dybban poker -

Om helvetet på insidan

Man läser. Tar till sig. Vaknar upp. Och några dagar senare är man tillbaka i slummern. Samma lunk. Tills någon skriver något några månader senare. Då vaknar man igen. För några dagar...

Därför kan skrifterna om spelberoende aldrig bli för många. Aldrig komma med för korta intervall.

Jag ska erkänna att det är lätt att bli avtrubbad. Genom åren har jag träffat så många människor som uppvisar samma symptom. De är slavar under spelet. Något i deras puls gör att de inte kommer att stänga av datorn eller lämna kasinot innan alla pengarna brunnit.

Och det kanske är sant det de säger? Alla som lever på spel har någon slags missbruksgen inom sig. Jag har en; det måste jag ha. Kanske klarar jag bara av att hålla tillbaka den lite oftare än andra?

Men jag har också haft de där kvällarna. Vilken pokerspelare har inte haft det? Då hjärnan säger en sak: "Sluta nu, du spelar inte bra. Du är inte i balans. Fortsätter du spela så kommer du bara förlora ännu mer." Och pulsen, reptilblodet svarar något annat: "JAG SKA VINNA TILLBAKA.HÅLL KÄFTEN!"

Lugn som en nattvard utanpå. Eldig som helvetet där inne. De där kvällarna slutar nästan aldrig bra...

Även om summorna det spelas om inom pokern generellt har stangerat de senaste åren, främst på cashgame på nätet, så är det fortfarande mycket pengar det spelas för.

För en pokerspelare som jag själv är det som att svära i kyrkan. Pokerbolagen och kasinon vill inte ta i det med tång. Men jag vet att jag är nära sanningen när jag säger:

- För en hobbyspelare utan bankrulle är det nästintill en omöjlighet att "överleva", behålla plusset, under en längre tid inom pokern.

I dag krävs det förutom ett stort pokerkunnande även en hel del pengar i ryggen för att kunna slå variansen och leva på poker. Få har det. Och i dag är det givetvis allt svårare att skrapa ihop den där grunden.

Som när jag grindat turneringar på CC. Under en period i år spelade jag varje måndag (500kr rebuy) och onsdag (2200 kr Second Chance där man kan använda sin second chance till att göra en addon). Priset per vecka för dessa turrar landade i snitt på 2600+4200= 7800kr. På en månad hamnar vi på hisnande 31 200kr. Jag sprang ruggigt kallt under några månader. Det kändes inte som att jag vann en flipp och blev utdragen på de mest löjeväckande sätt. På två månader hade jag knappt en cash och hade ett minus på typ 50k. Springer man samtidigt lite kallt på cashgame, 10k back på en kväll är ju standard i denna sjuka värld, då kan det bli läskigt.

Ett sådant minus är ju helt omöjligt att klara av som vanlig hobbyspelare, om man nu inte har en VD-lön att falla tillbaka på eller ärvt sin excentriska mångmiljonär till mormor.

Alla förstår nog värdet i att ha en stadig bankrulle då. Och då pratar jag inte om 100k. Det är pengar som, med lite oflyt, kan vara borta på några månader om man spelar på normala live-nivåer. Har man inte tillräckligt med deg bakom kommer man förr eller senare hamna i en tillräckligt djup svacka för att gula. Även som en "vinnande" pokerspelare kommer du till sist att knäckas av variansen. Variansen är så dödlig...

Ändå har jag sett så många spelare som jag vet är just hobbyspelare komma tillbaka vecka efter vecka utan att vinna. Jag funderar på hur de har råd. Och det enda jag kommer fram till är: de har nog inte råd...

Bland pokerspelare i dag är respekten för pengar inte stor. I alla fall vill man gärna att andra ska tro att man är pojken med guldbyxorna som aldrig behöver bry sig om några tusenlappar hit eller dit. Det är fortfarande coolt att spela högt på nätet, även om man kanske egentligen skulle tjäna mer pengar på lägre, enklare nivåer.

Min senaste pokerkrönika handlar om den ständiga kukmätartävlingen som pågår bland oss. Det finns inga ord för vad jag tycker om pokerspelare som ska utmana varandra på highstakes heads-up i chatten trots att det är uppenbart att rullen inte finns där. Min senaste pokerkrönika handlar om Ikaros. Om att flyga för nära solen.

Så vad ska man göra åt problemet? För det första tror jag det är viktigt att inte skämmas för att erkänna att man kanske är på gränsen själv. Att inte lura sig själv att tro att man har alltid har koll. För det finns knappt någon inom denna bransch som alltid har den där brinnande pulsen under kontroll.

Spelmissbruket är så mycket mer utbrett än vad det någonsin talas om. Det finns bland oss alla: highstakes, lowstakes, hobbyspelare, yrkesspelare.

Låt oss ta hand om varandra lite. Låt oss se varandra. För vi kan inte lita på att något spelbolag elle stat gör det åt oss.

Låt oss fila bort skammen som ligger som en blöt järnfilt över att kallas beroende eller missbrukare. Det kommer sannolikt göra att allt fler vågar prata om det - vågar söka hjälp.

För vi är alla människor som faller i olika fällor i livet. Det är det människor gör. Vi faller. Om och om igen faller vi. Skillnaden är att vissa får hjälp att ta sig upp igen. Andra inte...

Jag hoppas att jag aldrig blir tillräckligt avtrubbad för att glömma det.

2012-12-09 @ 15:43:00 annat Permalink

Kommentarer

Postat av: Roffe

Jag hoppas att samtliga s.k. "kringtjänstproffs" läser din text och reflekterar lite över sin egen del i mänskliga tragedier. Tyvärr är pokerbranschen och dess figuranter, så förbannat egotrippade och inställda på sin egen plånbok, så man skiter fulla fan i tragedier. Man uppmuntrar dem istället...

2012-12-09 @ 16:03:28

Postat av: Roffe

Jag sätter en luftröding på att både Valterego, Jadbäck och Glimne kommer att berätta om sitt eget behjärtansvärda arbete för att motverka spelmissbruk, inom bara några timmar...

2012-12-09 @ 16:07:23

Postat av: Link

Bra text Dybban!

Ett svårt problem du tar upp, själv mår jag jävligt illa när jag sitter vid ett bord o det finns nån spelare som har uppenbara spelbroblem.
Speciellt när de spelar helt uselt o bara ger bort sina pengar.
Det har hänt att jag försökt få kontakt med personen i fråga för att fråga hur läget är med honom/henne, ja det har hänt att det varit en kvinna även om det inte är ofta.

Kan man göra mer än kontakta "Floor managern" o be dem att ta bort personen i fråga?(och hjälper det i det långa loppet?)
Och törs/orkar man, vill man stöta sig med personen i fråga, samt att många av de andra på bordet som beter sig som asgamar ifall man tar bort deras föda.

Det är den stora baksidan av pokern tycker jag, hur många utav det bra spelarna beter sig när det vankas lättrensad fisk.
Falskt inställsamma o ska bjuda på drinkar/bärsh o dyl, isolerar fisken med äckligt höga raise om han är med i handen, vilket han oftast är.
Därför spelar jag sällan cg numera :((

Att skriva om det som du gjort är bra, men det lär tyvärr inte räcka.

//Link

2012-12-09 @ 19:52:24

Postat av: dybban

Roffe: Det intressanta är ju att många av dessa kringtjänstproffs aldrig skulle överleva på pokern om de inte fick betalt av en sajt eller blev sponsrade i live-turrar. De lever på ryktet. På myten om att de är bra spelare. Många av de stora amerikanska stjärnorna tror jag i dag inte är plussande i poker, till exempel...

Link: Tack. Men visst är det som med alla andra problem i samhället. Det skrivna ordet hjälper ju inget i sig själv. Det är det bara praktisk handling som kan göra.

Men en sak är säker och det är att en påminnelse då och då aldrig gör någon skada...

2012-12-09 @ 23:36:21

Postat av: dilba

Hjärtat är sitter där det bör på dig Dybban.
Ibland när jag spelar så ser jag grepp som är långt under skämsgränsen. Allt har ett pris och du väljer själv vem du vill vara och bli. Du kanske vinner några lappar med den inställningen just den kvällen, men du förlorar dig själv till ett bäcksvart mörker som är mycket svårare att ta sig ur, tror jag.

hugs

dilba

2012-12-18 @ 10:53:17

Trackback