Lämna det gamla, mot det nya
I helgen skulle jag och frugan ha firat 2-årig bröllopsdag. Det har vi firat med att efter en lång tid i streckbänk äntligen skriva på alla papper för skilsmässa. Jag har varit jävligt bitter ett tag, kanske till och med deprimerad. Det har varit en ny värld för mig, då jag egentligen är en rätt sorglös typ. Men 27 år och skild var inte hur jag hade tänkt mig livet. Optikern försöker muntra upp och säga att Plura faktiskt varit gift fyra gånger, men det hjälper inte så bra. Än.
Nu drar jag iväg en vecka från Sverige. När jag kommer tillbaka ska jag ha lämnat all skit bakom mig. Då ska jag bara blicka framåt. Mot allt roligt jag ska göra. All poker som ska spelas, allt resande jag tidigare inte tagit mig för och alla spännande människor jag inte hunnit träffa. Det är lättare sagt än gjort, jag vet. Men man måste ju ha mål, eller hur?
Men innan jag reser vill jag tacka alla fina vänner, nya som gamla, och stöttande familj som har ställt upp för mig när jag har behövt det som mest. Ni vet vilka ni är och ni är guld värda.
Så, nu är alla korten på bordet. Nu ska detta snart bli en pokerblogg igen. En bra och glad pokerblogg.
Men först en vecka i lugn och ro.
Nu drar jag iväg en vecka från Sverige. När jag kommer tillbaka ska jag ha lämnat all skit bakom mig. Då ska jag bara blicka framåt. Mot allt roligt jag ska göra. All poker som ska spelas, allt resande jag tidigare inte tagit mig för och alla spännande människor jag inte hunnit träffa. Det är lättare sagt än gjort, jag vet. Men man måste ju ha mål, eller hur?
Men innan jag reser vill jag tacka alla fina vänner, nya som gamla, och stöttande familj som har ställt upp för mig när jag har behövt det som mest. Ni vet vilka ni är och ni är guld värda.
Så, nu är alla korten på bordet. Nu ska detta snart bli en pokerblogg igen. En bra och glad pokerblogg.
Men först en vecka i lugn och ro.
What happens in Vegas...
...stannar tydligen inte alltid i Vegas. Vi har en förrädare ibland oss. Mattias "Pokerstar" Andersson kan man banne mig inte lite på. Nyligen lade han upp denna bild på sin blogg. En bild på när dybban skakar rumpa med tungan rätt i mun, och Optikern lägger all sin tänkbara konentrationsförmåga på spriten.
Bilden är från ett nattklubbsbesök på KOI i Vegas. Jag är inte mest besviken på att dessa paparazzibilder kommer upp till ytan, utan att mina exklusiva dansmoves nu blir till allmän egendom. Jag har övat in dem i många år och vill ha dem för mig själv. Nu kan ju varenda jäkel som läser pokerbloggar ta efter.
I går var jag och spelade cashgame i Nässjö pokerklubbs nya lokaler. Sammanfattningsvis kan man väl säga att värdet är grymt bra. Tyvärr var det kanske jag som var värdet igår. Gick på torsk till och med mot pizzabagarna (ja, det var inget rasistskämt, de är pizzabagare). Jag tror jag ska öppna en pizzeria om jag, gud förbjude, går gul i framtiden. Pizzabagare verkar ha obegränsat med pengar. Och de har väldigt roligt när de spelar poker.
Bilden är från ett nattklubbsbesök på KOI i Vegas. Jag är inte mest besviken på att dessa paparazzibilder kommer upp till ytan, utan att mina exklusiva dansmoves nu blir till allmän egendom. Jag har övat in dem i många år och vill ha dem för mig själv. Nu kan ju varenda jäkel som läser pokerbloggar ta efter.
I går var jag och spelade cashgame i Nässjö pokerklubbs nya lokaler. Sammanfattningsvis kan man väl säga att värdet är grymt bra. Tyvärr var det kanske jag som var värdet igår. Gick på torsk till och med mot pizzabagarna (ja, det var inget rasistskämt, de är pizzabagare). Jag tror jag ska öppna en pizzeria om jag, gud förbjude, går gul i framtiden. Pizzabagare verkar ha obegränsat med pengar. Och de har väldigt roligt när de spelar poker.
Vi glömmer snabbt...
När jag var liten lärde jag mig att vända andra kinden till. Uppfostrad i kristna lokaler blev vi införstådda av storheten att ge förlåtelse, även om det kändes orättvist. Men ju äldre man blir, ju svårare är det att förlåta. Och ibland känns det som att förlåta är det samma som att bara glömma och gå vidare. Det kan inte alltid vara rätt.
Tankarna kom till mig när Andres Lokko i P1 förklarade sin avsky till Bert Karlsson och hans förflutna som partiledare i främlingsfientliga Ny Demokrati. Lokko frågade sig hur Bert plötsligt kunde bli betraktad som en mysgubbe, som fick göra program om skolmat i tv? Jag glömmer aldrig hur Bengt Westerberg vägrade sitta i samma soffa som Bert (edit nedan), hur han bara stövlade i väg rakt ut när skivbolagsdirektören visade sig. Jag visste inget om politik då, men jag minns hur vi avskydde Bert.
Jag har faktiskt träffat och intervjuat Bert. Jädrar vad nervös jag var inför det där. Det var under min tid på en lokal tv-kanal och jag var helt grön. Vi hälsade på hans kontor på Marianne Records i Skara. Han lättade dock upp stämningen med ett par riktigt fräcka sexskämt. Han är snuskig Bert. Trots att han erkände att han nu för tiden var tvungen att använda Viagra för att kunna prestera. Efter det kändes det bättre. Intervjun blev bra och jag kunde lättad åka hem, med en känsla av att den där Bert är ju en jädra kul kille. En sån man vill hänga med.
Han lurade mig precis som han lurat resten av svenska folket. I dag försvarade han sig mot Lokkos påhopp med citatet.
- Hade Lokko bara tagit reda på verkligheten så skulle han också rösta på Sverigedemokraterna.
Så hur var det med att förlåta och glömma? Just nu har jag väldigt svårt för sånt där. Både när det gäller Bert och andra saker. Mest andra saker. Bert är ingen mysfarbror. Det är en hal jävel. Han skulle antagligen bli en hyfsad pokerspelare om han lade manken till.
Bert drar en fräckis
Edit: Nisse uppmärksammade mig på att det naturligtvis inte var Bert, utan Ian som satta sig i soffan. Klantigt av mig. Men det har inte så stor betydelse för historien (förutom att den blir lite fel), så jag ändrar inget i texten.
Tankarna kom till mig när Andres Lokko i P1 förklarade sin avsky till Bert Karlsson och hans förflutna som partiledare i främlingsfientliga Ny Demokrati. Lokko frågade sig hur Bert plötsligt kunde bli betraktad som en mysgubbe, som fick göra program om skolmat i tv? Jag glömmer aldrig hur Bengt Westerberg vägrade sitta i samma soffa som Bert (edit nedan), hur han bara stövlade i väg rakt ut när skivbolagsdirektören visade sig. Jag visste inget om politik då, men jag minns hur vi avskydde Bert.
Jag har faktiskt träffat och intervjuat Bert. Jädrar vad nervös jag var inför det där. Det var under min tid på en lokal tv-kanal och jag var helt grön. Vi hälsade på hans kontor på Marianne Records i Skara. Han lättade dock upp stämningen med ett par riktigt fräcka sexskämt. Han är snuskig Bert. Trots att han erkände att han nu för tiden var tvungen att använda Viagra för att kunna prestera. Efter det kändes det bättre. Intervjun blev bra och jag kunde lättad åka hem, med en känsla av att den där Bert är ju en jädra kul kille. En sån man vill hänga med.
Han lurade mig precis som han lurat resten av svenska folket. I dag försvarade han sig mot Lokkos påhopp med citatet.
- Hade Lokko bara tagit reda på verkligheten så skulle han också rösta på Sverigedemokraterna.
Så hur var det med att förlåta och glömma? Just nu har jag väldigt svårt för sånt där. Både när det gäller Bert och andra saker. Mest andra saker. Bert är ingen mysfarbror. Det är en hal jävel. Han skulle antagligen bli en hyfsad pokerspelare om han lade manken till.
Bert drar en fräckis
Edit: Nisse uppmärksammade mig på att det naturligtvis inte var Bert, utan Ian som satta sig i soffan. Klantigt av mig. Men det har inte så stor betydelse för historien (förutom att den blir lite fel), så jag ändrar inget i texten.
Vargtass, sanningar och svordomar
I helgen har jag varit på bröllop. Det var så vackert som det kan bli om man tror på evig kärlek. Och gör man inte det så var det fantastiskt ändå. Om inte annat så blev det en fest som går till historien. Jag kände mig nästan som 20 igen. Jag orkade vara vaken hur länge som helst. Drack vargtass och dansade med brudgummen fram till halv sex på morgonen. Sen avslutade det hårda gänget med att dra av oss finkläderna och hoppa i sjön som låg några meter därifrån. Så ska det gå till. Fast det blev inte mycket ligga för brudparet som var med ända till slutet. Hedervärt.
Folk ville som vanligt ge råd av alla de slag till de lyckliga tu. Jag orkade inte lyssna på alla, men ett etsade sig fast i mig. Det var brudens parkinsonsjuka far som sa att "Hur engagerade ni än är i jobb och andra saker ni brinner för, så glöm aldrig bort varandra. Se varandra, glöm aldrig bort vad ni har." Det är nog den långvariga kärlekens sanning.
Ikväll funderar jag på att ta min första riktiga grindkväll framför datorn på nästan en månad. Får se om jag orkar vara vaken nu när vargtassen har gått ur kroppen.
Eftersom Lapproffe inte gillade den förra låten och hävdar att han måste bli dövbög för att kunna lyssna på Hellström så kommer dagens låt från en lite hårdare kille. Kanske inte tillräckligt granit för Roffe, men en Thåströmlåt med både svordomar och lite poker måste väl vara ok?
Fick jag spela om partiet
Fick jag chansen en gång till
Fick jag vrida tillbaks tiden om dom gav mig en ny giv
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du
Folk ville som vanligt ge råd av alla de slag till de lyckliga tu. Jag orkade inte lyssna på alla, men ett etsade sig fast i mig. Det var brudens parkinsonsjuka far som sa att "Hur engagerade ni än är i jobb och andra saker ni brinner för, så glöm aldrig bort varandra. Se varandra, glöm aldrig bort vad ni har." Det är nog den långvariga kärlekens sanning.
Ikväll funderar jag på att ta min första riktiga grindkväll framför datorn på nästan en månad. Får se om jag orkar vara vaken nu när vargtassen har gått ur kroppen.
Eftersom Lapproffe inte gillade den förra låten och hävdar att han måste bli dövbög för att kunna lyssna på Hellström så kommer dagens låt från en lite hårdare kille. Kanske inte tillräckligt granit för Roffe, men en Thåströmlåt med både svordomar och lite poker måste väl vara ok?
Fick jag spela om partiet
Fick jag chansen en gång till
Fick jag vrida tillbaks tiden om dom gav mig en ny giv
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du
Musik, maestro!
Just nu försvinner jag ofta in i musiken. Det är skönt när vissa personer redan har skrivit låtarna man själv hade velat göra. Då slipper man lägga tid på det.
Även om jag är rätt social vid pokerborden och gillar att prata så tyckte jag det var väldigt skönt i Vegas när man ibland kunde stoppa in ett par hörlurar och bara njuta av musik. Det gör mig avslappnad och är ett bra sätt att ladda batterierna. Tyvärr tappar man ibland information när man inte hör hur folk uttalar "check", "raise" och så vidare. Ibland finns det bra tells i rösterna.
Det ska bli intressant att se om Cosmopol någonsin kommer att godkänna en liten i-pod i öronen.
Håkan är en gammal tonårsidol som jag bara inte kan sluta älska. Även om jag känner mig som en 14-årig EMO-tjej med fastklistrade guldstjärnor under ögonen. Falsksång eller ej, hur ska man kunna stå emot sån här popkonst?
Även om jag är rätt social vid pokerborden och gillar att prata så tyckte jag det var väldigt skönt i Vegas när man ibland kunde stoppa in ett par hörlurar och bara njuta av musik. Det gör mig avslappnad och är ett bra sätt att ladda batterierna. Tyvärr tappar man ibland information när man inte hör hur folk uttalar "check", "raise" och så vidare. Ibland finns det bra tells i rösterna.
Det ska bli intressant att se om Cosmopol någonsin kommer att godkänna en liten i-pod i öronen.
Håkan är en gammal tonårsidol som jag bara inte kan sluta älska. Även om jag känner mig som en 14-årig EMO-tjej med fastklistrade guldstjärnor under ögonen. Falsksång eller ej, hur ska man kunna stå emot sån här popkonst?
Flytt och rövsvett
En vecka i Göteborg går fort. En del poker har det blivit, semsterveckan slutade över 40k plus, trots att jag backade 15k på 20/20 under en riktig katastrofkväll. Man skulle ta semester för resten av livet. Kanske enda chansen att bli lite tätare?
Det är helt sanslöst hur mycket värde det finns på Cosmopol på helgerna. Den här handen säger det mesta. Sex man limpar till mig på knappen som viker upp J7 i spader. Jag har höjt väldigt mycket i position och orkar inte bråka så jag limpar in också. Flopp 6 8 9 regnbåge. Alla checkar till mig som också checkar. Kommer det en tia så kan ingen vika en sjua sen. Turn 5. Stege för mig. Alla checkar till cut off som betar ut. Jag synar bara. Då går en kille i tidigare position all in för typ 1k när det ligger kanske 300 i potten. Gubben som höjde synar. Jag vet att han som går all in har en sjua och att vi kommer splitta, men gubben har uppenbarligen ett drag som jag vill ha betalt av. (Låg nu två ruter på bordet). Jag höjer således med nästan 2k till. Han kan inte släppa, jag vet. Han lever för att se riverkort, för chansen att dra ut en ung odåga. Blodådrorna pumpar som bläckfiskarmar runt hans hals. Syyn. River blir tyvärr en nia till och parar brädan. Gubben checkar och jag finner ingen anledning att värdebeta. Han visar upp 56 för två par.
- Du vet, sätter jag kåken vinner jag en jäkla pott.
- Jajjamän, två par är svårt att släppa...
Men viktigare än pokern var att bara få hänga och vara med goda vänner. Jag och Optikern har svettats ihop i helgen när jag hjälpte honom att flytta. Självklart valde han en årets varmaste dagar. Den rövsvetten glasögonormen visade upp på eftermiddagen var inte av denna värld. Vi trodde han hade pissat på sig.
Det är rätt intressant att se hur tjejer alltid får som de vill till slut. Det gäller framför allt hemmet. Optikern hade efter många om och men lyckats tjata sig till att få behålla en byrå, det mesta skulle kastas för att bytas ut mot nya grejer. Optikern som är smålänning i själen gillar så klart inte att behöva göra sig av med fullt funktionsdugliga ting. Vid urpackning av denna byrå såg dock "någon" till att tappa den i marken så att den sprack. Jag såg hur Hannas ögonen lyste upp.
- Näe, men vi kan ju inte ha en trasig byrå. Den får åka till tippen.
Optikern stod handfallen. Där gick ett par inköp åt skogen.
Nu är jag tillbaka på jobbet med svår skrivkramp. På tal om tidigare flytt så håller jag på med en intervju med det gamla punkbandet "Rövsvett", som ska återförenas. Någon som kan komma på en fyndig rubrik till den texten?
Det är helt sanslöst hur mycket värde det finns på Cosmopol på helgerna. Den här handen säger det mesta. Sex man limpar till mig på knappen som viker upp J7 i spader. Jag har höjt väldigt mycket i position och orkar inte bråka så jag limpar in också. Flopp 6 8 9 regnbåge. Alla checkar till mig som också checkar. Kommer det en tia så kan ingen vika en sjua sen. Turn 5. Stege för mig. Alla checkar till cut off som betar ut. Jag synar bara. Då går en kille i tidigare position all in för typ 1k när det ligger kanske 300 i potten. Gubben som höjde synar. Jag vet att han som går all in har en sjua och att vi kommer splitta, men gubben har uppenbarligen ett drag som jag vill ha betalt av. (Låg nu två ruter på bordet). Jag höjer således med nästan 2k till. Han kan inte släppa, jag vet. Han lever för att se riverkort, för chansen att dra ut en ung odåga. Blodådrorna pumpar som bläckfiskarmar runt hans hals. Syyn. River blir tyvärr en nia till och parar brädan. Gubben checkar och jag finner ingen anledning att värdebeta. Han visar upp 56 för två par.
- Du vet, sätter jag kåken vinner jag en jäkla pott.
- Jajjamän, två par är svårt att släppa...
Men viktigare än pokern var att bara få hänga och vara med goda vänner. Jag och Optikern har svettats ihop i helgen när jag hjälpte honom att flytta. Självklart valde han en årets varmaste dagar. Den rövsvetten glasögonormen visade upp på eftermiddagen var inte av denna värld. Vi trodde han hade pissat på sig.
Det är rätt intressant att se hur tjejer alltid får som de vill till slut. Det gäller framför allt hemmet. Optikern hade efter många om och men lyckats tjata sig till att få behålla en byrå, det mesta skulle kastas för att bytas ut mot nya grejer. Optikern som är smålänning i själen gillar så klart inte att behöva göra sig av med fullt funktionsdugliga ting. Vid urpackning av denna byrå såg dock "någon" till att tappa den i marken så att den sprack. Jag såg hur Hannas ögonen lyste upp.
- Näe, men vi kan ju inte ha en trasig byrå. Den får åka till tippen.
Optikern stod handfallen. Där gick ett par inköp åt skogen.
Nu är jag tillbaka på jobbet med svår skrivkramp. På tal om tidigare flytt så håller jag på med en intervju med det gamla punkbandet "Rövsvett", som ska återförenas. Någon som kan komma på en fyndig rubrik till den texten?
Plåster
Tur i spel, otur i något annat.
Mitt livespel går i alla fall inte att klaga på för tillfället. I går spelade jag 500 kr rebuy på Cosmopol. Förutom ett riktigt tomtespel direkt efter rebuyperioden där jag tappade 2/3 av stacken med 24s så gick allting som smort. När vi kom in på finalbordet var jag chipleader. När vi var sju kvar hade jag tre gånger så mycket som tvåan. Det blev till slut en förstaplats helt utan deal. 32 k ner i fickan.
Facit på Cosmopols tre senaste turrar är två förstaplatser och en tredjeplats. Det känns skönt att veta att man inte har tappat förståndet helt. Trots att jag bara spelat en handfull turneringar i Göteborg detta år ligger jag på en åttonde plats på årets rankinglista. De 18 bästa får spela årsfinalen, så jag hoppas jag hinner spela lite mer.
Vinsten firades i dag med att jag bjöd Optikern och hans fina underbara Hanna på lyxlunch på Avenyn. Sill till förrätt och mört mört kött till huvudrätt. Det var gott som kräm. I kväll blir det häng med VM-fotboll. Livet hade kunnat vara värre ändå.
Mitt livespel går i alla fall inte att klaga på för tillfället. I går spelade jag 500 kr rebuy på Cosmopol. Förutom ett riktigt tomtespel direkt efter rebuyperioden där jag tappade 2/3 av stacken med 24s så gick allting som smort. När vi kom in på finalbordet var jag chipleader. När vi var sju kvar hade jag tre gånger så mycket som tvåan. Det blev till slut en förstaplats helt utan deal. 32 k ner i fickan.
Facit på Cosmopols tre senaste turrar är två förstaplatser och en tredjeplats. Det känns skönt att veta att man inte har tappat förståndet helt. Trots att jag bara spelat en handfull turneringar i Göteborg detta år ligger jag på en åttonde plats på årets rankinglista. De 18 bästa får spela årsfinalen, så jag hoppas jag hinner spela lite mer.
Vinsten firades i dag med att jag bjöd Optikern och hans fina underbara Hanna på lyxlunch på Avenyn. Sill till förrätt och mört mört kött till huvudrätt. Det var gott som kräm. I kväll blir det häng med VM-fotboll. Livet hade kunnat vara värre ändå.
Från autobahn till zip
Hur privat ska man bli på sin blogg? Jag vet inte.
Vi bär alla på mörka händelser och hemligheter. Jag läste precis Valteregos inlägg om hans mångåriga alkolism och hur han tog sig ur helvetet. Då brast det totalt för mig. Jag insåg att jag måste ta tag i saker för att inte gå under.
Just nu har jag det jobbigt privat. Det har inget med poker att göra utan är på ett helt annat plan. Kanske tar jag mod till mig och skriver om det, men just nu vill jag bara meddela att jag inte kommer att blogga lika frekvent den närmsta tiden. Krafterna måste helt enkelt användas för att klara av dagen.
Las Vegas-resan var en flykt bort från verkligen. Just nu är det bara när jag spelar livepoker eller dricker som jag klarar mig från ångesten, det svarta onda i magtrakten. Det låter sjukt, men så är det. Av någon anledning känns livepokern som en slags terapi, där jag kan försvinna in i en helt annan värld tillsammans med andra. Jag har inte spelat en enda hand på nätet på tre veckor, det går bara inte. Lusten finns inte. Ensamheten vid datorn hägrar inte som innan.
Mitt liv har jämfört med många andras varit en enda lång rakstrecka på autobahn. Lyckliga familjeförhållanden, fina vänner och inga stora katastrofer. Ångest och psykisk ohälsa har aldrig kommit åt mig. Jag har haft en plan med mitt liv även om den inte varit fullt så detaljerad på alla håll. Jag har alltid varit på väg någonstans, men är nu tillbaka där jag började. På noll. Zero. Zip.
Genom åren har jag pratat med många vänner som har haft samma problem som jag har nu. De råd jag har gett dem var så självklara och enkla och jag förstod inte varför de inte bara gjorde som jag sa. Nu förstår jag.
Men det är först nu man ser vilka som är vänner. På riktigt. Och hur den bästa hjälpen kan komma från helt oväntat håll, från personer som går från bekant till nära vän. Från vän till livsviktig.
Ja, hur privat ska man bli i en pokerblogg? Jag vet fortfarande inte.
Vi bär alla på mörka händelser och hemligheter. Jag läste precis Valteregos inlägg om hans mångåriga alkolism och hur han tog sig ur helvetet. Då brast det totalt för mig. Jag insåg att jag måste ta tag i saker för att inte gå under.
Just nu har jag det jobbigt privat. Det har inget med poker att göra utan är på ett helt annat plan. Kanske tar jag mod till mig och skriver om det, men just nu vill jag bara meddela att jag inte kommer att blogga lika frekvent den närmsta tiden. Krafterna måste helt enkelt användas för att klara av dagen.
Las Vegas-resan var en flykt bort från verkligen. Just nu är det bara när jag spelar livepoker eller dricker som jag klarar mig från ångesten, det svarta onda i magtrakten. Det låter sjukt, men så är det. Av någon anledning känns livepokern som en slags terapi, där jag kan försvinna in i en helt annan värld tillsammans med andra. Jag har inte spelat en enda hand på nätet på tre veckor, det går bara inte. Lusten finns inte. Ensamheten vid datorn hägrar inte som innan.
Mitt liv har jämfört med många andras varit en enda lång rakstrecka på autobahn. Lyckliga familjeförhållanden, fina vänner och inga stora katastrofer. Ångest och psykisk ohälsa har aldrig kommit åt mig. Jag har haft en plan med mitt liv även om den inte varit fullt så detaljerad på alla håll. Jag har alltid varit på väg någonstans, men är nu tillbaka där jag började. På noll. Zero. Zip.
Genom åren har jag pratat med många vänner som har haft samma problem som jag har nu. De råd jag har gett dem var så självklara och enkla och jag förstod inte varför de inte bara gjorde som jag sa. Nu förstår jag.
Men det är först nu man ser vilka som är vänner. På riktigt. Och hur den bästa hjälpen kan komma från helt oväntat håll, från personer som går från bekant till nära vän. Från vän till livsviktig.
Ja, hur privat ska man bli i en pokerblogg? Jag vet fortfarande inte.
Vegasresan i bilder och utmärkelser
Till sist har jag lyckats plita ihop en sammanfattning om Vegasresan. Jag är fortfarande tagen av staden, stämningen och alla kasino. Här presenterar jag min lista på nämnvärda händelser och personer under resan.
Las Vegas...
...största svettlök: Optikern. Han är känd för att svettas. I gymnasiet smörjde han in hela kroppen i "Absolut torr". 37 gradigt väder underlättar inte. Nu tog han alla chanser till svalka. Varje fontän var en oas.
...bästa guide: Mattias "Pokerstar" Andersson. Mattias har varit i Las Vegas fem gånger på två år. Det säger det mesta om vad han tycker om stan. Han hjälpte mig och Optikern att få uppleva saker vi inte hade fått göra annars. Tackar ödmjukast för det.
...värsta förlust: När mitt nötset i knektar blev utdraget av ett lågt färgdrag, allin på flopp, i event 42 höll jag på att sjunka under jorden.
...kändaste dybbanmotståndare: Kathy Liebert. Dybban fick äran att sitta mitt emot den, enligt mitt tycke, bästa kvinnliga pokerspelaren i världen. Mansgrisarna jag hängde med sa att "om du ändå ska få en kändis vid bordet så kunde du ju fått någon snyggare". Men jag möter hellre Kathy än någon att vila ögonen på. Hon berättade bland annat att hon aldrig äter grönsaker och samlar på blå, lila och rosa vintage pikétröjor. Det var nästan det enda hon klädde sig i. Hon var en mycket ödmjuk och trevlig bekantskap.
...Lars Lagerbäck: Optikern. Klagade på allt och alla när han på resan till Vegas förlorade och förlorade mot dybban i Chicago. Ett tag trodde jag att han skulle börja gråta och att resan var förstörd. Men han repade mod som tur var.
...bästa show: Viva Elvis. Cirque du Soleil-showen var riktigt bra. Det var i för sig den enda show vi såg, därför är det inte så konstigt att den vinner. Men den var verkligen sevärd. Särskilt om man har ett gott öga till kungen.
...hårdaste massage: O'Sheas. På det irländska kasinot fick jag en massage som hette duga. Jag höll bokstavligen på att börja gråta. Här under kanske jag ser mindre plågad ut, men det var när hon smekte mig i året. Senare drog hon armbågen rakt genom ryggen på mig. Jag bad visserligen om en lite hårade massage, men det där var det värsta jag varit med om. Jag skrek rakt ut. Babianvrål är mildare för öronen.
...bästa cashgamerum: Golden Nugget. På O'Sheas var det riktigt bra värde, men jag tror att Golden Nugget slår allt. Spelarna bestod mestadels av slaskiga gubbar över 55 som helt enkelt inte kunde spela bra poker. När de dessutom drog igång husguden Morrissey och giganterna Led Zeppelin i högtalarna så blev jag ögonblickligen förälskad i stället.
...bästa Gunther-lookalike: "Pokerstar". Mattias gick och köpte sig en tysk träningsjacka av något märke som tydligen var väldigt exklusivt, samt ett par riktigt flaschiga solbrillor. En liten mustasch på det så hade han varit tysk porr när den är som bäst. Äntligen fick han vara sig själv för en stund. Då kom han också "in the money" för första gången under denna Vegastripp.
...bästa turneringar: The Venetian. Turrarna kom och gick i Vegas. Tog en slut kunde man genast hoppa på en annan om man orkade. Ville man spela stora turrar med hyfsad struktur så var Venetian bäst. Oftast startade över 700 spelare varje dag i deras deepstack. Caesar var inte heller så pjåkiga, men betydligt mindre då deras deepstack innehöll 100-170 spelare ungefär. Lättare att vinna pengar där dock.
...skitigaste extraknäcket: Hallick. Överallt på strippen stod det kvinnor och män som delade ut lappar med nakna kvinnor och telefonnummer. De hade en alldeles speciell teknik att knäppa med lapparna så att det lät högt. Det var mycket irriterande mitt framför näsan. En kväll utmanade Mattias mig att jobba lite extra med att dra på mig en neongula tröja och dela ut lappar själv. Jag kunde givetvis inte stå emot ett vad. De andra lapputdelarna försökte febrilt lära mig knepet, men jag lyckades aldrig få till det irriterande knäppet.
Det var en liten del av min Vegasresa. Jag är rätt säker på att det inte var min sista. Kommer ni på några fler utmärkelser som bör belönas så hojta till.
Las Vegas...
...största svettlök: Optikern. Han är känd för att svettas. I gymnasiet smörjde han in hela kroppen i "Absolut torr". 37 gradigt väder underlättar inte. Nu tog han alla chanser till svalka. Varje fontän var en oas.
...bästa guide: Mattias "Pokerstar" Andersson. Mattias har varit i Las Vegas fem gånger på två år. Det säger det mesta om vad han tycker om stan. Han hjälpte mig och Optikern att få uppleva saker vi inte hade fått göra annars. Tackar ödmjukast för det.
...värsta förlust: När mitt nötset i knektar blev utdraget av ett lågt färgdrag, allin på flopp, i event 42 höll jag på att sjunka under jorden.
...kändaste dybbanmotståndare: Kathy Liebert. Dybban fick äran att sitta mitt emot den, enligt mitt tycke, bästa kvinnliga pokerspelaren i världen. Mansgrisarna jag hängde med sa att "om du ändå ska få en kändis vid bordet så kunde du ju fått någon snyggare". Men jag möter hellre Kathy än någon att vila ögonen på. Hon berättade bland annat att hon aldrig äter grönsaker och samlar på blå, lila och rosa vintage pikétröjor. Det var nästan det enda hon klädde sig i. Hon var en mycket ödmjuk och trevlig bekantskap.
...Lars Lagerbäck: Optikern. Klagade på allt och alla när han på resan till Vegas förlorade och förlorade mot dybban i Chicago. Ett tag trodde jag att han skulle börja gråta och att resan var förstörd. Men han repade mod som tur var.
...bästa show: Viva Elvis. Cirque du Soleil-showen var riktigt bra. Det var i för sig den enda show vi såg, därför är det inte så konstigt att den vinner. Men den var verkligen sevärd. Särskilt om man har ett gott öga till kungen.
...hårdaste massage: O'Sheas. På det irländska kasinot fick jag en massage som hette duga. Jag höll bokstavligen på att börja gråta. Här under kanske jag ser mindre plågad ut, men det var när hon smekte mig i året. Senare drog hon armbågen rakt genom ryggen på mig. Jag bad visserligen om en lite hårade massage, men det där var det värsta jag varit med om. Jag skrek rakt ut. Babianvrål är mildare för öronen.
...bästa cashgamerum: Golden Nugget. På O'Sheas var det riktigt bra värde, men jag tror att Golden Nugget slår allt. Spelarna bestod mestadels av slaskiga gubbar över 55 som helt enkelt inte kunde spela bra poker. När de dessutom drog igång husguden Morrissey och giganterna Led Zeppelin i högtalarna så blev jag ögonblickligen förälskad i stället.
...bästa Gunther-lookalike: "Pokerstar". Mattias gick och köpte sig en tysk träningsjacka av något märke som tydligen var väldigt exklusivt, samt ett par riktigt flaschiga solbrillor. En liten mustasch på det så hade han varit tysk porr när den är som bäst. Äntligen fick han vara sig själv för en stund. Då kom han också "in the money" för första gången under denna Vegastripp.
...bästa turneringar: The Venetian. Turrarna kom och gick i Vegas. Tog en slut kunde man genast hoppa på en annan om man orkade. Ville man spela stora turrar med hyfsad struktur så var Venetian bäst. Oftast startade över 700 spelare varje dag i deras deepstack. Caesar var inte heller så pjåkiga, men betydligt mindre då deras deepstack innehöll 100-170 spelare ungefär. Lättare att vinna pengar där dock.
...skitigaste extraknäcket: Hallick. Överallt på strippen stod det kvinnor och män som delade ut lappar med nakna kvinnor och telefonnummer. De hade en alldeles speciell teknik att knäppa med lapparna så att det lät högt. Det var mycket irriterande mitt framför näsan. En kväll utmanade Mattias mig att jobba lite extra med att dra på mig en neongula tröja och dela ut lappar själv. Jag kunde givetvis inte stå emot ett vad. De andra lapputdelarna försökte febrilt lära mig knepet, men jag lyckades aldrig få till det irriterande knäppet.
Det var en liten del av min Vegasresa. Jag är rätt säker på att det inte var min sista. Kommer ni på några fler utmärkelser som bör belönas så hojta till.
