dybban poker

"So much I know, that things just don't grow
if you don't bless them with you're patience."

Ibland känns det som om någon har satt ett hemligt pris på mitt huvud. Det måste ju vara så, för varför vill folk mig annars så illa?

Sen jag började skriva krönikor hos Svenska Spel har mina turneringsresultat varit en besvikelse på sidan. 2011 var jag vinstmässigt topp 15 av alla turneringsspelare på SvS. (Topp 5 om man räknar bort finalbordsdeltagarna i SM Main Event.) I år har jag inte en cash över 20k. Och så har en del mage att säga att riggen är på min sida? 

I går fick jag äntligen min chans till revansch när jag kom in på Söndagsstekens finalbord med bra stack. Med nio spelare kvar ligger jag trea med en stack på runt 200k (blinds 3/6k). Chipleadern (270k) gör en stor raise till 24k i tidig position. Med värme i bröstet inser jag att jag har två stolta kungar i min hand på big blind. Alla lägger sig till mig.

Då chippie höjt så mycket ser jag det som ett bra spel att ställa rakt ut. Även om han foldar plockar jag upp en bra pott (då anten är rätt hög) och gratismarker i detta skede är alltid välkommet. Jag pushar. Chipleadern går i tank. Och synar till sist. Jag förväntar mig se en 99-JJ, AK eller i sämsta fall en AQs. Men nej. En A10o synar av mig. Och jag vet redan vad som ska hända.

Ess direkt på brädan. I stället för en monstruös chiplead (typ dubbla mot tvåan) och närmare 50k väntande i förstapris så får jag lämna med några ynka tusen i tröstpris. Och den varma känslan i bröstet blev granitkall.

Och visst måste det ha varit en fin bounty på mig. Hur hittar annars någon syn med A10o i detta läge? Ok om jag hade haft 100k mindre eller om det varit åtminstone 5-handat, då förstår jag. Men nu hittar jag ingen annan förklaring än det där osynliga hemliga priset på mitt huvud. Säg mig - vad fick du? En resa, dator, biljetter till fotbolls-VM? En mini-gris, Lindas matkasse i ett halvår, en date med prinsessan Madeleine?

Finns det något mer osympatiskt än bitterhet?

I dag tröstar jag mig med First Aid Kit och deras undersköna låt "Emmylou". "So much I know, that things just don't grow if you don't bless them with you're patience." Låten handlar inte bara om kärlek. Om man lyssnar riktigt noga får man även höra storslagna sanningar om poker...

Så jag väntar väl lite till på att saker och ting ska vända. Tålamod är en dygd, säger de som vet.