dybban poker

Ja, på grund av tekniska skäl har jag inte kunnat lägga upp några bilder under resan. Men här kommer i alla fall ett litet axplock ur mobilen. Nakna mansrövar på bardiskar och annat eventuellt ofredande har jag valt att lämna där hän.

 
Mitt emot vårt hotells ingång låg denna bisarra syn. En sexshop inkvarterat i någon slags Fred Flinta-kvart. Ett exempel på att god fantasi inte alltid behöver vara av godo.


Gick man ut åt andra hållet kom man dock till en mer normal semestersyn. Vårt hotell, i bakgrunden på bilden, låg bara meter från havets stränder.

  
EMOP Main Event gick både upp och ner, som synes. Som alltid var det fantastiskt kul att spela en större pokerturnering live. Jag bara älskar känslan. Den här gången kändes det verkligen som att jag skulle gå långt också. Tyvärr hade jag inte lärt mig att israeler aldrig lägger ett pocket och jag fick min första riktigt stora preflopbluff synad. Men man lär sig alltid något, framför allt av motgångar. Optikern hade turneringen till ära fixat fram nya brillor åt mig. Han tyckte dock inte att jag bar upp dem tillräckligt stilrent för att bli sponsrad. Men Wasa Optik i Göteborg har ändå en plats i mitt hjärta.


I affärerna kunde man köpa billig dryck av alla de slag. Och lite annat. Som om man hade tänkt skriva ut en rad saker de har på lager, men tröttnade på vägen och kom fram till att "something else" räckte som övrig innehållsförteckning.

 
Jag och Norrländskan spenderade mycket trivsam tid tillsammans med våra grannar, pokerskribenterna Peter "Linkan" Linkhorst och Johan "Jäger" Jäger. Vi fick bland annat lära oss att spela kinapoker. Linkan och Peter ville helst köra 1000 dollar poängen i bästa Zigmund-style. Men eftersom jag och Norrländskan ändå var nybörjare lyckades vi sänka insatserna till en krona poängen istället. Det var synd för nybörjartur bör aldrig underskattas. Självklart dominerade vi spelet. Norrländskan fick till och med in en vacker straight flush, och min höga kåk förvandlades till vatten och sand. Geggamojja. Jag plusade till sist sex kronor, som jag efterskänkte till bättre behövande. Det vill säga Linkan.


De två arbetande journalisterna var givetvis tvungna att även bevaka 24:s exklusiva spelarfest. Jag antar att de hade fått klara direktiv att försöka smälta in så gott det gick. Och det gjorde de två herrarna.


Groggglasen var lite för små så jag tvingades gå runt med två. Norrländskan visade dock upp sig som den dam hon är och sparade högerhanden till en öl.


Glad, gladare, gladast. Jag tävlade med Dregen och Anders S Nilsson om vem som kunde le det största leendet. Anders vann i överlägsen stil. Sådana smilband kan man bara öva upp i tv.


Vid femsnåret kände vi att pokertarmen behövde få sitt så vi tackade för oss på festen och drog till casinot för lite cashgame. Till en början såg det rätt dött ut och vi fick ett bord helt för oss själva...



...men efter att de inhemska förmågorna följt vårt spel en stund ville de av någon anledning vara med och leka...

 
Jag vet inte om intresset för vårt bord berodde på blondinen eller Anders, som kvällen till ära spelade kamikazepoker. Denna sittning var nog den mest minnesvärda under resan. Roligt var när Dregen skulle visa upp en bild på sin fru, Pernilla Andersson, i mobilen för en irländare. Även dealern ville då ta sig en titt. Han glodde ett tag på bilden, och såg sedan allvarligt på Dregen.
- But that's not your wife.
- Yeah, she is, svarade Dregen.
- Maybe in your dreams, fortsatte dealern.
Dregen fortsatte insistera på att Pernilla verkligen är hans fru ett bra tag och blev mer och mer irriterad över att dealern inte ville ge honom cred för ett snyggt kap. Dealern vägrade dock att tro honom. Till sist fick rockern bara ge upp.

Inte förrän klockan nio på morgonen behagade vi sluta spela. Då hade Norrländskan plussat fina 850 euro och var mycket nöjd med det. Det mesta kom från Anders och Dregen, som denna kväll hade lite svårt att hitta foldknappen. Tillsammans gick vi sedan hem i morgonsolen för att äta frukost. Magnifik upplevelse. Vi bestämde att vi skulle spela sidoeventet för 200 euro dagen efter. Jag ville ha revansch för mitt första sidoevent (330 euro) där jag blev brutalt utdragen i en monsterpott med AQ mot A4 all in pre efter att ha synat ett en vågad fyrbetsallin.

Av någon anledning sov jag dock bort den turren. Dregen hade dock, en timma för sent, stapplat in på casinot på fastande mage och hostat upp startavgiften. Och tro farao att han gick och vann hela skiten. Stort grattis. Så det är så man ska förbereda sig? Dregen blev därmed av med oskulden på Hendom Mob och är för evigt inskriven i de historiska pokerböckerna.

Min nästa tripp med 24h-gänget, som mer och mer börjar kännas som en familj, blir i slutet av juli då vi drar till Dublin för ännu en EMOP. Då ska jag banne mig också lägga till en rad till på Hendom Mob. Tredje gången gillt.