Fyra händer senare...
Jag sitter i min säng och lyssnar på Skäggets små söta snarkningar. Pokerlivet har tagit slut på honom. Stackarn...
.
Av en händelse stötte jag på Ken Lennaard på kasinots toalett i går natt. Vi pratade stackstorlekar (ja, tolka det inte fel nu). Jag var vidare med en liten stack och Ken hade inte mycket mer han. (Ja, tolka det inte fel nu.)
- Men dag 1 är en transportsträcka. Det gäller bara att ta sig vidare, sa han.
Det lät bra tyckte jag. Bollen är rund, allt kan hända.
- Jag gillar din blogg. Men gillar inte när du skriver skit om mig, fortsatte Ken.
Jag önskar att jag replikerade med något pokerlandet-citat. Men sådan närvaro har jag sällan. Ibland önskar jag att jag fick skriva ner på papper vad jag ska säga. Och hade någon cool kille anställd som kunde läsa upp de där lapparna. För när jag pratar låter jag inte smart alltså. Orden vill inte rikta hoppa rätt.
- Blobloluubbbluff vaahhsskasshh ahh?
Vad är det jag säger? Ingenting. Ok, då förstår jag. Men varför håller jag inte käften då? Nej, jag är inte dum. Jag har bara otur när jag tänker...
.
Jag behövde inte ta ut mig under dag två. Hamnade precis bredvid trevliga skåningen Ted, en av de få med en mindre stack än jag själv. Med 16, respektive drygt 17k var i stackarna (blinds 800/1600+ 200 ante) visste vi båda vad som gällde. Dubbla eller dö. Givetvis lottades vi fattiga nordmän till att bli lilla och stora blind. Fisbris också. Men bara att gilla läget.
.
Första handen (på lilla) höjer cut off till 3700. Jag kikar ner på J3 och foldar. En hand jag inte vill fäkta med i detta läge. Ted går dock all in och cut off viker lustigt nog. Hand 2. Viker upp K7 spader på knappen. En hand given att ställa med om det foldas till mig. En ung spanjor höjer dock i tidig pos. Jag bidar min tid och foldar. Hand tre kikar jag ner på K3o på cut off. Jag har redan tappat till under 16k. Det foldas till mig och jag väljer att trycka för att vinna de 4200 som redan ligger i potten. Big blind är den enda som steker en stund innan han viker. Och plötsligt ökade markerhögen med 25 procent. Fjärde handen. Det foldas fram till mig. Jag kikar på första kortet. Ett vackert spaderess. I detta läge är det mer än nog för att gå all in ytterligare en gång. Och keramiken åker in. Det foldas till lilla blind som synar rätt snabbt. Aj aj. Han visar AQ. Jag kikar på mitt andra kort som är en spadertvåa. Doh! Ingen hjälp för dybban och så var sagan all.
.
De hann i alla fall ta den här bilden, där jag betraktar min respektingivande stack, innan jag fick lämna för beachen. Skäggets turkeps på. Den gav mig inte mycket tur och fick mig dessutom att se ut som 12 år. Så den får nog inte följa med på fler turneringar.
.
Nu får jag heja på min teammate Tommi Hirvonen som har kört fram som ett godståg i dag och byggt upp en riktigt bra stack. Vi har bytt några procent så det kan fortfarande bli lite klirr i kassan under denna EMOP.
.
Skägget blev förresten hustlad på beachen i dag. En tai-massös bokstavligen hoppade på honom där han låg och drack "Estrella" i godan ro. Trots att han sa nej hundra gånger började hon massera ändå. Och när hon väl började massera så insåg min gode vän att han nog hade en del knutor som behövde knutas upp med en massage.
- Hur mycket? sa han.
- Fem euro, svarade hon.
- Ok.
Efter en stund frågade masösen om hon skulle ta benen också. "Visst". Hon glömde dock berätta att priset då blev det dubbla. Skägget är dock alldeles för snäll för att klaga. Han är för snäll för en hustlande pokervärld också. Är det något jag lyckats med i mitt liv så är det att omge mig av snälla människor. Och jag planerar att fortsätta med det.
.
Själv är jag inte lika snäll. För nu ska jag sätta stopp för de där snarkningarna i sängen bredvid. Frågan är hur. Vatten, raklödder, whiskey i näsan? I kväll tar vi på oss skjortan och går på 24hPokers spelarfest. Skål!
Edit: För övrigt har Ted Åhs, min shortstackade vän, nu 400k. Det där med att dag 1 är en transportsträcka stämmer nog ändå. I alla fall på en del...
Trackback
