dybban poker

I kväll är det stora grejer på gång. Dylans svärfar, störtsköna Anders, har sedan mitt deltagande i SM velat utmana mig på poker. Jag hörde något om att "sätta ungdomarna på plats". Dock är ju Anders av den gamla skolan och vill spela mörkpoker. För mig känns det lite som att tävla i gokart när man har tillgång till riktiga rallybilar. Eller att bara vara förbaskat gammaldags.

Själv har jag inte spelat mörkpoker sen sjunde klass då Berra brutalt lurade av mig månadspengen i form av 50-öringar. Gänget hade tidigare varit på Konsum och växlat in hela sitt kapital i småpengar och kom till spellokalen ovanför tennishallen med 3-liters plastpåsar fulla av mynt. Det känns betydligt häftigare att gå ifrån ett spel med 3 kilo klirrande mynt än några papperslappar som får plats i bröstfickan.

Hur som helst kunde jag ju inte neka Anders utmaning hur länge som helst. Trots att jag vet att jag kommer få storspö om vi ska spela mörkpoker. Så i kväll blir det av hemma hos dybban. En mörkpokerkväll. Mycket lägligt är också optikern, Dylan, samt frugans brottar-brorsa i stan så det kommer bli ett riktigt hårt game.

Nu ska jag dra i väg till Konsum och växla till mig några liter kapital. Jag kan lova att det kommer slaskas på rejält. Min plan är att sitta nöjd i var tredje hand och tokbluffa. Det kommer antagligen gå hem till optikern får i sig för många öl och börjar syna med all möjlig skit som han brukar. Den fisken ska alltid förstöra.

För övrigt kan tilläggas att Anders är en av Sveriges största samlare. Han samlar på allt från majblommor och konst, till båtmotorer och kortlekar. Senast jag var hemma hos honom fick jag se gamla klassiska lekar från sekelskiftet. Mycket imponerande. Därför kommer han i fortsättningen gå under det självklara smeknamnet "samlarn".