En dag med Pokerstar

I går kom Mr-jävlar-i-böjen-Pokerstar och hälsade på i Göteborg. Han äger ju typ 300 gym runt om i Sverige och var tvungen att kolla till så allt fortlöpte till belåtenhet. Så det fanns tillräckligt med galgar i klädskåpen och så. 
 
Han ville givetvis visa upp sina konster och bjöd mig på ett gym-pass. Mattias blev min personliga tränare och jag kände mig rik och framgångsrik, som prinsessan Viktoria, ett tag med egen PT. Hade Mattias berättat att han förvandlas till en spottande, frustande Mussolini som älskar att se människor plågas så hade jag givetvis nöjt mig med en sväng i bastun.
 
Men nu blev det som det blev. Jag har träningsverk i hela kroppen idag. Jag menar. Det där ansiktet. I mitt ansikte. De galna ögonen. Den lilla mustaschen som fladdrade rakt ut av vinden från munhålan. 
- EEENNNN TIIILLLL!!! EEEEEEENNNN TIIIIIIIIIIILLLLLLL!!! FÖÖÖRRRHELVETE DYYYBBAANNN EN TIIIILLLL!!! KÖÖÖÖÖÖÖÖRRRR!!!!
 
Så jag gjorde en till. Och en till. Fast att mina hängiga, outnyttjade pokermuskler skrek åt mig att sluta dra dem genom skärselden. Det var rädsla rakt igenom. 
 
Efter träningen mötte vi upp Optikern på Puta Madre. Min personliga favorit-restaurang i Göteborg. Jag tar alltid det där lamm-lägget. Man får in ett helt ben som legat  i långkok flera dagar så köttet bara faller av och varje tugga blir som en gudomlig upplevelse i mat-riket. 
 
Europas största Tequila-bar har de också. Ja, riktig tequila blir djupt förnedrad om den inmundigas tillsammans med salt och citron. Tequila kan vara lika utsökt som den finaste whiskey. Vi provade några sorter. De var mums. 
 
Optikern sålde samtidigt ut sitt framtida barn till högstbjudande. Jag tror att vi tog i hand på att Dybban kommer bli ett andranamn vare sig det blir en tjej eller kille. Mattias ville givetvis köpa in sig på att göra ungen till AIK:are. Men någonstans måste ju även Optikern dra gränsen. Äta snor går bra, men han gör inte VAD som helst för pengar...
 
Sen blev det en tripp till kasinot. Tittade på landskampen med Sverige och jag lärde Mattias att sportbetta. Jag gav honom ett spel och han plussade 3k direkt. Nu är jag orolig för att han kommer att fastna i sportsbetting-träsket. Sverige-matchen var ju...ja, jag minns faktiskt inte en enda händelse i matchen...
 
Och Optikern gick hem till sina gravida sambo för att berätta hur mycket pengar han tjänat under kvällen. Fast att han faktiskt inte gick med på vad skit som helst för att finansiera Lill-Dybbans körkort...
 
Jag och Mattias drog mot pokerborden. Tydligen har norrmännen påsk-lov. Det var lördag fast det var tisdag! Jag hamnade på ett underbart bord med fyra (!) norrmänn. En av dem var ett hockeyproffs som precis blivit utslagen i semi-final i Norges svar på Elitserie-slutspelet. Han spelade som det inte fanns någon morgondag och spred olje-miljoner till höger och vänster. Jag gick från 4k till 17k på några timmar genom att värdebetta toppar så hårt att hockeyspelaren började blöda näsblod. 
 
Med sitt fjärde inköp lyckades han dock trippla sin stack i en enda hand mot två landsmän. Plötsligt var han uppe på 14k och jag väntade bara på ett läge att rafsa åt mig hela högen då han överbettade allt han hade. 
 
Det dröjde inte länge innan chansen kom. 
 
Men 89s synar jag ett uppslag till 120 på knappen efter att hela bordet synat före. Floppen blir den magiska 567 med två ruter. Big blind betar ut 220 i potten på 800-900. Och får fem syn! Jag känner i kroppen hur grisigt det här kan bli. Jag slår om till 1200. Det foldas till en go göteborgare vid namn Glenn (vad annars?) som synar. Hockeyspelaren tänker någon sekund och går all in för 15k! 
 
Fint och balanserat bet, tänker jag, och snappar av som sig bör, men vill egentigen bara lägga mig ner i fosterställningen då jag vet att norrmannen har set eller nåt jädra kombodrag med färgdrag och kommer dra ut mig. Glenn väljer dessutom att syna in sina sista 5k så nu snackar vi 35-40k i potten på ett 20/20-bord. 
 
Både jag och norrmannen vill köra turn och river två gånger, men det får vi inte. Man får gärna köra fyra gånger i en omaha-pott på 2k. Eller en 10k-pott på Texas 50/50. Men en 40k-pott på 20/20 är big no no. Och regler är till för att följas på Casino Cosmopol. Hur omotiverade de än är...
 
Turn ruter 6 och jag fattar att döden tog min hand. Blank river och norrmannen slänger upp 55. 
 
I efterhand funderar jag på om det kan vara rätt att bara syna flopp där för att hålla nere potten mot såna här galningar? Nu fick jag in 15k i stället för 220kr på floppen med nöt. Vilket i för sig får ses som +EV...
 
Samtidigt blir det alltid lite avigt att få in det i 2000-bb potter mot jättefiskar som man "vet" att man kommer kunna plocka ner bit för bit i stället för att riskera hela stacken som 65 procentig favorit. 
 
Mattias hade sedan länge gått hem. Vuxen och redo att köpa ett gym eller två dagen efter hade han krupit till kojs. 
 
Men det är alltid ett sant nöje att umgås med denna människa. Vissa säger att han är en tomte. Då önskar jag att hela världen var befolkad av tomtar. Att mina egna barn blev små tomte-nissar. 
 
Nä, jag orkade inte sitta kvar och se på hur norrbaggen började bjuda laget runt med "min" monster-stack. Med en begynnande träningsverk i lårmusklerna gick jag hem i natten som luktade lite vår. 
 
Jag älskar våren. Mot nya årstider. Nya möjligheter. Nya potter. 
 
Nya möten. 
 
Kanske till och med fler träningspass med Mussolini. Man kan vänja sig vid det mesta...

Bilhandlar-leenden.

Det är med stolthet en del pokerspelare berättar om hur de med hjälp av social kompetens, bilhandlar-leenden och trevligt sätt blir kompis med fisken och på så sätt tjänar mer pengar av dem. 
 
Och så fungerar väl de flesta när det gäller affärer? Man förställer sig lite. Inför en försäljning, eller en arbetsintervju. Man ler bredare. Försöker visa sin mest charmanta sida. Ge köparen vad köparen vill ha. 
 
För business is business. Då är det ok att spela över. Den som inte fattar det är naiv och utan ambitioner... 
 
Läste en artikel i Café i dag där jag fastnade för ett citat. 
 
Du har gått från ganska hatad till ganska älskad. Kan du känna förakt för mänskligheten när du ser hur "lätt" pendeln svänger? 
- Det finns något filosofiskt i det där. Man lägger ett filter på sin person för att bli gillad, men i samma sekund som man blir gillad fylls man av förakt mot alla som gillar en. För man har ju lurat dem. Och de har gått på det. 
 
/ Alex Schulman
 
 
Det finns något i de där orden som säger en del om det sjuka i mänskligheten, tänker jag, med en tandborste i käften redo för helgens cashgame-sittningar...

Äntligen lunch

Jag har saknat de där luncherna. Förr i tiden kunde man sätta klockan efter Patrik Sjöberg när han klev in på Sandberg & Månsson. 14.15. 
 
Men nu har vi inte sett honom på ett tag. Det kan ju bero på att vi inte har varit där heller. På Sandberg & Månsson. För det är dit jag och Optikern går när jag har vunnit en poker-turnering. Det står liksom inskrivet i vår vänskaps-lagbok att jag ska bjuda på lunch då. 
 
Så i natt när jag vann Söndagssteken så skickade jag ett mess. "Lunch. Imorgon. Kl 14." Jag minns dagarna när jag fick bjuda på lunch flera gånger i månaden. Vilka tider. Livet är hårdare nu...
 
På finalbordet fick jag bland annat sällskap av Jonatan "Samvetet" Hellman. Han skrev en blogg om bragden. Den gode Hellman verkade lite butter över att jag inte 3-beta honom (som sig bör) med 25-30bb utan bara pushade rakt ut så han inte fick chansen att gå bananas med en fyrbets-allin som han älskar att göra. 
 
Men jag har lärt mig av WPT-vinnaren Emil Ohlsson att får man 44 med 25bb på ett finalbord och någon har höjt så är det bara att trycka in skiten. Gick ju bra för honom...
 
Du får ta det som en komplimang att jag inte vågar spela spelet mot dig Jonatan. Vill inte låta dig dansa call-dansen och få mig att göra en dålig syn. För jag vet att jag kommer syna när du väl gör dansen. Den är för farao lika legendarisk som gangnamstyle-dansen. Den sätter sig på hjärnan som en elakartad tumör. 
 
I övrigt hade jag bra kortsnitt och flyt hela turren så jag skyller inte vinsten på skicklighet. I bland vill det sig bara.  
 
Nu känns investering av ny tv rättfärdigad
 
Och nu väntar jag bara på att lillbrorsan ska skicka ett sms med texten. "Ok, du vann 46k. Meeen, hur mycket förlora du då?" Som i min senaste pokerkrönika
 
Patrik Sjöberg kom inte förbi i dag. Det hade i för sig inte fått husmanskosten att smaka bättre. Det hade inte fått något att bli bättre överhuvudtaget. Men människan är tyvärr bygd så att man gillar rutiner. Och att de följs. 
 
För övrigt är det bara 10 veckor kvar tills Optikern blir farsa. Jag är inne på att ungen ska heta dybban. Optikern vill ha 25k för det. 
 
Jag tänker typ: sämre investeringar har man ju gjort...
 
Ska fundera på det till nästa lunch...

"Pokerproffset" showar vidare

Sitter i soffan och har tv:n på i bakgrunden av söndagsgrinden. 
 
Mina öron sätts plötsligt på spänn när jag hör ordet "pokerproffs". Jag tittar upp och ser att femmans show "Min man kan" har startat. Jag håller på att sätta kaffet i vrångstrupen när mannen som kallar sig för pokerproffs är 50/50 Pokers "starke man" Mattias Ericsson. 
 
Han flinar rakt in i kameran iklädd någon slags märkes-piké.  
 
Jag funderar på när programmet spelades in? För ingen har väl sett Mattias sen det visade sig att 50/50 var ett av de största fiaskon och scam-företag i svensk pokerhistoria? 
 
Men det känns ju bra att veta att det är vad man kan kalla sig när man har brännt sina kunders pengar och förlorat all trovärdighet utan att ens orka kommentera saken. Eller be sina kunder om ursäkt. 
 
Pokerproffs.
 
Mattias orkade inte ta något ansvar när det kom till 50/50. Men när han fick chansen att visa upp sig i tv så kunde egot inte stå emot längre. Tänk att få flanera med Pontus Gårdinger. Vinna 50k på att leka. 
 
Mattias och hans sambo kom sist. Åkte ut först. Det blev inga pengar. Men väl 15 minuter i rampljuset. 
 
Som pokerproffs. 
 
Jag tror aldrig ett yrke har devalverats så snabbt. Av någon. Någonsin. 
 

Mello & damfotboll

Så var det dags att torka gruset ur ögonvrån och vakna upp till ännu en söndag. 
 
I går var en bra lördag. Mello-fest och hela köret. Jag ser mig själv som lite av en expert på området faktiskt. Inte bara för att jag har jobbat runt spektaklet i två år som journalist utan för att jag har grymt bra koll på musik. 
 
Eller nä. Det är inte alls därför. 
 
Det handlar om att jag har en kompis som heter Opiktern som gör allt för att tjäna stålar. Och under Melodifestivalen överträffar han sig själv och lägger all vaken tid på att hitta de rätta oddsen. Jag brukar bara följa honom helt enkelt. 
 
Men. Det finns alltid undantag som bekräftar regler. Som i går. Optikern tippade tidigt Robin (efter hans första framträdande som ledde till andra chansen) som vinnare till hela 40 gånger pengarna. Problemet var att jag var ännu tidigare ute. Jag trodde att han skulle gå direkt till final och fick 15 gånger porslinet på vinst i hela skiten innan Robins första framträdande. 
 
Sen ångrade sig Optikern när det närmade sig final. Då började han följa pöblen och stoppa in på storfavoriten Yohio (1,85). Och storfavorit-dubbeln Yohio-Ralf (1,95-3). Jag såg inte värdet i att spela på en så stor favorit i en så jämn tävling och vägrade sätta en enda krona på Yohio. Fortsatte med Robin i stället. 
 
Så gick han och vann i går. Tänk vad lite pengar kan göra med en. Jag tror jag skulle kunna stå och skrika mig hes till backhoppning också om jag bara hade satsat lite stålar. 
 
Det hela ledde till att jag tog med mig lill-syrran och Norrländskan på en barrunda. Som pokerspelare är lördagar den sämsta dagen att ta såna rundor på. Det är helt värdelöst att vara trött under söndags-grinden. Men i dag får det vara värt det. 
 
På tal om pokerspelare och barrundor funderade jag precis på vilken spelare jag helst skulle ta en runda med för tillfället. Rundor bör tas med personer som man kan utbyta någon slags intressant konversation med. Folk med intressant kunnande och/eller en massa åsikter. Åsikter som helst går emot mina egna. 
 
Det är ljummet att ha kompisar som håller med om allt man säger. Så det har jag aldrig haft. I stället har det varit hetska diskussioner om allt och alla. Det är så man lär sig saker och kommer till nya insikter. 
 
När samma hetska diskussioner görs i skrift blir folk dock livrädda för att råka trampa folk på fötter och tår. När ironi görs i skrift tar folk illa åt sig. 
 
Jag tycker det är olyckligt med människor som känner sig personligt kränkta när man inte håller med dem i sakfrågor. Jag håller inte med min närmsta vänner i sakfrågor. Så varför bli kränkt? 
 
Just nu skulle jag nog vilja ta en runda med Ken och prata om hans förlegade syn på damfotboll. Han tycker det är stor humor att damlandslaget i fotboll förlorade mot ett pojklag med 16-17 åringar. Att det bevisar att damfotbollen håller ännu lägre nivå än han trodde. 
 
Som om damtennisen i världen skulle hålla en låg nivå bara för att en kvinnlig världsspelare förlorade mot en medelmåttig 17-årig kille? 
 
I poker kan tjejer och killar tävla på samma villkor. I fotboll och tennis gör vi det inte. Det skjuts, springs och servas olika hårt och snabbt. Av naturliga orsaker. 
 
 
När jag spelade fotboll i Eksjö för många år sedan fanns det alltid ett gäng gubbslem på läktaren som skrattade åt damerna. De förstod inte varför de ens skulle få några träningstider så dåliga som de var. När jag var 15 år mötte mitt pojklag damlaget. Efter 30 minuter stod det 7-0. Gubbslemmen stod vid sidan och skrattade åt tjejerna. Hånade dem rakt ut precis som en portugis som satt en 2-outare på rivern. 
 
Jag ville spy på gubbjävlarna.
 
Jag hade dubbelt så mycket muskler som tjejen jag mötte på innermittfältet. Jag sprang dubbelt så snabbt och sköt tvådubbelt så hårt. Som 15-åring gjorde jag mina första matcher i A-laget. Var det en rättvis värdemätare för damlaget att möta oss? Absolut inte. De gjorde det för att utvecklas. Och blev hånade för det. 
 
Så varför vill så många män jämföra dam- och herrfotboll när det knappt är samma sport? För att de ska få känna sig lite bättre förstås. Mysa lite. Skrocka lite över sin överlägsenhet. 
 
Att håna damlag som förlorar mot pojklag är inget annat än riktigt gubbigt. Eller bara okunskap om vår mänskliga anatomi. Gubbarna klagar på att tjejerna är kassa. Och när tjejerna då söker nya vägar och vill bli bättre genom att möta killar - då blir de hånade. Logik? 
 
Ja, det finns försås annat man kan prata om under en barrunda. Men man måste ju börja någonstans. Logik är en bra start...
 
Vilken pokerspelare skulle ni ta en runda med? 

Flyttar in och grindar tv

Jag fortsätter min resa runt Sverige för att hälsa pokerspelare. I februari blev det en tripp till Lund och den färska WPT-vinnaren Emil Ohlsson. 
 
Han har löpsedlar om sig själv på väggarna och köpte en gång i tiden en bil av Marcus Allbäck. Bara det. 
 
 
Planen är att fortsätta flytta in hos folk under hela året. Så alla ni som har tips på intressanta flytta in-personer är hjärtligt välkomna att dela med er av dem. Kanske kan vi då få tag i någon som vi inte hade tänkt på i vanliga fall. Maila mig på fejjan eller simon_lindell@hotmail.com.
 
Annars gnuggar jag på med mitt arma pokerspel. I veckan gav jag mig på ett inspirerande uppdrag. Att på en kväll grinda ihop en ny tv. I veckans pokerkrönika kan ni läsa hur det gick... 

Iremarks ande

Jag skyller det mesta på Mats Iremark.
 
Inte bara en, utan flera timmar, spenderade jag i hans berömda flippskola innan avresan till Stockholm. Han sa citat: "Nu är du redo pojk. Inget kan gå fel. Min ande kommer att vila över dig. Flipparna kommer att vara på din sida. Mot Nordic Masters. Jag köper 10 procent."
 
Full av självförtroende fick jag dag 2 in stacken med QQ mot Simon Perssons AK. Iremarks skugga fladdrade över bordet. Jag var inte ens orolig. Det kändes inte ens jobbigt när floppen kom KKJ. Två outs har aldrig varit för lite för Iremark.
 
När turn blankade började jag tycka synd om Persson. Alltid jobbigt att bli tvåoutad på rivern, tänkte jag.
 
River. En vissen femma. Jag förstod först inte vad som hänt. Kollar på dealern med menande ögonen. Som när man var liten och fått alla julklapparna, men det där man verkligen önskade sig inte hade blottat sig under något inslagspapper. Alltså måste farsan ha gömt det bästa paketet någonstans. Som en överraskning.
 
Men det hade han aldrig...
 
Funderar på om jag skulle fråga dealen om han verkligen inte hade glömt att bränna något kort? Hade det hela gått rätt till? Det var ju för farao min första flipp för hela stacken i hela turren! Minst tre avgörande flippar hade Iremark garanterat.
 
Hans ande sågs inte till längre. Den hade fladdrat ner för kasinots trappor och bort i natten. Jag tvingades följa efter.
 
Men det finns alltid de som har det värre. Min vän Långben var och kollade på sitt favoritlag HV71 i veckan. 6999 personer satt alla med ögonen på den spännande matchen. En person hade dock precis köpt en påse Ahlgrens bilar och gav nu all sin energi åt att få upp den. Långben har svårt för knepiga förpackningar...
 
Plötsligt viner pucken ut över plexiglaset. Det går ett sus genom publiken samtidigt som Långben stirrar idogt på innehållet i påsen han just lyckats få upp.
 
Pucken träffar honom rakt på det heligaste. Rakt på klockspelet.
 
Långben ger ifrån sig ett råmande läte och fladdrar i ren reflex i väg med godispåsen så att bilarna bildar en fontän ut över läktaren. Han vill sjunka under jorden. Men smärtan är för påtaglig för att låtsas som om det aldrig hänt.
 
I pausen fick han dock TVÅ nya bilpåsar som kompensation.
 
Det ryktas om att det var till Jönköping som Iremarks ande hade tagit sin tillflykt. Det kan ju förklara varför Långben ändå gick plus på affären. Förutom pungsmärtan då som är svår att värdera i antal godispåsar...
 
Jag gissar att ingen är fullkomlig. Och någon måste vare regeln som bekräftar undantaget. Det hjälper ju dock inte mig. Jag skyller fortfarande det mesta på Mats Iremark....
 

Snart dag 2 i Nordic Masters

Snön faller i tunga flingor över Stockholm i dag. Och jag ligger i en elektronisk hotellsäng och petar lite filtmatta ur naglarna. 
 
I går spelade jag dag 1 i Nordic Masters Main Event. Jag gick in utan förväntningar då motståndet var förväntat tufft. På mitt bord hade jag bland annat Dennis Bejedal, Johannes Korsar, Stefan "Matadoren" Mattsson och rutinerade glädjespridaren Brane Stupar. 
 
Det var lite kul med Dennis som satte sig till vänster om mig. Jag har aldrig träffat killen, men han hälsade direkt. Det visade sig att han är bästa kompis med min systers sambo Mackan. Världen är liten. 
 
Utan att få några starthänder av yppersta klass lyckades jag dock ta mig ner genom hela slalombacken med livet i behåll. Det är riktigt kul att möta bra motstånd då man tvingas stänga av autopiloten och spela utanför bekvämlighetszonen. Och det är så man blir bättre. 
 
64 spelare betalade vardera 26k för att deltaga. Nu återstår 37 stycken. Jag ligger på en godkänd 12:e plats med drygt 90k i stacken. Average 77k. Förstapriset landar på cirka 420k. Nio priser. 
 
Om några timmar går jag in i elden igen. Målet är att flippa som Mats Iremark. Och i Pokerstudion visade jag att dybbanturen är aktiverad då jag krossade meriterat motstånd i en heads up-turnering. Så allt kan väl hända antar jag. Ni kan följa rapporteringen direkt på poker.se
 
Måste bara klippa naglarna. Sen är jag redo. 
  
 

RSS 2.0