dybban poker

Jag snörvlade mig till Stockholm i måndags och spelade dag 1b i SM. Hostade fram 10 600 kronor och fick för det nöjet att mäta mig med 295 av Sveriges bästa pokerspelare. De som säger att CC:s SM inte är det moraliskt riktiga får gärna tycka det. Ingen annan turnering har väl lyckats locka hela Sverige-eliten så jag tycker nog att man kan känna sig som en värdig SM-vinnare vid vinst ändå. Maken till startfält vet jag inte om jag någonsin upplevt.

Det satt minst 3-4 nötproffs vid varje bord kändes det som. Så värdet var föga. Men som Nisse sa:
- Förhoppningsvis har de bästa mindre edge på oss än vad vi har på dom som är dåliga på riktigt...

Dessutom är det både kul och lärorikt att spela mot riktigt bra spelare.

Ska skriva en krönika om SM nu tänkte jag så mer info om mitt spel kommer säkerligen. Tills dess kan de som vill kolla in de två intervjuer jag hann göra innan jag hoppade på tåget hem igen.

En med Pokerstudion där jag fortfarande har hoppet kvar...

Och en med Valterego för poker.se där jag precis fått lämna min plats till förfogande...


.....................................................................................................................

Och nu fick jag reda på att det är Sveriges nationaldag i dag. Firar ni den eller?

Jag vet inte hur ska jag ska ställa mig till denna dag nu när den blivit röd och helig? Har tidigare aldrig firat den speciellt. Borde man ha dåligt samvete för att man inte bryr sig?

Jag tror nog att många är stolta över att vara svensk. Men jag tror aldrig att vi kommer att få känna den euforin över vår nationaldag som norrmän, amerikanare eller nordkoreaner gör. Det krävs nog ett krig där vi råkar i skiten, eller andra radikala omvälvnigar i vårt samhälle, för det...

Och om det är vad som krävs så är jag rätt nöjd med att nicka leende åt våra hissade flaggor och inte göra något annat än att ta vara på ledigheten...