dybban poker

Igår var det dags att vrida tillbaka klockan. Till tiden då enkronor betydde någonting. Då de var mer än parkeringspengar. Igårkväll var det dags för en klassisk mörkpokerkväll med Dylan, hans svärfar Samlaren och farsgubben.

Vi hade växlat in ett par hundralappar i enkronor. Här skulle spelas enkronas mörkpoker, med riktiga pengar. Och knektöppning sket vi högaktningsfullt i. Här skulle det bluffas. Vilken känsla det var att sitta med högar av enkronor. Jag var 14 år igen. Det är lustigt hur jag kände samma värde i de där metallbitarna som jag gör med marker värda tusen gånger mer. Jag ville vinna lika gärna och kände faktiskt pulsen slå några extra slag när jag bluffade för 23 riksdaler. Det var för övrigt omöjligt att bluffa. Samlaren synade ner allt. Och slowrollade så klart varje gång. Något som faktiskt är kutym när det gäller våra mörkpokerkvällar. Man SKA slowrolla, smeta ut det i ansiktet, strö salt i såren, annars är det inget kul.

Tyvärr var inte Optikern med, han är roligast att vinna emot. Men nu satt han hemma i Göteborg och surade över att fredagskvällen inte bjöd på något avsnitt av "På spåret" istället. Det hindrade dock inte oss från att dricka upp den Glenfiddich han så snällt hade gett farsgubben för hjälp med vinterdäcken. Ger han oss inga enkronor så går sprit lika bra.

Att sitta hemma hos Samlaren är annars ett kapitel i sig. Han är verkligen en samlare och har precis allt hemma. Bland annat gamla kortlekar från vilda västern-tiden. Tänk er spottkopp, kortlek, pistoler. Det är känsla det. Hans senaste intresse är mekaniska apor. Igår visade han oss ett praktexemplar från 60-talet som kan blåsa såpbubblor. Där snackar vi riktiga leksaker.

Men tillbaka till pokern. Vi ungdomar blev så klart krossade och fick växla in ett par gånger för att kvällen inte skulle ta slut för fort. Mörkpoker är ett spel för gamlngar och 14-åringar. Till slut fick jag och Dylan nog, tog de enkronor vi hade kvar och gick ner till Stadshotellet och köpte en öl istället. Exakt 83 kronor hade jag i plastpåsen.
- Behåll växeln sa jag till bartendern.
- Tack, sa hon.

Jag var glad att jag för en kväll hade förstått värdet av enkronor. Sen gick jag hemma och spelade nätpoker. Och enkronorna blev parkeringspengar igen. Minnet är kort.