dybban poker

I helgen skulle jag och Norrländskan spel en turre hemma i Eksjö med vårt fina lokala pokersällskap. Trots att det är rätt segt virke i gumman så kunde hon dock inte följa med på grund av sjukdom. Så jag fick gå själv.

Det tog lite av krigarviljan ur mig trots att det alltid är väldigt trevligt att sitta och slaska lite med Eksjö pokersällskap. Men det är inte kul att behöva lämna en feberfia hemma själv en lördagskväll. Efter knappt fyra timmars spel, när klockan närmade sig åtta och Melodifestivaltime,  låg jag ok med med en medelstack. Då fick jag för mig att höja med Q9o i medelpos. Två syn. Floppen 7 8 10 med två ruter. Den var helt ok och jag betar ut. Fold och ställ av knappen som täcker mig. För mig är det i vanliga fall en fold. Men så tänkte jag ett varv till. Folda mig fram i en 300kr-turre eller gå hem och mysa i soffan med öl, chips och vacker flicka? Ja, ni kan se det som den ultimata kärleksförklaringen. Jag synade.

Slask-Tomas hade tydligen synat med 96o på knappen och floppat stegen. Ingen hjälp för mig och jag åkte ut. För det fick jag en puss när jag kom hem. Min vinnarskalle var bitter. Men hjärat jublade. Ibland kan en dålig syn vara en kärleksförklaring. Eller så är en kärleksförklaring en bortförklaring till en dålig syn. Jag vet inte...

I dag är det alla hjärtans dag. Den här låten tillägnar jag så klart mitt yrväder till Norrländska. Hon säger roliga saker mest hela tiden. Som ikväll när vi såg en intervju med Wayne Rooney på tv och jag gör den uttjatade kommentaren:
- Han ser ut som Shrek...
Hon ser på mig med irriterad min och svarar:
- Va int' dum mot Shrek.