dybban poker

Ibland får man så många intryck på samma gång att de blir svåra att koncentrera i en enda text. Det här var inte bara en pokerturnering, utan också en happening och något slags fenomen kanske.

Det började med att taxichaufförn, som kört taxi i 40 år, inte hittade ut till MikeTimes ställe på landet utanför Kumla. Väl där var det dock värt besväret med tågbyten och gnälldialekter. Vilket ställe. Vi, runt 30 pokernördar, var ensamma i världen med en skock får, en hönsgård och det specialbygda pokerrummet.

Pissereglerna var enkla.

- Ni få pissa var ni vill, men inte på hönsen, sa MikeTime till mig.

Jag hade full respekt för reglerna hela kvällen. För det var väldigt fina höns, sådana där som bara Pettson och Findus har.

Innan den obligatoriska musiktävlingen, där jag klarade typ en låt av 15 (och jag har varit musikjournalist), så drog turren i gång. 600kr inköp plus en rebuy eller add on för 400kr, vilket alla köpte. Startstack 8k, vilket i praktiken blev 16k.

Blandningen av spelare var stor. Och skillsen när det gäller poker likaså. Men det var liksom skitsamma. Vi var här för att ha trevligt. Man fick spela hur dåligt man ville bara man hade kul. Bordet var relativt lättspelat till en början, jag gjorde några bra spel och hade rejäl tur när jag floppade set mot underset mot Omalley och dubblade enkelt. Senare turnade jag kåk mot nötfärg mot samma eminenta, whiskeybjudande Vaggerydskille och tog hans rebuymarker också. Dybbanturen funkar visst även i Kumla.

Då presenterade sig J-O, en värmlänning som spelar rock n roll-poker. Efter att ha vunnit en 8 procentare, all in på river, så började han spela powerpoker. Det vill säga alla händer. När blindsen var 150/300 så höjde han till 2k-3k preflopp i varje hand. Eller så gick han all in direkt och visade glatt upp 7 2o, 8 10s och så vidare.

- Vad är hans range? frågade Valterego.

Vi kom fram till att han öppnade med 100 procent av händerna och synade med 95 procent. När han dessutom hade ett flyt som ingen annan sett sen Jamie Gold vann WSOP, han drog bland annat ut en KK med 68o, så var han svår att stoppa och var snart chiplead. Glädjescenerna som utspelade sig varje gång han vann en pott var som tagna ur någon värmländsk sitcom. Så fort han drog ut eller bluffade bort någon så ställde han sig upp och vrålade:

- Rock´n´roll!

Eller.

- Skiit på er!

Eftersom J-O pratade värmländska lät dock ingenting otrevligt. Han var dessutom en väldigt skön snubbe med ett stort hjärta, eller mer korrekt, den enda av sitt slag.

Jag plockade dock upp några händer mot J-O och lyckades faktiskt få honom att lägga. Efter två timmars spel hade jag 50k. Åtta timmar senare, efter tio öl, 250 ”Rock n roll!!!”, Valteregos bittra urtåg och ett par norrländska dödshot från Lapproffe (dock inte riktat mot mig), är det fortfarande 50k i stapeln och jag sitter på finalbordet. Kräftgången var tydlig och jag lyckades med ungefär ingenting. De fem bästa fick priser, första pris var närmare 11k.

Förutom den mustaschprydda chipleadern som hade typ 80 procent av markerna, det vill säga alla J-O:s chips efter lite misslyckad rock n roll-poker, så var det ganska jämt. Jag försökte mest hålla mig flytande och sno lite blinds och snart var vi bara fem kvar. Ärligt talat trodde jag nog att jag skulle kunna komma tvåa då, men högmod går före fall. De som låg sist dubblade båda upp mot chipleadern och jag gick plötsligt all in för 10bb på small blind med A10. Det sit&go-grindande pokerproffset, som spelade typ fem händer under hela turneringen, hittade dock AJ på big blind och jag åkte snopet ut. "Illivlja" var väl dock den som egentligen var den bästa pokerspelaren och vann också senare, säkert fullt rättvist. Min femteplatsen gav nästan dubbla inköpet tillbaka.

Bitter som jag var så beslöt jag mig för att ta optikerns plats på cashgamebordet. Optikern som åkte ur turren då hans JJ inte fick stå mot 75, hade gått berserk på cashgame första timmarna och var nästan 3k plus innan han började dricka whiskey... Bland annat hade ett finskt berusat underbarn sponsrat rejält. Denna finne hade för några år sedan, på fyllan, bombhotat ett flygplan på väg hem från Tallinn. Polisen uppskattade inte skämtet och skickade honom i fängelse i Tallinn i en månad , samt portade honom från framtida besök i landet. Doh!

Jag hann slaska cashgame en halvtimma innan det var dags att dra hem. Det gick ypperligt. Största potten vann jag mot Klyka när jag floppade stegen med 6 8. För att vara 5/5 blev potten rätt stor, cirka 3k.

När jag kom till MikeTimes pokeridyll kände jag ingen av de jag skulle träffa. När jag åkte hade jag ett tjog, eller två, nya vänner som jag hoppas få träffa igen. Tack Valterego för att du tänkte på mig. Och tack Mike för att du anordnade en så bra turnering, med ypperlig struktur i värsta EPT-anda.

Ett extra djupt bock till Mikes sambo också för fenomenala burgare och korvar. Och till de vackra hönsen så klart som stod ut med optikern och allt pissande.