dybban poker

Blev mäkta glad när jag kom hem efter semestern och fick se en inbjudan från Valterego om en pokerturre i Kumlatrakten nästa helg. Först lät det lite långt att åka, men mitt i mina funderingar kom jag på mig själv med att inte fundera över om jag skulle åka eller inte, utan hur jag ska ta mig dit. Så here we go. Jag tackade ja. Så om inte frugan äter mig levande så ska jag för första gången i livet besöka Kumla.

Det verkar dessutom som om det fanns en plats över för vår käre optiker, så om allt klaffar kommer även han få se en annan del av världen.

Nu återstår bara att hitta boende. Jag funderar skarpt på att höra av mig till min bästa kompis från mellanstadiet som jag inte träffat på 13 år. Han bor i Örebro. Daniel var en såndär kille som jag alltid var lite avundsjuk på. Han var bra på fotboll, jag var också ok men han gjorde fler mål och kunde skjuta höjdare (långbollar). Han fick dessutom alltid de snyggaste tjejerna och var ruggig på armbrytning. Jag fick inga tjejer, förutom Åsa-Lina som kallades för Grisen, och jag förlorade mot min mamma i armbrytning fram till jag fyllde 16 år. Så ni förstår att jag låg efter.

Det skulle vara väldigt kul att se hur Daniel har det idag. Kommer jag fortfarande vara avundsjuk? Men pokernörd som jag är ser jag framförallt fram emot en trevlig turnering. Mer om det framöver.