Döskallar, burka och bärs
Så var jag hemma igen från en uppskattad balkong, 40 gradig hetta och turkisk öl. Det har varit grymt skönt att stänga av allt en vecka och bara behöva tänka på vilken restaurang man ska välja på kvällen och hur groggen ska blandas.
Näst sista dagen kom jag och Roy (Nu tänker ni att man kan väl inte heta Roy?! Och det gör han inte heller, det är bara hans smeknamn för att han är rödhårig) på att vi inte hade tagit några bilder, så jag tog med kameran ut. Det blev ett kort innan batteriet dog. Så vi fick ta lite strökort sista dagen. De blev inte så bra, och det var en rätt snäll beskrivning.
Vi träffade ett grymt roligt gäng på sju killar från Trollhättan. En kväll hamnade vi på deras balkong för att spela kort. Av någon anledning kom vi mitt i dimman in på ämnet tatueringar. Det finns mängder av skabbiga tatuerare i Turkiet som jag och Roy klankat ner på under hela veckan. Jag vräkte därför ur mig:
- Vem är så dum att man åker till Turkiet och tatuerar sig? och lade till ett hånleende.
Då tittar en av killarna förbryllat på mig och svarar.
- Men va fan, vi ska ju gadda oss imorgon. Allt är ju bokat, betalt och klart!
Höll på att pinka på mig av garv. Alla sju grabbarna tatuerade dagen efter in varsin döskalle till minne av resan. Vilka lirare. Några av dem lade dessutom till ordet "Efes" i pannan på skallen. Efes är namnet på det lokala turkiska ölet.
Till minne av Marmaris 2010. Nej, jag följde inte trenden.
Jonathan blev grymt nöjd!
Jag hade ett par vita träningsshorts som badbyxor hela veckan. Först sista dagen kläcker någon ur sig.
- Hehe, man ser ju rakt igenom dina brallor när de är blöta!
Dum-Roy hade givitvis inte kläckt det under hela veckan, utan låtit mig strutta runt och glatt visa upp mig för lokalbefolkningen. I efterhand kanske det förklarar en och annan blick, och jag som trodde att de raggade...
Veckans klart sjukaste syn var annars när vi var på väg hem längs strandpromenaden efter en natt på bargatan. Plötsligt uppenbarade sig fyra muslimska kvinnor från ingenstans. De bar full mundering med burka och var på väg ut i vattnet för att bada. Troligen var denna tid den mest lämpliga för detta då det i stort sett var folktomt. Men. Denna natt var det andra saker i görningen. Bara 50 meter längre bort började två brittiska par klä av sig alla kläder och också strutta ut i vattnet. De gjorde dock mer än att bara bada. Där ute i Medelhavet möttes två rätt olika världar. Kalla oss fluktare, men jag och Roy kunde inte slita oss från den synen.
I går hann jag med att göra ett besök på Cosmopol för en 1000kr turre. Det besöket kunde kvitta. På brädan Jr 6r Ks 4r fick jag in allt med 53r. Färg och öppet straight flush drag är rätt svårt att släppa. Nu mötte jag dock nötfärg. Ut som 65 av 67.
Väl hemma gäller det nu att börja leva i sin egen värld igen. Inte det lättaste.
Näst sista dagen kom jag och Roy (Nu tänker ni att man kan väl inte heta Roy?! Och det gör han inte heller, det är bara hans smeknamn för att han är rödhårig) på att vi inte hade tagit några bilder, så jag tog med kameran ut. Det blev ett kort innan batteriet dog. Så vi fick ta lite strökort sista dagen. De blev inte så bra, och det var en rätt snäll beskrivning.
Vi träffade ett grymt roligt gäng på sju killar från Trollhättan. En kväll hamnade vi på deras balkong för att spela kort. Av någon anledning kom vi mitt i dimman in på ämnet tatueringar. Det finns mängder av skabbiga tatuerare i Turkiet som jag och Roy klankat ner på under hela veckan. Jag vräkte därför ur mig:
- Vem är så dum att man åker till Turkiet och tatuerar sig? och lade till ett hånleende.
Då tittar en av killarna förbryllat på mig och svarar.
- Men va fan, vi ska ju gadda oss imorgon. Allt är ju bokat, betalt och klart!
Höll på att pinka på mig av garv. Alla sju grabbarna tatuerade dagen efter in varsin döskalle till minne av resan. Vilka lirare. Några av dem lade dessutom till ordet "Efes" i pannan på skallen. Efes är namnet på det lokala turkiska ölet.
Till minne av Marmaris 2010. Nej, jag följde inte trenden.
Jonathan blev grymt nöjd!
Jag hade ett par vita träningsshorts som badbyxor hela veckan. Först sista dagen kläcker någon ur sig.
- Hehe, man ser ju rakt igenom dina brallor när de är blöta!
Dum-Roy hade givitvis inte kläckt det under hela veckan, utan låtit mig strutta runt och glatt visa upp mig för lokalbefolkningen. I efterhand kanske det förklarar en och annan blick, och jag som trodde att de raggade...
Veckans klart sjukaste syn var annars när vi var på väg hem längs strandpromenaden efter en natt på bargatan. Plötsligt uppenbarade sig fyra muslimska kvinnor från ingenstans. De bar full mundering med burka och var på väg ut i vattnet för att bada. Troligen var denna tid den mest lämpliga för detta då det i stort sett var folktomt. Men. Denna natt var det andra saker i görningen. Bara 50 meter längre bort började två brittiska par klä av sig alla kläder och också strutta ut i vattnet. De gjorde dock mer än att bara bada. Där ute i Medelhavet möttes två rätt olika världar. Kalla oss fluktare, men jag och Roy kunde inte slita oss från den synen.
I går hann jag med att göra ett besök på Cosmopol för en 1000kr turre. Det besöket kunde kvitta. På brädan Jr 6r Ks 4r fick jag in allt med 53r. Färg och öppet straight flush drag är rätt svårt att släppa. Nu mötte jag dock nötfärg. Ut som 65 av 67.
Väl hemma gäller det nu att börja leva i sin egen värld igen. Inte det lättaste.
Kommentarer
Trackback
