dybban poker

- Du ser lite plufsig ut! 

 

Va farao säger han?! tänkte jag, samtidigt som jag slängde en 64s i mucken endast på grund av ångesten från ett plötsligt medvetande av valkar över byxkanten. 

 

"Farao" är ett ord som följt med mig sedan jag var liten. Det är ett bra substitut för svärord, som jag använt i alla tider för att slippa missbruka herrens namn. Men vad har jag fått för tack det? En obotlig fettma? 

 

Livet som pokerspelare är onyttigt. Det är Ahlgrens bilar och ljummen Hof vid live-borden. Kall pizzaslice vid datorn. Dåliga sömnvanor. 

 

Pokern är inget annat än en man som älskar kvinnor som är så tjocka att de inte kan ta sig ur sängen. Pokern är en feeder. 

 

Men ska jag verkligen behöva ta tjockis-hån från andra pokerspelare för det?! 

 

Tydigen har fokus på min fettma kommit från en pokerpodcast. Jag vill inte göra reklam för den genom att skriva ut dess riktiga namn utan kommer endast att kalla den för mobbing-podcast. 

 

Även dybban har känslor. I dag har jag inte ätit något annat än en halv gott&blandat-påse. Och letat febrilt efter en billig PT på nätet. 

 

Om ett halvår ska jag väga som högst 1,4 Valterego. Eller en halv Koivu. 

 

Ikväll ska jag åka till Gamla Ullevi och kolla på när Öis befäster den åtrovärda förstaplatsen i division 1 södra mot Trollhättan. Jag drar igång mitt nya smala liv genom att kolla på när andra svettas. 

 

Man måste ju börja någonstans...

Vi lever i en tid då Paradise hotell får ta emot fler ansökningar än landets lärarhögskolor. En tid då vi tvingas välja sida. Då "vi och dom" är inpräntat i varje svensk skalle. 

 

Jag bor i en storstad. Men är sprungen ur småstäder. 

 

"Vi och dom" handlar inte främst om det alla hakat upp sig på. Svenskar och invandrare. Det handlar om storstad och landsbygd. En milslång vallgrav har grävts där emellan. Det visar inte främst valet. Landsbygden missnöjesröstar i mycket högre grad. 

 

När jag besöker Norrlands inland visar de lokala nyheterna hur politikerna sparar in på Åseles största trygghet - deras enda ambulans. Åsele har 16 mil till närmsta storstad, Umeå. 

 

När jag bilade genom Sverige i somras körde jag igenom mina gamla trakter i Värmland. Lesjöfors. Nykroppa. Jag tog en avstickare in i Filipstad för att suga in den sentimentala atmosfären av gatan jag växte upp på. Där jag sprang barfota. Där jag blev utskälld av mina finska grannar för att jag ritade obscena teckningar med vit krita på asfalten.  

 

Stan såg ut precis som när jag lämnade den för 20 år sedan. Precis likadan. Fast 20 år äldre. Samma färg på husen i centrum, som nu var flagnad och blek. Men leksaksaffären fanns inte längre. Inte ett gäng andra butiker heller. Det växte gräs upp genom gatstenarna. Hade inte Nils Ferlin varit förstenad på sin parkbänk vid Skillerälven hade han garantera skrivit en dikt om det.  

 

Även huset jag växte upp i var på gränsen till förfall. Tegelstenar fattades i fasaden. Gräsmattan växte okontrollerat. Fönstren gapade tomma. Ingen bodde där längre. 

 

Sedan jag flyttade har Filipstads kommun tappat 3000 av sina dryga 13000 invånare. Och det är inte de äldre som flyttat.  

 

SD får över 20 procent av rösterna i orter där det inte bor en enda invandrare. Orter där befolkning är genuint rädda för framtiden. Oroliga över sin pension. Sin hembygd som står i förfall. 

 

Moderaterna har på många sätt lyckats hålla ihop landets finanser under en ekonomisk kris. Men de har inte lyckats hålla ihop landsbygden. Där har det blivit sämre. Det har de fått betala för nu. Landsortsborna har änvänt den enda utvägen de har för att påverka politiker och storstadsbor - sin rösträtt. 

 

Reinfeldt har avgått. Och vad kommer efter honom? 

 

En av de största favoriterna att ta över de blå är Anna Kinberg Batra. Kvinnan vars mest kända uttalande är: 

- Stockholmare är smartare än lantisar, tycker jag. 

 

Det ser mörkt ut på moderaternas avbytarbänk, som Arne hade sagt. 

 

I kommunvalet var det bara i två andra kommuner där SD procentuellt ökade mer än i Filipstad, jämfört med förra valet. Totalt fick SD 6 mandat i kommunfullmäktige. Men de hade bara två på sin lista. Hade Nils Ferlin varit vid liv hade han säkert skrivit något sorgset vackert och smart på en servett. 

 

 

Själv öppnar jag upp en pokerklient och stannar inne.

Gårdagens söndagsgrind var ett kapitalt misslyckande. Likaså lördagens Superweekend i Göteborg där jag bustade efter åtta timmars spel med kvällens första set. Men det känns ok ändå. 

 

Är det någon gång man får reda på en pokerspelares verkliga personlighet så är det i motgång. 

 

Jag vet inte hur många gånger det hänt att man suttit och haft det trevligt vid borden med en person. Han har skrattat, skämtat, tjötat. Tills han förlorar en stor pott. Då händer det något inom honom. Kanske vräker han ur sig en förolämpning, en allmän svordomsramsa, eller bara bli helt tyst och man kan bokstavligen ta på det svarta moln som från ingenstans bildats över honom. 

 

Det är lite sorgligt. Men man lär sig mycket om människor och människans psyke vid pokerborden. Framförallt i motgång. 

 

Precis en sådan spelare mötte jag i Malmö Open. Om det handlade veckans pokerkrönika. Den hittar ni HÄR. (Och nu ska länken funka också.) 

 

Efter krönikan så var det flera pokerspelare som hörde av sig och hade exakt samma erfarenheter av denna dansk. Det var rätt kul. 

 

Vid ett pokerbord kan man förlora så mycket mer än cash. Något så mycket viktigare än pengar - sin värdighet. 

 

Jag har extremt svårt att se upp till duktiga spelare som inte klarar av att hantera sina känslor i motgång. Daniel "Jungleman" Cates är ett exempel. Trots att han i år är världens mest vinnande på nätet så kan han inte sluta gråta ut i chatten när han förlorar. Och han är likadan live. Ett geni och jättebebis i samma kropp. 

 

I senaste säsongen av Premier League, som jag varmt kan rekommendera (finns på youtube med över 20 avsnitt). Ser man en Cates som skakar på huvudet och blir genuint irriterad över VARJE pott han förlorar. Om det så beror på att hans bluff blir synad så har han ändå haft otur. "För hur kan motståndaren ha något varje gång." 

 

Analyserar man däremot hans spel så springer han knappast under EV. Han får bland annat in det med JJ mot ett överpar i ett viktigt läge och drar ut. Då är det lite mer rättvist. Han har ju haft så mycket otur innan...

 

Många svenskar jag sett ute på touren är verkligen föredömmen när det kommer till hantera motgångar. Jag tror vi är klart bäst i världen. Jag glömmer aldrig Ramzi som i slutskedet av förra årets WSOP Main (cirka 100 kvar) fick in det med KK vs JJ i en pott som skulle tagit honom till topp 5 i chipcounten. Han rörde inte en min när knekten kom på river och beklagade sig inte ens i intervjuerna efteråt. Han ansåg att han sprungit rätt bra vid pokerborden tidigre i livet och inte hade något att klaga över. Så talar ett proffs. 

 

Det har varit mycket CC de senaste veckorna. Jag måste bland annat lägga in ett ryck i deras turneringsranking där jag inte hunnit skramla ihop så många poäng ännu. Vill ju gärna bli topp 18 för året så jag får spela årsfinalen. Som regerande mästare vore det ju en skam att inte ens få försvara sin titel. 

 

Så ikväll blir det 500 rebuy. Får se om jag kan gnälla in ett bra resultat...

Det finns inget parti som skiter i det blå skåpet oftare än SD. Andra partier gör det också, men SD:s representanter har gjort det till en konstform. Ingenting förvånar längre när det gäller SD. 

 

Oftast lyckas de bara med att skriva osmakliga, rasistiska kommentarer anonymt på diverse högerextrema sajter. För att sedan bli påkomna och hävda att det inte var de som skrev. Någon kan ha brutit sig in i deras hem, lånat datorn, loggat in på högerextrema sajter med deras inloggningsuppgifter och skrivit rasistiska kommentarer. Fullt rimligt.

 

Andra SD-politker tar det ett steg längre. De skriver ut rasistiska kommentarer direkt på facebook i eget namn. "Åk hem med den bananbåt du kom hit med..." skrev någon om vår löpstjärna Aregawi. Fullt rimligt. 

 

Expo gjorde nyligen en undersökning som visade att var tredje Sverigedemokratisk politiker bryter mot sin egen "nolltolerans" på facebook genom att skriva eller dela rasistiska åsikter. 

 

Problemet är att deras väljare inte bryr sig. Deras opinionssiffror påverkas inte ett skit av att de om och om igen blir påkomna med att vara rasister. 

 

Jag har en hel del vänner som antagligen kommer att rösta på SD den 14 september. Så fort de berättar vad de tänker rösta på så måste de alltid försvara sig med orden "Men jag är inte rasist för det..." Eller den klassiska: "Jag är inte rasist, men..."

 

Jag skulle aldrig hävda att någon som röstar på SD är rasist. Det är fel att sätta en kollektiv stämpel på människor. 

 

Men. Ni röstar på ett parti som är skapat av aktiva nazister. Och som idag drivs av människor som öppet sprider rasistiska åsikter. Ni gör vad ni vill med den informationen. 

 

Jag är så trött på åsikter som:"Vi kan ju inte ta hand om alla." "Vi måste ta hand om oss själva först." "Indvandrarna tar våra jobb..." 

 

Det är så otroligt historielösa argument. Och är det inte konstigt? De som säger att de värnar mest om Sverige och "svenskheten" vet minst om vår historia. (Det har givetvis att göra med att de som röstar på SD är en grupp som till stor del saknar utbildning, och har svårt att att ta in information som inte stämmer överens med deras världsbild. Det drar SD nytta av genom att sprida populistiska myter.)

 

Det här landet är byggt av invandrare. Utan deras erfarenheter och kunskaper hade vi inte varit där vi är idag. Vi har tagit hit människor från andra delar av världen så länge Sverige har varit ett land. De har ritat våra städer, ökat våra insikter och kassakistor. 

 

De har kommit hit och startat företag och på senare år tagit jobb som infödda svenskar är för fina för att ta. De tar hand om våra gamla, våra sjuka. De har har en stor del i vår välfärd. 

 

I dag lever vi i en verklighet där miljontals människor flyr för sina liv från delar av världen som är ett rent helvete. Vi har inte varit med om något liknande på 70 år. Då vill SD stänga gränserna och minska invandringen med 90 procent. De hävdar att det är mer humant att hjälpa på plats. Då kan man hjälpa fler. 

 

Så låt oss sätta oss in i livet i ett flyktingläger. Givetvis ska vi hjälpa på plats med mediciner, sjukvård, mat och vatten. Men sen? Var ska flyktingarna ta vägen sen? När de fått den akuta hjälpen ska de bo kvar i dessa miserabla flyktingläger med sina familjer? Ska de åka "hem" sen? Ett hem som inte finns längre. Det handlar inte främst om att deras boende är förstört, utan att de riskerar ett skott i bröstet, en snara runt halsen eller i bästa fall ett liv i fängelse på grund av att deras politiska åskådning, religion eller sexualitet inte passar in. Det är bara att gå till sig själv och fundera på vad man själv hade gjort i deras läge. Och hur man själv skulle vilja bli mottagen. 

 

Det är inte så lätt som alla SD:are tycks tro att få uppehållstillstånd i Sverige. De allra flesta får det inte. Vi har inga öppna gränser, långt därifrån. Men SD vill gärna att vi ska tro det. 

 

Nu, i denna misär, vill de stänga gränserna. De vill behålla allt det goda som invandrarna har gjort för Sverige. Men nu, när det behövs som allra mest, så vill de inte erbjuda en fristad längre. Arbetskraftinvandrare som vi kan ha nytta av är dock fortfarande välkomna... 

 

Många SD:are har mycket roligt åt F! och deras budget. Men har de läst sin egen? Det är en budget bestående av ett svart hål byggt på fantasisiffror. 

 

Men lika lite som de bryr sig om att SD skiter i det blå skåpet med väldigt jämna mellanrum. Lika lite bryr sig deras väljare om budgeten. En budget som går ut på att vi kommer att spara in ex antal miljarder på att mota bort flyktingar. Enligt ledande ekonomer är det dock helt omöjligt att spara in så mycket pengar som Åkesson hävdar att vi ska på så kort tid. 

 

SD hävdar att en röst på dem är en röst på förändring. Jag kan nog hålla med om det i ett fall - på kommunnivå. Röstar man på SD där finns nämligen en chans att det lämnas en tom stol i kommunfullmäktige. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med kvalificerade SD-politiker på lokalnivå. Det har vi sett prov på under året med ett par tragikomiska intervjuer med SD:s inköpta representanter som haft bomull i hjärnloben när de ska svara på frågor om politik. 

 

SD-väljare pratar ofta om vikten av demokrati. Att de ska få tycka vad de vill. Men så fort någon, på helt demokratiska grunder, påpekar att deras politik suger så blir de galna. På SD-forum påhejas hot om våldtäkter på meningsmotståndare. 

 

Lika mycket som ni får tycka att SD är bra får jag tycka att partiet suger hårdare än något annat parti som någonsin suttit i riksdagen. Det är MIN rätt att tycka. 

 

Skillnaden är att jag vet varför jag tycker som jag gör. En majoritet av alla SD:are jag pratat med har ingen aning varför de tycker SD är bra, förutom att de vill begränsa invandringen. De har noll koll på budget eller andra frågor. De drivs av missnöje och har nu hittat ett parti som lovar just dem guld och gröna skogar. Men har ingen aning om HUR SD ska finansiera dessa drömmar. De är fast i en bubbla som är omöjlig att nå igenom. 

 

Den 14 september är det val. Vill ni rösta på ett parti som är bäst i Sverige på att skita i det blå skåpet så har ni all rätt att göra det...

Det är svårt att undgå. Politiken. Försöker hänga med i tv-debatterna och vad som skrivs. Tyvärr tvingas man förtära mycket skit på vägen mot upplysning. Senast var det Big Brother-Tobbe på Rekat och klart som försökte dra något slags strå till stacken och tippa F! över 4% och samtidigt såga "dumma flickvänner", samt presentera en smaklös barndomsskildringen om Palmes död. 

 

Det finns så mycket dårskap i jakten på uppmärksamhet. Och i detta fall menar jag inte främst den katastrofala reken att F! skulle kunna komma in i riksdagen i år. Den chansen är inte stor. Knappast en på drygt fyra som Holm tycker är ett bra spel. F! har i själva verket backat i alla undersökningar den senaste tiden och ligger nu runt 2%. 

 

Jag är uppväxt i en blå släkt. Mormor är stenhård moderat. Farmor var aktiv i Folkpartiet. Som liten pyssling fick jag tidigt lära mig vilken sida jag skulle heja på i valen. Då var politik mer som en fotbollsmatch där jag höll på en färg på en tröja utan större anledning än att just färgen tilltalade mig. 

 

14 september är det val. Och jag försöker slåss med mina demoner för att komma fram till var jag ska lägga min röst. Jag har under åren röstat på båda sidor, sammanlagt på fem olika partier i olika val. 

 

De flesta partier koncentrerar sig mer på att smutskasta motståndaren än att presentera vad de själva tycker. Vad ger det mig? 

 

Jag är vit. Man. Infödd svensk. Medelklass. Jämfört med de flesta har mitt liv varit en gräddfil enbart på grund av vad jag föddes till. Jag vann min största lotto-vinst innan jag ens lämnat fostervattnet. 

 

Frågan är nu om jag ska rösta för att mitt liv ska bli, om möjligt, än mer prilivigerat? 

 

Ska jag rösta för vad som är bäst för mig personligen, eller vad jag tror är bäst för samhället i stort? Jag tror till 100 procent på det andra alternativet. Men vilken politik leder dit och hur ska jag få reda det?

 

Jag känner inte att något parti är mitt. Bara att några absolut inte är det. 

 

Det är sällan eller aldrig vi diskuterar politik vid pokerborden. Det är konstigt. Få människor kan bli så beroende av vilka som styr vårt land än professionella pokerspelare. Den dagen det är över så väntar antagligen studier, vanligt kneg, arbetslöshet eller eget företagande. På ett eller annat sätt är eller kommer du med stor sannolikhet bli beroende av vad dem vi röstar fram tycker och beslutar. 

 

Vad röstar ni på? Övertyga mig om varför ert val borde vara mitt...