dybban poker

Resan tuffar vidare. Förra veckan hann jag med att, i Lomma, fixa experthjälp åt en 70-åring som ville komma i gång med nätpokern. Samt utmana Allsvenskans målfarligaste, Moestafa El Kabir, på straffar på Hisingen. 

 

 

 

Försöker annars klämma in så mycket poker jag kan under lediga stunder. Det känns nästan som förr i tiden, när man aldrig fick nog, då man smet hem på lunchrasten från jobbet för att klämma in ett entimmas-pass. I går hann jag till och med att gå ner en sväng till CC. Piraten var där och rånade. Masken var där och svor åt folk. Klättermus bjöd på starkt snus, som jag var tvungen att spotta ut efter någon minut på grund av yrsel. Och Boris skrattade på småländska. Allt var som vanligt. Och jag blev påmind om varför jag aldrig tycks tröttna på spelet. 

 

Det kan också ha att göra med att jag hade flyt vid bordet och plussade tre inköp. Det var en sån där kväll när jag floppade kåk handen efter att jag visat upp en stor bluff som gått hem. Och någon ville tro att jag bluffade igen. Poker är lika lätt när det går bra som svårt när det går dåligt...

 

Nu är tanken att vi snart ska bege oss upp mot Norrland. Det blir många mil, men jag har lärt mig att uppskatta livet på vägarna som en kringresande liten cirkus. Hör av er om ni vill ha en ballong eller ta en kaffe!