dybban poker

Var är den berömda "dybbanturen" när man behöver den? Det blev ingen storcash i EMOP. Jag valde att följa min bästa hand för dagen, AK, in i döden. På en kunghög bräda med för mycket marker i potten var det bara att trycka in keramiken, blunda och knäppa händerna. Tyvärr hade en medelålders portugis övertygat mer med sin bön då han hittade set på floppen.
.
Men jag är inte bitter. Sanningen att säga var det inte så mycket jag hade kunnat göra annorlunda någon gång under turren. Ibland vill det sig bara inte, sådan är pokern.
.
Efter mitt urtåg hängde jag och min vackra följeslagerska med teamet. Det är ett underbart gäng som jag tycker mycket om. Alla är öppna och hjärtliga. I 24h tar man inte i hand, man kramas, som chefen Niclas säger.
.
Pokertarmen gjorde dock att vi gav oss på sidoeventet för 200 euro. Där hamnade jag på dödens bord, tillsammans med Annelie. Jag började starkt, men slaskade långsamt bort mina marker och åkte rättvist ut med huvudet före.
.
Kände på cashgamet någon timma och hittade rätt bra värde på de lägsta borden som innebar 2/5 euro. Självklart var jag tvungen att börja trebeta de synglada gamla portugiserna och praktiskt taget gav bort pengar till en början. Det ordnade dock upp sig efterhand och jag kunde gå ifrån bordet med ett litet plus på några hundringar.

Under tiden höll Annelie sig kvar i sidoeventet och är vidare till dag 2. En mycket stolt pojkvän ska alltså stå och hänga vid railen idag. Eventuellt ska jag försöka lura gamgubbarna på pengar på cashgamet också. Och ikväll är det kalas. Fest med stort F. På återseende.