dybban poker

Jag besökte Hultsfredsfestivalen tio år på raken från 1999, typ. Antalet legendariska konserter som jag fått bevittna är fler än min tilltänkta del när jag sattes till liv på denna jord. Men jag ber inte om ursäkt för det.

 

Efter fyra dagar festival var vi alltid möra. På gränsen till apatiska satt vi på festivaltåget hem. Skitiga, rödögda och genuint trötta ända i själen. Trötta på varandra, trötta på regnet, på tält-livet och alla idiotiska fyllon.

 

Vi lovade varandra varje år. Aldrig mer Hultsfred. Det får vara nog nu...

 

Och varje år vid samma tid glömde vi bort våra löften till varandra. Mindes bara konserterna, alla suddiga, men underbara minnen, karaktärerna, tjötet. Så satt man där med en biljett i näven igen. På väg i en blå gammal audi genom de smålänska skogarna. Förbi Mariannelund. Astrid Lindgren-landskapen. Packade med två par kalsonger och lika många flak öl. Mot Hultsfred - med ett ton av förväntan i bröstet.

 

Jag sitter hemma i Göteborg och är helt slut i både kropp och själ. Känner igen känslan. Helgen har spenderats i Stockholm. Det har varit Elitloppet.

 

Jag kan ingenting om hästar. Men jag backar inte en vuxen-festival om jag blir inbjuden.

 

Dessutom sades det att värdet på CC skulle vara något i hästväg, om jag ska försöka anknyta till ämnet. Jag firade det med att backa tre inköp första kvällen. Ville reklamera kvällen rakt ut på grund av falsk marknadsföring och funderade allvarligt på att dra mig tillbaka och aldrig spela kort igen, efter det. Hävdar att värdet inte var så himla fantastiskt som det utlovades. Om alla duktiga regs tänker samma sak så borde det väl hamna en jädra massa duktiga regs på samma ställe tänker jag...

 

Plussade dock fyra inköp andra kvällen och kände mig bättre till mods. Plötsligt var det här med poker rätt kul igen. Och jag klagade inte på värdet...

 

Det skönaste med resan var dock att få känna sig som en riktig fisk. Att slippa allvaret. "A", "J" och "M" hade fixat bord på Valla. Ni vet inomhus, under tak. Lördagen var fantastisk. Vi fick sex rätt på V75 och vann 68 kronor som vi delade på fyra. Jag sprang och smygspelade en del i luckan, för att höja spänningen i loppen lite.

 

Spelade som Norrländskan spelar på Stryktipset, på de lag som har snyggast namn. Kikade i programmen och studerade lite siffror också. Mumma, va fint det är med statistik. Lögn, förbannade lögn och statistik.

 

Fick dock några sms-tips från våningen ovanför, där de riktigt hårda gubbarna Mange & Bengan (Petersson, Sonnert) satt. Det var riktiga proffsspel som faktiskt gick in, typ hela tiden. Räddade till viss del upp mina egna försök till avancerad "analys".

 

Under söndagen regnade det som om den sista dagen var kommen. Och jag tackade för uppfinningen tak och inomhus. Grabbarna grus och jag själv jobbade in en tvilling och dagen började plus! Vi lade alla vinstpengar i en hög på bordet och skålade åt vilka genier vi var.

 

Inför, the grande finale, så hade vi satt ytterligare en tvilling och vi hade pengar kvar. Vi valde att sätta allt på ett kort. Elitloppsfinalen var här. Och vi hade en vinnare: Nahar! Han var given. Tyvärr stod han bara i drygt fyra gånger pengarna, vilket vi tyckte var lite uselt. Vi skulle ju dela på fyra och ville ha något att bita i. Så vi gick för en tung tvilling, med Nahar som utgång i stället. Vi hittade fina odds. Men det hjälpte inte så mycket när vi valde bort sjuan för åttan. Sjuan kom tvåa när Nahar vann och vi fick inte hämta ut sexsiffrigt som det var tänkt...

 

Men vafarao. Jag hade en budget för hästkrakarna som jag tänkte offra på att ha skoj. Jag visste att chansen var stor att pengarna skulle försvinna in i ett svart hål. Om jag inte hade en jädra massa tur. För med tur kan vem som helst vinna. Jag hade inte tur. Men jädrar vad kul!

 

Alla borde testa på att va fisk ibland. I recommend it highly. Skratten får man på köpet.

 

Men när jag satt på tåget hem i går var jag riktigt sliten. Rödögd av sömnbristen. Och jag fick en flashback av Hultsfred. Skillnaden var att jag inte gav något löfte om "aldrig mer". För jag visste redan i går att jag kommer vara sugen på häst-festival, även nästa år. Tack grabbarna grus för att ni bjöd med mig!

 

Det är dock dyrt att leva som fisk så trots min urlakade kropp drog jag raka vägen till CC på kvällen för att försöka reparera skadorna. Norrländskan är i Norrland så jag har fria händer.

 

Efter 8-9 timmars spel hade jag klonkat 500 rebuy-turren och räddat veckan. En del av vinsten går raka vägen till SM på CC i helgen.

 

Så nu måste jag verkligen vila. Jag är över 30 år nu. Verkligheten börjar komma i kapp.

 

Men den där förväntan i bröstet när man sitter i ett fordon, på väg någonstans, hoppas jag aldrig försvinner...