Att förlora mer än pengar...
Gårdagens söndagsgrind var ett kapitalt misslyckande. Likaså lördagens Superweekend i Göteborg där jag bustade efter åtta timmars spel med kvällens första set. Men det känns ok ändå.
Är det någon gång man får reda på en pokerspelares verkliga personlighet så är det i motgång.
Jag vet inte hur många gånger det hänt att man suttit och haft det trevligt vid borden med en person. Han har skrattat, skämtat, tjötat. Tills han förlorar en stor pott. Då händer det något inom honom. Kanske vräker han ur sig en förolämpning, en allmän svordomsramsa, eller bara bli helt tyst och man kan bokstavligen ta på det svarta moln som från ingenstans bildats över honom.
Det är lite sorgligt. Men man lär sig mycket om människor och människans psyke vid pokerborden. Framförallt i motgång.
Precis en sådan spelare mötte jag i Malmö Open. Om det handlade veckans pokerkrönika. Den hittar ni HÄR. (Och nu ska länken funka också.)
Efter krönikan så var det flera pokerspelare som hörde av sig och hade exakt samma erfarenheter av denna dansk. Det var rätt kul.
Vid ett pokerbord kan man förlora så mycket mer än cash. Något så mycket viktigare än pengar - sin värdighet.
Jag har extremt svårt att se upp till duktiga spelare som inte klarar av att hantera sina känslor i motgång. Daniel "Jungleman" Cates är ett exempel. Trots att han i år är världens mest vinnande på nätet så kan han inte sluta gråta ut i chatten när han förlorar. Och han är likadan live. Ett geni och jättebebis i samma kropp.
I senaste säsongen av Premier League, som jag varmt kan rekommendera (finns på youtube med över 20 avsnitt). Ser man en Cates som skakar på huvudet och blir genuint irriterad över VARJE pott han förlorar. Om det så beror på att hans bluff blir synad så har han ändå haft otur. "För hur kan motståndaren ha något varje gång."
Analyserar man däremot hans spel så springer han knappast under EV. Han får bland annat in det med JJ mot ett överpar i ett viktigt läge och drar ut. Då är det lite mer rättvist. Han har ju haft så mycket otur innan...
Många svenskar jag sett ute på touren är verkligen föredömmen när det kommer till hantera motgångar. Jag tror vi är klart bäst i världen. Jag glömmer aldrig Ramzi som i slutskedet av förra årets WSOP Main (cirka 100 kvar) fick in det med KK vs JJ i en pott som skulle tagit honom till topp 5 i chipcounten. Han rörde inte en min när knekten kom på river och beklagade sig inte ens i intervjuerna efteråt. Han ansåg att han sprungit rätt bra vid pokerborden tidigre i livet och inte hade något att klaga över. Så talar ett proffs.
Det har varit mycket CC de senaste veckorna. Jag måste bland annat lägga in ett ryck i deras turneringsranking där jag inte hunnit skramla ihop så många poäng ännu. Vill ju gärna bli topp 18 för året så jag får spela årsfinalen. Som regerande mästare vore det ju en skam att inte ens få försvara sin titel.
Så ikväll blir det 500 rebuy. Får se om jag kan gnälla in ett bra resultat...
Kommentarer
Trackback
