Jag är Simson
Jag håller på med en ny pokergrej. Med anledning av denna såg jag mig själv på film i dag. Och jädrar vilken frilla jag hade. Långt och tjockt. Såg ut som en hårsvamp. Jag som gått runt och trott att den varit rätt ok...
Det fick mig på något sätt att inse att jag har dålig självinsikt och noll koll. Och att jag måste klippa mig då jag ska på bröllop imorgon. Sagt och gjort. Begav mig ner på stan för att leta efter en salong. Boka tid har aldrig varit min grej så det var bara att hitta något drop in.
Gick klockrent. Tio minuter senare satt jag i en frisörstol och fick håret tvättat av en mörk donna. Man är aldrig fulare än när man sitter och glor in i sin blekfeta spegelbild hos frisören. Det är ett av få tillfällen då jag faktiskt kan känna mig genuint deprimerad.
- Åh, vad tjockt hår du har här bak! utropar frisören.
- Jo, ja, tack...
- Det betyder att du inte kommer att bli skallig så fort.
"Hehe. Vilken smickrare", tänker jag genast på bättre humör.
Mitt mål när jag klipper mig är att ingen ska tänka på att jag klippt mig, men att jag ändå ska känna mig fräschare.
- Hur mycket ska jag ta? 2 centimeter?
- Ja, det blir lagom.
- Men du, här framme är det inte lika tjockt, skrattar hon fram.
"Kunde hon inte bara stannat vid smickret", suckar jag i tanken.
De där flikarna kryper sakta uppåt. Det gör mig nervös. Bara tanken på skallighet uppmanar till dödsångest. Tur att jag har en frisyr som döljer det mesta. Lagom långt för att ingen ska ha en aning om vilka nakenheter som gömmer sig där under. Mitt hår. Min livlina! Min ungdomens källa! Jag känner mig som Simson vars styrka satt i lockarna.
Nöjd, nickar jag till lite i den bekväma frisörstolen. Försvinner in i dagdrömmeri. Om soldränkta stränder, palmer, den perfekta frisyren, ett framtida finalbord i WSOP i sommar, Norrländskan naken i en snödriva...
- Så nu är det klart!!
Jag vaknar till. Ser mig i spegeln. Men vad i?! Vad har människan gjort med mitt hår? Vi sa ju att hon skulle klippa av två centimeter, inte spara två centimeter! Så här kort frisyr har jag inte haft sen jag var sju år och hade igelkottfrisyr. Det ser ju för jävligt ut! Vem gav den här galningen en sax? Den här frillan måste man ju sköta om som en nyfödd om den ska överleva. Jag har gråten i halsen. Funderar på hur jag ska gå vidare med mitt liv. Hur ska jag nu kunna vara med i någon filmproduktion? Ingen kommer känna igen mig...
- Vad säger du, är du nöjd? ler hon.
- Ja, ja. Jättefint. Vad kostar det?
Klaga har aldrig varit min kopp te. Vad ska hon göra åt saken? Borsta ihop håret och limma tillbaka det? Raka av hela skiten och virka ihop en peruk av resterna? Det finns ingen återvändo. Bara tiden kan läka dessa sår.
På väg hem tittar jag på klockan. Det är fredag. Fredagen den 13:e. Det ante mig...
Marie... Jag har ju sagt till dig, gå till Marie.
Själv har jag accepterat mina flikar och mitt gubbhull.
Slipper iaf se mig i spegeln när glasögonen åker av :)
Och bild på håret!
Jag fick en bild.. Den gamla Simon finns inte mer. Men jag tycker faktiskt det blev snyggt! =)
Eller alltså snyggt kanske är att ta i, men han passar i själva frillan, om man säger så.
Pic or it didnt happen
Simson Lindell börjar redan oroa sig för högt hårfäste. Kul att jag slår dig i något. Har inte tillstymmelse till något sådant, trots att jag är 20+ år äldre.
Vad gäller din frisyr, kan jag inte för mitt liv se hur det skulle kunna bli värre än vad det var.
Jag skulle också vilja se foto.
Ser en stenhård snaggad marinsoldat i min fantasi.
Fast min fantasi är ju som bekant lite konstig...
Lol de Luxe - grymt bra skrivet. Inte utan att jag själv kan tycka att det blir tjatigt med allt beröm, men skyll dig själv som ständigt skriver så underhållande och tänkvärt. ;-)
Tror jag läst två rötna texter från din penna. Det är sjukt lite i jämförelse med andra skribenter.
Överglänses bara av ABs Peter Wennman som verkar vara helt jävla oslagbar när det gäller att leverera.
Fö kan jag också tipsa om Marie. Min Marie tar bara fram klippmaskinen. Hela proceduren är över på fem minuter. Gratis och man behöver så lite schampo, kammar, borstar, hårgelé, spray mm att det knappt märks. Måste väl vara gjutet för en smålänning? ;-)
Optikern: Jo, det här var sista gången jag går till en drop in. Ge mig numret till Marie någon dag. För jag kommer aldrig acceptera en ful frisyr, tyvärr...
Norrländskan: Det var ju snäll sagt, eller??? ;)
Eric: Eftersom jag önskar att det aldrig hände så passar det utmärkt att inte lägga ut någon bild...
Roffe: Hur mycket skulle du sälja ditt hår till mig för?
Bergman: På ett sätt längtar jag till den dagen då klippmaskinen är min enda utväg. Lite som att längta efter döden för att slippa sina vardagliga små bekymmer...
Tack for input. Älskar också Wennman. Men Niva ser jag nog upp till mer. Tätt följd av Bank. Deras blogg är världsklass.
