En misslyckad trollkarl...
Vilken trollkarl berättar om sina tricks? Vilken affärsman ger tips till sina konkurrenter? Inte många.
.
Vi pokerspelare älskar dock att dela med oss av de senaste rönen. När jag började pokerblogga tyckte jag det var kul att skriva om händer och tankar. Efterhand har jag insett att det inte alltid är så smart. Många av de som läser bloggen möter jag faktiskt vid borden, både live och på nätet. Därför har det blivit allt mindre av den varan.
.
Hur ofta delar Phil Ivey med sig av spelanalyser? Aldrig. Jag vill inte påstå vi ens nästan spelar i samma liga, det handlar om principen. Om inte ens han, världens bästa, som anpassar sitt spel likt en shapeshifter vill ge några ledtrådar. Hur ska då jag, en vanlig dödlig nobody, kunna göra det? Det ska kosta pokermarker att ta reda på hur jag spelar. Helt klart.
.
De senaste månaderna har jag satsat allt mer på turneringar. Tidigare har det varit i princip 50/50 % turrar och cashgame. För tillfället är det snarare 85/15 %. Anledningen är främst att det har gått bättre i den spelformen. När spelen på cashgameborden blir allt hårdare, är det som om någon lockar fisken med maggot kring turreborden. Mellan 200-250k har jag på något sätt lyckats plussa på mindre turrar de senaste 60-70 dagarna. Pengarna har jag satsat på svarta hål. Som bilreparationer, aktier, möbler och vardagslyx. Moget.
.
I livepokerväg under septembermånad har jag för närvarande två event inbokade. Det första är i helgen då Superweekend avgörs på CC i Göteborg. Och det andra är EMOP Barcelona som startar den 29:e. Förmodligen spelar det ingen roll om jag ses som en misslyckad trollkarl. Det lär hamna en hel del händer här på bloggen, från bägge eventen. Jag spelar ändå aldrig en hand likadant två gånger. Mitt minne är alldeles för ihåligt för det...
Burkmysterium
Kärringar går an. Men snåla kärringar. De går bort.
Häromdagen var jag tvingad till nödvändigt ont. Slänga skräp och panta burkar. Åkte i väg till Willys och slängde ett överflöd av gamla dagstidningar, urdruckna vinflaskor och kartonger. Det var roligare än jag mindes det. I ett liv som består av princip noll kroppsarbete, poker och skrivande räknas inte dit, kände jag för första gången på länge att jag gjorde någon nytta. På rikigt.
Försökte intala mig att det var en bragdartad insatts för miljön. Jag har dock svårt att bluffa mig själv. Först och främst var det bra för lägenheten, som blev rymligare.
Efter avklarat dumpande var det så dags för att panta burkar. Med två stora kletiga kassar var det bara att mata. Jag hade dock inte hunnit stoppa in många burkar innan en gråhårig gammal dam smög sig fram. Hon stod där med en ensam burk i näven.
- Ursäkta får jag bara lägga i min burk, väste hon fram.
- Ja, visst!
- Men du har ju redan börjat ser jag.
- Jo...
- Då väntar jag.
Jag stirrade på den där knappen. Om man trycker på den skänker man avkastningen till välgörande ändamål.
- Men om damen har lust att skänka sin burk till rädda barnen så lovar jag att skänka alla mina burkar dit också, sa jag och pekade på knappen.
Hon såg på mig en tyst sekund. Glodde sedan ner på sitt aluminium.
- Näe, den vill jag nog ha själv.
Jag trodde inte mina öron. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Damen stod kvar och väntade på att jag skulle bli klar i ett par minuter. Sen stoppade hon i sin burk. Fick sin krona.
Det här var ett par dagar sedan. Och jag har inte kunnat släppa ögonblicket. Vad skulle hon med kronan till? Behövde hon växel till en kasse? Skulle hon ha den som lyckoslant? Har vi givit henne en så låg pension som kräver att allt tas tillvara på?
Jag vet inte. Och tills jag får svar kommer jag att kalla henne för snålkärring.
Häromdagen var jag tvingad till nödvändigt ont. Slänga skräp och panta burkar. Åkte i väg till Willys och slängde ett överflöd av gamla dagstidningar, urdruckna vinflaskor och kartonger. Det var roligare än jag mindes det. I ett liv som består av princip noll kroppsarbete, poker och skrivande räknas inte dit, kände jag för första gången på länge att jag gjorde någon nytta. På rikigt.
Försökte intala mig att det var en bragdartad insatts för miljön. Jag har dock svårt att bluffa mig själv. Först och främst var det bra för lägenheten, som blev rymligare.
Efter avklarat dumpande var det så dags för att panta burkar. Med två stora kletiga kassar var det bara att mata. Jag hade dock inte hunnit stoppa in många burkar innan en gråhårig gammal dam smög sig fram. Hon stod där med en ensam burk i näven.
- Ursäkta får jag bara lägga i min burk, väste hon fram.
- Ja, visst!
- Men du har ju redan börjat ser jag.
- Jo...
- Då väntar jag.
Jag stirrade på den där knappen. Om man trycker på den skänker man avkastningen till välgörande ändamål.
- Men om damen har lust att skänka sin burk till rädda barnen så lovar jag att skänka alla mina burkar dit också, sa jag och pekade på knappen.
Hon såg på mig en tyst sekund. Glodde sedan ner på sitt aluminium.
- Näe, den vill jag nog ha själv.
Jag trodde inte mina öron. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Damen stod kvar och väntade på att jag skulle bli klar i ett par minuter. Sen stoppade hon i sin burk. Fick sin krona.
Det här var ett par dagar sedan. Och jag har inte kunnat släppa ögonblicket. Vad skulle hon med kronan till? Behövde hon växel till en kasse? Skulle hon ha den som lyckoslant? Har vi givit henne en så låg pension som kräver att allt tas tillvara på?
Jag vet inte. Och tills jag får svar kommer jag att kalla henne för snålkärring.
Nya Albert
För en tid sedan intervjuade jag ordföranden i Albert Engström-sällskapet. Albert är, för er som inte vet, en av våra mest lysande satiriker genom alla tider. Under sin tid i livet låg han bland annat bakom tidningen Strix, mängder av tavlor och reklamkampanjer likt denna.
Till en början var han en rätt hatad man, då han ofta sparkade uppåt och på ett komiskt sätt beskrev eländet hos de fattiga och makthungern hos de rika. Men allt eftersom åren gick blev han mer och mer respekterad. Innan slutet fick han till och med en plats i Svenska Akademien. Och Konstakademien.
Det roliga med intervjun var när jag ställde frågan till herr Ordförande vem man skulle jämföra Albert med i dag.
- Vi diskuterade det för inte så länge sedan. Och ska jag vara ärlig ligger nog Martin Kellerman närmast till hands. Han som skriver Rocky.
Ett svar jag inte väntade mig av en medelålders man. Men glad blev jag. Rocky är en av mina favoriter. Ibland kan det vara lite pinsamt att läsa serier publikt. Men nu kan jag faktiskt hävda att det är snudd på bildande, upproriskt, Albert Engström-klass.
Det var inte alltid bättre förr. Ibland är det helt enkelt lika bra.
För övrigt har jag tänkt en del på tidningar, främst pokertidningar. Skrev några rader om det här, för den som är intresserad.
Till en början var han en rätt hatad man, då han ofta sparkade uppåt och på ett komiskt sätt beskrev eländet hos de fattiga och makthungern hos de rika. Men allt eftersom åren gick blev han mer och mer respekterad. Innan slutet fick han till och med en plats i Svenska Akademien. Och Konstakademien.
Det roliga med intervjun var när jag ställde frågan till herr Ordförande vem man skulle jämföra Albert med i dag.
- Vi diskuterade det för inte så länge sedan. Och ska jag vara ärlig ligger nog Martin Kellerman närmast till hands. Han som skriver Rocky.
Ett svar jag inte väntade mig av en medelålders man. Men glad blev jag. Rocky är en av mina favoriter. Ibland kan det vara lite pinsamt att läsa serier publikt. Men nu kan jag faktiskt hävda att det är snudd på bildande, upproriskt, Albert Engström-klass.
Det var inte alltid bättre förr. Ibland är det helt enkelt lika bra.
För övrigt har jag tänkt en del på tidningar, främst pokertidningar. Skrev några rader om det här, för den som är intresserad.
Hej Linné!
Nej, inte Carl von. Utan stadsdelen i Göteborg. Äntligen är sökandet över, och lägenheten fixad. Nu kommer vi snart till den ännu svårare delen. Inredningen.
Som tur är har jag träffat en tjej som faktiskt låter mig vara med och bestämma en del. Eller också låter hon mig bara tro det? Vad ska man gå efter för stil då? Vi var i Smögen i somras och blev rätt inspirerade av sjömansstuket. Jag är ju själv gammal seglare, även om jag slutade för 13 år sedan när farfar dog och släktens enda segelbåt såldes. Jag och Optikern har dock bestämt att vi ska köpa oss en egen jolle med segel en dag. Skepparexamen ska vi ta och kaptensmössan ska på. Och Optikern får inte ha hand om sjökorten. Eller rodret. Hopp-i-land-Kalle, samt första fenderklåpare skulle han dock passa bra som.
Men att inreda med gamla ankare kanske mest är en ursäkt för att få åka tillbaka till Smögen, där grejerna finns, och käka fisk som fisk ska smaka?
För första gången i livet tänker jag i alla fall köpa en säng av lite bättre kvalitét. Har sovit i gamla luggslitna madrasser alldeles för många år. Ryggen ger mig dåligt samvete varje morgon.
Norrländskan ska köra inspark hela första veckan i skolan. Det ska läras känna människor. Och det ska drickas. Jag tänker så klart sitta uppe och vara orolig för henne. Men det går väl lika bra att oroa sig på kasinot? Ska i fortsättningen försöka bli lite bättre på att skriva om mina kasinobesök. De brukar ju vara rätt roliga faktiskt. Och nu ska de bli mer frekventa också.
Som tur är har jag träffat en tjej som faktiskt låter mig vara med och bestämma en del. Eller också låter hon mig bara tro det? Vad ska man gå efter för stil då? Vi var i Smögen i somras och blev rätt inspirerade av sjömansstuket. Jag är ju själv gammal seglare, även om jag slutade för 13 år sedan när farfar dog och släktens enda segelbåt såldes. Jag och Optikern har dock bestämt att vi ska köpa oss en egen jolle med segel en dag. Skepparexamen ska vi ta och kaptensmössan ska på. Och Optikern får inte ha hand om sjökorten. Eller rodret. Hopp-i-land-Kalle, samt första fenderklåpare skulle han dock passa bra som.
Men att inreda med gamla ankare kanske mest är en ursäkt för att få åka tillbaka till Smögen, där grejerna finns, och käka fisk som fisk ska smaka?
För första gången i livet tänker jag i alla fall köpa en säng av lite bättre kvalitét. Har sovit i gamla luggslitna madrasser alldeles för många år. Ryggen ger mig dåligt samvete varje morgon.
Norrländskan ska köra inspark hela första veckan i skolan. Det ska läras känna människor. Och det ska drickas. Jag tänker så klart sitta uppe och vara orolig för henne. Men det går väl lika bra att oroa sig på kasinot? Ska i fortsättningen försöka bli lite bättre på att skriva om mina kasinobesök. De brukar ju vara rätt roliga faktiskt. Och nu ska de bli mer frekventa också.
Nattblajj
Det har varit en krogig väg, men jag tror att jag börjar lära mig. Lära mig att livet har så många möjligheter och avfarter, och att det bara är jag som kan bestämma vilken väg som är den rätta. För mig.
Jag sitter här och deppar lite över en mindre bra grindkväll. Hur många räkmackor back det blev vet jag inte. Reflektionerna får ni läsa här.
Men besvikelsen är egentligen av fiktiv karaktär. Den finns nämligen inte. På riktigt är jag mest upprymd. I morgon bär det återigen till Göteborg för att kolla på lägenheter. Även om vi är långt gångna i en budgivning vill vi ha flera alternativ om det skulle skita sig.
Hur mitt liv kommer att fortsätta i Göteborg vet jag inte. Jag vet bara att det känns rätt. Och den känslan ska man oftast lita på. Tills vidare tänker jag åka till Småland varannan vecka och jobba kvar på min fina lilla blaska. Och varannan vecka tänker jag vara pokerspelare. Med närheten till Kasinot kommer det säkerligen bli en mer omväxlande arbetssituation än tidigare.
Även om de där förbaskade hårflikarna kryper upp någon millimeter per år (tur jag har så mycket lugg) så känner jag mig mer tillfreds med livet än på länge. Just nu är det som om allt sköter sig själv. Jag har ritat en karta i mitt huvud, vägarna är förberedda. Måsten och oro för morgondagen finns inte. Jag koncentrerar mig bara på nuet. Och att njuta så mycket som möjligt av det. Vår bästa tid är nu, sjöng farfar.
Nu måste jag krypa till kojs så jag kommer i håg att fråga om stambyten imorgon...
Jag sitter här och deppar lite över en mindre bra grindkväll. Hur många räkmackor back det blev vet jag inte. Reflektionerna får ni läsa här.
Men besvikelsen är egentligen av fiktiv karaktär. Den finns nämligen inte. På riktigt är jag mest upprymd. I morgon bär det återigen till Göteborg för att kolla på lägenheter. Även om vi är långt gångna i en budgivning vill vi ha flera alternativ om det skulle skita sig.
Hur mitt liv kommer att fortsätta i Göteborg vet jag inte. Jag vet bara att det känns rätt. Och den känslan ska man oftast lita på. Tills vidare tänker jag åka till Småland varannan vecka och jobba kvar på min fina lilla blaska. Och varannan vecka tänker jag vara pokerspelare. Med närheten till Kasinot kommer det säkerligen bli en mer omväxlande arbetssituation än tidigare.
Även om de där förbaskade hårflikarna kryper upp någon millimeter per år (tur jag har så mycket lugg) så känner jag mig mer tillfreds med livet än på länge. Just nu är det som om allt sköter sig själv. Jag har ritat en karta i mitt huvud, vägarna är förberedda. Måsten och oro för morgondagen finns inte. Jag koncentrerar mig bara på nuet. Och att njuta så mycket som möjligt av det. Vår bästa tid är nu, sjöng farfar.
Nu måste jag krypa till kojs så jag kommer i håg att fråga om stambyten imorgon...
Omvänd Voltaire
Voltaire yppade under 1700-talet de magnifika orden:
- Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem.
.
Inom pokersvängen har vi vår alldeles egna upplysningsfilosof. Anna Dabrowski vänder bara på steken lite.
Inom pokersvängen har vi vår alldeles egna upplysningsfilosof. Anna Dabrowski vänder bara på steken lite.
- Jag dör hellre än röstar på sossarna.
.
Voltaire. Dabrowski.
.
Hennes senaste bloggdialog med rosjon är ett kapitel för sig.
.
Jag ska precis ge mig in i tredje säsongen av True Blood nu. Där finns det figurer med alla möjliga skepnader och egenskaper. Den vanligaste frågan rollkaraktärerna ställer till varandra är:
- What are you?
I detta fall måste jag göra något liknande.
- Anna, what are you?
"Neggo" gör oss gladare
Facebook är inte längre ett verktyg för att hitta gamla vänner, eller hålla kontakten med nya. Facebook är ett skryt-verktyg. Jag kräks lite varje gång jag ser någon skriva hur mycket de älskar sin sambo, hur god kvällens middag var eller hur skönt det är att åka i väg på solsemester. Jag kastar upp ytterligare en omgång då jag vet att jag själv gjort samma sak.
.
Från och med nu ska jag bara göra statusuppdateringar när jag mår som sämst, och beskriva hemskheterna i detalj. Visst mår vi bättre av att läsa en statusuppdatering som lyder "Helvetes jävla skitsemester, inte ens ölen smakar gott" än "Njuter av ett underbart glas rött i solen vid Medelhavet"? Och visst killar det lite mer i kistan av att läsa "Min sambo Doris är helt sjuk i huvudet" än "Min sambo Doris är mitt hjärtegull, kommer älska henne för alltid"? Ingen vill läsa om folk som har det bättre än en själv. Om det så är ett finare vardagsrum, roligare helger, godare middagar eller en mer hemtrevlig pojkvän. Däremot tar vi tacksamt emot information om det motsatta.
Från och med nu ska jag bara göra statusuppdateringar när jag mår som sämst, och beskriva hemskheterna i detalj. Visst mår vi bättre av att läsa en statusuppdatering som lyder "Helvetes jävla skitsemester, inte ens ölen smakar gott" än "Njuter av ett underbart glas rött i solen vid Medelhavet"? Och visst killar det lite mer i kistan av att läsa "Min sambo Doris är helt sjuk i huvudet" än "Min sambo Doris är mitt hjärtegull, kommer älska henne för alltid"? Ingen vill läsa om folk som har det bättre än en själv. Om det så är ett finare vardagsrum, roligare helger, godare middagar eller en mer hemtrevlig pojkvän. Däremot tar vi tacksamt emot information om det motsatta.
.
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen så alla andra borde följa mitt exempel: skriv bara negativa statusuppdateringar. På så sätt gör vi världen lite gladare. Och bättre.
.
Eller så kan man ju bara säga upp sitt Facebook-konto...
.
Så, bara en sista gång. Älskar dig Annelie. Du gör världens godaste äggmackor. (Ber om ursäkt för vad de sista meningarna kan ha orsakat er.)
Mormors tableimage
Mormor går runt och suckar.
- Nä, det här ser inget vidare ut. Ingen balkong alltså? Och toaletten är rätt sliten...
.
Ett nytt kapitel är på väg att skrivas in i dybbans biografi. Norrländskan kom in på sin utbildning i Göteborg. Nu letar vi lägenhet. Helgen bestod av ett flertal visningar av diverse bostadsrätter. Med oss på resan hade vi ett följe värdigt en kunglighet. Optikern som hängiven chaufför tillsammans med sin bättre hälft Hannanas. Och i baksätet två vilsna jäklar. Och mormor.
.
En del må tycka att denna 78-åriga kvinna borde varva ner. I stället står hon på toppen av sin karriär. Tillsammans med sin 15-20 år yngre pojkvän Åke driver hon ett fastighetsbolag. Från att vara en kramgo bullmormor förvandlas hon snabbt till en slipad affärskvinna när det vankas business. Därför var det ett givet val att mormor skulle följa med på visningarna.
.
- Se nu inte för entusiastiska ut när ni ser en lägenhet ni gillar. Gå runt och klaga lite i stället så kommer de övriga intressenterna snart också se felen, meddelade hon.
Både jag och Norrländskan är lite för blyga för att stå på oss och ställa de där jobbiga frågorna. Vi har heller inte vett att veta vilka frågor som bör ställas. Mormor satte sig dock på de unga nippetipporna till mäklare, om och om igen.
.
- Hur ser föreningens årsredovisning ut? frågade mormor.
Det blonda kjolklädet till mäklare svarade med utdragen min:
- Ja, det är ju ändå inte så många som kan läsa sånt där...
- Nähe, du. Men jag jobbar med sånt. SÅ JAG KAN! drämde 78-åringen tillbaka.
Tror mormor skulle bli en utmärkt pokerspelare. Hon skulle kunna spela starkt på sin tableimage, som en tight gammal dam, när hon i egentligen är en superaggressiv kvinna med hjärnkoll på oddsen och motståndarna.
Tror mormor skulle bli en utmärkt pokerspelare. Hon skulle kunna spela starkt på sin tableimage, som en tight gammal dam, när hon i egentligen är en superaggressiv kvinna med hjärnkoll på oddsen och motståndarna.
.
Vi blev kära i en lägenhet på Johanneberg. Det var ingen slump att mormor var den som fick ringa och lägga bud å våra vägnar. Ännu är dock inget klart. I dag är det fortsatt budgivning. Herre, vad nervöst. Bättre kick än en all in!
.
Jag vet i alla fall vem jag ska bjuda på inflyttningsfesten...
Om att våga ha tur...
Allt började med ett misstag. För att vinna en turnering krävs det att flera faktorer väljer att vara på just din sida. För att vinna en turnering krävs det ibland att till och med misstagen visar sig vara helt rätt. Här beskriver jag de viktigaste händer från det 450€ 2-dagars sidoevent som jag vann under EMOP Dublin.
Hand 3: Får A3 i ruter UTG, med åtta spelare runt bordet. Med blinds 600/1200, ante 200, höjer jag till 2600. (Det har blivit allt mer standard att nästintill minihöja preflopp. De som höjer så pass mycket som tre gånger big blind, ses som fiskar.) Tysken, den välkända Lukas Baumer, vill dock inte låta mig leka obehindrat. Han trebetar till 6200. Alla lägger sig till mig. Jag känner att det är dags att statuera exempel. Om jag aldrig slår tillbaka kommer han att köra över mig hela dagen. Vi har båda djupa stackar, så jag blir inte potcomittad vid en fyrbet. Han måste dessutom sätta mig på en relativt stark hand då jag höjt UTG och "vet" att han inte borde slå om med skit i så tidig position. Han vet att jag vet att han vet att jag vet och så vidare. Jag fyrbetar till 14100. Han steker någon halvminut och viker leende med orden:
Hand 4: Med blinds 800/1600, plus ante, kommer så turneringens nyckelhand. Dansken har tappat rejält och har en stack på nästan 30k. Själv ligger jag vid detta läger på cirka 80-90k. Bakom mig har tysken nästan det samma. Vitröda Henrik höjer i mittposition till 3600. Jag sitter på cutoff och viker för första gången i turneringen upp ett högt par. Pocket rockets, AA, ser upp på mig som en vacker tavla. Det är inte ofta jag slowspelar AA, men denna gång fanns det flera olika faktorer till varför en syn var att föredra. 1. Henrik hade en så pass liten stack, 15-20bb att han skulle ha svårt att komma i från handen vid en någon så när träff, eller drag. Höjer jag direkt har han ändå tillräckligt med marker för att lägga. 2. Den aggressiva tysken satt på knappen och får genom min syn ett utmärkt läge till ett squeezplay.
.
Med en startstack på 10k och 40 minuter blindsnivåer var det ett sidoevent med ovanligt bra struktur. Drygt 90 spelare kom till start. Jag började på ett "table of death" tillsammans med 3-4 svenskar. Jag valde dock att ta det lugnt mot dessa herrar och koncentrera mig på en sjövild gammal irländare tvärs över bordet. Han hade under den första timman bluffat flera gånger, bland annat mig. Den gode irländaren visade dock nöjt upp varje lyckad bluff som om han förväntade sig stående ovationer. Självklart berömde jag hans spel, då jag gärna eldade på hans självförtroende. Det skulle snart betala sig.
.
.
Hand 1: Trött och okoncentrerad får jag för mig att hela bordet har foldat till mig i lilla blind. Jag har 10 4s och lägger in en hundring till för syn (blinds 100/200). Precis när jag slängt in hundringen får jag dock veta att den sjövilda gamla stofilen har höjt till 600. I 95 procent av fallen lägger jag så klart 10 4s ur position, trots att jag klantsynat. Men mot den sjövilda irländaren blir jag spelsugen, då jag vet att jag kan få riktigt bra betalt. Så jag synar. Vi har båda några tusen över startstack. Floppen blir magnifika 10 10 3. Irländaren betar 1000 utan att blinka. Jag ser ingen anledning att slowspela min triss. Irländaren hatar att lägga sig. Jag höjer till 2200. Utan en sekund i betänketid går gamlingen all in. Jag blir först lite nervös för att han ska ha en bättre tia, men fold finns självklart inte på kartan. Syn. Irländaren slänger upp A6o och drar i princip dött. Jag tänker "det är så här man vinner turneringar".
.
.
Jag får byta bord och hamnar på ett rätt roligt ett. Plockar en hel del potter och bygger på markerstapeln bra. Det finns en riktigt duktig spelare vid bordet, danske Henrik. Han höjer nästan varje hand i position. Jag ser inget värde i att spela allt för många händer mot honom då vi är de två största stackarna vid bordet. Till sist kan jag dock inte hålla tillbaka min aggressiva ådra, och gör det jag egentligen inte borde. Jag ska sätta danskjäveln, som för övrigt var extremt trevlig, på plats.
.
.
Hand 2: Med blinds 200/400, ante 25, höjer Henrik till 875 på cut off. Jag ser ner på A7 i spader på lilla. Jag hatar att syna ur position, så jag trebetar till 2250. (vi har båda runt 50k i stackarna). Henriks range är här vidöppen och chansen är god att jag får potten direkt. Den rödvite synar dock. Flopp K 3 4 med en spader. Ingen suverän flopp, men inga katastrof heller, då den är väldigt torr. Jag är rätt säker på att Henrik inte har AK, då hade han fyrbetat preflopp. Därför väljer jag det oortodoxa spelet att checka för att checkraisa. Henrik checkar dock bakom, vilket känns helt ok. På turn landar spader 2. Det innebär att jag har nötfärgdrag och hålpipa. Jag betar ut 3200. Henrik synar rätt omgående. Jag sätter honom rätt enkelt på en hand: en halvbra kung eller ett mellanpar. River hjärter A. Ett kort jag uppskattar, så klart. Henrik kan enkelt sätta mig på ett A, men även en tom hand. Jag vevar ut 6600 och ber om syn. Den unga dansken steker i flera minuter, men synar till slut. När han ser mitt A muckar han besviket sin hand, och jag tar över som bordets största stack. Tur? Ja visst. Men att spela dåligt och ha tur behöver inte vara samma sak...
.
.
Vidare tar jag det bara lugnt och försöker sno så mycket blinds det bara går då många tightar till sig för att gå vidare till dag 2. Näst sista handen för dagen plockar jag dock upp AKs, och får en raise och ett ställ framför mig för 25k, blinds 400/800, ante 100. Då det bara är drygt 1/3 del av min stack synar jag och får möta AQo. Trots två kort av min färg på brädan får jag bara splitt. Typiskt att man ska bli tiltad det sista som händer innan dagen tar slut. 24h Pokers spelarfest skulle dock få mig på bättre humör. Jag tog med mig danskjäveln och drog dit. Dag 1 var avslutad och dybban stod som topp 3 i turren.
.
.
Nästa dag höll jag, ännu en gång, på att missa starten. Klockan 14.00 var ögonen lagom pigga, men likväl på plats. Alla bord lottades om, och återigen fick jag ett jobbigt bord, med flera svenskar och en riktigt duktig tysk precis till vänster.
.
Spelade tight den första timman. Foldade mot tyskens trebet ett par gånger. Vaggade honom långsamt in i säkerhet.
Hand 3: Får A3 i ruter UTG, med åtta spelare runt bordet. Med blinds 600/1200, ante 200, höjer jag till 2600. (Det har blivit allt mer standard att nästintill minihöja preflopp. De som höjer så pass mycket som tre gånger big blind, ses som fiskar.) Tysken, den välkända Lukas Baumer, vill dock inte låta mig leka obehindrat. Han trebetar till 6200. Alla lägger sig till mig. Jag känner att det är dags att statuera exempel. Om jag aldrig slår tillbaka kommer han att köra över mig hela dagen. Vi har båda djupa stackar, så jag blir inte potcomittad vid en fyrbet. Han måste dessutom sätta mig på en relativt stark hand då jag höjt UTG och "vet" att han inte borde slå om med skit i så tidig position. Han vet att jag vet att han vet att jag vet och så vidare. Jag fyrbetar till 14100. Han steker någon halvminut och viker leende med orden:
- Visa mig ingen tvåa nu.
I vanliga fall visar jag aldrig mina kort. Här kändes det dock som om det var läge, och jag visar en trea. Jag planerade ändå inte att göra några fler "fyrbetsbluffar" mot tysken, så nästa gång kan han få tro att jag är ute och cyklar igen. Dessutom kan folk hamna i obalans för mindre.
Hand 4: Med blinds 800/1600, plus ante, kommer så turneringens nyckelhand. Dansken har tappat rejält och har en stack på nästan 30k. Själv ligger jag vid detta läger på cirka 80-90k. Bakom mig har tysken nästan det samma. Vitröda Henrik höjer i mittposition till 3600. Jag sitter på cutoff och viker för första gången i turneringen upp ett högt par. Pocket rockets, AA, ser upp på mig som en vacker tavla. Det är inte ofta jag slowspelar AA, men denna gång fanns det flera olika faktorer till varför en syn var att föredra. 1. Henrik hade en så pass liten stack, 15-20bb att han skulle ha svårt att komma i från handen vid en någon så när träff, eller drag. Höjer jag direkt har han ändå tillräckligt med marker för att lägga. 2. Den aggressiva tysken satt på knappen och får genom min syn ett utmärkt läge till ett squeezplay.
.
Jag synar alltså, och tysken börjar nästa direkt att plocka med sina markern. I mitt huvud snurrar bara en enda tanke "höj, höj, höj!". Till sist väljer tysken inte bara att höja, han tokställer all in. Dansken viker snabbt, och jag synar ännu snabbare. Tysken visar 10 10. Jag vill gärna tro att hans all in kom till för att han inte ville få några jobbiga beslut mot sig om han blev fyrbetad. Mina rockets står dock, och jag blir massiv chipleader i turren. Tur? Självklart. Men i bland förtjänar man turen...
.
.
Efter det spelade jag väldigt lite floppar, utan försökte i stället nöta ner motståndarna så gott det gick utan sånt dravel. Det gick ok. Och snart var det finalbord. På finalbordet var det egentligen bara i en enda hand som jag drog ut ordentligt. Det var i en blindsfight med en ung svensk då jag ställde med A2 och fick syn av AJ. Jag riskerade en tredjedel av min stack och fick betalt med en tvåa på river. Tur? Ja, det var bara tur.
.
.
Folk slogs ut en efter en och snart var det bara jag, svenske Tommy, och en irländsk medelålders kvinna kvar. Att hon var kvar var ett under i sig. Hon hade fått in det med sämst hand minst fem gånger och dubblat. Nu spelade hon en orädd poker, då hon tre- och fyrbetade all in med all ess, två klädda och par. Helt rätt spel från hennes sida, tycker jag. Hon fick mig att lägga ett par, för bra, händer, innan jag förstod vad hon höll på med. Jag blödde marker och när jag till sist fick A10o på lilla bestämde jag mig för att jag skulle gå i graven med handen, när damen höjde på knappen. Med blinds 5k/10k höjde hon till 25k. Vi hade båda runt 200k. Jag trebetade till 65k, och hon svarade med en all in. Jag var tvungen att följa min första känsla, då hon ofta hade en sämre hand i detta läge, även om det så klart inte kändes jättebra. Upp mot KQo. Och jag hatade läget. Har förlorat liknande viktiga händer allt för många gånger för att det skulle kännas bra. Floppen K 6 8, fick mig att må illa. De två nästföljande korten gjorde mig betydligt gladare. Turn A. River A. Det är inte ofta jag ställer till med några glädjescener, men jag tror jag slöt näven och halvkved ett "Yes!". Sen highfivade jag Annelie. Saken var i praktiken klar. Och snart beslöt jag och stabila Tommy att dela på de två tyngsta priserna. Våra markerstaplar var exakt lika stora, och mina ögon gick i kors. Hade nog druckit sju red bull under dagen. Vi fick 8 300 euro var.
.
.
Man måste, som sagt ha en hel del tur, för att vinna en turnering. Men man måste också tillåta sig själv att ha tur. Och lita på sina kunskaper. Jag fick bara ett enda högt par under hela turneringen. Med ABC-poker hade jag inte slutat i topp, det kan jag lova. Ibland måste man till och med våga gå all in med färgdrag...
SAAAAT...urnus!
Jag har aldrig hört min far svära. Inte en enda gång under 28 år i livet. Och då har det hänt en hel del som hade kunnat vara värt en och annan ramsa. Som när han glömde skruva fast båtmotorn, så att den under en båttur föll rakt ner i tiometer djupt vatten. Eller när han nyligen skar av sig halva fingret på en såg. Inte en gång har han yppat ett fult ord.
I kväll var det dock nära. Helt omotiverat spillde lillbrorsan ett glas rödvin över honom när vi spelade brädspel vid köksbordet. Farsan reagerade blixtsnabbt med ett:
- Men det var väl FAAAAAAN...tastiskt!
Är man gammal pastor så är man. Jag måste medge att jag är imponerad. Han kommer nog aldrig åka dit.
I kväll var det dock nära. Helt omotiverat spillde lillbrorsan ett glas rödvin över honom när vi spelade brädspel vid köksbordet. Farsan reagerade blixtsnabbt med ett:
- Men det var väl FAAAAAAN...tastiskt!
Är man gammal pastor så är man. Jag måste medge att jag är imponerad. Han kommer nog aldrig åka dit.
Kända pokerspelare
Det finns inget folk som är så kändiskåta som vi svenskar. Vissa av oss blir ynkliga och förnedrar sig till vad som helst för att få komma nära en person som har fått vara med i tv. Andra bröstar upp sig och vill hellre slå kändisen på käften i bästa jantelag-anda.
Genom åren har jag träffat en hel del mer kända personligheter vid pokerborden. De flesta har varit värdelösa. Här kommer en lista på vilka kändisar ni ska akta er för och vilka ni kan sno på stålar.
Måns Zelmerlöw: Kom in sent en lördagskväll på CC i Göteborg efter något rep han haft i stan. Måns var sugen på 20/20kr NL och satte sig på platsen bredvid mig. Till en början var han på ett strålande humör, pratglad och vänlig. Man vinner dock inga pengar på charm. Efter en halvtimma gjorde han sig skyldig till en helt absurd syn för hela sin stack och förlorade hela sitt inköp på ett par tusen.
- FAAAN! Skrek Måns och slog näven i bordet. Sen gick han. Tänka sig vad poker kan göra med trevligt folk...
Lasse Kronér: Även Lasse kom in sent en kväll till hemstadens CC. Med en andedräkt dränkt i whiskey ville han mäta sina kunskaper i pokerns ädla konst. Efter några minuters samtal fick han reda på att jag var Öisare.
- Nä, fy farao! Då tar vi hit Allbäck! hojtade Lasse och tog fram telefonen.
Han var mycket irriterad över att familjefadern Allbäck inte svarade klockan 04.00....
Spelet flöt dock på bra, Lasse spelade trots det kraftiga alkoholintaget en rätt stabil och tight poker. Gick nog plus minus noll ungefär.
Stefan Odelberg: Mötte den välkända trollkarlen i en deepstackturre för några år sedan. Odelberg hade precis lärt sig en ny takitk: att gå all in i varje hand. Efter någon halvtimma åkte han ut. Men visst, jag kan förstå honom. Odelberg hade 50 procents chans att dubbla sin stack på 400bb. Antingen dubblade han, eller också inte.
Dregen: Min 24h-kollega är en fröjd att ha vid pokerbordet. Minnesvärda citat haglar ur hans piercade käft.
- Nu spelar jag inte bara ABC-poker längre. Nu lirar jag CDE också...
När anten satte in i en turre blev Dregen konfunderad. Han visste inte vad det var.
- Jag har aldrig fått vara med så länge i en turnering...
I nyktert tillstånd är Dregen rätt stabil vid bordet. Men tio Fernet innanför västen spelar han favorithanden 98o som om det vore AA.
Anders S Nilsson: Spelade en hel del med tv-profilen under EMOP Sunny Beach nyligen. Som pokerspelare är han en dr Jekyll och mr Hyde. Ena stunden stabil och välbalanserad. Andra rena rama vilda västern-galningen. Det gäller bara att lista ut vilket humör han är på....
Tomas Brolin: Mötte honom i SM på Tallinn för några år sedan. Brolin åkte nog ut först i hela turren. Han verkade tycka det var mer intressant att få ihop ett vettigt system till V75. En känd pokerprofil beskrev Brolins pokerkunskaper som "Han är lika bra som en apa, eller nej, han är faktiskt sämre än en apa."
Karl Svensson: IFK Götebogrs backklippa är den absolut bästa "kändis" som jag spelat mot. Är stabil på CC:s 20/20-bord. Jag har aldrig sett honom backa. Dessutom har han bluffat bort mig någon gång för mycket, vilket fortfarande gör lite ont..
Vilka kändisar har du spelat mot? Vilka var bäst? Och framför allt, vilka var sämst?
Genom åren har jag träffat en hel del mer kända personligheter vid pokerborden. De flesta har varit värdelösa. Här kommer en lista på vilka kändisar ni ska akta er för och vilka ni kan sno på stålar.
Måns Zelmerlöw: Kom in sent en lördagskväll på CC i Göteborg efter något rep han haft i stan. Måns var sugen på 20/20kr NL och satte sig på platsen bredvid mig. Till en början var han på ett strålande humör, pratglad och vänlig. Man vinner dock inga pengar på charm. Efter en halvtimma gjorde han sig skyldig till en helt absurd syn för hela sin stack och förlorade hela sitt inköp på ett par tusen.
- FAAAN! Skrek Måns och slog näven i bordet. Sen gick han. Tänka sig vad poker kan göra med trevligt folk...
Lasse Kronér: Även Lasse kom in sent en kväll till hemstadens CC. Med en andedräkt dränkt i whiskey ville han mäta sina kunskaper i pokerns ädla konst. Efter några minuters samtal fick han reda på att jag var Öisare.
- Nä, fy farao! Då tar vi hit Allbäck! hojtade Lasse och tog fram telefonen.
Han var mycket irriterad över att familjefadern Allbäck inte svarade klockan 04.00....
Spelet flöt dock på bra, Lasse spelade trots det kraftiga alkoholintaget en rätt stabil och tight poker. Gick nog plus minus noll ungefär.
Stefan Odelberg: Mötte den välkända trollkarlen i en deepstackturre för några år sedan. Odelberg hade precis lärt sig en ny takitk: att gå all in i varje hand. Efter någon halvtimma åkte han ut. Men visst, jag kan förstå honom. Odelberg hade 50 procents chans att dubbla sin stack på 400bb. Antingen dubblade han, eller också inte.
Dregen: Min 24h-kollega är en fröjd att ha vid pokerbordet. Minnesvärda citat haglar ur hans piercade käft.
- Nu spelar jag inte bara ABC-poker längre. Nu lirar jag CDE också...
När anten satte in i en turre blev Dregen konfunderad. Han visste inte vad det var.
- Jag har aldrig fått vara med så länge i en turnering...
I nyktert tillstånd är Dregen rätt stabil vid bordet. Men tio Fernet innanför västen spelar han favorithanden 98o som om det vore AA.
Anders S Nilsson: Spelade en hel del med tv-profilen under EMOP Sunny Beach nyligen. Som pokerspelare är han en dr Jekyll och mr Hyde. Ena stunden stabil och välbalanserad. Andra rena rama vilda västern-galningen. Det gäller bara att lista ut vilket humör han är på....
Tomas Brolin: Mötte honom i SM på Tallinn för några år sedan. Brolin åkte nog ut först i hela turren. Han verkade tycka det var mer intressant att få ihop ett vettigt system till V75. En känd pokerprofil beskrev Brolins pokerkunskaper som "Han är lika bra som en apa, eller nej, han är faktiskt sämre än en apa."
Karl Svensson: IFK Götebogrs backklippa är den absolut bästa "kändis" som jag spelat mot. Är stabil på CC:s 20/20-bord. Jag har aldrig sett honom backa. Dessutom har han bluffat bort mig någon gång för mycket, vilket fortfarande gör lite ont..
Vilka kändisar har du spelat mot? Vilka var bäst? Och framför allt, vilka var sämst?
Månadens "skatt" går hit...
Det var några år sedan pastor Åke Green höll sin mest kända predikan. Där gick han till hårt angrepp mot de homosexuella.
- Sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen, sa han bland annat.
Jag hoppas Åke är nöjd över att bli ihågkommen som en människa byggd på hat och fördomar.
.
Det gäller att ständigt stå upp för utsatta grupper. För när som helst kan det vara precis din grupp som är den utsatta. Pokerspelare är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen. Det kan lika gärna låta så. Och det gör det också. Ofta.
.
Många tycker illa om vårt sätt att leva våra liv. Vi sitter uppe som vampyrer om nätterna. Vi betalar ingen skatt. Vi har pengar, åtminstonde tror folk att vi har det. Eller så vill vi att folk ska tro att vi har det. Pengarna går till bilar, sprit och stora tv-apparater. Vi gnager på samhället utan att ge något tillbaka. Eller?
.
Vår skatt betalas i rake. En skatt staten inte får ta del av, om man inte spelar på SvS.
.
I dag har vi pokerspelare chansen att visa att vi också är goda människor. Att vi inte är några blodtörstiga True Blood-galningar som endast livnär sig på andra. Mellan klockan 1400-15.00 vore det godhjärtat att skänka en timlön till de svältande som bor på Afrikas horn. Där pågår nu den största hungerkatastrofen på decennier. Gå in här NU. Och om ni skulle gå minus under den här timman. Skänk då lika mycket som ni har förlorat.
.
Själv blir jag irriterad och kinkig när jag är hungrig. Ibland får det mig att spela dåligt. I värsta fall måste jag gå i väg 300 meter till Ica och handla. Hungern i Afrika är för oss något som inte går att förstå. Det är omöjligt att förstå.
.
Det är viktigt att ständigt stå upp för de utsatta. Vi pokerspelare har inget gemensamt med Åke Green.
.
Rakar han av sig håret?
Reglerna var enkla. Han skulle spela hela Omhahaturneringen i Dublin med en batteridriven penisring runt roten. Han var även tvungen att hänga med i minst 20 minuter, det vill säga folda sig igenom den första nivån. Priset för sin prestation: inköpet till turren. Resultatet? Några pengar vet jag inte, men kanske en gratis erektion. Penisringen fick han behålla...
Varför inträffar alla de här sjuka vaden bara när pokerspelare träffas? Vad beror det på? Är vi generellt ett ungt släkte som inte är rikigt torra bakom öronen? Är pokerspelare i grunden risktagare som älskar att spetsa till sin vardag med galna vadslagningar? Eller är vi bara som folk är mest, tillspetsade vad inträffar bland alla yrkeskategorier? Jag vet inte. Något lurt är det.
Men alla vadslagningar är inte snuskiga. En del är rätt söta. Pokerliraren Nisse har "i alla år" varit långhårig och mustaschprydd. En kompis erbjöd sig att gå i kyrkan varje söndag under ett helt år om han rakade muschen och klippte sig. Vadet ligger fortfarande under förhandling...
Jag undrar om kyrkan har förstått storheten i vadslagning? Tänk vad de skulle kunna värva medlemmar om de bara satte manken till med lite sjukheter...
Varför inträffar alla de här sjuka vaden bara när pokerspelare träffas? Vad beror det på? Är vi generellt ett ungt släkte som inte är rikigt torra bakom öronen? Är pokerspelare i grunden risktagare som älskar att spetsa till sin vardag med galna vadslagningar? Eller är vi bara som folk är mest, tillspetsade vad inträffar bland alla yrkeskategorier? Jag vet inte. Något lurt är det.
Men alla vadslagningar är inte snuskiga. En del är rätt söta. Pokerliraren Nisse har "i alla år" varit långhårig och mustaschprydd. En kompis erbjöd sig att gå i kyrkan varje söndag under ett helt år om han rakade muschen och klippte sig. Vadet ligger fortfarande under förhandling...
Jag undrar om kyrkan har förstått storheten i vadslagning? Tänk vad de skulle kunna värva medlemmar om de bara satte manken till med lite sjukheter...
Slocknad...
Ursäkta några dagars paus, men jag har varit helt utslocknad sen min hemkomst från Dublin. Jag antar att det blir så när man lever sina dagar till 150 procent. Timmarna av sömn var lätträknade. Livet intensivt. Man vill inte säga nej till något. Varken av möten med nya personligheter, spel eller dricka.
De senaste två dygnen har jag varit sängliggande, och för första gången börjat följa en tv-serie. True Blood. Dragit första säsongen rakt igenom nu. Trodde aldrig jag skulle falla för en vampyrserie.
Men nu förstår jag ju att jag har varit likadan, en vampyrliknande varelse på ett slott. Jag har sugit varje droppe av liv ur mina dagar på Dublin. Allt för att kunna leva vidare, och livnära mig på organiskt blod framför datorn i någon månad. Tills nästa live-event.
Här är en bild som säger det mesta om resan. Det var från sista kvällen, då vi i "familjen" spelade några sit&gos. Jag kommer inte i håg vad vi hade så kul åt. Men att dela ett skratt med ett helt pokerbord är något av det bästa jag vet.
Det kommer mer från resan snart. Men jag är fortfarande i för dålig form för att författa med rättvisa. Så det får bli några fler vampyravnsitt tills jag slagit mig ur feberns gastkramande grepp.
De senaste två dygnen har jag varit sängliggande, och för första gången börjat följa en tv-serie. True Blood. Dragit första säsongen rakt igenom nu. Trodde aldrig jag skulle falla för en vampyrserie.
Men nu förstår jag ju att jag har varit likadan, en vampyrliknande varelse på ett slott. Jag har sugit varje droppe av liv ur mina dagar på Dublin. Allt för att kunna leva vidare, och livnära mig på organiskt blod framför datorn i någon månad. Tills nästa live-event.
Här är en bild som säger det mesta om resan. Det var från sista kvällen, då vi i "familjen" spelade några sit&gos. Jag kommer inte i håg vad vi hade så kul åt. Men att dela ett skratt med ett helt pokerbord är något av det bästa jag vet.
Det kommer mer från resan snart. Men jag är fortfarande i för dålig form för att författa med rättvisa. Så det får bli några fler vampyravnsitt tills jag slagit mig ur feberns gastkramande grepp.
