiker. God mat och trevligt sällskap kan ju faktiskt inte köpas för pengar. Eller, jo, det kan det kanske. Men kul var det i allafall.
Ikväll ämnar jag ge Kasinot en ny chans att behandla dybban lite bättre.
Hata dybban?
I chatten på ett 5/10 bord på Svenska Spel.
- Du Dybban.
- Ja?
- Jag HATAR dig!
- Näej, men det gör du väl inte?
- Jo, inte personligt, men din fruktansvärda tur.
- Vadå när hade jag tur?
- Du är på rätt sida av marginalerna hela tiden. Det är sjukt.
Vissa spelare klarar helt enkelt inte av "dybban-turen" som optikern brukar kalla det. Men jag är inte den som är den. Jag kan faktiskt ha otur ibland också. Bara så ni vet.
Så ska fisk rensas
Då dybban inte hade spelat mörkpoker på år och dar gällde det att snabbt bjuda gästerna på öl för att förbättra oddsen en aning. Samlarn verkade riktigt törstig och började direkt att förlora potter. Optikerna spelade som vanligt snortight innan han fått i sig sin rekomenderade mängd Whiskey. Självklart nån billig skit som han dessutom vill späda ut med is, och om det går förnedra drycken ytterligare genom att dränka den i cola. Själv förtär jag inte gärna Whiskey då det smakar gammal fiskargubbe, men om så ändå är fallet så har jag ju så pass mycket moral i kroppen att jag låter den få slinka ner utan otillbörliga tillsatser.
- Jag får väl dra till en bonnflush till då, muttrade samlarn efter att återigen kollat ner på korten och sett missnöjd ut.
Han var inte direkt svår att läsa den gode mannen. När han såg bitter ut och slängde två kort drog han nästan alltid till en så kallad bonnflush. (Tre kort i färg på handen, men behöver två till) Då gällde det att höja ordentligt och hoppas på det bästa.
Jag körde på min förutbestämda linje att bluffa så mycket jag kunde. Helst checkraisa och sitta nöjd. Det gjorde nästan alltid susen. Spelet flöt på och efterhand hamnade allt mer marker hos dybban. Samlarn tvingades köpa in sig igen då han blödde marker värre än en regelrätt halalslakt. Optikern blev allt lösare och Dylan minihöjde med medelhöga par. Allt var som förväntat med andra ord.
Till sist hade jag så mycket marker att jag valde att spela varenda hand. Ikväll kunde dybban helt enkelt inte förlora. Jag synade en höjning med riktig skit och valde att slänga alla fem korten. Dömma av min förvåning smyger jag upp 7 8 9 10 J. En stege rakt av. Optikern som bytt två kort sätter jag på en trolig triss. Så jag betar ut och optikern reraisar. Jag synar bara och slänger upp min stege. Då bryter helvetet lös.
- Men va faaan! Vad sysslar du med??, brölar optikern med lipet i halsen efter att ha förlorart större delen av sin stack.
- Vadå? Jag kan väl inte hjälpa att jag fick stege?
- Nej, men du hade ju inte att göra i potten från början!! Slänga fem kort. Det är ju så förbannat tråkigt!
Hade vi inte haft besök av den lite äldre samlaren så är jag övertygad om att optikern hade slagit näven genom väggen eller sprungit ut på gatan och kastat sten. Nu nöjde han sig med att fortsätta klaga som en liten flicka som tappat sitt lördagsgodis.
Två händer senare gör jag samma sak igen. Synar en höjning och slänger fem kort. Jag tänker inte missa en hand mot de här superfiskarna, det är ett som är säkert. Återigen smyger jag upp korten. 9 10 J Q K. Stege igen. Denna gång är det Dylan som betar ut, och jag höjer pott. Blixtsyn från Dylan som visar upp en triss. Dylan blev inte riktigt lika uppjagad som optikern, men här någonstans började det spåra ur och vi avslutade snart spelet. Resultatet blev att dybban fyrdubblat sin stack och att resten av gänget gick ordenligt back. Så ska fisk rensas!
Myntkrig ikväll
Själv har jag inte spelat mörkpoker sen sjunde klass då Berra brutalt lurade av mig månadspengen i form av 50-öringar. Gänget hade tidigare varit på Konsum och växlat in hela sitt kapital i småpengar och kom till spellokalen ovanför tennishallen med 3-liters plastpåsar fulla av mynt. Det känns betydligt häftigare att gå ifrån ett spel med 3 kilo klirrande mynt än några papperslappar som får plats i bröstfickan.
Hur som helst kunde jag ju inte neka Anders utmaning hur länge som helst. Trots att jag vet att jag kommer få storspö om vi ska spela mörkpoker. Så i kväll blir det av hemma hos dybban. En mörkpokerkväll. Mycket lägligt är också optikern, Dylan, samt frugans brottar-brorsa i stan så det kommer bli ett riktigt hårt game.
Nu ska jag dra i väg till Konsum och växla till mig några liter kapital. Jag kan lova att det kommer slaskas på rejält. Min plan är att sitta nöjd i var tredje hand och tokbluffa. Det kommer antagligen gå hem till optikern får i sig för många öl och börjar syna med all möjlig skit som han brukar. Den fisken ska alltid förstöra.
För övrigt kan tilläggas att Anders är en av Sveriges största samlare. Han samlar på allt från majblommor och konst, till båtmotorer och kortlekar. Senast jag var hemma hos honom fick jag se gamla klassiska lekar från sekelskiftet. Mycket imponerande. Därför kommer han i fortsättningen gå under det självklara smeknamnet "samlarn".
Free at last
En del godbitar av livet går helt klart förlorade när man är speltorsk.
Studentångest
Det är med blandade känslor man ser studenterna springa ut med studentmössa i hand, fulla som ägg, skrikandes någon ramsa om hur överntaurligt bra de är. Just då har jag inte mycket till övers för de där skitungarna. Jag vet inte riktigt varför.
- Nu är vi fria resten av livet!, gormade en studentsnubbe i örat på mig.
Jag höll på att börja garva rakt ut. Det kanske är därför jag inte pallar av glina, på grund av deras naiva inställning till livet. Fria? Att lyckas skramla ihop G i matte, engelska, svenska är inte detsamma som att vinna jackpot på lotto och få en ö i söderhavet. Det är ju nu det börjar. Det är nu man ska ta ansvar. Söka jobb, plugga på riktigt, frosta av frysen, betala hyran. Kalla det vad ni vill, men det är inte frihet. För de som inte är födda med silversked i mun börjar det hårda livet. Välkommen till arbetslöshet, studielån och andrahandskontrakt.
Ja, jag låter bitter. Och det kanske är den verkliga anledningen till varför jag har svårt för att gilla uppspelta studenter. De har livet och alla drömmar framför sig. En naiv dröm är trots allt bättre än ingen dröm alls.
(Med Tony Rickardsson-röst)
- Men jag ÄR inte bitter.
Ju äldre man blir, ju mer uppenbart blir det att alla de där drömmarna man hade som ung student inte är värda så mycket längre. Jag skiter i det där grymma jobbet, vindsvåningen i Stockholm, att resa jorden runt och att vara känd från TV. Jag trivs bäst här, under min nya kristallkrona från sekelskiftet. Med frugan och min nätpoker. En öl och vackert väder. Och lilla Eksjö. Det är livet. Så låt de där töntarna springa ut och tro de äger världen för att de klarat av att göra det vilken pajsare som helst, med alla hjärndelar kvar, kan göra lika bra. Vad är väl en studentfest när man kan sitta hemma i soffan med en folkis och grinda till sig ett finalbord? Grattis. Jag är inte bitter.
"Blod-dybban" talar ut
Det finns vissa saker man aldrig kommer att förstå. Saker som kommer att förfölja dig livet ut, utan att du greppar vad som egentligen hände. Vad som är sanningen. På Tallinn inträffade en sådan händelse. Övernaturligt eller bara en minnesförlust? Jag vet inte. Efter att Mattias "PokerStar" på sin blogg flera gånger berört händelsen, kallat dybban för blod-dybban (bloddryparn), börjar frågorna blir för många och jag känner att stämningen kräver att jag talar ut om det hela. Kanske kan ni hjälpa mig att förklara detta mysterium?
Så tillbaka till SM i Tallinn.
Det är fredagkväll och NordicBet ska bjuda sina spelare på en riktig fest. Det börjar med fri bar uppe i loungen på hotellet, fortsätter sedan i en 30-meters limmo runt hela stan för att avslutas med sedvanligt "Dr. Alban-festande" på en av stans hetaste klubbar. Trots att jag aldrig gillat snubbar som beställer in helrör och tror sig vara lite förmer än alla andra, är jag ju samtidigt smålänning och tackar inte gärna nej när det bjuds. Som farsan brukar säga "Man vet aldrig när det blir gratis nästa gång". Så jag surplar på. Med på resan är bland annat Lison, som nog kan gå i god för att dybban kanske var lite för mycket smålänning denna kväll.
Hur som helst, när man är så där på festhumör är det ju svårt att sitta still. Jag snurrar runt och snackar med de flesta av pokerspelarna som var med. Tiden rullar på, stämningen är på topp. Jag går på toa och när jag kommer tillbaka är det plöstligt bara jag och Conny (SM-trean) kvar av oss svenskar. Jag tar en titt på klockan. 05.10. Puh, Vad är det här? Hemma i Sverige är jag aldrig ute längre än 01.00. Mitt huvud tacklar av då. Jag går in i väggen som värsta Niklas Jonsson under stafetten. Men nu, ute och jiddrar till på morgonen. Sjukt. Conny står vid baren och ser ut och vara i en djup diskussion med någon inhemsk blond förmåga. Jag vill inte störa, utan går ut och tar en taxi hem tillbaka till hotellet/Casinot. Det väntar massor av taxibilar utanför så jag är hemma på tio minuter. Betalar taxichaffisen och går in. Klockan är nu närmare 06.00. Jag har för mycket skumpa och skit i kroppen för att gå och sova. Så jag tar det mycket kloka beslutet att skippa sängen och i stället gå in på Casinot och spela cashgame. Hittar snabbt ett 50/50 bord och skyfflar in allt jag har i fickorna. Runt 8k. Mycket smart av en dyngrak dybban. Men just då kände jag mig oslagbar.
Det är trevlig stämning vid bordet och jag börjar snacka på. Mannen bredvid mig tittar dock konstigt på mig, som om jag vore kriminell eller våldsbenägen. Vill han något eller?
- Hörru, din skjorta är ju helt blodig, börjar han surra.
- Va?
- Ja, du har ju blod på hela skjortan!
Vad säger han? Är jag en klon från Ale-Surte?
- Kolla skjortan!
Jag tar en titt på min ljusblå, nystrukna Wasuma-skjorta. Blod.
Jag får en smärre chock när jag kommer underfund med att det är mörkröda, ingrodda blodfäckar över hela skjortan. På framsidan, vänsterarmen och ryggen. Det finns till och med stänk ändå upp på kragen. Vad ända in i glödheta. Jag förblöder! Jag slänger en 10 8s. Den hade jag spelat alla dagar i veckan om jag inte varit i full färd med att se över min kropp. Näe, inga hål. Jag är hel, inte en skråma. Gubben bredvid börjar tycka min blodiga skjorta är allt roligare. Det garvas åt min totala vilsenhet. Jag fattar nada, mindre än om EU-valet. Var kom blodet i från? Efter en stund skiter jag i det och koncentrerar mig på bordets fisk (en galen ryss i stället). När jag dubblat mot ryssen och lite senare somnar i markerhögen tar jag mitt förnuft till fånga att går upp på rummet. Klockan: 08.00. Nej, jag orkar inte äta frukost.
Nästa dag vaknar jag av att Jocke (NordicBet-kompis) knackar på dörren.
-Ska vi käka något?
Kollar klockan:14.00. Bara barnet. Men jag hänger väl med ändå. Ser den blodiga skjortan på golvet. Får flashback. Vad fararo hände? Berättar för Jocke. Försöker flera gånger ringa sjömannen för att se om han ska med och käka. Inget svar. Vi möter upp Mattias "PokerStar" och en unibet-snubbe, för att gå till en restaurang. Berättar om den blodiga skjortan för dem också. Efter att återigen försökt få tag på sjömannen kläcker Mattias:
- Det kanske är därifrån blodet kommer?
Ah, huh. Jo, det vore just snyggt. Ilningar längs ryggraden .Gått och mördat polaren efter en blackout i Tallinn.
Dom: Livstids fängelse. Tortyr. Allas bitch på kåken. Vad vet jag?
Än i dag vet jag inte var blodet kom i från. Kan någon ha blött näsblod, har jag kommit för nära en fight, var det blod på sätet i taxin? Inget alternativ känns klockrent. Särskilt inte eftersom jag har blod runt om på hela skjortan. Det är som om jag gjort piruetter i blodstänket. En mycket vidunderlig tanke. Så, nu är det upp till er. Vad kan ha hänt? Bästa kriminalhistoria vinner. Och hjälper dessutom dybban till frid i själen.
Edit: Sjömannen dök i allafall upp på kvällen. Hade sovit till 18.00. Det fick dybban att lugna sig lite.
På bredden?
Nu sitter jag med valkar i händerna efter att ha flyttat hela helgen. Mina frökenhänder tål inte så brutalt arbete. Farsan drog den redan klassiska kommentaren:
- Den går inte in på bredden va? när vi skulle skyffla in sängen i en 1,36 meter bred släpkärra.
Eh, nej en 2 meter lång säng går inte in på brädden. Sen kunde jag och lillbrorsan skratta gott när vi försökte få in alla möjliga möbler på bredden i släpet.
- Går den här in på bredden?
- Nej, inte den heller.
Vi försökte även gå igenom ett par dörrar på bredden. Det mesta är kul när man är trött. Och allt är kul om man kan reta upp en gammal far till vansinne.
