Dybban på finska
Det är inte ofta, men ibland önskar jag att jag behärskade det finska språket. Här om dagen fick jag en rätt rolig kommentar från "jm" på aftonbladet-bloggen. Han skickade då en länk till en finsk pokersida. Det visade sig att de har skrivit en hel artikel där de kommenterar mina tankar om när Annette Obrestad spelade WSOP.
Egentligen är finska ett rätt enkelt språk. Senap blir senapi, ketchup, ketchupi, gurka, gurko. Ändå fattar jag inte ett ord av vad de skriver i den här artikeln. Men det skulle vara rätt kul att veta. Tyvärr har jag skilt mig från min finska tolk, men någon annan kanske kan skicka en översättning?
Här är några av dybbans nya läsare.
Sen har tydligen hundar börjat flyga också. Dybban är vecka 34 Sveriges hetaste pokerspelare. I alla fall enligt pokerlistings innelista. Min bloggkollega Valterego väger dock upp det hela. Han har sett till att våra historiskt sett labila insatser på listan fortsatt håller en låg nivå genom att vara ute.
Egentligen är finska ett rätt enkelt språk. Senap blir senapi, ketchup, ketchupi, gurka, gurko. Ändå fattar jag inte ett ord av vad de skriver i den här artikeln. Men det skulle vara rätt kul att veta. Tyvärr har jag skilt mig från min finska tolk, men någon annan kanske kan skicka en översättning?
Här är några av dybbans nya läsare.
Sen har tydligen hundar börjat flyga också. Dybban är vecka 34 Sveriges hetaste pokerspelare. I alla fall enligt pokerlistings innelista. Min bloggkollega Valterego väger dock upp det hela. Han har sett till att våra historiskt sett labila insatser på listan fortsatt håller en låg nivå genom att vara ute.
Stadsfest och Rövsvett
Årets viktigaste helg är här. Åtminstone om man bor i min lilla hemstad Eksjö. Just nu bullas det upp för Stadsfest. Det kanske låter fjuttigt, men Eksjö Stadsfest är just nu Smålands största musikfestival. "Storheter" som Salem Al Fakir, Darin, E-Type, Lill-Babs, Takida, Tomas Andersson Wij, Pugh Rogefeldt, Timo Räisänen och Timbuktu kommer snart att spela här på scenerna runt stan. Men framför allt kommer kultbandet Rövsvett hit. Tänkte bjuda på inledningen av min djuplodande intervju med detta punkband som jag gjorde för ett tag sen. Rubriken snodde jag direkt från tips från "David" här på bloggen. Bytte bara ut tunga mot läppar. Tack för den!
Det bästa med hela repet är så klart att vi fick bandet att "moona". En del av bibelbältets läsare satte faktiskt kaffet i vrångstrupen och begav sig direkt ner till redaktionen för att, som vanligt, hota med att säga upp prenumerationen. Nu blir det pokerfri helg till förmån för musiken.
Rövsvett på allas läppar
Tre framdelar från Rövsvett.
De har blivit framröstade till Sveriges värsta bandnamn. I år är de inne på sitt 27:e år som band och är numera klassade som kult med sin brutala och ärliga punkmusik. Nu gör Tranåsbandet Rövsvett comeback på Eksjö Stadsfest efter ett och ett halvt års tystnad.
Ett band som heter Rövsvett har av naturliga skäl en del hinder att bestiga för att nå lycka och framgång. I Fredrik Lindströms tv-program ”Värsta Språket” blev Rövsvett framröstat till det värsta bandnamnet i Sverige.
- Vi fick 43 procent av rösterna. Trea kom Köttgrottorna, säger sångaren Jerker Persson.
Bandet har genom åren tappat flera spelningar på grund av namnet. En del kommuner har helt enkelt sagt blankt nej när festivalarrangörer förklarat vilka dom har bjudit in.
- Näe, Rövsvett kan man ju inte bjuda in. Vad är det för jäkla band?
Men bandet har aldrig ångrat att de för snart 27 år sedan tog namnet. Det var på något sätt det enda som passade.
- Det ligger så bra i munnen. Det är äckligt och roligt på samma gång. Och man kommer ihåg det!
Visst kommer man ihåg det. Sanningen är den att folk har kommit ihåg det så bra genom åren att hardcorepunkbandet från Tranås numera klassas som kult.
- Har man en rövsvettröja på sig så är det nästa alltid någon som har något att säga. Det är väldigt roligt, förklarar Jerker.
Tre bakdelar från Rövsvett.
Bandet är idag ett av de äldsta, fortfarande aktiva, svenska punkbanden som finns. Rövsvett var på 80-talet banbrytande med sin snabba, hårda punk.
- De sa att vi skulle växa ifrån det där, men punken har blivit en livsstil.
- Bara för att man fyllt 40 behöver man ju inte köpa radhus och Volvo och lägga sig ned och dö, säger gitarristen Peter Forkelid med ett brett leende.
Jerker erkänner dock att det har funnits stunder när han funderat på att trappa ner.
- Men det går bara inte, att få stå på scen är fortfarande skitkul. Det finns inget som ger en sån total urladdning.
Hur kommer det sig att ni har lyckats hålla ihop bandet så länge?
- Vi är ett litet band och tjänar inga pengar. Många band spricker nog på grund av stimpengar och royalties, tror Jerker.
- Ja, vi har spelat i Alingsås för en dunk löddrigt brännvin och en tallrik löksoppa, bara för att det är så jäkla kul, inflikar Peter.
De är också överens om att de fortfarande är besvikna på mycket i samhället. Och det är en stor drivkraft i punkmusiken.
- Vi tycker att mycket är skit. Vi skriver om det vi tycker illa om. Men hade ingen någonsin varit missnöjd så hade vi fortfarande levt på stenåldern.
Intervjun är kortad då den blir för lång här...
.........
Jag förstår inte varför jag hela tiden får upp Lapproffe i huvudet när jag tänker på de här lirarna? Är lappjäveln möjligtvis pokersveriges svar på Rövsvett?
Det bästa med hela repet är så klart att vi fick bandet att "moona". En del av bibelbältets läsare satte faktiskt kaffet i vrångstrupen och begav sig direkt ner till redaktionen för att, som vanligt, hota med att säga upp prenumerationen. Nu blir det pokerfri helg till förmån för musiken.
Rövsvett på allas läppar
Tre framdelar från Rövsvett.
De har blivit framröstade till Sveriges värsta bandnamn. I år är de inne på sitt 27:e år som band och är numera klassade som kult med sin brutala och ärliga punkmusik. Nu gör Tranåsbandet Rövsvett comeback på Eksjö Stadsfest efter ett och ett halvt års tystnad.
Ett band som heter Rövsvett har av naturliga skäl en del hinder att bestiga för att nå lycka och framgång. I Fredrik Lindströms tv-program ”Värsta Språket” blev Rövsvett framröstat till det värsta bandnamnet i Sverige.
- Vi fick 43 procent av rösterna. Trea kom Köttgrottorna, säger sångaren Jerker Persson.
Bandet har genom åren tappat flera spelningar på grund av namnet. En del kommuner har helt enkelt sagt blankt nej när festivalarrangörer förklarat vilka dom har bjudit in.
- Näe, Rövsvett kan man ju inte bjuda in. Vad är det för jäkla band?
Men bandet har aldrig ångrat att de för snart 27 år sedan tog namnet. Det var på något sätt det enda som passade.
- Det ligger så bra i munnen. Det är äckligt och roligt på samma gång. Och man kommer ihåg det!
Visst kommer man ihåg det. Sanningen är den att folk har kommit ihåg det så bra genom åren att hardcorepunkbandet från Tranås numera klassas som kult.
- Har man en rövsvettröja på sig så är det nästa alltid någon som har något att säga. Det är väldigt roligt, förklarar Jerker.
Tre bakdelar från Rövsvett.
Bandet är idag ett av de äldsta, fortfarande aktiva, svenska punkbanden som finns. Rövsvett var på 80-talet banbrytande med sin snabba, hårda punk.
- De sa att vi skulle växa ifrån det där, men punken har blivit en livsstil.
- Bara för att man fyllt 40 behöver man ju inte köpa radhus och Volvo och lägga sig ned och dö, säger gitarristen Peter Forkelid med ett brett leende.
Jerker erkänner dock att det har funnits stunder när han funderat på att trappa ner.
- Men det går bara inte, att få stå på scen är fortfarande skitkul. Det finns inget som ger en sån total urladdning.
Hur kommer det sig att ni har lyckats hålla ihop bandet så länge?
- Vi är ett litet band och tjänar inga pengar. Många band spricker nog på grund av stimpengar och royalties, tror Jerker.
- Ja, vi har spelat i Alingsås för en dunk löddrigt brännvin och en tallrik löksoppa, bara för att det är så jäkla kul, inflikar Peter.
De är också överens om att de fortfarande är besvikna på mycket i samhället. Och det är en stor drivkraft i punkmusiken.
- Vi tycker att mycket är skit. Vi skriver om det vi tycker illa om. Men hade ingen någonsin varit missnöjd så hade vi fortfarande levt på stenåldern.
Intervjun är kortad då den blir för lång här...
.........
Jag förstår inte varför jag hela tiden får upp Lapproffe i huvudet när jag tänker på de här lirarna? Är lappjäveln möjligtvis pokersveriges svar på Rövsvett?
Bitter sjökapten och nya vad
Han såg ut som en ledsen hundvalp, sjökapten och mästerfiskarn, när vi hade dragit upp 15-20 burar. Just då uppgick fångsten till en kräfta per skalle. Hade vi inte haft finbesök från Norrland så kan jag garantera att Optikern hade brustit ut i en lång ramsa ytterst olämplig för barn där ute i ekan. Nu muttrade han mest, mellan ölklunkarna.
- Förbannade tjyvfiskare. Det måste vara tjuvfiskare! Jag brukar ju få 200-300 kräftor i vanliga fall. Det här är inte möjligt. Hur är det möjligt? Kolla en tjuvfiskare!! Näe, en fyr. Helvete.
Vi andra smålog mest när han röd i ansiktet drog upp ett ruttet fiskhuvud till, slängde in det i en bur och hivade ner skiten i Vättern igen.
- Här har ni något gött att tugga på. Ät!
Vem är galningen som kommit på kräftfiske?
Som tur var är han en riktig vinnarskalle den där Optikern och gick upp på morgonkvisten. Då fick han i alla fall upp kräftor så det räckte till 2-3 per man. Det är självklart inget som sjökapten var särskilt nöjd över, men det räckte för mig. Det är som sagt tillbehören och sällskapet som är det viktiga under kräftskivor. Jag gillar inte heller att äta saker som glor på mig Lapproffe.
Annars går mitt liv för närvarande mest ut på att slå vad. Jag och Roy den röde har en bet på att vi ska kunna göra 100 armhävningar på raken den 1 oktober. Det var osedvanligt dumt av mig då han är lättränad, och framför allt tränad. Men hur svårt kan det va?
Ett annat vad har jag med min norrländska vän. Av någon anledning gick jag med på att satsa 500 spänn om vem som kan ha kvar Lisebergs rosa åkband längst på armen. Ja, så det sitter ju fortfarande kvar nu fyra, fem dagar efter. Och antagligen lär det väl få sitta där i ett par månader till. Det ser för jäkligt ut. Folk undrar om jag är gay eller bara efterbliven. Men folk får tro vad de vill, jag ska vinna. Gay eller ej.
Pokern har fortsatt gått bra. Just nu försöker Andy och Pokerstar få med mig till Barcelona och EMOP i mitten av september. Eftersom jag aldrig varit där, och staden ska vara något alldeles extra, är jag väldigt sugen. Någon annan som ska åka?
- Förbannade tjyvfiskare. Det måste vara tjuvfiskare! Jag brukar ju få 200-300 kräftor i vanliga fall. Det här är inte möjligt. Hur är det möjligt? Kolla en tjuvfiskare!! Näe, en fyr. Helvete.
Vi andra smålog mest när han röd i ansiktet drog upp ett ruttet fiskhuvud till, slängde in det i en bur och hivade ner skiten i Vättern igen.
- Här har ni något gött att tugga på. Ät!
Vem är galningen som kommit på kräftfiske?
Som tur var är han en riktig vinnarskalle den där Optikern och gick upp på morgonkvisten. Då fick han i alla fall upp kräftor så det räckte till 2-3 per man. Det är självklart inget som sjökapten var särskilt nöjd över, men det räckte för mig. Det är som sagt tillbehören och sällskapet som är det viktiga under kräftskivor. Jag gillar inte heller att äta saker som glor på mig Lapproffe.
Annars går mitt liv för närvarande mest ut på att slå vad. Jag och Roy den röde har en bet på att vi ska kunna göra 100 armhävningar på raken den 1 oktober. Det var osedvanligt dumt av mig då han är lättränad, och framför allt tränad. Men hur svårt kan det va?
Ett annat vad har jag med min norrländska vän. Av någon anledning gick jag med på att satsa 500 spänn om vem som kan ha kvar Lisebergs rosa åkband längst på armen. Ja, så det sitter ju fortfarande kvar nu fyra, fem dagar efter. Och antagligen lär det väl få sitta där i ett par månader till. Det ser för jäkligt ut. Folk undrar om jag är gay eller bara efterbliven. Men folk får tro vad de vill, jag ska vinna. Gay eller ej.
Pokern har fortsatt gått bra. Just nu försöker Andy och Pokerstar få med mig till Barcelona och EMOP i mitten av september. Eftersom jag aldrig varit där, och staden ska vara något alldeles extra, är jag väldigt sugen. Någon annan som ska åka?
Det röda guldet
Det var längesen sist, men i helgen ska jag åka med kompisar och fiska kräftor, det röda guldet. Det finns mycket att säga om de där klofigurerna. Framför allt att man aldrig blir mätt på dem. Någon sa att man kan äta kräftor tills man svälter ihjäl. Det stämmer nog.
Att äta dem är nästa bekymmer. För det första så ser man ut som en asätande reptil när allt ska krossas och sugas på. Och sen är det svårt att veta vad som faktiskt går att äta. Optikern är dock expert, så han brukar lära ut hur man ska gå tillväga. Glasögonormen är som en infödd Göteborgare, vad man än lämnar kvar på den där förbaskade kräftan så utbrister han.
- Men, det där är ju det göttaste!
Nä, ögon och bajssträng får va för mig. Sen får det vara hur gött det vill.
Livet är på uppgång. Och det gör att pokern följt med på vägen. Äntligen känner jag mig tillräckligt rofull för att orka koncentrera mig på längre pass framför datorn. Det har mest blivit cashgame, men även några små turrar på SvS. Har faktiskt vunnit Midnattsmötet två kvällar på raken nu. I för sig är det inga jättestora pengar (11k totalt), men det är alltid bra för självförtroendet att komma först. Framgång föder framgång.
Så, mot Vättern, rött guld och goda tillbehör. Jag kommer att smuggla ner en pokerväska för säkerhets skull. Så hoppas vi att fru Optiker inte får onda ögat...
Att äta dem är nästa bekymmer. För det första så ser man ut som en asätande reptil när allt ska krossas och sugas på. Och sen är det svårt att veta vad som faktiskt går att äta. Optikern är dock expert, så han brukar lära ut hur man ska gå tillväga. Glasögonormen är som en infödd Göteborgare, vad man än lämnar kvar på den där förbaskade kräftan så utbrister han.
- Men, det där är ju det göttaste!
Nä, ögon och bajssträng får va för mig. Sen får det vara hur gött det vill.
Livet är på uppgång. Och det gör att pokern följt med på vägen. Äntligen känner jag mig tillräckligt rofull för att orka koncentrera mig på längre pass framför datorn. Det har mest blivit cashgame, men även några små turrar på SvS. Har faktiskt vunnit Midnattsmötet två kvällar på raken nu. I för sig är det inga jättestora pengar (11k totalt), men det är alltid bra för självförtroendet att komma först. Framgång föder framgång.
Så, mot Vättern, rött guld och goda tillbehör. Jag kommer att smuggla ner en pokerväska för säkerhets skull. Så hoppas vi att fru Optiker inte får onda ögat...
Hjälte.
Förra veckan var vår stora hjälte Niklas Hjalmarsson hemma i lilla Eksjö för att visa upp sin Stanley Cup-buckla. Hela bygden var så klart på fötter för den största händelsen sen Eldkvarn spelade på Stadshotellet.
Farsan har dock en del kontakter runt pojken och åkte ut till lilla Russnäs utanför Eksjö, Hjalmarssons hembygd. Där lyckades han knipa åt sig en av världens mest kända troféer innan den anlände till stora torget.
Stolt som en tupp fick han stå där i sin Reeperbahn-tischa.
Men Reeperbahnsångaren Olle Ljungströms låt "hjältar" passar för mig in bättre på farsan än på Hjalmarsson. Vi har ärligt talat haft en sjujädra massa duster i livet. Stundtals har vi inte kunnat vara i samma rum. Men idag, när gubben närmar sig 50-strecket, så finns det ingen människa som jag respekterar mer. Det är han som ställer upp dygnet runt när allt har gått åt helvete. Det är han som kan åka 40 mil mitt i natten när någon fått bensinstopp. Både bokstavligt och bildligt.
Trots att han kommer från en kristen familj och själv är utbildad pastor har jag aldrig sett honom se ner på någon annan människa för hur de lever sina liv. Det inkluderar mig själv. I dag tror jag farsan är en av mina största fan när det gäller pokerspelandet. Och han är dessutom rätt fast själv. Även om han inte lyckas vinna så mycket...
Nu kanske de flesta tror att gubben är en mogen, vuxen människa. Men det är fel. I själen är han bara barnet. Det finns ingen vuxen människa som lägger så mycket tid på löjliga facebookspel. Och genom åren har han aldrig kunnat hålla sig ifrån när jag och mina polare varit hemma och haft spelkvällar. Vi har, mot min vilja, låtit honom vara med och leka. Främst är det brädspelet Risk som har avhandlats. Det har varit känslosamma kvällar. Jag minns speciellt en gång när farsgubben blev så arg på Optikern att han, med full kraft, kastade en tärning rakt mellan ögonen på honom. De lärde dristar fortfarande om vem som gjorde rätt och fel.
När jag var liten fick jag aldrig vinna i pingis, trots att farsan visste att jag skulle tjura i timmar efter och att min dag skulle vara förstörd. Men farsan klarar inte av att förlora med flit. Inte ens mot en 8-åring.
Men det är väl det som är min farsa i ett nötskal. Världens mest pålitliga, trogna och rättvisa barnrumpa.
Hur som helst, håll bucklan högt farsan. Så länge du nu orkar. Hjälte.
Farsan har dock en del kontakter runt pojken och åkte ut till lilla Russnäs utanför Eksjö, Hjalmarssons hembygd. Där lyckades han knipa åt sig en av världens mest kända troféer innan den anlände till stora torget.
Stolt som en tupp fick han stå där i sin Reeperbahn-tischa.
Men Reeperbahnsångaren Olle Ljungströms låt "hjältar" passar för mig in bättre på farsan än på Hjalmarsson. Vi har ärligt talat haft en sjujädra massa duster i livet. Stundtals har vi inte kunnat vara i samma rum. Men idag, när gubben närmar sig 50-strecket, så finns det ingen människa som jag respekterar mer. Det är han som ställer upp dygnet runt när allt har gått åt helvete. Det är han som kan åka 40 mil mitt i natten när någon fått bensinstopp. Både bokstavligt och bildligt.
Trots att han kommer från en kristen familj och själv är utbildad pastor har jag aldrig sett honom se ner på någon annan människa för hur de lever sina liv. Det inkluderar mig själv. I dag tror jag farsan är en av mina största fan när det gäller pokerspelandet. Och han är dessutom rätt fast själv. Även om han inte lyckas vinna så mycket...
Nu kanske de flesta tror att gubben är en mogen, vuxen människa. Men det är fel. I själen är han bara barnet. Det finns ingen vuxen människa som lägger så mycket tid på löjliga facebookspel. Och genom åren har han aldrig kunnat hålla sig ifrån när jag och mina polare varit hemma och haft spelkvällar. Vi har, mot min vilja, låtit honom vara med och leka. Främst är det brädspelet Risk som har avhandlats. Det har varit känslosamma kvällar. Jag minns speciellt en gång när farsgubben blev så arg på Optikern att han, med full kraft, kastade en tärning rakt mellan ögonen på honom. De lärde dristar fortfarande om vem som gjorde rätt och fel.
När jag var liten fick jag aldrig vinna i pingis, trots att farsan visste att jag skulle tjura i timmar efter och att min dag skulle vara förstörd. Men farsan klarar inte av att förlora med flit. Inte ens mot en 8-åring.
Men det är väl det som är min farsa i ett nötskal. Världens mest pålitliga, trogna och rättvisa barnrumpa.
Hur som helst, håll bucklan högt farsan. Så länge du nu orkar. Hjälte.
Vem sa att pokern var död?
Helgen har varit fullspäckad. Den har bestått av sport, musik och poker. Vi kan börja med det dåliga.
Fredagens seriefinal borta mot Anneberg gick åt pipan. Själv fick jag en lårkaka efter tio minuter där jag sprang runt på innermittfältet. Jag vet inte om det var en diss från tränaren men i halvlek blev jag nedflyttad som vänsterback. Är det inte där man brukar sätta sin sämsta spelare? Är dybban en vänsterback?
Till råga på allt hade hemmalaget en fanatisk fanclub som blåste i såna där förbannade wovovzelasazelas, ja det går ju inte ens att stava till. Det var dock lite kul när jag såg att det var en pokerkompis från klubben, Viktor, som stod för det mesta av blåsandet. Han är tydligen lika galen på läktaren som vid pokerbordet.
Med en ond kropp blev det sen Way Out West i Göteborg för hela slanten. Härligt. Mitt i natten på lördagen kom vi fram till att det var dags för ett kasinobesök. Hög på livet, och jäger, spelade jag varenda hand och det var väl egentligen bara en tidsfråga innan jag skulle gula. Men ibland vill pokergudarna annat.
Med 4,5 k i stacken utspelade sig denna hand på 20/20. Tidig position höjer till 140, en storfisk synar bakom och jag (sista idioten) trebetar med J8o upp till 440 på knappen. Första spelaren foldar, fisken synar. Flop 6 6 J. Han checkar, jag betar 500. Då slår fisken blixtsnabbt om till 1300. Jag tror inte en sekund på att jag ligger under. (Det gör man väl aldrig när man är lite på lyset?) Visst, han kan ha en bättre knekt, men jag satte honom på ett pocket mellan 22-1010. Mina analyser just då hade säkerligen en del att önska, men jag ställde all in. Replik. Blixtsyn!!!
Han täckte mig så det var bara att inse faktum att jag hade skitit i det blå skåpet. Hade han till och med en sexa? Slowspelat AA? Turn och river blankar. Och jag slänger generat fram min skräphand. Fisken slänger då upp A7. Han hade gjort en klassisk bluffsyn. Vem sa att pokern var död?
Efter det så kom Optikern och ville dra hem. Rouletten hade lekt med honom ordentligt och lagt upp rött nummer nio gånger på raken. Optikern gillar svart. Jag bestämde mig för att inte utmana mitt sviktande omdöme mer och följde med ut i natten. Det är inte ofta, men ibland lyckas jag sluta på topp. Dybban är banne mig ingen vänsterback.
Mer fyllepoker här.
Fredagens seriefinal borta mot Anneberg gick åt pipan. Själv fick jag en lårkaka efter tio minuter där jag sprang runt på innermittfältet. Jag vet inte om det var en diss från tränaren men i halvlek blev jag nedflyttad som vänsterback. Är det inte där man brukar sätta sin sämsta spelare? Är dybban en vänsterback?
Till råga på allt hade hemmalaget en fanatisk fanclub som blåste i såna där förbannade wovovzelasazelas, ja det går ju inte ens att stava till. Det var dock lite kul när jag såg att det var en pokerkompis från klubben, Viktor, som stod för det mesta av blåsandet. Han är tydligen lika galen på läktaren som vid pokerbordet.
Med en ond kropp blev det sen Way Out West i Göteborg för hela slanten. Härligt. Mitt i natten på lördagen kom vi fram till att det var dags för ett kasinobesök. Hög på livet, och jäger, spelade jag varenda hand och det var väl egentligen bara en tidsfråga innan jag skulle gula. Men ibland vill pokergudarna annat.
Med 4,5 k i stacken utspelade sig denna hand på 20/20. Tidig position höjer till 140, en storfisk synar bakom och jag (sista idioten) trebetar med J8o upp till 440 på knappen. Första spelaren foldar, fisken synar. Flop 6 6 J. Han checkar, jag betar 500. Då slår fisken blixtsnabbt om till 1300. Jag tror inte en sekund på att jag ligger under. (Det gör man väl aldrig när man är lite på lyset?) Visst, han kan ha en bättre knekt, men jag satte honom på ett pocket mellan 22-1010. Mina analyser just då hade säkerligen en del att önska, men jag ställde all in. Replik. Blixtsyn!!!
Han täckte mig så det var bara att inse faktum att jag hade skitit i det blå skåpet. Hade han till och med en sexa? Slowspelat AA? Turn och river blankar. Och jag slänger generat fram min skräphand. Fisken slänger då upp A7. Han hade gjort en klassisk bluffsyn. Vem sa att pokern var död?
Efter det så kom Optikern och ville dra hem. Rouletten hade lekt med honom ordentligt och lagt upp rött nummer nio gånger på raken. Optikern gillar svart. Jag bestämde mig för att inte utmana mitt sviktande omdöme mer och följde med ut i natten. Det är inte ofta, men ibland lyckas jag sluta på topp. Dybban är banne mig ingen vänsterback.
Mer fyllepoker här.
Rätt beslut?
Trotsade min feber och drog för att spela 500kr rebuy på Kasinot igår. Hela 51 pers var med vilket är en rätt bra siffra. Mitt spel och markerstapel var en liten bergochdalbana hela kvällen, men till sist hamnade jag på finalbordet där sju platser fick pengar.
Som vanligt drog blindarna iväg så att nästan alla var shorstackade efter ett tag. När vi var fem kvar kom handen där jag undrar om jag gjorde rätt. Prisstrukturen var väldigt brant 1) 41k 2) 22k 3) 13k 4) 9k 5) 6k. Topp två var alltså att satsa på då man ofta gör någon deal, om det inte är för ojämt.
Trots att jag bara hade 85k i stacken med blinds 5/10k ante 1k, så låg jag trea, kanske fyra. Men det fanns två stora stackar på bordet. Chipleadern (en duktig solid yngre spelare) ställde all in på knappen när jag var big blind. Jag viker upp A8o.
Mina tankar gick ungefär så här: Jag vet att han inte ställer med vad som helst, för han var långt ifrån överaggressiv. Men lilla blind var short och jag var short, så han måste ställa med alla ess, alla par, alla två klädda, alla hyfsade kungar, händer som J10 och Q10, samt några ok suited connectors. En rätt bred range alltså, om min read på honom stämde. Jag var inne med 10k av mina 85k. På nätet är det blixtsyn för mig. Men här var jag inte lika säker. Han hade två varv på raken gett walks till en shortie när han var lilla blind. Och när han förra gången gick allin på knappen visade han A9o.
Så hade ni synat för att gå för vinst, eller foldat och kanske klättrat upp någon placering på prislistan?
Som vanligt drog blindarna iväg så att nästan alla var shorstackade efter ett tag. När vi var fem kvar kom handen där jag undrar om jag gjorde rätt. Prisstrukturen var väldigt brant 1) 41k 2) 22k 3) 13k 4) 9k 5) 6k. Topp två var alltså att satsa på då man ofta gör någon deal, om det inte är för ojämt.
Trots att jag bara hade 85k i stacken med blinds 5/10k ante 1k, så låg jag trea, kanske fyra. Men det fanns två stora stackar på bordet. Chipleadern (en duktig solid yngre spelare) ställde all in på knappen när jag var big blind. Jag viker upp A8o.
Mina tankar gick ungefär så här: Jag vet att han inte ställer med vad som helst, för han var långt ifrån överaggressiv. Men lilla blind var short och jag var short, så han måste ställa med alla ess, alla par, alla två klädda, alla hyfsade kungar, händer som J10 och Q10, samt några ok suited connectors. En rätt bred range alltså, om min read på honom stämde. Jag var inne med 10k av mina 85k. På nätet är det blixtsyn för mig. Men här var jag inte lika säker. Han hade två varv på raken gett walks till en shortie när han var lilla blind. Och när han förra gången gick allin på knappen visade han A9o.
Så hade ni synat för att gå för vinst, eller foldat och kanske klättrat upp någon placering på prislistan?
Att vakna i kalsonger på soffan...
Vad hände egentligen? Högra kinden tryckt mot soffkudden som efterlämnar ett litet mönster över kindbenet. Har jag något på mig? Kalsonger och filt. Bättre än inget.
Öppnar sakta ena ögat för att se hur stor katatstrofen är. Åh, min gode Optiker, du började städa redan i natt. Tack. Ramlar ner från soffan och ligger en stund på mattan. Den är ju rätt skön faktiskt. Somnar igen.
Bröllop var det ja. Optikerns storebror gifte sig i går. Jädrar vilken fest det blev. Den där släkten spottar inte i glaset. Tydligen hamnade hela efterfesten hemma hos mig. Storebror kom med en kartong sprit och så var det fest. Inte mer med det. Det blev alla tiders. 30 pers i en 2,5:a kan ju inte bli annat än fina grejer.
När jag tänker efter var jag dock lite dum som inte sa ja till Optikerns morbror Palle när han om och om igen ställde frågan:
- Var är bordet? Ska vi köra i gång pokern?
Då hade han spelat bort sin sista snus gode Palle. Jag undrar om jag hade fått dåligt samvete då? Äh, det hade aldrig funkat det där. Palle hade inte kunnat räkna till fem, vilket krävs för att man ska veta när man har stege. Lite moral har jag ändå i kroppen. Så det så.
Just nu lyssnar jag in mig på Way Out West nästa helg. Mina stora favoriter är nyfunna Mumford & Sons. Går inte att tycka illa om va?
Öppnar sakta ena ögat för att se hur stor katatstrofen är. Åh, min gode Optiker, du började städa redan i natt. Tack. Ramlar ner från soffan och ligger en stund på mattan. Den är ju rätt skön faktiskt. Somnar igen.
Bröllop var det ja. Optikerns storebror gifte sig i går. Jädrar vilken fest det blev. Den där släkten spottar inte i glaset. Tydligen hamnade hela efterfesten hemma hos mig. Storebror kom med en kartong sprit och så var det fest. Inte mer med det. Det blev alla tiders. 30 pers i en 2,5:a kan ju inte bli annat än fina grejer.
När jag tänker efter var jag dock lite dum som inte sa ja till Optikerns morbror Palle när han om och om igen ställde frågan:
- Var är bordet? Ska vi köra i gång pokern?
Då hade han spelat bort sin sista snus gode Palle. Jag undrar om jag hade fått dåligt samvete då? Äh, det hade aldrig funkat det där. Palle hade inte kunnat räkna till fem, vilket krävs för att man ska veta när man har stege. Lite moral har jag ändå i kroppen. Så det så.
Just nu lyssnar jag in mig på Way Out West nästa helg. Mina stora favoriter är nyfunna Mumford & Sons. Går inte att tycka illa om va?
Perfekta tjejen?
Av någon anledning har jag börjat fundera på hur den perfekta tjejen ser ut för en pokerspelare. Nu menar jag inte utseendemässigt, utan i rent personliga drag och egenskaper i övrigt.
1. Hon måste älska mig för den jag är.
2. Hon måste ha tålamod med mig när jag skriker in i datorn på ännu en utdragning.
3. Hon borde fråga mig om jag vill ha mat när jag suttit vid datorn 12 timmar i streck utan att ens gå på toa.
4. Hon måste kunna laga mat.
5. Hon ska kunna trösta mig när allt går åt helvete.
6. Hon måste säga åt mig att duscha när jag luktar illa.
7. Hon ska kunna tvätta.
8. Hon ska komma med kloka råd.
9. Hon ska inte bry sig om i fall jag vinner eller förlorar, för hon bryr sig bara om mig.
10. Hon är perfekt.
Ja, det är inte lätt att hitta den perfekta tjejen. Men jag har haft en jäkla tur. Jag har faktiskt hittat EN kvinna som stämmer in på allt detta. Så nu funderar jag på om jag ska flytta hem till mamma för gott....
Någon som vill leka förälder?
Lugnet börjar sakta lägga sig över mig. I går kändes det så bra att jag gav mig på en längre session cashgame, som faktiskt slutade bra plus. Tänk, jag kanske är på väg mot gammal god form? Prisske gud, här kommer skatteåterbäringen!
Såg en film igår, Soraya M, som jag fortfarande inte kan släppa med tanken. Skrev lite på superbloggen. Se den om ni känner för att bli berörda.
Annars går den mesta tiden åt till att tänka ut lämpliga drag för framtiden. En månad i Vegas med turneringsgrind känns lockande. Mycket lockande. Men jag pallar ju inte att åka själv. Är inte tillräckligt mycket ensamvarg för det. Så, någon som är sugen på att ta hand om dybban en månad och leka förälder åt en 27-åring?
Såg en film igår, Soraya M, som jag fortfarande inte kan släppa med tanken. Skrev lite på superbloggen. Se den om ni känner för att bli berörda.
Annars går den mesta tiden åt till att tänka ut lämpliga drag för framtiden. En månad i Vegas med turneringsgrind känns lockande. Mycket lockande. Men jag pallar ju inte att åka själv. Är inte tillräckligt mycket ensamvarg för det. Så, någon som är sugen på att ta hand om dybban en månad och leka förälder åt en 27-åring?
Döskallar, burka och bärs
Så var jag hemma igen från en uppskattad balkong, 40 gradig hetta och turkisk öl. Det har varit grymt skönt att stänga av allt en vecka och bara behöva tänka på vilken restaurang man ska välja på kvällen och hur groggen ska blandas.
Näst sista dagen kom jag och Roy (Nu tänker ni att man kan väl inte heta Roy?! Och det gör han inte heller, det är bara hans smeknamn för att han är rödhårig) på att vi inte hade tagit några bilder, så jag tog med kameran ut. Det blev ett kort innan batteriet dog. Så vi fick ta lite strökort sista dagen. De blev inte så bra, och det var en rätt snäll beskrivning.
Vi träffade ett grymt roligt gäng på sju killar från Trollhättan. En kväll hamnade vi på deras balkong för att spela kort. Av någon anledning kom vi mitt i dimman in på ämnet tatueringar. Det finns mängder av skabbiga tatuerare i Turkiet som jag och Roy klankat ner på under hela veckan. Jag vräkte därför ur mig:
- Vem är så dum att man åker till Turkiet och tatuerar sig? och lade till ett hånleende.
Då tittar en av killarna förbryllat på mig och svarar.
- Men va fan, vi ska ju gadda oss imorgon. Allt är ju bokat, betalt och klart!
Höll på att pinka på mig av garv. Alla sju grabbarna tatuerade dagen efter in varsin döskalle till minne av resan. Vilka lirare. Några av dem lade dessutom till ordet "Efes" i pannan på skallen. Efes är namnet på det lokala turkiska ölet.
Till minne av Marmaris 2010. Nej, jag följde inte trenden.
Jonathan blev grymt nöjd!
Jag hade ett par vita träningsshorts som badbyxor hela veckan. Först sista dagen kläcker någon ur sig.
- Hehe, man ser ju rakt igenom dina brallor när de är blöta!
Dum-Roy hade givitvis inte kläckt det under hela veckan, utan låtit mig strutta runt och glatt visa upp mig för lokalbefolkningen. I efterhand kanske det förklarar en och annan blick, och jag som trodde att de raggade...
Veckans klart sjukaste syn var annars när vi var på väg hem längs strandpromenaden efter en natt på bargatan. Plötsligt uppenbarade sig fyra muslimska kvinnor från ingenstans. De bar full mundering med burka och var på väg ut i vattnet för att bada. Troligen var denna tid den mest lämpliga för detta då det i stort sett var folktomt. Men. Denna natt var det andra saker i görningen. Bara 50 meter längre bort började två brittiska par klä av sig alla kläder och också strutta ut i vattnet. De gjorde dock mer än att bara bada. Där ute i Medelhavet möttes två rätt olika världar. Kalla oss fluktare, men jag och Roy kunde inte slita oss från den synen.
I går hann jag med att göra ett besök på Cosmopol för en 1000kr turre. Det besöket kunde kvitta. På brädan Jr 6r Ks 4r fick jag in allt med 53r. Färg och öppet straight flush drag är rätt svårt att släppa. Nu mötte jag dock nötfärg. Ut som 65 av 67.
Väl hemma gäller det nu att börja leva i sin egen värld igen. Inte det lättaste.
Näst sista dagen kom jag och Roy (Nu tänker ni att man kan väl inte heta Roy?! Och det gör han inte heller, det är bara hans smeknamn för att han är rödhårig) på att vi inte hade tagit några bilder, så jag tog med kameran ut. Det blev ett kort innan batteriet dog. Så vi fick ta lite strökort sista dagen. De blev inte så bra, och det var en rätt snäll beskrivning.
Vi träffade ett grymt roligt gäng på sju killar från Trollhättan. En kväll hamnade vi på deras balkong för att spela kort. Av någon anledning kom vi mitt i dimman in på ämnet tatueringar. Det finns mängder av skabbiga tatuerare i Turkiet som jag och Roy klankat ner på under hela veckan. Jag vräkte därför ur mig:
- Vem är så dum att man åker till Turkiet och tatuerar sig? och lade till ett hånleende.
Då tittar en av killarna förbryllat på mig och svarar.
- Men va fan, vi ska ju gadda oss imorgon. Allt är ju bokat, betalt och klart!
Höll på att pinka på mig av garv. Alla sju grabbarna tatuerade dagen efter in varsin döskalle till minne av resan. Vilka lirare. Några av dem lade dessutom till ordet "Efes" i pannan på skallen. Efes är namnet på det lokala turkiska ölet.
Till minne av Marmaris 2010. Nej, jag följde inte trenden.
Jonathan blev grymt nöjd!
Jag hade ett par vita träningsshorts som badbyxor hela veckan. Först sista dagen kläcker någon ur sig.
- Hehe, man ser ju rakt igenom dina brallor när de är blöta!
Dum-Roy hade givitvis inte kläckt det under hela veckan, utan låtit mig strutta runt och glatt visa upp mig för lokalbefolkningen. I efterhand kanske det förklarar en och annan blick, och jag som trodde att de raggade...
Veckans klart sjukaste syn var annars när vi var på väg hem längs strandpromenaden efter en natt på bargatan. Plötsligt uppenbarade sig fyra muslimska kvinnor från ingenstans. De bar full mundering med burka och var på väg ut i vattnet för att bada. Troligen var denna tid den mest lämpliga för detta då det i stort sett var folktomt. Men. Denna natt var det andra saker i görningen. Bara 50 meter längre bort började två brittiska par klä av sig alla kläder och också strutta ut i vattnet. De gjorde dock mer än att bara bada. Där ute i Medelhavet möttes två rätt olika världar. Kalla oss fluktare, men jag och Roy kunde inte slita oss från den synen.
I går hann jag med att göra ett besök på Cosmopol för en 1000kr turre. Det besöket kunde kvitta. På brädan Jr 6r Ks 4r fick jag in allt med 53r. Färg och öppet straight flush drag är rätt svårt att släppa. Nu mötte jag dock nötfärg. Ut som 65 av 67.
Väl hemma gäller det nu att börja leva i sin egen värld igen. Inte det lättaste.
