dybban poker

Hans plats brukar stå tom den första timman. Ibland de första två. Det är en ny taktik. Genom att inte spela kan han heller inte åka ut. Nej, det handlar inte om Phil Hellmuth eller William Thorson (med ett s herr Jadbekk). Mannen som, till sist, dyker upp med sin lilla dansande kortskyddar-ko heter Mike.
- My name is Mike. Crazy Mike.

Det är en vanlig kväll på Casino Cosmopol i Göteborg. En vanlig arbetskväll. Jag må stödja monopolets lakejer. Men a man's gotta do what a man's gotta do. Om man ska livnära sig på live-poker och vill bo i Sverige finns det inte mycket annat att ta sig till än att spela där spelet finns. Även om jag inser att jag skjuter mig själv i foten, så förstår jag samtidigt inte hur jag ska överleva på annat sätt. Bjuda in polarna på homegames? Jag sitter i en rävsax. En rävsax av guld visserligen, men likväl en fälla.

Ringa taxi i regnet. Svara på frågor, alltid samma frågor, om poker från taxichauffören. Hälsa på vakterna vid kasinot med ett leende (bra att ha med sig om man är rund under fötterna någon gång och vill bli insläppt). Hänga av sig jackan. Förvara nummerlappen i rätt ficka. Möta ljudet av rouletthjulen. Blunda för idiotin vid roulettehjulen. Hämta ut deponeringen i kassan. Köpa en te med honung. Äntligen redo för pokerborden.

En 500-rebuy turnering står på schemat. 40-50 pers sluter upp. Som vanligt är det högt till tak under rebuyperioden. Min persiska vän till vänster har en egen filosofi.
- Jag lägger inga ess under rebuy.
Jag synar en all in med ett par vackra damer. Min vän till vänster väljer att göra det samma som tredje man och viker stolt upp A2. Ace on river smiskar upp både QQ och 99 i brygga.
- Dubbel rebuy tack!

Det är fint sällskap vid borden ikväll. Så väl pappa Olof och sonen Jens Thorson är på plats. Även gamla ETP-vinnare som Mats Iremark och diverse duktiga grinders. Crazy Mikes markerstapel står dock fortfarande utan härförare.

Vad som förhöjer de här kvällarna är att man aldrig vet vilka man får träffa, vad som kommer att diskuteras vid borden, om man får några nya vänner? Denna kväll blir osedvanligt trevlig. Jag får diskutera Jan Guillou med Ralf. Vi kommer fram till att vi båda gillar gubben.
- Han sparkar aldrig nedåt, säger Ralf.
- En fin egenskap, svarar jag.
- Sen kan han ju så mycket också. Guillou har svar på allt. Han är lite som Iremark, men Guillou har rätt oftare, konstaterar Ralf. Vi skrattar.

Får QQ igen. Nu ska det väl ändå dubblas!? Lyckas få in markerna. Min persiska vän synar inte med A2 denna gång, utan KK. Dem lägger han inte heller under rebuy.
- Dubbel rebuy tack!

Återköpsperioden är äntligen slut. 1,5 timma katastrof. Trots ett par rebuys ligger jag riktigt pyrt till. Som tur är har flera gått lite sämre. Totalt gjordes nästan 150 rebuys. Sehr gut.

Så kliver han in i handlingen. Mike. Med nya stora brillor från Wasa Optik. Feta ringar. En liten guldtacka över korten. Och sin karismatiska dansade ko. Den färgstarka damen på stolen bredvid vill leka med kossan. Det får hon så klart.
– Hade du inga leksaker som barn?

Rebuyperioden blev billig för Mike. Han gör istället en dubbel rebuy och addon. Det gör att vi har ungefär lika mycket marker. Suckarnas suck. Men det är nu det börjar.

Med blinds 150/300+ante höjer jag till 800 på cut off med Q9 i spader. Min persiska vän synar på knappen och Mike tar synen i big blind. Flopp K 5 8 med två ruter. En bra flopp att contbeta på. Men dessa två herrar är båda synglada, och det skulle kosta en för stor del av min stack att beta, få syn, och behöva ge upp, så jag checkar efter Mike och så gör även knappen. Turn 10 i spader. Mike checkar igen. Ok, jag avskriver honom från handen. Och jag är hundra på att knappen hade betat kungen på flopp. Så nu är potten min. Skjuter 1700 med hålpipan. Knappen viker snabbt. Men Mike synar! River blank 6. Mike leder ut med 2k, en tredjedel av potten. Förra gången han gjorde något liknande hade han tredjepar. Nu kan han möjligtvis ha en 10:a. Med endast 8k kvar i stacken höjer jag till 6k, vilket i princip sätter Mike all in. Han kvider. Börjar diskutera högt. Till sist viker han. Och visar en kung! Det kan bli rätt även om man läser handen fel...

Många spelare har dock en förmåga att syna nästan vad som helst fram till river. När de sedan blir varse om att hålpipan inte satt, tvåparet aldrig blev något tvåpar, eller A-hög kanske inte är så starkt ändå, är det betydligt lättare att få bort dem med en stor riverbet.

Resan fortsätter. Får lära mig receptet på en nyttig proteinchock av Lilja bestående av keso och mosat ägg. Den ska jag testa någon gång när jag nu behöver en proteinchock. Förresten, när behöver man en proteinchock? Om man nu inte bygger muskler. Något jag avstår så länge tjejen säger sig vilja ha mig ändå.

Med 66 höjer jag till 1800 UTG, blinds 400/800+100. Alla foldar fram till Lilja i big blind. Flopp 10 9 4 med två spader. Hon donkbetar 2k. Den medelduktiga CC-spelaren har nästan aldrig något nötigt när de leder ut ur position. Här kan hon sitta med två överkort och inte vill bli utspelad på flopp. Kanske en A9:a. Troligast ett drag. Jag borde nog höja i detta läge, men jag har aldrig spelat mot den här tjejen förut, så jag väljer att ta det säkra före det osäkra. Syn. River ruter 8. Lilja fortsätter att beta ut, denna gång drygt 4k. Jag har 25k kvar i stacken. Allt i mig skriker "höj!". Men något gör att jag i stället ger upp kampen. Lilja visar 75 spader för färgdrag och turnat stegdrag. WP dybbansopa!

Mike är fortfarande kvar i matchen. På sedvanligt manér pratar han nästan konstant.
- Jag har jobbat som skogshuggare i Sahara.
- Men där finns väl ingen skog, replikerar någon.
- Nä, inte nu längre...
Göteborgshumorn kan man dö för. Och kanske av.

En gång vann han en megapott på 20k euro under ett cashgame i Österrike. Vinsthanden 75 tatuerade Mike in på armen. Den får vi se ibland. Varför han kallas crazy vet jag dock inte. Förutom när han får 75, som han givetvis måste spela, är han rätt tight. Kanske fick han smeknamnet på samma sätt som storväxta "Lille John" i Robin Hood? Typ.

Det börjar dra i hop sig till finalbord och jag har bytt bord. Hankar mig fram så gott det går. Iremark på knappen vill att jag (på bb) och han endast får kolla på ett kort nästa hand om det är foldat fram till honom. Jag är för dumsnäll för att tacka nej. Vi har båda runt 25-30 bb. Jag vet att Iremark kommer att höja med vilken hand som helst och bestämmer mig därför för att gå all in med ett A eller en K. Fisk-Mats höjer som väntat och jag viker upp en 8:a. Måste vika. Iremark visar en dam. Jag tittar på mitt andra kort som är en kung. Iremarks andra kort är ännu en dam och han slänger med ett stön sin monsterhand i mucken.
- Tur att jag inte vek upp kungen först...

Höjer för andra rundan på raken på en ung herres big blind. Och för andra rundan på raken lägger han sig.
- Varför ska alla ta mina blinds för?
- Men det är väl klart att alla handlar i den billigaste affären, säger Iremark.
Vi skrattar. Igen.

Finalbord. Det tuffar på. Kommer inte i håg hur jag fick marker. Men folk åker ut på löpande band. Pappa Thorson lämnar oss som fyra efter en missad resteal med K8. Chippie på knappen synar blixt med AK. Vad göra liksom? Med tre kvar känner jag mig rätt trygg. Bestämmer mig för dominera. Leka hem. Men det blir inte alltid som man bestämmer. Viker upp AK, monster på tre pers, och får in markerna. Chipleadern, med mest röta i fiskekörka, synar med AA. Och jag får snällt knalla hem. Visserligen en halv månadslön rikare, men ändå lätt besviken.

Mike har dock fått gå hem för längesen. Trots sin nya taktik. Kanske borde han sitta ut någon timma till nästa gång. Då kan han ju klara sig ännu längre. Eller också väljer han att inte spela alls, då kan han definitivt inte åka ut. Fast då skulle jag sakna den där dansande kon.

Vid pokerborden får man vara annorlunda. Det är mer än ok. Om 20 år, när jag gör något helt annat än spelar poker, kommer jag minnas den här tiden med värme. Minnas människorna, orginalen, som lyste upp mina kvällar. Man kan tydligen ha en hel del glädje av att skjuta sig själv i foten. Jag vet bara inte om jag ska ha dåligt samvete för det...

Deponera pengarna. Köpa med sig en räkmacka till frukost. Kämpa emot frestelsen att sätta en lök på rött. Ännu en gång blunda för alla förtappade själar som med avdomnad puls fastnat vid hjulet. Hitta nummerlappen som aldrig ligger kvar i samma ficka som man stoppade ned den i. Säga god natt till vakterna. Vinka in en taxi. Svara på samma frågor. "Vann du nåt?" "- Nej, det gick åt pipan. Crazy-Mike ägde mig med en klassisk 75:a. Så, har bara 120 spänn kvar nu. Räcker det hem eller?"