dybban poker

- Du ser lite plufsig ut! 

 

Va farao säger han?! tänkte jag, samtidigt som jag slängde en 64s i mucken endast på grund av ångesten från ett plötsligt medvetande av valkar över byxkanten. 

 

"Farao" är ett ord som följt med mig sedan jag var liten. Det är ett bra substitut för svärord, som jag använt i alla tider för att slippa missbruka herrens namn. Men vad har jag fått för tack det? En obotlig fettma? 

 

Livet som pokerspelare är onyttigt. Det är Ahlgrens bilar och ljummen Hof vid live-borden. Kall pizzaslice vid datorn. Dåliga sömnvanor. 

 

Pokern är inget annat än en man som älskar kvinnor som är så tjocka att de inte kan ta sig ur sängen. Pokern är en feeder. 

 

Men ska jag verkligen behöva ta tjockis-hån från andra pokerspelare för det?! 

 

Tydigen har fokus på min fettma kommit från en pokerpodcast. Jag vill inte göra reklam för den genom att skriva ut dess riktiga namn utan kommer endast att kalla den för mobbing-podcast. 

 

Även dybban har känslor. I dag har jag inte ätit något annat än en halv gott&blandat-påse. Och letat febrilt efter en billig PT på nätet. 

 

Om ett halvår ska jag väga som högst 1,4 Valterego. Eller en halv Koivu. 

 

Ikväll ska jag åka till Gamla Ullevi och kolla på när Öis befäster den åtrovärda förstaplatsen i division 1 södra mot Trollhättan. Jag drar igång mitt nya smala liv genom att kolla på när andra svettas. 

 

Man måste ju börja någonstans...