dybban poker

Jag älskar att läsa om poker. Väldigt mycket tid går dock åt för att sålla blanda all skit som skrivs i ämnet. Sämst på området är de stora drakarna, framför allt Aftonbladet.

Jim Baas har, efter många år på minimedia och bladet, fortfarande inte lyckats plita ihop en enda artikel som jag tycker bringar nytt ljus över pokerhimlen. Hans senaste alster håller så låg klass att jag börjar undra om karln får sina idéer från någon som vill förstöra för honom. Eller vad tycks om det här? Skickar med rubrik och ingress:

Kan förlora 3 miljoner – på att vinna finalen

NASSAU. Han är Skandinaviens stora hopp vid PCA:s finalbord som startar i kväll.

Aage Ravn, 24, från Norge kan vinna 15,7 miljoner – men tvingas att ge bort 20 procent av vinsten.

Han sålde nämligen delar av sin eventuella vinst för att finansiera sin resa till Bahamas.

Hur kan man skriva att någon förlorar tre miljoner om han i själva verket går 12.7 miljoner plus? Att sälja procent i sig själv är snarare regel än undantag bland pokerspelarna i de stora turneringarna. Att "tvingas" dela med sig av 20 procent av vinsten är helt normalt. Och att säga att han förlorar på affären är en skymf. Annat hade det varit om han hade sålt mer än 100 procent av sig själv. Då hade han, på riktigt, förlorat på att vinna turneringen och det hade varit en nyhet värd att skriva om.

I framtiden hoppas jag att någon bland pokertidningarna börjar tänka i lite nya banor. Framför allt, nästan kräver jag, att den tråkiga slentrianmässiga bilden av unga pokerspelare revideras. Det måste finnas nya vinklar och mer intressanta historier att lyfta fram än hur mycket pengar de vunnit/förlorat på en dag eller hur mycket de brände på krogen i helgen. En av få som lyckas lyfta fram lite andra sidor av pokerstjärnor i sina intervjuer är Valterego. Mer sånt.