dybban poker

Så till en helt annan historia från gårdagens kasinobesök. Norrlänningen Börje. Cashgamet efter turren blev inget vidare resultatmässigt, men jag tror aldrig att jag har skrattat så mycket vid ett pokerbord i hela mitt liv. Det var Börjes förtjänst.

Han dök upp runt 22-snåret, och såg ut ungefär som en gammal norrländsk volvo-raggare. (Självklart bar han svart skinnväst, mitt favoritplagg i mellanstadiet.) De första två timmarna spelade han i princip inte en hand. Tightare människa får man leta efter tänkte jag. Men Börje var en baddare på att dricka öl och ju längre tiden gick så blev han vildare och vildare. Efter tre timmar hade han fortfarande inte sagt så mycket, men vi märkte att han började bli rejält på lyset där han satt och sjöng för sig själv och gjorde konstiga grimaser. Bordsgrannen klagade dessutom på att det luktade fis (det var Börje, han erkände med ett leende).

Plötsligt börjar han också från att ha varit ubertight höja och bluffa till höger och vänster. En total omvändning. Hur skulle vi tackla det här? Han fortsätter att beställa in öl samtidigt som han reraisar kraftigt varannan pott och spelar trumpet i händerna när alla lägger sig.
- Men vad höjde du med nu då, frågar den uppretade bordsgrannen after att återigen tvingats folda en bra hand innan flopp.
- Färgdrag, svarar norrlänningen.
Det är Börje-show!

Så till den sjukaste handen jag sett i hela mitt liv. Blindsen är 20/20 och som vanligt höjer en full norrman upp till 100 och får en syn innan Börje, återigen, reraisar till 600. Men så. I extas, till synes helt omotiverat, höjer han sin kort och slänger dem i mucken!
Hela bordet sitter bara och stirrar på honom. Och börjar snart garva.
-Varför gjorde du så?
Börje börjar inse sitt misstag och beställer in ytterligare en öl. Hans hand är död och nu blir det upp till de andra två i potten att slåss om de 600 kr Börje visst ville bjuda på. Den ursprungliga höjaren går all in för 2k och den andra synar. 66 får stå på J10s. Vad Börje hade får vi väl aldrig veta. Jag skrattade i alla fall så jag grät. Ni vet så där mycket man kunde skratta ibland när man var liten? Alla runt bordet var ense om att det var den sjukaste hand de sett.

Till sist runt 04.00 snåret var jag tvungen att bege mig hemåt. Då satt Börje fortfarande och trumpetade i händerna. Antagligen sitter han väl kvar än, under sin korkek och dricker Mariestad...