Fisk-mackan
Bland de vanliga besökarna inne på Casino Cosmopol i Göteborg talas det mycket om räksmörgåsen. Regsen inne i pokerrummet snackar i stället om fisk-mackan. Fisk-mackan är betydligt viktigare för att alla ska trivas. En av anledningarna till att stället går runt, och att vi pokerspelare kommer tillbaka.
När Fisk-mackan kliver in i pokerrummet i sin märkeskostym, värd mer än din farsas bil, så höjer han temperaturen ett par grader. Ovanför honom hänger en osynlig skylt, som svävar med likt ett grått regnmoln i Kalle Anka. På skylten står ett enda ord - fisk. Han är urtypen för spelaren du älskar att ha vid bordet. Rolex på handleden, backslick och ett bländande leende. Det är en glad gamäng. Han verkar lycklig. Trots att han ständigt tycks förlora.
Förlusterna beror så klart på otur. När Fisk-mackan beskriver sin olycka, hur han blir brutalt våldtagen varje gång han har en hand, håller vi andra med.
- Förstår ni vilken otur jag har?
- Ja, det är inte klokt. Men det vänder snart Mackan. Snart...
När Fisk-mackan kliver in i pokerrummet i sin märkeskostym, värd mer än din farsas bil, så höjer han temperaturen ett par grader. Ovanför honom hänger en osynlig skylt, som svävar med likt ett grått regnmoln i Kalle Anka. På skylten står ett enda ord - fisk. Han är urtypen för spelaren du älskar att ha vid bordet. Rolex på handleden, backslick och ett bländande leende. Det är en glad gamäng. Han verkar lycklig. Trots att han ständigt tycks förlora.
Förlusterna beror så klart på otur. När Fisk-mackan beskriver sin olycka, hur han blir brutalt våldtagen varje gång han har en hand, håller vi andra med.
- Förstår ni vilken otur jag har?
- Ja, det är inte klokt. Men det vänder snart Mackan. Snart...
Fisk-mackan har inga problem med att bluffsyna sig all in med Q10 på en K95-bräda för att stirra in i en KQ. Han har inga problem med att dra ut heller. Fler än en spelare har han knäckt genom åren. Men de där utdragningarna har han svårt att minnas när vi pratar om hans ständiga otur.
Iremark försöker ofta få in markerna lite extra dåligt mot Fisk-mackan. För att uppmuntra liksom. Man måste göra så ibland.
En gång såg jag honom på ett finalbord. Det var en vacker syn. Jag tänkte, plötsligt händer det. Poker är underbart för att alla har en chans. Även de som har mest otur i världen vinner ibland.
Jodå, vi har en jädra bra räksmörgås här på CC. Men det är ingenting mot fisk-mackan. Utan den är vi ingenting.
Iremark försöker ofta få in markerna lite extra dåligt mot Fisk-mackan. För att uppmuntra liksom. Man måste göra så ibland.
En gång såg jag honom på ett finalbord. Det var en vacker syn. Jag tänkte, plötsligt händer det. Poker är underbart för att alla har en chans. Även de som har mest otur i världen vinner ibland.
Jodå, vi har en jädra bra räksmörgås här på CC. Men det är ingenting mot fisk-mackan. Utan den är vi ingenting.
Det jobbiga är att utanför kasinots väggar, i vad som kallas det verkliga livet, blir den där osynliga skylten osynlig på riktigt. I det verkliga livet förvandlas Fisk-mackan till haj. Och vi till hajmat. Jag gillar inte den tanken alls.
Edit: Fisk-mackan heter egentligen något annat.
Edit: Fisk-mackan heter egentligen något annat.
Elva minuter död
Plötsligt blev det svart. Paniken spred sig från lilltån, genom hjärtat, upp till höger hjärnhalva. Jag var död i elva minuter.
Och jag visste givetvis inte hur jag skulle reagera på det. Allt var overkligt, som i en film. Norrländskan tände levande ljus. Varje minut kändes som en livstid. Ångestladdad väntan. Ovisshet. Vad händer nu?
Visst var jag bitter. Varför just jag? Men när pulsen sakta hittade tillbaka, och blicken letade sig ut genom ett fönster, så förstod jag. Jag var inte ensam. Fler tända stearinljus. Hela Götlaborg hade dukat under för stormen. Slocknat.
Med mängder av dyra nätturneringar på högvarv slutade mina paniksvettningar inte med hjälp av känslan av gemenskap. Datorn levde på lånad tid genom sitt batteri. Men nätet dog. Strömavbrott är inget vardagsproblem i Sveriges högsäte. I chock började jag skrika och gorma. Vifta och veva. Ta mig en stänkare i hysteri.
- Vad ska hända med Sunday Million?! Alla mina turrar! Mina peeengaarrr!!
Så plötsligt, mitt i en lång harang om de inkompetenta elbolagen som inte ens har doningar att klara av en liten vindpust i Slottsskogen, så kom ljuset tillbaka. Glädjen i bröstet visste inga gränser. Det kändes som om gudfader själv stigit ner från himlen och myndigt murrat:
- Varde ljus.
Och det blev ljus.
"dybban" var död i elva minuter. Sedan återuppstod han - för att ge sina enda marker till världens pokerspelare. Så att de skulle kunna få evigt liv.
Jag önskar att strömmen aldrig hade kommit tillbaka. Ibland spelar jag bättre poker "disconnected".
Och jag visste givetvis inte hur jag skulle reagera på det. Allt var overkligt, som i en film. Norrländskan tände levande ljus. Varje minut kändes som en livstid. Ångestladdad väntan. Ovisshet. Vad händer nu?
Visst var jag bitter. Varför just jag? Men när pulsen sakta hittade tillbaka, och blicken letade sig ut genom ett fönster, så förstod jag. Jag var inte ensam. Fler tända stearinljus. Hela Götlaborg hade dukat under för stormen. Slocknat.
Med mängder av dyra nätturneringar på högvarv slutade mina paniksvettningar inte med hjälp av känslan av gemenskap. Datorn levde på lånad tid genom sitt batteri. Men nätet dog. Strömavbrott är inget vardagsproblem i Sveriges högsäte. I chock började jag skrika och gorma. Vifta och veva. Ta mig en stänkare i hysteri.
- Vad ska hända med Sunday Million?! Alla mina turrar! Mina peeengaarrr!!
Så plötsligt, mitt i en lång harang om de inkompetenta elbolagen som inte ens har doningar att klara av en liten vindpust i Slottsskogen, så kom ljuset tillbaka. Glädjen i bröstet visste inga gränser. Det kändes som om gudfader själv stigit ner från himlen och myndigt murrat:
- Varde ljus.
Och det blev ljus.
"dybban" var död i elva minuter. Sedan återuppstod han - för att ge sina enda marker till världens pokerspelare. Så att de skulle kunna få evigt liv.
Jag önskar att strömmen aldrig hade kommit tillbaka. Ibland spelar jag bättre poker "disconnected".
Två toalettdörrar
Toaletter. Ett hett ämne i Riga och pokersverige. Vi har sett dem förut - toalettdörrarna på Royal Casino i Riga. Platsen där EMOP-finalen spelades och SM nu avgörs.
Dessa dörrar var under ständigt samtal när jag nyligen besökte stället. Nalle Hedlund var exalterad långt upp över öronen och tog med sig en röd handduk som han lekte matador med efter sina toalettbesök. Grabbskämten tog aldrig slut. Vi var som storögda 13-åringar som hittat en undangömd porrtidning i skogen. Vilken dramatik!
- Såg du brudarna på toan??!!
Jodå. Jag såg allt. Men jag har precis fyllt 29 år så jag har sett det förut. Och det var lite för mycket unken testosteron för min smak. Men jag vill inte ta glädjen från de personer som roas av det faktum att erotiska kvinnor glor på dem när de torkar sig i arslet. Låt dem njuta, om de vill. Jag tycker inte heller att dessa toaletter skulle vara någon anledning till att bojkotta ett poker-event på Royal Casino. Om vi skulle bojkotta allt som stödjer denna förlegade kvinnosyn så skulle vi ju inte ens kunna köpa en korv på bensinmacken, hjärtat av all porrtidningsförsäljning. Och skulle man dra det ännu längre - det vill säga bojkotta allt (affärer, kedjor, produkter) som stödjer något vi tycker illa om. Då skulle vi inte hinna med mycket annat i våra liv.
Att Royal Casino känns alldeles för trångt för en stor pokerturnering och att personalen snor extra rake ur cashgame-potterna är problem som är större. Royal Casino är ingen favorit hos mig och jag hoppas att jag slipper spela fler turneringar där, om jag ska vara ärlig. Och det ska man ju.
En toalettdörr som störde mig betydligt mer var den på hotellrummet.
Vad. Är. Detta? Toalettdörrar ska inte göras i glas. Det ska inte finnas springor in. Ljud och lukt ska stanna inne på toan. Det kändes som att sitta och skita mitt i vardagsrummet. Det är få ögonblick jag inte vill dela med flickvännen, men toalettbesök är ett av dem. Då väljer jag hellre den erotiska planschen. Återigen. Modernt är inte alltid bättre.
Vilken av toalettdörrarna föredrar du?
Dessa dörrar var under ständigt samtal när jag nyligen besökte stället. Nalle Hedlund var exalterad långt upp över öronen och tog med sig en röd handduk som han lekte matador med efter sina toalettbesök. Grabbskämten tog aldrig slut. Vi var som storögda 13-åringar som hittat en undangömd porrtidning i skogen. Vilken dramatik!
- Såg du brudarna på toan??!!
Jodå. Jag såg allt. Men jag har precis fyllt 29 år så jag har sett det förut. Och det var lite för mycket unken testosteron för min smak. Men jag vill inte ta glädjen från de personer som roas av det faktum att erotiska kvinnor glor på dem när de torkar sig i arslet. Låt dem njuta, om de vill. Jag tycker inte heller att dessa toaletter skulle vara någon anledning till att bojkotta ett poker-event på Royal Casino. Om vi skulle bojkotta allt som stödjer denna förlegade kvinnosyn så skulle vi ju inte ens kunna köpa en korv på bensinmacken, hjärtat av all porrtidningsförsäljning. Och skulle man dra det ännu längre - det vill säga bojkotta allt (affärer, kedjor, produkter) som stödjer något vi tycker illa om. Då skulle vi inte hinna med mycket annat i våra liv.
Att Royal Casino känns alldeles för trångt för en stor pokerturnering och att personalen snor extra rake ur cashgame-potterna är problem som är större. Royal Casino är ingen favorit hos mig och jag hoppas att jag slipper spela fler turneringar där, om jag ska vara ärlig. Och det ska man ju.
En toalettdörr som störde mig betydligt mer var den på hotellrummet.
Vad. Är. Detta? Toalettdörrar ska inte göras i glas. Det ska inte finnas springor in. Ljud och lukt ska stanna inne på toan. Det kändes som att sitta och skita mitt i vardagsrummet. Det är få ögonblick jag inte vill dela med flickvännen, men toalettbesök är ett av dem. Då väljer jag hellre den erotiska planschen. Återigen. Modernt är inte alltid bättre.
Vilken av toalettdörrarna föredrar du?
Vackra Riga
Jag trodde för ett tag att de hade hört talas om vår ankomst. Att letterna firade att EMOP kommit till stan. Militären gick i parad, folket log glatt, det var blommor överallt. Stämningen var på topp när vi checkade in på vårt hotell i fredags.
I själva verket var det Lettlands nationaldag. Och jag förstår att de firar den. Den 18 november 1918 utropade sig Lettland till en självständig stat. Men sedan juli 1940 ockuperade den röda armen Riga och hela det baltiska området. Inte förrän 1991 blev Lettland självständiga igen. Det har inte varit lätt att vara balt. Det krävs en del motgångar för att man ska uppskatta och vara stolt över sitt land. Där har ni också anledningen till varför vi knappt höjer på ögonbrynen åt vår nationaldag, medan norrmännen, den 17 maj, går man ur huse och dansar på taken.
Hur som helst. Det var en livlig helg i Riga. Efter min bittra sorti ur Main Event dag 2, lade jag pokern åt sidan för att ägna mig åt nya upplevelser med Norrländskan. Jag fick mess från en gammal EPT-vinnare som tipsade om Rigas bästa restaurang, Vincent. Att få ett bord där under nationaldagshelgen var dock lika svårt som för en rik att komma till himlen. Så vi fick se oss om efter vettiga alternativ. Det var inte svårt att finna.
Vi hamnade bland annat på Blå kossan (Blue cow). Framför oss har vi två utmärkta delikatesser. Först en 450 gram mör köttabit, som smälter i munnen. Sedan ett blont yrväder från Norrland. Som smälter ett hjärta.
Innan vi åkte till Riga fick jag höra från flera olika håll hur farligt det var i staden. Hur maffian styrde. Knivarna talade. Rånmord var vardagsmat. Ingen av dessa människor hade verkligen varit där. I själva verket är Riga ett väldigt mysigt ställe, med alla fasciliteter för att erbjuda en riktigt fin weekend.
Som historienörd var det en ynnest att få traska runt på dessa trånga gator och torg. I det vita huset i bakgrunden på torget låg Blå kossan i ett område som liknade en sagovärld.
Och lite fest blev det också.
Pokermagazines trogna företrädare Johan Jäger älskade förstås det faktum att hans egen dryck serverades som husets vin på nattklubbben där spelarfesten hölls.
För övrigt vill jag i dag hålla mina tummar för Mattias "Pokerstar" Andersson som ska spela poker-SM i Riga. Några av mina tankar kring detta ärofyllda SM kan ni läsa här. SM följer ni live här. Och här.
Imorgon. Tema toaletter.
I själva verket var det Lettlands nationaldag. Och jag förstår att de firar den. Den 18 november 1918 utropade sig Lettland till en självständig stat. Men sedan juli 1940 ockuperade den röda armen Riga och hela det baltiska området. Inte förrän 1991 blev Lettland självständiga igen. Det har inte varit lätt att vara balt. Det krävs en del motgångar för att man ska uppskatta och vara stolt över sitt land. Där har ni också anledningen till varför vi knappt höjer på ögonbrynen åt vår nationaldag, medan norrmännen, den 17 maj, går man ur huse och dansar på taken.
Hur som helst. Det var en livlig helg i Riga. Efter min bittra sorti ur Main Event dag 2, lade jag pokern åt sidan för att ägna mig åt nya upplevelser med Norrländskan. Jag fick mess från en gammal EPT-vinnare som tipsade om Rigas bästa restaurang, Vincent. Att få ett bord där under nationaldagshelgen var dock lika svårt som för en rik att komma till himlen. Så vi fick se oss om efter vettiga alternativ. Det var inte svårt att finna.
Vi hamnade bland annat på Blå kossan (Blue cow). Framför oss har vi två utmärkta delikatesser. Först en 450 gram mör köttabit, som smälter i munnen. Sedan ett blont yrväder från Norrland. Som smälter ett hjärta.
Innan vi åkte till Riga fick jag höra från flera olika håll hur farligt det var i staden. Hur maffian styrde. Knivarna talade. Rånmord var vardagsmat. Ingen av dessa människor hade verkligen varit där. I själva verket är Riga ett väldigt mysigt ställe, med alla fasciliteter för att erbjuda en riktigt fin weekend.
Som historienörd var det en ynnest att få traska runt på dessa trånga gator och torg. I det vita huset i bakgrunden på torget låg Blå kossan i ett område som liknade en sagovärld.
Och lite fest blev det också.
Pokermagazines trogna företrädare Johan Jäger älskade förstås det faktum att hans egen dryck serverades som husets vin på nattklubbben där spelarfesten hölls.
För övrigt vill jag i dag hålla mina tummar för Mattias "Pokerstar" Andersson som ska spela poker-SM i Riga. Några av mina tankar kring detta ärofyllda SM kan ni läsa här. SM följer ni live här. Och här.
Imorgon. Tema toaletter.
Hjälte..
Jag hade lovat Norrländskan att inte komma till dag 2 med någon fjutt-stack.
- Om du har lite marker kvar så kan du väl gambla lite sista halvtimmen åtminstonde, sa hon.
- Ja, jo, det är klart.
Men. Saker och ting går inte alltid som man tänkt sig. Jag gjorde vad jag kunde. Ändå. Vidare till dag 2 med 15 bb. 18 800, blinds 600/1200. Norrländskan hävdar att jag är feg. En förolämpling som heter duga så klart. Jag är en modig krigare som trots saknad av kanoner lyckats överleva en övermäktig fiende. Jag är en hjälte!
Följ dagen live här. Och så kan ni läsa om någon hand här.
Måste rusa! Spelet börjar om en kvart. Hörs sen.
- Om du har lite marker kvar så kan du väl gambla lite sista halvtimmen åtminstonde, sa hon.
- Ja, jo, det är klart.
Men. Saker och ting går inte alltid som man tänkt sig. Jag gjorde vad jag kunde. Ändå. Vidare till dag 2 med 15 bb. 18 800, blinds 600/1200. Norrländskan hävdar att jag är feg. En förolämpling som heter duga så klart. Jag är en modig krigare som trots saknad av kanoner lyckats överleva en övermäktig fiende. Jag är en hjälte!
Följ dagen live här. Och så kan ni läsa om någon hand här.
Måste rusa! Spelet börjar om en kvart. Hörs sen.
Hoppet överger aldrig
Jag och Norrländskan har åkt båt. Som vanligt är de här färjorna mer en freakshow än båtresa. Det finns en anledning till att såpadokumentären "Färjan" kom till. Skulle kunna sitta med en öl och bara studera personligheter en hel kväll. Det är ett intresse jag har. Personligheter. Särskilt de som snuddar vid gränsen till det absurda. Jag gillar såna människor. Och de tycks gilla stora färjor.
.
Lyckades ju krångla till det med flygen till Riga, så fick bli en lite längre resa än vad som var tänkt. Norrländskan har dock pratat länge om att hon tycker vi ska åka båt någonstans, så vi drog ut på Östersjön med gott mod. Det kändes som i gamla dagar när jag satt vid rodret i farfars segelbåt. Fast nu slapp jag vara hopp-i-land-kalle och hänga ut fendrar. Sen var väl
den här skutan några meter längre. Men havet är detsamma.
.
Det blev en rätt tidig kväll då jag ville vara pigg i dag. Men enligt Norrländskan missade vi nog inte så mycket.
- Det här känns ungefär som det gör när man hamnat på en riktigt dålig fest.
Sagt och gjort. Vi gick och lade oss, vaggade till sömns av vågorna.
.
Man slutar aldrig att hoppas. Om någon timma går jag in i ytterligare en pokerturnering med gott självförtroende. Det känns som om det är dags nu. Så känner jag alltid. Tyvärr håller inte motståndarna med så ofta.
.
Dag 1b är i alla fall min. Jag hoppas inte på att jag ska spela bra. Jag hoppas på tur denna gång. Ge mig AA mot KK, set mot underset, kåk mot färg. Vad som helst. Bara jag får marker enkelt. För sluta hoppas gör man aldrig. Inte förrän man åkt ut. Och den här gången ska jag ta lärdom av mina vänner på färjan - snudda vid gränsen till det absurda. Låta dybbanturen ta mig till en helt ny nivå i mitt spel. Bara stoppa in markerna i mitten, gå all in, som om det inte finns någon morgondag. Precis som när folk festar på en färja.
.
1,5 timma kvar nu. Sen står jag där vid EMOP-borden. Med 24hPoker på bröstet. Och hoppas.
Unik på fler än ett sätt...
Peter är en stor och stolt man i sina bästa år. Till skillnad från andra finnar har jag aldrig sett honom dricka öl. Bara det gör honom unik. Hans enda handikapp tycks vara en liten hörapparat. Vid pokerbordet räds han inte att stoppa in keramiken. Inga ungtuppar sätter sig på honom.
I turneringspauserna brukar vi fråga varandra hur det går. Sen går Peter i väg och ringer ett samtal. Alltid till samma person. Sin fru.
- Det är det viktigaste av allt. Jag brukar fråga om hon har det bra. Och har något gott att äta, säger Peter på sin charmiga finlandssvenska.
Han ler när han pratar om frugan. Sen bär det åter till bombandet vid borden.
Ära de som äras bör. Det är inte lätt att vara ihop med en pokerspelare. Vissa kan ju tro att det är glassigt, att man ständigt får fina presenter och åka på roliga resor. Det kan stämma till viss del. Men framför allt är det nog påfrestande.
Att lyckas kombinera en pokerspelares livsstil med ett "vanligt" liv är svårt. Det krävs tålamod, förstånd, förståelse.
Och vi måste, som i alla förhållanden, lära oss att se varandra. Bry oss om. När jag spelar poker är det lättare sagt än gjort. Då försvinner jag in i en annan värld.
Jag måste bli mer som Peter. Han har förstått det här. Även när han spelar poker så glömmer finnen aldrig vad som är viktigast. Och det är inte diskussionen om det hade varit rätt att bluffa river i den där megapotten. Utan ett telefonsamtal. Där han frågar om hon har det bra.
I turneringspauserna brukar vi fråga varandra hur det går. Sen går Peter i väg och ringer ett samtal. Alltid till samma person. Sin fru.
- Det är det viktigaste av allt. Jag brukar fråga om hon har det bra. Och har något gott att äta, säger Peter på sin charmiga finlandssvenska.
Han ler när han pratar om frugan. Sen bär det åter till bombandet vid borden.
Ära de som äras bör. Det är inte lätt att vara ihop med en pokerspelare. Vissa kan ju tro att det är glassigt, att man ständigt får fina presenter och åka på roliga resor. Det kan stämma till viss del. Men framför allt är det nog påfrestande.
Att lyckas kombinera en pokerspelares livsstil med ett "vanligt" liv är svårt. Det krävs tålamod, förstånd, förståelse.
Och vi måste, som i alla förhållanden, lära oss att se varandra. Bry oss om. När jag spelar poker är det lättare sagt än gjort. Då försvinner jag in i en annan värld.
Jag måste bli mer som Peter. Han har förstått det här. Även när han spelar poker så glömmer finnen aldrig vad som är viktigast. Och det är inte diskussionen om det hade varit rätt att bluffa river i den där megapotten. Utan ett telefonsamtal. Där han frågar om hon har det bra.
My name is Jason. Jason Stackhouse...
Ikväll ska jag festa i blod. Det vankas maskerad. Tema True Blood. Vet inte om ni har sett vampyrserien? Fina grejer. Om man gillar sånt. Vi har alla fått en roll tilldelad. Mitt namn för kvällen är Jason Stackhouse. Och ser ut så här:
.
.
Riga.
.
.
.
Jag har inte gjort en situp på fyra år. Jag har bröstkorg som en frukostflinga. Får göra 15 snabba armhävningar, det är ungefär så många jag orkar, innan jag kliver in på festen. Så musklerna är maximalt pumpade. Men det känns inte som att det kommer att räcka hela vägen. Vi får se.
.
.
Min rollkarakär är inte känd som den skarpaste kniven i lådan. Snällt sagt kan man nog kalla honom trög, enkeltspårig och naiv. Festfixarna har alltså valt att håna mig tvådubbelt. Om mina spaghettiarmar inte riktigt håller måttet för en korrekt liknelse, så gör min personlighet åtminstone det.
.
.
Nästa vecka drar jag på årets sista resa med 24hPoker. Destination Riga för årsfinalen av EMOP. Eftersom jag är efterbliven har jag ännu inte bokat något flyg. Nu är biljetterna slut. Så Jason Stackhouse får ta båten. Joråsåattde.
Som tröst kan jag konstatera att rollfiguren Jason åtminstone har ett stort hjärta, som man brukar säga i pokerbranschen...
.
Som tröst kan jag konstatera att rollfiguren Jason åtminstone har ett stort hjärta, som man brukar säga i pokerbranschen...
.
Riga.
.
För övrigt läste jag någonstans, troligtvis på twitter, att Björn Ranelid lånade toaletten när han var och hälsade på i Domkyrkan här i stan. De säger att det är det största som hänt kyrkan sen jesus födelse. Eller så var det han själv som sa det. Vet inte så noga.
Kära fru Souvlaki
Ännu en underbar monolog av min favorithund Rocky.
" Alla pratar om att Grekland kommer att kollapsa, men vad händer när de kollapsar? Ska vi vräka hela landet då? Grekland är som den äldsta hyresgästen i föreningen, som bott där sedan huset byggdes men inte klarar hyran längre eftersom det flyttat in en massa yuppies. Alla gillade henne i början men nu är de oroliga att hon drar ner på värdet på huset med sin röra.
- Regler är regler fru Souvlaki! Man måste betala hyran, det är enkel matematik.
- Matematik?! Jag uppfann matamatik din drummel!
- Men kära fru Souvlaki, vi har röstat om detta i god demokratisk ordning...
- DEEMMOKRR, hack, host, NNNGGGHH....?!"
I går vann jag en nätturre. Känns som det var 300 dagar sedan sist. I övrigt lagade vi en underbar Spaghetti med köttfärsås och dagdrömde om livet och nyårsfirande. Det kan ni läsa om här.
I dag känner jag mig rätt kry och ska ta bussen till Mölndal. Någon gång ska man ju göra det också. Mattias "Pokerstar" Andersson, tycker det är dålig stil av mig att åka buss.
- Det finns inga pokerproffs som tar bussen. Skulle du kunna tänka dig William Thorson på en buss!!
Själv funderar jag till och med på att sälja bilen. Har tjugo meter till min hållplats från lägenheten. Och att köra bil i Göteborg är ett litet helvete. Och då har man inte ens börjat leta efter parkering. Nä, jag tycker det är glassigare att ta buss och spårvagn. Sen ska det kollektiva alternativet vara lite mer miljövänligt också. Fast grönt tänk passar väl inte heller in om man ska odla myten om sig själv som pokerproffs?
Så om någon är sugen på en liten blå Mini Cooper med två avgasrör så hojta till. Den har vita stripes på huven. I sann Fagbet-anda.
" Alla pratar om att Grekland kommer att kollapsa, men vad händer när de kollapsar? Ska vi vräka hela landet då? Grekland är som den äldsta hyresgästen i föreningen, som bott där sedan huset byggdes men inte klarar hyran längre eftersom det flyttat in en massa yuppies. Alla gillade henne i början men nu är de oroliga att hon drar ner på värdet på huset med sin röra.
- Regler är regler fru Souvlaki! Man måste betala hyran, det är enkel matematik.
- Matematik?! Jag uppfann matamatik din drummel!
- Men kära fru Souvlaki, vi har röstat om detta i god demokratisk ordning...
- DEEMMOKRR, hack, host, NNNGGGHH....?!"
I går vann jag en nätturre. Känns som det var 300 dagar sedan sist. I övrigt lagade vi en underbar Spaghetti med köttfärsås och dagdrömde om livet och nyårsfirande. Det kan ni läsa om här.
I dag känner jag mig rätt kry och ska ta bussen till Mölndal. Någon gång ska man ju göra det också. Mattias "Pokerstar" Andersson, tycker det är dålig stil av mig att åka buss.
- Det finns inga pokerproffs som tar bussen. Skulle du kunna tänka dig William Thorson på en buss!!
Själv funderar jag till och med på att sälja bilen. Har tjugo meter till min hållplats från lägenheten. Och att köra bil i Göteborg är ett litet helvete. Och då har man inte ens börjat leta efter parkering. Nä, jag tycker det är glassigare att ta buss och spårvagn. Sen ska det kollektiva alternativet vara lite mer miljövänligt också. Fast grönt tänk passar väl inte heller in om man ska odla myten om sig själv som pokerproffs?
Så om någon är sugen på en liten blå Mini Cooper med två avgasrör så hojta till. Den har vita stripes på huven. I sann Fagbet-anda.
Porträttet: Mats Iremark
2006 vågade han checkraisa all in på flopp med knekthögt färgdrag. Han vann en EPT, miljoner av slantar, och skrämde slag på sina motståndare genom att klä ut sig till flugornas herre vid pokerborden.
Idag huserar Mats Iremark i de dagliga turrarna på Casino Cosmopol i Göteborg. Enligt småbarnspappan själv spelar han sitt livs poker. Men tycker inte att detta uppmärksammas tillräckligt. Ett exempel:
Under en turnering i veckan höjer en spelare till 1000 (blinds 150/300) och får en syn fram till Iremark på knappen. Han viker upp skithanden 24s, men med en läsning av världsklass anar han svaghet och höjer till 3800. En av motståndarna fattar modet att syna. Flopp 3 5 10. Det checkas till Iremark som betar ut tungt med sitt öppna stegdrag! Motspelaren viker. Iremark applåderar sig själv inombords. Jag själv ber om att en dag få se det ljus Iremark föddes i.
Men spel av utopisk klang räcker inte alltid ända fram. Senare får den gode Mats sina kungar utdragna av tanterna all in pre flopp. Elaka tungor hävdar att Iremark faktiskt inte hade kungar, utan A9. Andra säger att "November 08" inte är en låttitel av Kent, utan den månad Iremark senast missade en flopp. Vi vet ju att detta inte är sant. Eller hur?
När han för någon vecka sedan fick in det med 77 mot Martins JJ all in pre flopp på ett finalbord var han aldrig orolig.
- Jag är ledsen den kommer, sa han självsäkert.
Och mycket riktigt. Den kom. Sjuan. Ännu en soulread av världsklass. Bara Iremark vet att kortlekar har en själ. Och Martin ska inte vara missnöjd, tvärtom.
- Han fick in det med bästa handen. Han ska vara glad!
Men inte ens när Iremark blir utdragen och tvingas lämna en turnering brukar det vara av ondo. Som när han kom fram till mig häromnatten.
- Det var en taktisk triumf att lämna turren, sa han med ett pillimariskt leende.
Plusset på Omahans cashgame kunde betala en privatchaufför i Egypten för 20 år framåt. Kanske 30.
Och jag ber ännu en gång. Låt mig få se ljuset Mats! Om bara för en stund. Lär mig läsa kortlekens själ.
Då. Som flugornas herre och kub-joxare. Senare. Som glad familjefar.
Bra tips hört de senaste veckorna på CC:
"Det är bra att ha ett kort däruppe och ett därnere. Då är man alltid med på något sätt."
"Den bästa handen är egentligen 10 5. Då har man chans på både hög och låg stege."
Idag huserar Mats Iremark i de dagliga turrarna på Casino Cosmopol i Göteborg. Enligt småbarnspappan själv spelar han sitt livs poker. Men tycker inte att detta uppmärksammas tillräckligt. Ett exempel:
Under en turnering i veckan höjer en spelare till 1000 (blinds 150/300) och får en syn fram till Iremark på knappen. Han viker upp skithanden 24s, men med en läsning av världsklass anar han svaghet och höjer till 3800. En av motståndarna fattar modet att syna. Flopp 3 5 10. Det checkas till Iremark som betar ut tungt med sitt öppna stegdrag! Motspelaren viker. Iremark applåderar sig själv inombords. Jag själv ber om att en dag få se det ljus Iremark föddes i.
Men spel av utopisk klang räcker inte alltid ända fram. Senare får den gode Mats sina kungar utdragna av tanterna all in pre flopp. Elaka tungor hävdar att Iremark faktiskt inte hade kungar, utan A9. Andra säger att "November 08" inte är en låttitel av Kent, utan den månad Iremark senast missade en flopp. Vi vet ju att detta inte är sant. Eller hur?
När han för någon vecka sedan fick in det med 77 mot Martins JJ all in pre flopp på ett finalbord var han aldrig orolig.
- Jag är ledsen den kommer, sa han självsäkert.
Och mycket riktigt. Den kom. Sjuan. Ännu en soulread av världsklass. Bara Iremark vet att kortlekar har en själ. Och Martin ska inte vara missnöjd, tvärtom.
- Han fick in det med bästa handen. Han ska vara glad!
Men inte ens när Iremark blir utdragen och tvingas lämna en turnering brukar det vara av ondo. Som när han kom fram till mig häromnatten.
- Det var en taktisk triumf att lämna turren, sa han med ett pillimariskt leende.
Plusset på Omahans cashgame kunde betala en privatchaufför i Egypten för 20 år framåt. Kanske 30.
Och jag ber ännu en gång. Låt mig få se ljuset Mats! Om bara för en stund. Lär mig läsa kortlekens själ.
Då. Som flugornas herre och kub-joxare. Senare. Som glad familjefar.
Bra tips hört de senaste veckorna på CC:
"Det är bra att ha ett kort däruppe och ett därnere. Då är man alltid med på något sätt."
"Den bästa handen är egentligen 10 5. Då har man chans på både hög och låg stege."
Ett geni
Han är ett geni. Erik Sylvén på Pokerlistings alltså. Hans innelista, som kommer varje fredag, är pokersveriges höjdpunkt. Har nog aldrig hyllat denna man tidigare, men nu är det dags. Och det är inte bara för att han önskar mig grattis på 3-årsdagen i veckans lista.
Med stenkoll, träffsäker ton, stilistisk överlägsenhet och humor blandar han ständigt högt och lågt. Som den här något "bortglömda" dikten "Såja" av självaste Tranströmmer.
Kom igen nu,
En gång i livet,
Såja,
Tvåa på river,
Femtegatans skarpa lampor bländar min själ,
Tvåa på river,
Tvåa på river,
Såja
Här är ett annat exempel på hur det kan se ut...
"Dags kanske för vår käre Konung Carl Gustaf att blåsa liv i en gammal tradition och dubba Dybban.Inte för att vi tror att Herr Lindell går omkring och längtar efter en adelstitel (riddare av det ovala bordet, kanske), vi tycker bara att det låter så himla kul: dubba Dybban. Prova att säga det tio gånger snabbt: ”dubba Dybban, dubba Dybban, dubba Dybban…” Fixar ni det är det dags för en ännu tuffare tungvrickarutmaning: ”sex lapproffar i en lapproffeask, sex lapproffar i en lapproffeask, sex lapproffar i en lapproffeask…”."
I går var jag på CC med Mattias "Pokerstar" Andersson och spelade 500 rebuy. Det var många kända, och okända, ansikten på plats som bjöd på bra värde. Åkte dock i en pott där det låg 3x average med KK vs AK all in pre. Poker är kul. Fagbet-generalen åkte också ut tidigt så vi fick roa oss med cashgame och ryggbiff. Mattias spelade cashgame tight som en elitgymnast. Egentligen spelade han nog bara en hand. Och ni kan ju gissa vem han bluffade? Moi! Ni får hålla utkik på Mattias blogg om hur utdelningen av rosa sjalar gick.
För övrigt tycker jag att den gode Sylvén ska ta med sig själv på nästa veckas lista...
Med stenkoll, träffsäker ton, stilistisk överlägsenhet och humor blandar han ständigt högt och lågt. Som den här något "bortglömda" dikten "Såja" av självaste Tranströmmer.
Kom igen nu,
En gång i livet,
Såja,
Tvåa på river,
Femtegatans skarpa lampor bländar min själ,
Tvåa på river,
Tvåa på river,
Såja
Här är ett annat exempel på hur det kan se ut...
"Dags kanske för vår käre Konung Carl Gustaf att blåsa liv i en gammal tradition och dubba Dybban.Inte för att vi tror att Herr Lindell går omkring och längtar efter en adelstitel (riddare av det ovala bordet, kanske), vi tycker bara att det låter så himla kul: dubba Dybban. Prova att säga det tio gånger snabbt: ”dubba Dybban, dubba Dybban, dubba Dybban…” Fixar ni det är det dags för en ännu tuffare tungvrickarutmaning: ”sex lapproffar i en lapproffeask, sex lapproffar i en lapproffeask, sex lapproffar i en lapproffeask…”."
I går var jag på CC med Mattias "Pokerstar" Andersson och spelade 500 rebuy. Det var många kända, och okända, ansikten på plats som bjöd på bra värde. Åkte dock i en pott där det låg 3x average med KK vs AK all in pre. Poker är kul. Fagbet-generalen åkte också ut tidigt så vi fick roa oss med cashgame och ryggbiff. Mattias spelade cashgame tight som en elitgymnast. Egentligen spelade han nog bara en hand. Och ni kan ju gissa vem han bluffade? Moi! Ni får hålla utkik på Mattias blogg om hur utdelningen av rosa sjalar gick.
För övrigt tycker jag att den gode Sylvén ska ta med sig själv på nästa veckas lista...
