Lika äckligt som levergryta

Det är tur att det bara är en månad kvar på Sverigerankingen nu för jag börjar bli hjärtligt trött på den. Det är ett smärre under att jag fortfarande leder för de senaste fyra, fem turrarna har jag gått äckligt dåligt. Ungefär lika äckligt som levergryta faktiskt. Och det är äckligt det.

Det har varit två par mot färgdrag allin på flopp, QQ mot 77 all in preflopp och set i tvåor mot set i treor. Nu ikväll synade jag en höjning med AQs. Flopp Q 8 5. Perfekt. Jag synar bara flopp för att vara på den säkra sidan, men när motståndaren checkar en ofarlig 5 på turn är det så klart omöjligt att inte skjuta en salva. Han hade KK. Ja, ni förstår var det slutade...

Min enda räddning är att de andra i toppen är lika dåliga.

Svenska Spels SM är jag också besviken på. Jämfört med Unibet är de rena lottoturrarna då blindsen stiger alldeles för snabbt. Anledningen till att jag är bitter kan ju bero på att jag åkte ut efter tre timmar (63 plats) på dåligt spel i fixed också...

Min pokerkompis Joppe från Eksjö ligger dock tvåa för tillfället. Heja heja!
...........................................................................................................

Och varifrån kom levergrytan in? Världens coolaste Samlare berättade i dag att han slängde ihop en levergryta till familjen i helgen. Det fick mig att tänka på en historia om hur jag fick rädda Optikern från avrättning för några år sedan. Eller rättare sagt tio.

Vi var uppe i Åre på skidsemester och fick bo gratis hos vår kompis Roy och hans föräldrar i deras stuga. Hans föräldrar vill man inte bråka med. De har så att säga pondus. Därför gick jag och Optikern som på krossat glas runt i stugan för att inte göra bort oss och bli hemkörda från semestern. Vi var med rätta nervösa då vi hade gömt en liter Jägermeister under sängen. Hade mamma Roy hittat den så hade det bara varit att packa trunken och ta tåget 14 timmar hem.

Hur som helst försökte vi fjäska bäst vi kunde för päronen med pondus. Det gick alldeles utmärkt. Tills mor Roy en kväll bjöd på levergryta. Lever är det enda jag inte kan äta. Det är så äckligt att jag får kväljningar. Med mor Roy rakt över bordet kunde jag dock inte säga nej till maten. Det vore ju en skymf mot hela familjen.

Det fick helt enkelt bära eller brista. Kom det upp igen så gjorde det. Jag gjorde mitt bästa för att trycka i mig alla bitar i levergrytan. Jag svalde dem hela för att så lite smak som möjligt skulle stanna i käften. Då såg jag till min stora skräck att Optikern petade undan sina leverbitar.

- Men va farao, snäste jag till honom samtidigt som jag drog armbågen i hans sida utan att väcka uppmärksamhet.
Den 17-åriga pojkspolingen förstod uppenbarligen inte förödelsen i sitt handlande. Han skulle skicka oss båda med nattåget.
- Du måste äta levern, kved jag mellan tänderna som en buktalare.
- Nej, för h-vete! svarade han till synes obekymrat.
- Vi kommer att få åka hem.
- Det skiter jag. Jag äter inte lever.

Det var en fråga om snabbt handlande. Man vet inte förrän i just det ögonblicket hur man kommer att reagera. Som i krig. Men jag gjorde bara det som min överlevnadsinstinkt sa till mig.
- Skyffla över levern till min tallrik när hon inte ser, väste jag.
- Ok, log Optikern.
Gud vet att jag hade kunnat möblera om det leendet med en välriktad knytnäve i plytet just då.

Sen fortsatte jag att äta. Och kvälja. Och svälja ner samma bit tre gånger. Och få kräk i munnen. Den gången kände jag mig som en hjälte. För vi fick stanna kvar i Åre och dricka upp Jägern.

Men levergryta är banne mig det vidrigaste som finns. Förlåt Samlarn, men så är det.


Kommentarer
Postat av: Optikern

Jag äter hellre gul snö än lever...

2009-12-01 @ 23:12:26
URL: http://optikern.blogg.se/
Postat av: vigge

Alltså lever, vafan är det för något liksom.. Måste ju vara det vidrigaste man kan stoppa i käften. Tror fan alla har en sådan här lever historia, kommer ihåg min.



Var dagbarn hos en kärring på 45-60 kommer inte ihåg men hon var riktigt gammal då man var 5 år, rena rama fossilen tyckte man. Oftast så gjorde hon helt ok "barnmat" till oss 6 barn som var där, men då å då kom den här förbannade levern å självfallet var det bara ett barn som kunde äta detta å tror faktiskt i skrivande stund att han var lite efter, men vi andra ungar insåg alltid att när det var lever så var det dags att gå på toa innan å hämta massa papper som vi kunde spotta ut skiten i, så sagt som gjort sitter alla barn med papper i knät utan ett. Efter vi har spottat ut all lever när hon inte sett så skulle vi ju få bort detta å då tänkte vi att vi skulle spola ner skiten, sagt som gjort står 5 ungar med massa lever å spolar ner skiten som en knark dealer innan han åker fast, men det bästa är att vi översvämmar hela badrummet å hela hennes undervåning med vatten, kiss å bajs... Efter det gjorde hon aldrig mer lever..

2009-12-02 @ 10:04:03
Postat av: dybban

Haha. Vilken story! Levern hamnade i allfall där den skulle.

2009-12-02 @ 12:19:38
URL: http://dybban.blogg.se/
Postat av: Lillis

Hahaha underbar historia, även den andra storyn här fick mig att skratta :D

2009-12-02 @ 14:04:33
Postat av: mutti

Håller med fullständigt! Lever är den vidrigaste maträtt som finns. Fast jag minns inte att den gode optikern avskydde lever som liten, för hans dagmamma serverade detta ibland. Men han lyckades förmodligen lura i någon av de andra ungarna sin portion då också.

2009-12-02 @ 18:37:35
Postat av: jennie

hahaha, ser er framför mig! känner igen mig lite grann. var och hälsade på en släkting när jag var liten, en som jag inte kände så väl. efter varje tugga "behövde jag kissa". jag blev ganska snart genomskådad (dock utan att jag förstod det själv) då släktingen sa att jag inte behövde äta upp om jag inte tyckte om det. "joo, det är jättegott!" och så fortsatte jag springa på toaletten och spotta ut. ganska korkat, ja...

2009-12-03 @ 13:09:14
URL: http://jennieskriver.webblogg.se/
Postat av: dybban

Ja, det verkar verkligen som alla har en egen äcklig-mat historia.

2009-12-03 @ 23:09:28
URL: http://dybban.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0