dybban poker

Årets Vegasresa slutade med två turneringscashar. Men nöjd är jag knappast. På finalbordet häromdagen lyckades jag trippla min stack och låg riktigt bra med när jag gjorde veckans sämsta spel. Alla lägger sig till mig på lilla och jag viker upp A9. På något sätt lyckas jag få in 22 blinds mot big blind som har AQ. Riktigt onödigt och jag ångrade mitt spel redan när jag sköt in markerna. Slutade därmed som 8 av 113 spelare, vilket ändå gav en hyfsad slant då bara nio fick pengar.

Ikväll spelade jag min sista turre i Vegas för den här gången. En 225 dollar deepstack turbo, med 153 spelare. Jag och Mattias låg etta och tvåa med 25 spelare kvar. Då kändes det riktigt bra. 18 spelare fick pris. Sen gick blindsen upp nåt så fasanfullt. Mattias åkte som 15.

Med blinds 15k/30k och 4k ante, hade jag blindat ner mig till 270k. Då försvinner plötsligt big blind och jag tar en rövare för att sno blindsen som med ante ligger på hela 73k. Ställer med Q9o. En hjärndöd italienare säger då "raise" på knappen. Han har inte sett att jag är all in och vill genast ta tillbaka sina marker. Det får han dock inte och blir tvingad att syna min hand. Och vad hade han då? K9o. Rövsvett. Han hade så klart aldrig synat om han sett att jag var all in. K9 står och jag ut på plats 14. Det suger för topp fyra var bra pengar med så många spelare.

Om jag räknar bort inköpet till eventet så har jag ändå gått bra på resan. Jag hade lätt kunnat stanna här i ett par veckor och grinda turneringar. Det är riktigt bra värde för den som inte är helt bakom flötet. Optikern började dock nästan gråta i kväll när han spelade bort hela reskassan på cashgame. Nötfärg på turn förlorade mot straight flush på river. Han hade inte ens råd att dricksa servitriserna som kom med drinkar i slutet. Men som god vän rykte jag så klart in med ett par dollar. Då passade han på, jädrar va dragen han blev.

Snart kommer en mer utförlig sammanfattning om hela resan med lite anekdoter om vad som hänt. Då blir det inte lika mycket poker som det har blivit i inläggen hittills. Tjolahopp!

Det blev ingen vanlig midsommar i år. Jag ska inte sticka under stol med att jag saknade frugan, sill och sötpotatis. Men att spela poker hela dagen är väl helt ok det också. Vi hade egentligen tänkt gå ut, men jag och Mattias gick båda långt i en deepstack på Caesar Palace så vi blev kvar där till långt in på natten. Tyvärr bubblade Mattias finalbordet som 11 av 113 spelare när hans AK inte fick stå mot AJ. Det var längesen jag såg en så slagen krigare lunka ut från Caesars pokerrum. Tråkigt.

Jag åkte också på en riktig nit med tio kvar då jag förlorade en monsterpott med AQ mot A10 all in preflopp i en blindsfight. Så nu är jag riktigt short med bara åtta big blinds kvar. Men ett chip och en stol. Lite dybbantur så ska jag nog komma tillbaka till en fin slant.

För övrigt har Mattias beställt biljetter åt oss till en Elvisshow på Söndag. Någon sa att man måste göra något annat än att spela poker när man är här också. Och den där showen ska tydligen vara något extra, så det ska bli kul.

Ursäkta mina torftiga bloggar, men jag är helt blockad i huvudet så här på morgonkvisten. Den som vill läsa mer utförliga grejer kan som vanligt gå in på Mattias blogg.

Även om det inte var Main Event var det verkligen en speciell känsla att få spela ett WSOP-event. Det brukar inte pirra så ofta i magen längre innan man ska spela live, men det gjorde det den här gången. Det var kul att få gå runt och stöta på diverse storstjärnor som man bara sett på tv innan. På bordet bredvid satt Gavin Smith och mitt emot mig den bästa kvinnliga pokerspelaren genom tiderna enligt mitt tycke, Kathy Liebert, som har spelat in totalt 5,6 miljoner dollar på turrar. Hon åkte dock ut långt före dybban denna gång.


En koncentrerad dybban i världens största pokerlokal på Rio.

Till och med på toaletten fick jag celebert sällskap då David Benyamine stod och läckte i pissoaren bredvid. Alla män i USA är homofober så det är kutym att man stirrar maniskt in i väggen när man gör sitt vid pissoaren. Så jag har inte så mycket mer att rapportera från det mötet.

Event #42 No limit 1500 dollar började lysande. Efter två timmar hade jag tripplat min stack och jag började få guldfeber. Efter nio timmar var det bara 600 spelare kvar av 2500. 270 fick pengar. Då låg jag fortfarande helt ok med, en bit över medel. Över 600 000 dollar i förstapris hägrade. Då plötsligt från ingenstans hände det värsta som kan hända i poker. Man åker ur utan att man kan göra något åt det. Toppset mot färgdrag all in på floppen. Självklart stod inte min nöthand.

Om hur jag kände mig direkt efter eventet kan ni läsa om här. Det var ingen vacker känsla.

Vi har fortfarande inte varit ute och "klubbat" ordentligt. Kanske tar vi på oss de medsläpade kavajerna ikväll och besöker något ställe. Det kan var dags att ta åtminstone en kvälls paus från pokern.

Edit: Alla tjejer som hellre vill läsa en lampblogg kan kolla in fler bilder på Optikerns blogg. Och den som vill läsa om några av våra sjuka upplevelser  (bland annat ett regelrätt rallarslagsmål) i Vegas kan titta till Mattias blogg. Han blev lite purken för att jag inte skrev på aftonbladet att det var han som tagit alla bilder på mig under eventet. Så jag får väl ge honom cred nu då. Han är en jäkel på att smyga sig runt och fota. Han tar sig förbi vakter som om han var genomskinlig och offrar allt för en bra bild. En ny karriär på gång kanske? Har jag berättat att Mattias inte är riktigt klok förresten? I så fall gör jag det nu. Han är inte riktigt klok. Men det är betydligt roligare att hänga med såna människor. I alla fall i Vegas.

Optikern startar varje dag likadant. Han masar sig upp ur jättesängen trycker upp den elektroniska rullgardinen, blickar ut från vårt paronamafönster och säger:
- Typiskt Las Vegas-väder, inte ett moln.
Det finns inga moln i Vegas. Allt är blå himmel, sol, och tryckande hetta. Här värmer man inte upp poolerna, utan kyler ned dem. Om man inte ständigt sprutade in kallvatten skulle de snart börja koka.

Efter en ägg och bacon-frukost vill Johan smörja in sig i kokosolja och steka i solen. Jag gör honom sällskap i 30 minuter, inkletad i solkräm för bebisar, innan jag bokstavligen brinner/svettas bort. Min rödvita hud tål inte mer än korta sessioner i den här ökensolen. Optikern ligger dock kvar i timmar och läser Tårtgeneralen av Filip och Fredrik. Det passar mig bra för då kan jag gå i väg och spela cashgame på ett luftkonditionerat kasino. Egentligen fick jag inte lägga upp någon bild på när han solar "Då kommer folk reta mig för att jag är tjock". Men jag kan inte låta bli att bjuda på hans sexiga tighta Björn Borg-badbrallor som han är mycket stolt över.  Så här får hans flickvän Hanna något att tråna över tills han kommer hem om en vecka.


Optikern har en hel del gemensamt med Hasse P i boken. Läs den.

Igår träffade vi Mattias "Pokerstar" Andersson, som är en riktig Las Vegas-nörd. Han har varit här fem gången på två år och bott på i stort sett varje hotell och sett allt som bör ses. Han fungerade därför som vår personliga guide. Vi tog oss för första gången till "Downtown" där det "riktiga" Las Vegas ligger. Där finns klassiska kasinon som the Binions och Golden Nugget. Allt är betydligt mer charmigt med gamla schyssta neonskyltar och billiga matsyltor. Vi hade hört att cashgamet var utmärkt på Golden Nuggets 1/2 dollar bord, så vi tvekade inte att sitta av några timmar, som till slut blev åtta. Att det ska vara så svårt att sluta när man väl satt sig? Jag spelade kamikaze-poker. Bluffade bort halva stacken i första handen för att sätta mig i respekt. Och fortsatte i samma takt. Som tur var fick jag bra betalt för varenda liten träff senare då gubbarna, medelåldern var nog runt 55 år, inte kunde lägga en enda hand när de de väl sett mig bluffa en gång. Så det blev ett fint resultat till slut ändå.


Ja, ni ser ju hur jädra glad han är va?

Som ni ser på bilden får man lägga upp cash direkt på bordet och spela för. Det tycker jag är coolt. Det känns mycket mer äkta att få lägga in en bet med ett par 100 dollar-sedlar än en massa marker.

När man spelar får man dricka hur mycket gratis alkohol man vill. Det är inte så bra för mitt spel. Men man har väldigt roligt. Optikern och Mattias lyckades av någon anledning gå back i pokern, så de var tvungna att dricka en jädra massa öl för att ligga på plus. Det kan bli en ond cirkel.


Koncentrerad Optiker på Golden Nugget.

Jag har även köpt in till mitt första WSOP-event, Event #42 på onsdag. Men nu sitter Optikern och knackar mig på ryggen. Han vill ut och kleta in sig i kokos igen. Ni kan få mer lamp- och turistbilder senare om ni vill. Problemet är att vi är så dåliga på att fota. Frugan saknas.

Hörs snart, om jag inte smält bort.

Wow. God morgon. Eller God kväll. Jag har ingen aning om vilken tid på dygnet det är. I Las Vegas sover man aldrig. Det är många intryck som ska smältas in. För en pokernörd som jag själv är det här drömmarnas stad. Man kan verkligen spela poker dygnet runt, både turrar och cashgame, på alla nivåer.

Jag har inte lyckats fota så mycket än, det har varit för mycket annat att tänka på. Jetlagen har inte riktigt lagt sig. Och den tryckande värmen gör inte saken bättre. Jag har varit konstant mosig i huvudet.

Spelade aldrig Event #36: No-Limit Hold’em 1000 dollar. Kom fram till att det var en riktig lottoturre, då man bara börjar med 3k i marker. I stället gick jag till Venetian, som har världens bästa turneringsschema just nu, och spelade en 350 dollar deepstack. 12k i startchips och 40 minuter blindsnivåer. Det är den största turre jag spelat räknat till deltagare då 750 personer deltog. Första priset låg runt 50 000 dollar.

Värdet på denna turre var helt enormt. Jag har aldrig spelat mot så många dåliga spelare i hela mitt. Dåliga, men trevliga. De ultimata motståndarna alltså. Medelåldern var, med svenska mått mätt, hög som Bob Marley. Ett tag var jag den enda under 60 vid mitt bord. Bara att höja, höja och höja med andra ord. Fick man motspel var det bara att lägga, då hade de något.

Turren började bra då jag för första gången fick en straight flush i livespel. Synade en höjning med 56 i spader och floppen kom 4 7 A, fyra och sju i spader. En gubbe betar ut, en annan synar, och jag slår givetvis om med mitt monsterdrag. Den första gubben slår dock om igen och den tredje viker. Jag blixtställer trots att vi både är riktigt djupa. Han synar ännu mer blixt och vänder upp AJo. De här grabbarna kan inte lägga ett ess om de så blir hotade med kniv.
- Just a flushdraw? sa gubben och kollade lite hånfullt på mig.
- No, a straight flushdraw sir, svarade jag med betoning på straight.
Turn blank, men river var en mycket vacker spader åtta. On your bike!

Resan gick vidare. Tyvärr blev spelet lite hårdare ju färre vi blev kvar, det var dock långt i från perfekt. Efter tolv timmars spel hade jag spenderat de tre sista timmarna med att folda och försöka sno det jag kunde. Var extremt kortkall. Så när jag äntligen tittade ner på en kvalitetshand, AK, så kändes den helt oslagbar och jag ville bara få in mina drygt 20 big blinds så fort som möjligt. Så med blinds på 1500/3000 ante 400 trebetade jag mina 63k all in när cut off höjde till 9k. Då jag dessutom satt på knappen kändes det som ett givet move.  Det blev dock blixtsyn av QQ. Ett ess på flopp fick mig rätt bekväm. Medan damen på turn inte var lika rolig. Ut som 92:a av 750. Det kändes som en minibubbla då 72 fick pengar. Riktigt surt var det faktiskt, då det hade suttit fint med en cash i första turren för att öka på självförtroendet lite.

Nu blir det bara cashgame i några dagar. Optikern lipar fortfarande för att han åkte på två set mot set, där han hade underset, under första dagens cashgame. Det blev en mycket dyr historia. Så jag hoppas att han får lite medflyt nu, han blir så grinig annars.

Redan nu finns det många historier att berätta. Men jag kommer inte i håg dem, är som sagt helt mosig i huvudet. Hörs vidare.

Vad behöver man för elva dagar i Vegas? Den frågan har jag verkligen behövt analysera idag när jag packat. Frugan bestämde sig nämligen för att ta den stora resväskan. Hon skulle ju åka två dagar till Köpenhamn så det var inget snack om att hon behövde den mest. 11 vs. 2? Enkel matematik för en kvinna.

Eftersom vi bara har en "storing" har jag nu en liten halvmesyr till väska som jag fått knöla ner allt i. Så ni som undrar varför jag ser ut som en skrynklig trasa den närmsta veckan har fått svar på den frågan. Optikern ringde dessutom och krävde att jag skulle ta med en kavaj som upptog halva utrymmet. Jag vet att jag inte kommer att använda den en sekund, ändå packade jag ner den. Han är en jäkel på att vara övertygande.
- Du vet det finns säkert ställen där vi inte kommer in utan kavaj.
Jo visst. Pokerspelare är ju kända för sitt stilsäkra yttre.

Så nu har jag packat ner det nödvändigaste, tandborste, bok, kortlek och dator. Men att handla något där borta för att ta med hem blir omöjligt. Antagligen får jag återvinna ett par kalsonger de sista dagarna med.

Resan går från Göteborg tidigt i morgon bitti. 16 timmar senare är vi framme. Jag fick inte låna frugans fina kamera (inte ens jag själv hade lånat utan den till mig), men jag har i alla fall med en liten digital version. Om tekniken vill mig väl ska jag för ovanlighetens skull försöka lägga upp lite bilder från resan.

Troligtvis spelar jag event #36 den 19 juni. Vi får se om jag hinner/orkar uppdatera innan dess.

På återseende!

Jag köpte tidningen Faktum utanför Systemet på Avenyn förra veckan. Det är en underskattad tidning. Ibland är den helt briljant med både stilsäkra och vågade skribenter.

I detta nummer hade Faktum med ett spel i tidningen som hette Sverigedemokrat eller nazist? Det går ut på att man ska gissa vilket citat av två möjliga som är från ett av Sveriges nazistpartier och vilket som är från det "demokratiska" Sverigedemokraterna. Klarar ni de här frågorna?

Vilket citat är från Sverigedemokraterna?

1)
A. Massinvandringen, tillsammans med den höga nativiteten hos vissa invandrargrupper och frånvaron av en assimileringspolitik, innebär att svenskarna inom några decenier riskerar att bli en minoritet i det egna landet.

B. I dagens mångkulturella Sverige är nativiteten hos den svenska befolkningen låg, medan den för de invandrade rasfrämlingarna är många gånger större, vilket utan åtgärd leder till vårt folks utdöende.

2)
A. Bara en nationalistisk politik kan ge den trygghet och den omtanke som minskar kriminaliteten, får bort drogerna och ger den sjuka livslusten åter.

B. Vår rörelse ger uttryck åt sin strävan efter nationell frihet och inre social styrka och rättvisa.

3)
A. I en etnisk söndrad nation spirar gruppegoismen, själviskheten och främlingskapet, vilket leder till konflikter, gängbildning och hög kriminalitet.

B. Det finns även en annan mer social eller kulturellt betingad benägenhet för brottsliga gärningar.

4)
A. Vi vill se ett invandringsförbud för att förhindra fortsatt invasion.

B. Om dagens massinvandring fortsätter kan det bli nödvändigt med ett totalstopp för icke-västlig invandring.

5)
A. Den mångkulturella samhällsordningen är i dag ett allvarligt hot mot den inre sammanhållning och stabilitet som utgör grunden för hela den solidariska svenska välfärdsmodellen.

B. Vår nordiska kultur håller på att försämras genom främmande folkslag.

Det är inte långt kvar till valet. Många tycker det är tråkigt och ointressant med politk. En del röstar inte ens. Själv tycker jag det är väldigt intressant, även om jag inte är så insatt i alla frågor. För mig är det självklart att rösta. Min släkt är rätt blå, men jag är själv mer åt det rödgröna hållet. Det leder ofta till intressanta diskussioner.

Fast ärligt talat skiter jag i om det blir en röd eller blå regering. Det är mindre viktigt, bara jag slipper brunskjortorna i riksdagen.

Sverigedemokraterna är ruskigt nära fyra procent. Att inte rösta är det samma som att inte ta ställning emot smygrasism, främlingsfientlighet och ren inkompetens.  Även om inte just din röst fäller något avgörande, så rösta åtminstone för din egen stolthet.

I dag (tisdag) klockan 19.45 spelas det en turre på Svenska Spel som heter krönikörerna. Där är det bounty på mig och de andra tre krönikörerna på siten. Den kostar humana 50 spänn så spela och dra ut dybban. Till alla som vågar utmana mig kan jag nästan lova att jag kommer gå längre än förra gången jag hade bounty på mig...

Anledningen till turren är att våra kontrakt nu går ut. Kanske har jag skrivit min sista krönika för SvS, kanske inte. Vi får se fram över. Just nu behöver jag i alla fall lite semester. Mitt senaste alster handlar om att "skotta" på högre nivåer. Den som vill läsa hittar det här.

Jag har ett väldigt stressigt schema fram till avfärden mot Vegas på fredag. Framför allt måste jag jobba in en och en halv vecka på jobbet på fyra dagar. Då jag i vanliga fall arbetar halvtid blir det en tuff omställning att plötsligt slita för betydligt mer än 100 procent. Eftersom jag inte är någon stresstålig person får det mig att bli tankspridd och smått förvirrad.

I dag ringde jag och beställde två tonfisksallad (frugan gillar det där) på en pizzeria i stan. Tio minuter senare var jag där för att hämta käket.
- Jag har beställt två tonfisksallad.
- Två?
- Ja, precis En utan lök.

Jag tyckte det var lite lustigt att de ännu inte var klara, men de slängde snabbt ihop det där och hem åkte jag. När vi en halvtimma senare satt mätta och belåtna ringde telefonen.
- Du har beställt två tonfisksallad kompis. Ska du inte hämta dom?
- Men jag var ju nere och gjorde det innan?
- Nej, nej kompis. Jag har två tonfisksallad här.
- Eh...

Tydligen hade jag lyckats ringa till en pizzeria och hämtat maten på en annan. Det slutade med att jag fick åka och hämta käk ännu en gång. Eftersom jag inte gillar att slänga saker så har jag därför proppat i mig tonfisksallad tre gånger i dag. Lunch, middag och kvällsmat. Nästa gång beställer jag nog något annat.

Och fotbolls-VM är precis som vanligt. "22 man springer efter en boll i 90 minuter. Och till sist vinner Tyskland".

Så är fotbolls-VM i gång. Jag är väldigt svag för Fotbolls-VM. Såg nyss Sydkorea-Grekland. Det låter inte som någon vass match, men jag har alltid gillat att kolla på Sydkorea. De spelar rolig boll. Och de gjorde mig inte besviken i dag heller.

Hade de varit Nordkorea hade jag på allvar trott att de var små klonade maskiner. De gör inga klumpiga misstag, blir inte nervösa och klagar nästan aldrig på domaren. De är som små röda duracellkaniner som bara springer och springer. I dag fick de grekerna att se ut som klumpiga jättar och vann mycket rättvist med 2-0, samtidigt som de bjöd på VM:s bästa fotboll hittills.

Nu ska bara Argentina tappa poäng mot Nigeria i eftermiddag så går alla mina tips in idag.

I pokerväg går det bra just nu, både live och på nätet. Jag har det senaste halvåret haft tveksam liveform, men de senaste två besöken på Cosmopol har det gått riktigt bra vilket betyder cirka 60k plus. Det ska användas som grundrulle i Vegas. Här är eventen som jag kan tänkas spela.

19 Juni- Event #36: No-Limit Hold’em 1000 dollar
21 Juni- Event #39: No-Limit Hold'em Shootout 1500 dollar
23 Juni- Event #42: No-Limit Hold’em 1500 dollar
25 Juni- Event #45: No-Limit Hold’em 1500 dollar
26 Juni- Event #47: No-Limit Hold’em 1000 dollar

Jag kommer självklart inte spela alla dessa utan välja ut 2-3 stycken beroende på hur det går. Jag har lovat Optikern att inte spela poker 100 procent av tiden, vilket kanske kan vara vettigt. Någon som ska spela något av dessa event?

Jag sitter här och glor på ett par svarta träskor. De är inte särskilt snygga, men jag fastnar alltid för dem när jag är och hälsar på hemma hos Optikern. Vissa prylar är mer än vad de ser ut att vara. Som de här träskorna.

Optikern har ärvt dem av sin far, som tyvärr inte lever längre. Det fladdrar alltid upp en massa insvetsade minnen när jag ser de där träskorna i hallen. Som när vi spelade golf på somrarna. Optikerns farsa är den enda man jag träffat som spelar golf i träskor. Han hade en helt unik stil som var underbar att skåda. Den går inte ens att förklara, men rolig var den. Och bollen gick dit den skulle. Det bästa var så klart att han underminerade alla fisförnäma golfspelare med rutiga byxor och svindyra golfskor när han gled ut på banan i svarta träskor och blåjeans. Inget onödigt stek där inte.

Ett annat fantastiskt minne är från en Hultsfredsfestival i början av 2000-talet. Jag var då fixstjärna i fotbollslaget Skede IF, division 5. För att göra en lång historia kort så köpte de in mig från högre divisioner för att rädda kvar laget i femman. Deras ordförande gick in och köpte en blå Audi 100 till mig som jag fick ha som tjänstebil. Det var min första bil och jag var så klart stolt som en tupp över den där kärran.

Hur som helst gick bagaget i baklås när vi skulle åka hem från Hultsfredsfestivalen. Då folk hade grejer i bagaget var vi tvungna att få upp det. Självklart åkte vi hem till Optikerns farsa som hade en egen lås- och larmfirma. Han hade miljontals verktyg hemma i garaget.
- Du kan vara lugn Simon, det här fixar jag, sa han och ramlade in i garaget med sina svarta träskor för att hämta ett lämpligt verktyg.

Jag kände mig helt lugn nu när jag skulle få hjälp av en expert, Optikerns farsa skulle lirka upp det där på nolltid. Han stod där och glodde ett tag med ett riktigt stort verktyg. Sen smällde det. Jag hann inte ens reagera. På en sekund hade Optikerns farsa helt sonika krossat låset och det var bara ett enda stort hål kvar där det hade suttit. Chockad, med gråten i halsen, såg jag spillrorna av min blå audi, min första bil. Vad skulle herr ordförande säga? Med uppspärrad blick kollade jag upp på Optikerns farsa som såg tillbaka på mig med ett stort leende.
- Så ja, det var väl inte så svårt! Varsågod!
Skede IF åkte samma säsong ner i sexan.

De där träskorna är alltså inte bara ett par träskor. De är så mycket mer. Även om Anders inte är här hos oss längre så kommer vissa minnen aldrig att försvinna. Han kommer alltid finnas där någonstans, i svarta träskor.
..............................................................................................................................................................

Jag sitter här och väntar på att Optikern ska komma hem från jobbet. Vi ska dricka Champagne, för i kväll har vi mycket att fira. Han har sålt sin lägenhet på Kungshöjd för fina pengar och jag vann massa kulor på Kasinot i går när jag återigen gick långt i deras 2k deepstack. Ni som är intresserade av kvällen kan läsa om den här. Störst av allt är att vi i går bokade in en resa till Las Vegas. Vi åker redan nästa fredag. Det känns fantastiskt kul.

När jag var yngre, innan pokerboomen, kunde jag jobba med nästan vad som helst för lite extra cash. Trots att jag har tummen mitt i handen har jag till och med jobbat på legendariska Conny's bygg och satt tak, samt knegat en sommar som vaktmästare på en skola. Mitt mest minnesvärda jobb var dock när jag pantade burkar under en helg på Oxhälja (Sveriges största marknad) i Filipstad där vi bodde då. 

Oxhälja var den stora festhelgen i Filipstad. Det var väl egentligen bara då det hände något där. Folk kom från hela Sverige för att handla på den där marknaden. Farmor och farfar var också och hälsade på. Farfar hade ögonen på skaft och märkte snart att det fanns tusentals tomburkar runt om på marknaden som folk kastat. För en nioårig dybban fanns det en rejäl hacka att tjäna. Farfar var en skön gubbe. Med liv och lust hjälpte han mig i mitt letande. I bland stack han till och med ner huvudet själv i soptunnorna och rotade. Han sket i om folk trodde han var en gammal alkis. Farfar Rolf var inte en man som brydde sig om vad andra tyckte. Han var inte en sån som skämdes i onödan. Det var rätt skumt, men han kändes som min bästa kompis ända tills han dog för snart 11 år sedan. Han blev bara dryga 60 år, vilket fortfarande känns knäckande. Men när han levde så levde han verkligen. Jag önskar jag kan bli mer lik honom med åren.

Har ni förresten tänkt på att yrket "pantare" har haft en förbaskat dålig löneutveckling? Det känns som det har varit 50 öre i pant per burk i 20-30 år.

Anledningen till att jag jobbade mycket i unga år var inte pengarna i sig utan friheten och känslan av självständighet de innebar. Jag skrev en lite luddig krönika på Svenska Spel om det nyss. Det finns många unga pokerspelare i dag som aldrig har tjänat en krona genom "hederligt" svettigt arbete. Det kan på många sätt innebära problem när verkligheten kommer i fatt.

De flesta har varit med om det. När man vaknar på morgonen efter en blöt kväll så inser man att de där briljanta idéerna man kom på under natten kanske inte var så geniala ändå. Och vad i helsicke gjorde jag på statyn på torget?

Det kan vara samma sak med blogginlägg. De så kallade "fylleinläggen" är ett klassiskt inslag i bloggvärden. När jag vaknade i dag på morgonen var jag därför tvungen att radera ett inlägg som i nyktert tillstånd inte var så jäkla genomtänkt som jag då trodde. Fel person drabbades. De som vill kan givetvis läsa det ändå på olika sätt, jag vill bara säga att det var ett dåligt inlägg. Och den sortens skit är inget jag bör pyssla med.

Tyvärr fanns det väl saker jag gjorde under natten som jag skäms mer över. Och min pissiga nattsession på SvS är inte en av dem.

Nu ska vi fira lillens student! Så i natt håller jag mig i från datorn.

Varje dag är en kamp. Det har det alltid varit för människan. Den främsta kampen har bestått av att skaffa mat. Tiderna förändras inte. I veckan har jag krigat i  mataffären.

Det finns mycket att svettas över i mataffären, framför allt "listan". Frugans matlista ställer till en hel del problem. För det första lyckas hon alltid skriva med blyerts, som suddas ut av att jag har lappen i bakfickan. Nu kanske en vän ordning säger att  jag då inte borde ha lappen i bakfickan. Men se, det går inte. Jag har alltid lappen i bakfickan. Jag till och med måste. Det är nämligen ett väl inövat mönster för att komma i håg var jag faktiskt har lappen. Lägger jag den i någon annan ficka hittar jag den inte. Detta gör att det ofta blir svårt att urskilja vilka varor jag ska köpa. Mjölk blir till exempel mjöl. Och mjöl är inte klockrent till morgonflingorna.

För det andra skriver frugan upp varor som jag inte har en aning om existerar och därmed har väldigt svårt att hitta. Det handlar om kryddblandningar, oljor, frukter och köttdelar som omöjligtvis kan höra hemma i ett svenskt kök. Man kan väl inte äta något man inte vet vad det är? I bland irrar jag runt i en halvtimma på grund av en enda vara. Tidskrävande och irriterande.
- Varför går det inte lika bra med potatis?

Med glansig blick, trött, men glad över att äntligen ha bockat av allt på listan och dessutom, av ren artighet, kallpratat med fyra, fem bekantas bekanta, så är det äntligen dags att betala. Det är likadant i matkön som det alltid har varit i jakten på mat. Vi yngre lever på vår ungdomliga entusiasm och kvicka ben. Medan de äldre använder sig av list och rutin för att närma sig sitt byte.

Det är på gränsen till kusligt, men jag lyckas alltid få en äldre dam i basker, dragande på en "dra-maten" efter mig i kön. Och av någon anledning vill hon smita före. Just denna vecka hade jag bestämt mig för att sätta hårt mot hårt. Här skulle ingen passera.

Välkommen till matkö-kriget i presens! Tanten börjar med det klassiska knepet att försöka skjuta fram sin "dra-maten" så att den hamnar före min korg. På det viset tror sig kärringen ha rätten att följa med sin dragvagn och komma före mig. Jag skjuter dock snabbt fram en fot som låser hennes hjul samtidigt som jag puttar fram min egen matkorg. Första slaget vunnet. Hennes blick är märkbart irriterad. Jag ser triumferande tillbaka på henne. Men hon ger sig inte. Snart står gumman bredvid mig med en vass armbåge och säger:
- Ursäkta, jag ska bara ha en chokladbit här framme.
Ha. Den lätta går jag så klart inte på. Släpper jag förbi henne blir det omöjligt att dra henne tillbaka. Hon kan sina saker, men jag ligger ett steg före.
- Men jag kan hämta en chokladbit åt tant. Vilken sort vill du ha?
Mummlande svarar hon något om pigalle eller daim och jag känner mig både trevlig och ohyfsad på samma gång. Jag är ett geni.

Det verkar som om stormen reder ut sig. Vi är i princip framme vid kassan när jag kommer på att jag ska ha tuggummi också. Jag börjar se över de olika smakerna på andra sidan gången och bestämmer mig snart för något friskt. För några sekunder är jag oaktsam. Men det räcker. Plötsligt står tanten före. Luften går ur mig. Trött inser jag mig besegrad.

Att förlora mot det äldre gardet är alltid tungt. Värst är det förstås att förlora mot farsan, men gamla tanter kommer inte långt efter. Men man ska aldrig underskatta rutin. Eller gamlingar. Vissa verkar faktiskt veta vad som är viktigt här i livet- som att inte slösa tid med dravel. Varför offra värdefulla minuter i en matkö när man kan använda sig av sin list för att komma före snorisen som står före. Det är briljant tänkt. Det är respekt. Kampen går dock vidare. Snart är det dags att handla igen. Så nu ska jag dra i väg och köpa en bläckpenna. Och slipa på min krigslist.