dybban poker

November har varit hektisk. Resan närmar sig sitt slut. Det senaste avsnittet i Sverigeresan spelades in i Borås. Jag träffade vår favorit-Jarne och utmanade honom bakom en häströv. 

 

Som Jarne själv säger. Det är inte pengarna som är den största vinsten i poker. Utan vännerna. När man träffar Jarne känns det verkligen så. Även om en del kanske hävdar att det beror på hur mycket pengar man har vunnit...

 

 

På köpet fick jag en nyfunnen respekt för travkuskar. Vilket jädra slit alltså! Vilken fart! Vilken kraft! Och vilken känsla när man håller i tyglarna och känner att hästen lyder ens minsta vink. För mig var det inte enbart positivt, då jag inte hade en aning om vad jag bad hästen att göra. Plötsligt sprang den slalom över banan innan Patrik, med något ansträngt i blicken, snabbt tog över igen. 

 

På söndag spelas Main Event i SM. För mig är det årets roligaste online-turnering. Det är inget snack om saken. Det har det alltid varit. Siktet är inställt på 3 000 spelare i år. Mastigt, men inte helt omöjligt. Faktum är alla sidoeventen slagit deltagarrekord förutom HU-eventet som blev utkonkat av Portugal-Sverige. Med tanke på att pokern haft en halvtaskig trend de senaste åren tycker jag det är riktigt kul med de rekordsiffrorna och tror det är bra för hela Pokersverige. 

 

I kväll har jag ett eget SM-kval med inbjudna gäster. Expressen skrev en artikel om den här. Den startar 20.00 i alla fall. Den som slår ut mig bjuder jag gladeligen på en räkmacka med 200 gram handpillade räkor. Jo, det heter handpillade. 

 

Ses där! Eller någon annanstans. 

Morsan undrar vad jag håller på med. Var jag är någonstans? Polarna med. Det har ju blivit så att om man inte lägger upp saker och ting på bloggen så blir jag bara som en skugga, ett dött vakuum i deras liv. Så för att underlätta får nu alla kompisar och morsor mina två senaste avsnitt från Sverigeresan här. 

 

Jag träffar den regerande SM-mästaren i poker på Svenska Spel. Sten. Han är en så grymt rolig människa. Jag älskar Sten. Seriöst. Han är unik på sitt sätt i Pokersverige. Inte för att han vann 1,2 miljoner förra året, utan för sin attityd, humor och inställning till livet. 

 

 

Nu har vi tydligen ett vad också. Min vän Optikern har tidigare badat i Göta kanal för en femhunka för många år sedan. Jag vill inte göra samma sak. Det är en grisig kanal...

 

Sen åkte jag norr ut. 110 mil enkel resa. Genomled en storm. Men framför allt en genomröten Hamburgertallrik i Bollnäs. Annars älskade jag Bollnäs. Aldrig varit där tidigare, men jag är en småstadsmänniska ända in i själen. Och att uppleva en fredagkväll i en småstad där man inte känner någon är som att uppleva en dokusåpa från första parkett. Prinsessorna. Kepsarna. Kläderna. Raggarna. Enkelheten. Gästfriheten. Och de där killarna som var coola i gymnasiet och nu ,15 år senare, lever kvar i den villfarelsen. Jag är förtjust i allt det där. 

 

 

Och ta mig tusan. I dag fyller jag år också. Jag hade helt glömt bort det själv (man gör gärna det när man passerat 30) och hade planerat in en ledig kväll då jag är gräsänkling för tillfället. Fick bjuda in mig själv till Optikern, Hannanas och Dybban jr för middag. Hade sett fram emot en lugn ensamkväll. Men någonstans går gränsen för vad ensam förbyts till övergiven. Och just nu kände jag att det var att sitta hemma själv på sin födelsedag. 

 

För övrigt vill jag bara tillägga att veckans nätgrind innebär att jag ligger plus totalt mot MR_JIMMY. Det gör mig till en av världens bästa cashgamespelare. Highfive!

Resan tuffar vidare. Förra veckan hann jag med att, i Lomma, fixa experthjälp åt en 70-åring som ville komma i gång med nätpokern. Samt utmana Allsvenskans målfarligaste, Moestafa El Kabir, på straffar på Hisingen. 

 

 

 

Försöker annars klämma in så mycket poker jag kan under lediga stunder. Det känns nästan som förr i tiden, när man aldrig fick nog, då man smet hem på lunchrasten från jobbet för att klämma in ett entimmas-pass. I går hann jag till och med att gå ner en sväng till CC. Piraten var där och rånade. Masken var där och svor åt folk. Klättermus bjöd på starkt snus, som jag var tvungen att spotta ut efter någon minut på grund av yrsel. Och Boris skrattade på småländska. Allt var som vanligt. Och jag blev påmind om varför jag aldrig tycks tröttna på spelet. 

 

Det kan också ha att göra med att jag hade flyt vid bordet och plussade tre inköp. Det var en sån där kväll när jag floppade kåk handen efter att jag visat upp en stor bluff som gått hem. Och någon ville tro att jag bluffade igen. Poker är lika lätt när det går bra som svårt när det går dåligt...

 

Nu är tanken att vi snart ska bege oss upp mot Norrland. Det blir många mil, men jag har lärt mig att uppskatta livet på vägarna som en kringresande liten cirkus. Hör av er om ni vill ha en ballong eller ta en kaffe!

Min livs pokerresa startade 2005. Jag vet inte var den kommer att sluta, men jag vet att den har blivit längre och mer innehållsrik än vad jag någonsin kunde drömma om när jag började klicka mina första €5 sit&goes på Unibet , och mailade fixstjärnan Micke Norinder om råd för att utveckla mitt spel...

 

Vilka tider. Han gav mig €50 i spelpengar, vilket antagligen var mer än min största prissumma då. Någon gång ska jag bjuda tillbaka i form av speltips och någon slags kanelbulle. 

 

Jag vet inte hur Mickes tips påverkade mig, men jag tror inte våra spelstilar är tvillingsjälar direkt. Men det där var som sagt en halv livstid sedan.

 

Sedan dess har jag lärt mig en del om poker. Framför allt har jag träffat extremt många pokerspelare. Både trevliga och otrevliga. Någon gång har jag blivit hotad med stryk, andra gånger hembjuden på hembakad äppelpaj. 

 

Det roliga är väl egentligen inte att träffa pokerspelare just för att de är pokerspelare, utan för att spelet inbjuder så många olika personlighetstyper som man aldrig hade stött på i det "vanliga" livet. Människan bakom spelaren är den som man verkligen vill ta del av. 

 

I november kommer jag åka runt i landet på "Dybbans Sverigeresa" för att träffa människor som ska spela Poker-SM på Svenska Spel. 

 

Introt släpptes i fredags och spelade in i Visby. 

 

 

 

Efter den bombastiska Titanic-avslutningen drog jag sedan mot Stockholm för att träffa två gamla tonårsidoler. De som har ett förflutet inom dataspels-världen har garanterat koll på Emil "HeatoN" Christensen och Tommy "Potti" Ingemarsson. De startade upp världens bästa Counterstrike-lag "Ninjas in Pyjamas". 

 

Jag hade ingen aning om att HeatoN fortfarande blev igenkänd på stan och hade någon slags legendstatus inom gaming-världen, en värld som inte är helt olik pokerns visar det sig...

 

Vi tog en battle i CS. Ordet förnedring räcker inte riktigt till för att förklara utgången. På det sättet gillar jag nätpoker bättre. Bara en mus att klicka med. Och ingen jäkel som dyker upp och hugger ner dig i ryggen med rambo-kniv...

 

 

 

Nästa program kommer jag att träffa raka motsatsen till CS-proffs. Min livs pokerresa rullar vidare...