dybban poker

Jag fick sitta bredvid den gamla WPT-finalbordsspelaren Mikael Westerlund i gårdagens 2k-turre på Cosmopol. Då blir det alltid livat. Det finns otroligt många rykten om denna man. Bland annat att han spelat bort vartenda öre av alla de miljoner han spelade in på stora pokertävlingar runt om i världen för ett par år sedan.

Eftersom jag inte har en aning om vad som är sant borde jag väl inte uttala mig, men det gör jag ändå. Jag tror det stämmer. Han tycks nämligen ha tappat allt och ses numera som en stor fisk, gratispengar, i turrarna. Kanske kan han inte koncentrera sig i en liten skittävling när han är van vid riktigt stora pengar. Men det är väl ändå ingen bra ursäkt?

Hur som helst är han en glad typ som är rätt rolig att spela med. Det mest intressanta samtalsämnet vi hade för kvällen var när Westerlund berättade om när han jobbade på en Bowiekonsert som ung. Bowie hade varit lite av hans idol som ung, men föll totalt i kurs då han, enligt Westerlund, var en riktig diva. Resten av bordet började dock försvara Bowie med argumentet:
- Men alla de där stora är ju lite speciella.
Och.
- Har man gjort så många bra låtar får man vara lite divig.

Westerlund kommer då med den dräpande kommentaren:
- Äh, jag har alltid tyckt att Phil Collins är bättre.
Den åsikten fick hela bordet att bryta ut i gapskratt. Ingen höll med Westerlund. Ändå stod han på sig. Det tyckte jag var rätt kul. Och starkt av den gamla pokerräven att stå för sin åsikt. Som så klart är helt uppåt väggarna, eller?

Poker var det med ja. 40 spelare kom till start och det var en väldigt konstig turre för egen del. Jag kom liksom aldrig igång, utan hängde bara med genom hela turren på averagestack. Jag kommer egentligen bara ihåg två potter, då jag förlorade allins mot mindre stackar. Båda gångerna hade jag pocket mot överkort. Det var mycket pågrund av dessa händer som jag aldrig skapade en större stack. Ändå lyckades jag genom smallballpoker ta mig till finalbord. Där lutade jag mig mest tillbaka och höll mig flytande. Snodde lite blinds av min extremt tighta granne till vänster. Sen var vi plötsligt bara fyra kvar. Två större stackar på runt 150k och två mindre på cirka 50k. Jag hade 50k.

I ödeshanden blev jag som vanligt brutalt utdragen. De två stora stackarna lägger sig och jag tittar ner i A10o på lilla blind. Blindsen är 2000/4000 så det är inte så mycket spelrum för mina drygt 10bb. Jag väljer att höja till 14k. Jag hade lika gärna kunnat ställa, men vill gärna ha spel då detta var den bästa hand jag sett på länge och om möjligt kan jag locka fram min nemesis att göra ett move. Och mycket riktigt går han snabbt allin. Jag blixtsynar och han stönar fram.
- Åh, jag har ett dåligt ess.

Mycket riktigt vänder han upp A2 i ruter. Att jag hade tian i ruter hjälper inte, floppen kommer med bara röda diamanter och jag drar dött. Så typiskt efter sju timmars spel. Hade handen fått stå hade jag verkligen kunnat utmana. Nu fick jag nöja mig med tröstpriset på 8k.

Det efterföljandet cashgamet gick dock återigen bra så jag blev rätt nöjd med kvällen ändå till slut. Sammanlagt plus för de två dagarna blev 26k. Helt ok för att ha skoj.